Igår var vi som bekant på kalas i lekparken. Efter kalaset åkte mammorna till hamburgerrestaurangen MAX för att inhandla födelsedagsbarnets önskade middagsmat - "Hamburgar och pommes". Jag fick äran att stanna hemma med nollåringen, treåringarna och sexåringen. Det var kul. Vi inledde med att spela lite Astrid Lindgren Memory, lyssnade sedan på lite musik och ljudböcker och avslutade med att leka med Pippi-dockorna. Jag fick vara Prussiluskan. Nice. Efter en stunds lek frågade Prussiluskan var Pippi hade sin pappa och mamma. Pappa-dockan kom snabbt fram innifrån huset, men mamman lös med sin frånvaro.

Prussiluskan: Var är din mamma då Pippi?

Pippi (Fröken H): Min mamma är på jobbet.

Kling & Klang (Sonen): Pippis mamma är i himlen.

Dunder Karlsson och Blom (Storebror H): Men, alltså. Pippis mamma är ju död.

Efter denna tankestund dog tydligen också Kling och Klang. Och Prussiluskan. Iallafall om treåringarna fick bestämma. Man kan inte annat än undra över hur de små liven tänker och känner inför ett så svårt och ogreppbart faktum som döden. Att de på något sätt redan tänker på det är dock helt klart.