Det är mycket möjligt att jag redan skrivit om sonens "nya" rum här på bloggen långt långt tidigare än detta inlägg. Planerna att treåringen ska få ett nytt rum har nämligen funnits länge. Jättejättelänge. Problemet har dock varit, som så många gånger förr, att familjen E med herr E i spetsen aldrig fått tummen ur... ja, just det... ur röven! Tyvärr. Nu finns det dock hopp om att det händer. I ärlighetens namn känns det faktiskt som att det kommer att hända. De nya planerna är att sonen ska få sitt nya rum i julklapp på julaftonsmorgonen. Tanken föddes från en egen upplevelse jag hade när jag var en betydligt mindre kille än jag är idag och mina föräldrar i slag med mina syskon, främst storebror Jojje, överraskade mig med ett sprillans nytt och fräsigt rum på min födelsedag. Rummet i sig var jättefint, men upplevelsen att de gjort iordning det i hemlighet och att hela rummet helt plötsligt bara stod klart minns jag kändes fantastiskt. Snudd på magiskt. Jag hoppas att sonens upplevelse blir något liknande...

Först var tanken att sonen skulle flytta in i "3:e rummet" som vi kallar det. Ett rum på övervåningen som stått tomt, eller varit fyllt med garbage rättare sagt, fram till och med för ganska precis 24 timmar sedan. Efter lite funderingar kom vi istället fram till att sonen ska få flytta sovrummet som tidigare tillhört herr och fru E. De två vuxna tänkte att de kunde dras med rummet som glömts bort ett tag och trodde att denna kompromiss skulle vara rätt så bitter. Men icke sa nicke. Igår när fru E drog på jobbfest kallade herr E in finfin förstärkning i form av lillebror J, lillasyster S och mamma A. På ett litet kick var det gamla sovrummet förflyttat och tavlor hängde uppe, lampor var upphängda och garderober flyttade. Och fint blev det! Betydligt mysigare än tidigare. Jag har svårt att erkänna det, men till och med tapeterna och faktiskt nästan gardinerna som var befintliga fungerade. Weird. I know. Som pricken över i:et somnade sedan dottern ganska direkt omedelbums när hon blivit nerlagd i spjälsängen i det nya finfina rummet. Bra start. Tyvärr gick det alldeles på tok för fort för att det skulle hinnas med att ta några före och efter bilder. Sorry. Jag lovar att försöka fota lite under byggandet av sonens rum. Om någon är nyfiken?

Nu återstår det bara att se till att sonens rum hinner bli klart i tid. Idag hyrde vi ut sonen redan rätt så okristligt tidigt till morgonpigga svärfar och svärmor (nja, så morgonpigg vette katten om just svärmor är egentligen) för att hålla tempot uppe. Just nu skruvas det ihop diverse möbler från IKEA samtidigt som det städas ut och pryttlas på lite här och där. En lampa från Kartell, ni uppmärksamma kanske minns fyndet, ska hängas upp. Denna designlampa är dock elefantiskt mycket krångligare än en traditionell IKEA-lampa att pula ihop. Jag gav upp och har bestämt mig för att kapa såväl sladd som vajer - o r d e n t l i g t - för att underlätta upphängningen till nästa försök. Jag är dock tveksam till att det sker idag. Tror jag ger mig in på nästa paket från IKEA istället. Nästan som att bygga byggsatser som när man var liten. Nästan.

Sist, men inte minst, en liten fråga. Hur tycker ni att sonen ska få sin julklapp? Vi har funderat litegrann på att förflytta honom sovandes under natten så att han vaknar upp i ett nytt rum. Med risk för total panik och skrik från det första flrslaget har vi även funderat kring ett alternativ där sonen vaknar med ett garnnysta att följa runt huset för att sedan nå målet. Rummet. Eller ett brev i en julklapp kanske. Med ledtrådar. Hm. Ja, jag vette katten hur det blir. Några bra tips?