Idag har det varit en ganska så stressig liten dag i herr Ejrevis liv och det har knappt funnits tid till att ens fundera kring vad jag eventuellt skulle kunna tänkas blogga om. Satt en kort sekund på jobbet och funderade över det faktum att jag egentligen inte alls har rätt jobb för att vara en bra bloggare. En bra bloggare ska nämligen, enligt mig, ha möjlighet att uppdatera och kasta in inlägg spontant, precis sådär på sekunden, när en skön tanke eller idé dyker upp... Mitt jobb möjliggör tyvärr inte detta... Och därför arbetar jag nu efter en ny arbetsplan som bygger på att jag i inledningsskedet ska se till att vinna en nätt summa någonstanns mellan 12 och 15 miljoner kronor. Fortsättningen i detta ärende följer vid ett senare tillfälle.

Min kväll fram tills alldeles nyss spenderades i soffan framför ett avsnitt av Jericho. Programmet i all ära, men ikväll var det inte det som var trevligast med den traditionsbundna stunden mellan 21.00-22.15. Långt ifrån faktiskt. Istället var det möjligheten att känna den där lilla mystiska figuren i E's smygtjocka mage småsparka mot min förväntansfulla handflata. Tänk att en sån liten krabat ändå kan sparka så att man kan känna det redan nu.

Fantastiskt.