Jupither

I fredags var det dags för den tungt traditionsbundna Jupitherspelningen på Trästocksfestivalen. Jag vette katten hur många år i rad som familjen Rönnberg har sett detta band. Anledningen, förutom att vi faktiskt helt, fullt och ärligt gillar musiken och showen som bjuds, är givetvis att vår gode vän Funky Dan Larsson är bandets frontman. Funky är, trots att det nu är år sedan han var tillsammans med min syster, fortfarande som en liten inhyrd lillebror för min del. Vi umgås väl inte sådär supermycket, men jag är övertygad om att det skulle vara mer eller mindre precis som vanligt OM vi gjorde det. Kul.

Funky!

Denna gång bjöd Jupither, eller JPTR som de verkar kalla sig allt oftare numera, på en tajt och stabil spelning uppbyggd på låtar från den nya skivan utblandat med hits från the golden days. Nicenice. Det enda orosmolnet på himlen var att stackars Fritte höll på att dö bakom trummorna. Shit pommes vad han var slut efter spelningen. Han vägrade nästan att gå upp och spela ett extranummer. Galet. Risken finns att han kommer att dö under den kommande turnen... Ett tips till honom vore kanske att slå lite mindre hårt på trummorna. Han dundrar nämligen på som ingen annan trummis jag vet. Helt galet. Samtidigt älskar jag ju att han dundrar på precis så hårt som han gör... menmen... Det skulle ju liksom kännas sisådär om han plötsligt rasade ner livlös mellan pukorna, Död. Death by drums. Typ.

I numera klassisk anda avslutades spelningen med att Funky efterlyste sitt "bling-bling" och sedan höll upp ett telefonnummer som man skulle ringa om man hade sett det någonstans. Denna gång var det dock inte hans eget nummer som stod på plakatet. Istället var det Hank's. Jag undrar just om Hank visste detta?

yeah!

När spelningen var avslutat började en trött Sander att gråta. "Varför spelade de inte Funky-Funky..." snörvlade den underbara sonen fram och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Låten det handlar om är givetvis Sanders favoritlåt när det kommer till Jupither. Attans osis. Underligt dock att den inte spelades eftersom den känns mer eller mindre som ett stående inslag i deras reportoar. Men, men... kanske hade den dykt upp OM Fritte orkat trumma i fler än ett extranummer? Who knows?

JPTR!

Nåväl, ska jag vara fullkomligt ärlig hade sonen nog allra helst sett att jupither spelat låtar med Amy Diamond. En duett med Funky och Amy är nog en av de saker som ligger allra, allra högst på sonens önskelista. Ojojoj... Vilken grej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0