Kärt barn har många namn... Tanken är iallafall att vi på övervåningen ska förvandla vår allt-i-allo-skrubb till något av det som står att läsa i rubriken. Jag tror att jag trivs bäst med att säga walk-in-closet, men eftersom jag inte har den blekaste aningen om vad som kännetecknar de olika typerna vette kalsongen vad det blir som jag får.

I vilket fall som helst kommer det att bli sjuhelsickes mycket bättre än vad det var innan jag började. Jag ger er en mycket talande beskrivning med endast ett ord. KAOS. Rummet, som är litet, användes som sovrum till en stackars liten pojke innan vi flyttade in. För att göra det hemtrevligt för honom hade de underligt nog målat två gröna och två blå väggar. Kanske pojkens favoritfärger? Jag hoppas verkligen det, annars finns det ingen som helst logisk förklaring till detta.

Jag målar om väggarna vita och kommer att tapetsera en vägg i en finfin tapet jag fått lite överblivna rullar av. Kommer nog att bli sisådär en miljard gånger bättre. Jag räknar iallafall med det. Ni som hänger med här på bloggen kommer antagligen att få se slutresultatet. Jag tog dock aldrig någon riktigt "före" bild. Tyvärr.

Idag inledde jag förvandlingen genom att måla väggarna vita. Till min hjälp anlitade jag min mycket intresserade treåring. Det var inget genidrag från min sida. En kort stund var det intressant att kludda på väggarna. Sen var det tydligen roligare att kludda och kladda på det förskräckliga golvet, som tack och lov ska täckas över, och slutligen på sig själv. Nåja, det kan man väl ta? Äventyret för den treåriga killen med målarfärg mer eller mindre everywhere slutade i duschen. Han verkade dock haft en hel del kul och det är ju värt massor.