Min mamma säger...

"Jag är inne på att läsa deckare just nu.

Först ut är "Tröstaren" av Karin Wahlberg.  Det är en bok där den mesta av handlingen utspelar sig i sjukhusmiljö, men det är absolut inte att förväxla med romaner där sköterska blir kär i läkare eller liknande. Det är en spännande och välskriven deckare där spänningen faktiskt är kvar genom hela boken.

Huvudrollen har en läkare vid namn Veronika. En kvinna skottskadas på hemväg från ett " symöte" när hon passerar en kyrkogård. Hon opereras och allt verkar gå bra. Hennes man verkar göra allt för sin fru och trakasserar alla som arbetar på sjukhuset. Det pågår samtidigt en parallellhandling, där ett nyfött barn hittas utanför polisstationen. Många av personerna i boken är yngre och det gör hela boken lite mer intressant.

Den här boken passar alla som gillar lite välskriven spänning. Eftersom romanen innehåller många unga karaktärer så tror jag att många yngre läsare kan känna igen sig i vardagens problematik.

Karin Wahlberg är vid sidan av författarskapet läkare vid Universitetssjukhuset i Lund. Därför väljer hon att förlägga sina romaner i sjukhusmiljö. På så sätt slipper hon en massa förarbete med att kolla miljöer och liknande."

Min kommentar

För min del känns deckare liksom "sådär". Jag har liksom aldrig fastnat. Underligt med tanke på att de allra flesta som jag känner helst av allt helst läser just deckare. Här är det en deckare som till största delen utspelar sig i sjukhusmiljö. Nja, jag gillar inte sjukhus sådär supermycket heller faktiskt. Nåväl, det känns faktiskt ganska skönt att detta, äntligen(?), var en bok som jag inte direkt kände att jag behövde lägga till måste-läsas-listan. Men alla ni andra som gillar deckare eller sjukhus bör genast springa till biblioteket eller närmsta bokhandlare och fixa en kopia av denna bok. Typ.

Jag var nyligen på ett mycket uppskattat sommarfika hos en av våra mycket trevliga grannar igår tillsammans med några andra precis lika trevliga grannar. Oerhört trevligt, gott och intressant. Jag kan aldrig sluta upp med att glädjas över det faktum att vi bor just där vi bor. Ett fantastiskt område med fantastiska människor. Lovely. Vid ett tillfälle under fikat började vi diskutera om skolan och vad som var och borde vara tillåtet eller inte.

Vi inledde med att diskutera användandet av keps under lektionstid. För mig är det en självklarhet att eleverna borde kunna ha keps, eller mössa också för den delen, om de så önskar. Jag kan faktiskt inte förstå varför folk stör sig på detta. Att bära huvudbonad är idag väldigt vanligt, speciellt bland killar, och ofta ett högst medvetet val från elevens sida. Denna huvudbonad kan, förutom att vara ett "fashion statement", besitta enorma krafter och ge dess bärare både bättre självkänsla och självförtroende. Faktiskt. Det kanske låter fånigt, men är i allra högsta grad en sanning. Ska vi som pedagoger försöka bekämpa detta då det klart och tydligt ingår i våra mål att vi ska stärka just nämnda självkänsla och självförtroende? I think not. Sen undrar jag om det verkligen är värt att lägga ner energi på att bekämpa huvudbonader i skolans värld då det bevisligen finns betydligt viktigare "krig" att vinna i kampen mot(?) elever och ungdomar.

Men, visst. Även jag kan ibland tycka att eleverna kanske borde ta av sig sina huvudbonader när de ska äta i matsalen, men precis i samma sekund funderar jag vad anledningen till att jag känner så är. Beror det helt enkelt på en djupt rotad, numera relativt förlegad, uppfostran om vett och etikett? Högst sannolikt är det så.

Ett annat vara eller icke varande som vi diskuterade var mobiltelefoner i klassrummet. Majoriteten, ja alla förutom jag, i sällskapet tyckte att mobiltelefoner ska vara helt och fullt förbjudet i klassrummet. Jag önskar motsatsen. "Det ska vara ordning och reda!" och "Alla blir störda om det ringer i någons telefon!" var kommentarer som mottogs av hurrarop och tacksamhet av andra i sällskapet. För min del ser jag inga problem med detta. Det går givetvis att ha ordning och reda även om mobiltelefoner tillåts. Att hävda något annat anser jag är att se ner på dagens unga. De är inte inkompetenta. Tvärtom. Mina elever är mellan 15 och 19 år gamla. I dagens arbetsliv finns det en stor del som inledde sina "vuxna" yrkesliv vid denna ålder. Om det var okej att börja arbeta ställer jag mig frågande till varför det inte ska vara möjligt att unga idag ens ska kunna ha mobiltelefoner på sin arbetsplats - skolan? Är det inte vettigt att de ges en chans till att förbereda sig även på detta plan? Att lära sig hur det är lämpligt att använda sig av sin mobiltelefon i skolan och i arbetslivet? Det kanske upplevs svårt att ge dem denna möjlighet. Och ja, det är också mycket möjligt att det blir svårt, åtminstone inledningsvis. Men allvarligt talat, om det känns så jobbigt kanske man inte ska arbeta inom skolan? Med en gemensam approach där personalen backar upp varandra i detta beslut skulle det givetvis vara enklare och för ett framgångsrikt resultat är detta givetvis önskvärt.

Med mer eller mindre 100%-ig säkerhet, tyvärr, kan jag meddela att majoriteten av de som arbetar i skolan inte tänker som jag utan håller istället med mina kompisar och grannar. De vill förbjuda och förhindra användandet i sin strävan efter ordning och reda. Förbud känns enklare än att hjälpa ungdomarna att hitta en balans där det faktiskt uppstår ordning och reda trots ett lagligt brukande av kepsar, mobiltelefoner och mp3-spelare. En anledning till detta tror jag är lättja, men den allra största anledningen är förmodligen rädsla. En rädsla över att inte behärska situationen, tekniken, ordningen och redan. För att slippa denna rädsla är det givetvis ett enkelt val att helt enkelt förbjuda det. Problemet löst. Eller?

Jag anser att vi måste lösa det på ett helt annat sätt. Skolan, och samhället, måste förnya sig. Vi måste bli mer up to date. Vi kan och bör heller inte stoppa dagens unga att ta del av utvecklingen i deras vardag genom att försöka, för det blir inget annat än just halvtaskiga försök, att hindra dem ifrån att använda dagens teknik. Åh nej, istället måste vi givetvis själva utvecklas och se möjligheterna i den nya tekniken. Mobiltelefoner är precis som mp3-spelare ett lika självklart hjälpmedel för dagens ungdomar som suddgummi och linjal var för oss när vi gick i skolan. Detta måste vi använda och dra nytta av istället för att förbjuda! OM man lyckas, vilket man helt klart kan och även gör om man lägger ner tid och energi på det, kan man även fostra de unga att använda dessa hjälpmedel på ett vettigare sätt än idag. Man uppnår helt enkelt ordning och reda samtidigt som man gemensamt utvecklas med vardagstekniken. I mina ögon är detta ett vettigare tillvägagångssätt än att sträva efter den gamla skolans ordning och reda.

Vad tycker du?

Min mamma säger...

Alla böcker av R&H ska du läsa. Alla är bra och handlar om aktuella företeelser. Ska du bara läsa en så Läs denna! Fast Box 21 handlar om trafficking och är otroligt bra så läs den med... Ett citat som speglar hela bokens intention är: "Det värsta är inte att vara hemifrån. Det är att ingen letar efter en". Micaela,16 år, Aspås ungdomshem.

Om bara en liten del av vad boken handlar om är sant så är det fruktansvärt. Den handlar dels om mord, förstås, men mest gripande är berättelserna om människorna som håller sig undan från andra genom att leva i Stockholms underjord. Boken har två parallella händelser som utreds, dels så släpps 43 barn i varierande ålder ut från en buss tidigt på morgonen i Stockholm alldeles ensamma och utan att tala svenska. Det man kan märka är att de tydligt är eller har varit drogade. Dels så sker ett mord på ett sjukhus. Huvudpersonerna i boken är dock en kille, Leo och en tjej, Jannike, som lever i Stockholms underjord, liksom många fler gör.

Detta är en bok som alla bör läsa. Huvudpersonen Jannike är egentligen ett porträtt sammanslaget av 5 verkliga flickor som levt som gatubarn i Sverige. R&H har träffat dem och intervjuat dem.

Det finns ett antal barn i Sverige som är på rymmen eller har kastats ut hemifrån. Oftast rör det sig om unga flickor( 75% enligt Rädda Barnen) eftersom de är tysta och hörs inte. När boken trycktes i Göteborg fanns det ett reportage just den dagen om att det just precis då, fanns 671 unga hemlösa, bara där.

5 % av överskottet på denna bok skänker författarna samt Piratförlaget, till NEAA- Never Alone Again- och organisationens arbete för hemlösa och/eller utsatta barn.

Min kommentar

Faen. Just nu tror jag faktiskt att jag måste ta mig i kragen och sätta igång med att läsa alla de där böckerna som återfinns på min läslista. Även denna hamnade givetvis där. Högt upp. Kanske allra högst upp faktiskt. Känns som en viktig, tung och obehaglig bok att drabbas av. Jag känner att jag måste göra det. Nu ganska så omedelbart.

Min mamma säger...

Jag har aldrig varit intresserad av att se porrfilm så jag vet egentligen inte vem Jenna Jamesson är förrän jag läser denna 500 sidor långa självbiografi. Boken är brutalt ärlig och ibland är det rena sexscener som utspelar sig men lika ofta så skymtar den omtänksamma och för det mesta snälla Jenna fram. Man får en utbildning i hur sexindustrin fungerar och vad man ska akta sig för.

Att läsa denna biografi bekräftar det som mina fördomar trott dvs. att porrindustrin handlar om sex, droger och fester samt lurendrejeri och våld. Men lika mycket så ger det mig en inblick i hur och varför någon tar ett eller flera beslut till att försörja sig på detta sätt.

Jag tycker att det är berikande att försöka förstå andra människor och inte bara leva i att tro en massa saker utan att ta mer reda på hur det egentligen förhåller sig.

Om du är intresserad av andra människors levnadsöden och levnadsvillkor är detta absolut ett måste att läsa. Tjejen har ett härligt tempo i sitt skrivande, det är faktiskt riktigt underhållande också trots att hennes liv är så tabubelagt och en och annan kändis dyker upp under tiden du läser. För Jenna så slutar boken bra, men för nästan alla andra i boken så slutade det illa.

Min kommentar

Okej, jag erkänner att jag faktiskt visste vem den här tjejen var innan min mamma skrev och berättade om detta. Iallafall till namnet. Sådär 100%-ig koll kan jag dock inte direkt påstå att jag har. Vid en 30-årsfest jag var på delades det ut bilder på olika kändisar som man sedan skulle använda för att delas in i olika lag. Jag fick en blond tjej som såg lite sådär halvsliten, men ändå lite sådär hjälpligt "Pamela Andersson-piffig" ut. Jag trodde att det var någon från någon halvkass tv-serie, men kunde inte komma på vem eller i vilken tv-serie det skulle kunna vara. Det kändes liksom lite "Days of our lives" över det hela. För att undvika pinsamheter försökte jag givetvis att ta hjälp av andra, men det var inte direkt många som kunde säga vem hon på bilden var. En del, och ja, det handlade mest om killar, skrattade lite, men kommenterade inget mer. Jag kände mig lite stupid när en "expert" ropade ut att det var just Jenna Jameson - porrstjärnan! Okej... Känd? tänkte jag, men sa inget...

Hennes bok känns dock intressant. I någon tidning, jag vet inte vilken men misstänker typ Café eller Slitz eller något liknande, har man kunnat läsa ett kapitel ur boken och det verkar faktiskt fullkomligt galet vad denna stackars(?) tjej har gått genom. Jag får helt enkelt lägga även denna bok till listan.

Min mamma säger att...

"Jag väljer denna gång att på en och samma gång skriva om två olika böcker med samma författare .

Dessa böcker är verkligen värda att läsas, speciellt av västvärlden kanske. Böckerna handlar om Afghanistan och om ett liv som känns som väldigt längesedan när man läser dem. Men det utspelas nästan i nutid det som händer och det är det som är skrämmande och intressant. Flyga drake utspelar sig på 70-talet fram till 2000-talet och Tusen strålande solar ungefär vid samma tidpunkt.

Jag läste böckerna "bakvägen", dvs. "Tusen strålande solar "först och sedan efter Mikke frågat mig om jag inte läst "Flyga drake" så läste jag den. För mig så var "Tusen strålande solar" mycket bättre än "Flyga drake". Kanske för att jag är kvinna och den handlar om speciellt en ung kvinnas liv, Mariam och hennes uppväxt, sin fars svek, hennes mors död och hur hon gifts bort femton år gammal med en man som är 45 år. Mannen gifter sig senare med yngre flicka Laila och efter strider mellan Mariam och Laila så blir de bästa vänner och det förändrar deras liv.

"Flyga drake" däremot handlar om pojkar och män. Amir som är rikemanssonen och Hassan som var hans tjänare. Mycket utspelar sig mellan dem och Amir utnyttjar Hassan mycket fult. Jag hade svårare att ta till mig boken, men som en skildring av vad som hände när Sovjetunionen invaderade Afghanistan 1979 och hur människornas liv blev är den otroligt bra.

Böckerna är klart värda att läsas. Vi är så otroligt gynnade som bor i ett land som inte deltagit i krig på mannaminne så vi vet inte vad verklig fattigdom och rädsla är. Ska du bara läsa en bok av dessa så välj efter vad som intresserar dig mest...kvinnoliv, barn, misshandel, sann vänskap eller drakflygning, mobbning, krig och sann vänskap från ett håll.

Kahled Hosseini mottog 2006 Förenta Nationernas flyktingkommissariats Humanitarian Award och utsågs även till U.S.Goodwill Envoy för samma kommissariat."

Min kommentar

"Flyga drake" har återfunnits på min lista över böcker jag vill läsa ett ganska bra tag nu, men eftersom jag för tillfället inte alls är inne i någon läsperiod känns det mest frustrerande att läsa om båda dessa böcker. Anledningen till min frustration är givetvis inget annat än att jag nu känner att jag skulle vilja läsa båda böckerna. Nåväl, i sinom tid. Eventuellt.

Jag vet inte om ni har följt detta, men Oscar Pistorius, även kallad "Blade Runner", är en amputerad sprinter som springer med hjälp av två proteser tillverkade av karbonfiber. Oscars dröm är att medverka i de Olympiska spelen och under hela år 2008 har han kämpat för sin rätt till att försöka kvala in på distansen 400 meter. Länge ansåg man att proteserna gav Oscar en fördel mot de andra, friska, tävlande och en rad tester och undersökningar genomfördes för att verkligen avgöra om så var fallet. Efter en lång testperiod och ännu längre juridisk process togs slutligen beslutet att Oscar skulle få delta och representera sitt land Sydafrika i de Olympiska spelen. Om han lyckades kvala in vill säga...

Världsrekordet på 400 meter innehas av amerikanen Michael Johnson och lyder 43.18 sekunder. Kravet för att få ställa upp i OS var att man sprang sträckan på högst 45.55 sekunder. I onsdags sprang också Oscar sitt absolut snabbaste lopp någonsin över 400 meter, men trots det nya personliga rekordet på 46.25 sekunder räckte det tyvärr inte hela vägen fram till Beijing. Många menar att anledningen till missen är att han istället för att fokusera på träning har fokuserat på det lagliga processarbete som pågått vid sidan om själva löpningen. Den tävlingen vann han, men ironiskt nog blir det lika fullt inget olympiskt spel för hans del. Synd.

Pistorius verkar dock ta det hela med ro och säger att han, trots missen, är oerhört glad och nöjd med sin säsong och insats under året. Istället för att delta i årets tävlingar planerar han, givetvis, att ställa in siktet mot nästa olympiska spel år 2012 i London. Jag kan inte annat än önska honom lycka till!

Idag smäller det! Jag flyger från Skellefteå klockan 09.35 mot Stockholm och en hejdundrande hårdrocksfest! Ikväll spelar nämligen världens bästa band genom tiderna på Stockholm Stadion. Ja, just det, jag menar givetvis - IRON MAIDEN!

Jag, tillsammans med mina underbara syskon, kommer att avnjuta denna show och jag hoppas verkligen på bra väder och finfina ståplatser. Eftersom jag endast åker ner och tillbringar drygt 24 timmar i huvudstaden har jag valt bort att ta med mig någon packning utöver tandborste, extra kalsonger och strumpor. That's it! Någon extra tröja behöver jag inte dra med mig trots att jag förmodligen kommer att svettas loss en hel del på konserten. Jag räknar nämligen med att köpa en eller fler t-shirts under en hastig shoppingvända i city. Mycket troligt.

Nåväl, nu vill jag ta den här stunden till att fokusera på Iron Maiden. Min förhoppning är att deras set list ser ut precis som den gjorde vid turnépremiärspelningen på Bandra-Kurla Complexet i Mumbai, Indien. Bland de guldkorn som spelades fanns några av mina absoluta favoritlåtar - Revelations, Heaven Can Wait, Wasted Years och The Clairvoyant. Vad jag har lyckats se brukar inte alltid dessa låtar finnas med då gruppen varierar sig lite från gång till gång under turnén. Jag håller dock tummarna för att det ser ut ganska så precis ungefär såhär:

01. Intro - Churchill's Speech
02. Aces High
03. 2 Minutes to Midnight
04. Revelations
05. The Trooper
06. Wasted Years
07. The Number of the Beast
08. Run to the Hills
09. Rime of the Ancient Mariner
10. Powerslave
11. Heaven Can Wait
12. Can I Play With Madness?
13. Fear of the Dark
14. Iron Maiden

Extranummer

-----------------------------
15. Moonchild
16. The Clairvoyant
17. Hallowed Be Thy Name

Jag misstänker att det är högst troligt att det kommer ett inlägg om vad jag tyckte om detta efter showen. Återstår dock att se när och hur ett sådant inlägg dyker upp. Tills dess, kram och hård metall på er allihop!

Min mamma säger att...

"Glöm att ni har en dotter" är en sann berättelse som man absolut inte ska missa eller glömma. Den handlar om 27-åriga Sandra Gregory som ville hem från Thailand till Storbritannien och sin mor, far och syskon. Utan pengar till biljett går hon med på att smuggla 89 gram heroin till Japan. Det blev ett dyrt misstag som hon betalade med fyra  år i thailänskt fängelse för att sedan föras till helvetet i Storbritannien. Där var det, om möjligt, än värre miljö i fängelserna som hon satt på än det var i Thailand. Hon dömdes till 25 års fängelse...

Läs och begrunda. Detta kan hända någon du känner. Någon som står dig nära. En vanlig tjej som vet att detta är ett brott. Som våndas inför vad hon ska göra, men som inte vet hur hon ska ta sig hem, utan låter sig själv flyta med i en uppgörelse.

Alla borde läsa den. Ung som gammal. Den borde läsas på skolor och diskuteras. Sandra benådas efter 7,5 år av den thailändska kungen, utan att ha fått något stöd av sin egen regering. När hon, liksom när andra, blivit frigivna sjöng övriga fångar något ur "Sound of music". För Sandra sjöng de "So long, farwell...". Sandra frigavs den 21 juli 2000. Vid den tiden satt 1293 brittiska medborgare fängslade i 76 länder. De flesta för narkotikarelaterade brott.

Min kommentar...

Historien känns väldigt mycket som "Bangkok Hilton", den fasansfullt både skrämmande och bra TV-serien/filmen med Nicole Kidman. För mig känns det helt klart som en bok att lägga till "ska läsas-listan".

Nu är det premiär med pompa och ståt här på min fina rosa blogg. Det är nämligen så att jag här och nu presenterar min allra första gästbloggare. Min förhoppning är att detta kommer att bli ett stående inslag i min reportoar av inlägg.

Gästbloggerskan är ingen annan än min kära mor, Anne Rönnberg, som relativt frekvent syns lämna kommentarer här och nu på denna blogg. Inte nog med att hon är en aktiv bloggläsare, åtminstone när det kommer till hennes barns bloggar, hon är även en extremt stor bokslukare. Ingen jag känner lyckas hinna läsa så många böcker som hon gör. Vilket egentligen är en fullkomligt ologisk matematik att få ihop eftersom jag känner väldigt få som hinner med att göra så mycket annat på en och samma gång. ...i sann Rönnbergsanda är hon dock vaken mer eller mindre konstant vilket i sin tur ger lite extra tid över till valfri sysselsättning. Min egen extratid läggs oftast på bloggskrivande, surfande och ibland en del städande. Städandet syns dock alldeles för sällan. Min mamma ägnar nog mest av sin vakna extratid åt läsning. Ibland önskar jag nog att jag gjorde detsamma. Kanske.

Nåväl. Eftersom att hon hinner plöja igenom en hel drös med böcker kände jag att man kanske kunde använda sig av detta faktum. Jag undrar nämligen ofta vad hon tycker om vissa böcker och ber henne ofta att komma med hennes åsikter om en viss bok - tyckte hon att den var bra eller dålig? Vem skulle tycka om att läsa den eller den boken? Har du läst någon bok som du tror att jag skulle gilla? Och så vidare. "Varför inte göra det direkt här på bloggen?" tänkte jag. Och mamma nappade. Kul. Så håll i hatten kära bloggläsare! Om detta slår väl ut lär det dyka upp en hel del boktips från och med nu. Enjoy!

Jag har valt att kalla detta bokbloggande för "Read in order to Live" efter ett skönt citat om böcker av Gustave Flaubert. För er som inte vet vem denne Gustave var kan jag avslöja att han levde i slutet av 1800-talet och är mest känd för sin roman Madame Bovary.

Först ut kommer några rader om boken "Glöm att ni har en dotter" av Sandra Gregory. Se nästa inlägg.

Vår nyblivna treåringar har just nu en liten crush på vår digitalkamera. Tydligen är det jättejätteroligt att fota sin mamma, pappa och lillasyster. Problemet är bara att orka hålla styr på kameran samtidigt som man ska trycka ner den där knappen på ovansidan. Svårtsvårt. Dessa tre bilder är tagna av Sander och föreställer i tur och ordning mamma, pappa och Stella. Klockrena eller hur?

"Det var en gång en Lisa som skulle gå till Sätern och Sixten och äta sig fet. Men då var det stängt där så de fick gå hem. Där hade de en kanin som körde en traktor. En jättestor traktor. Lisa och Sixten sprutade eld på traktorn. Sen ritade de graffiti och en lampa.

(Kort lekpaus)

Sixten och Zäta skulle gå till stan. Då köpte de en glass. Det tyckte inte Sixten om så glassen smälte."

Snipp snapp snut så var sagan slut! :D

För tillfället känns det som att det är sonen i huset som gör sig klart bäst när det kommer till att visa upp dagens outfits. Grabben måste helt enkelt vara en av de sötaste nyblivna treåringar som finns i hela vida världen. Kanske han rent utav är sötast av dem alla?! Jag vet att jag är grymt partiskt i detta fall, men allvarligt? Du kan inget annat än hålla med om att han är makalöst söt! Right? 

Keps, Ed Hardy, från Hollywood
Scarf, Cheap Monday, från Weekday

Skinnjacka från H&M

Sweatshirt, Skull, från H&M

Jeans, Street Kid, från H&M

Sneakers, Firefly, från Intersport

Accessoarer, Majblomma, plånbokskedja, nitbälte och graffiti scrap book

Sander hade igår lite svårare än vanligt att varva ner och somna. Klockan rusade iväg och pappan blev mer eller mindre less på att ligga där bredvid honom i sängen, ja vi ligger hos honom tills han somnar, och gång på gång säga åt honom att lägga sig ner på kudden, blunda, försöka sova, vara tyst och ligga still. Det relativt vida kända Pappa-Ejrevi-tålamodet började faktiskt så smått att sina och följande dialog tog vid.

Pappan: Sander! Nu får du sluta att sätta dig upp! Lägg dig ner på kudden, blunda och SOV!

Sonen: Jag kan ju inte sova! Vi måste köpa kedjor till mina ögon! (Stora krokodiltårar...)

Pappan: Men, det finns inga kedjor att köpa till ögonen. Tyvärr.

Sonen: Jooooo, det finns! Vi kan köpa det på Barnens Hus.

Pappan: Nej, det finns inga ögonkedjor på Barnens hus. Det finns inga kedjor alls som man kan dra igen ögonen med. Lägg dig och blunda.

Sonen: Kan du hålla igen mina ögon? Såhär? (Sonen visar hur han knäpper ihop ögonlocken med fingrarna).

Pappan: JA! Blunda så håller jag för ögonen.

Efter en stunds hållande av ögonlock och faktiskt även tystnad har sonen tydligen funderat ut en lösning...

Sonen: Vi kan ju klippa ut kedjor från en jacka och sätta på ögonen. Pappa? Vi kan klippa ut kedjor från en jacka och sätta på ögonen. Det finns.

Pappan: Mmm... kanske en annan gång. Kanske.

Efter detta tar det inte lång stund innan ögonlocken faktiskt faller igen av sig själv och sonen somnar. Äntligen. Jag undrar dock vad sonen drömde om en natt som denna. Jag hoppas verkligen att drömmarna inte är det minsta liknande den bild som dök upp i min skalle när han började prata om dragkedjor för ögonen.

Sander älskar sin lillasyster massvis och är väldigt rädd om henne. Han tenderar dock fortfarande att kalla henne för lillebror istället för lillasyster. Fru E har ett liknande problem då hon har ständiga problem med att kalla lilla Stella för hon, henne eller vår dotter. Det blir oftast han, honom och en lång underlig paus innan hon säger dotter. Inte gör det saken bättre att den lilla tjejen dessutom är så in i bänken lik sin storebror rent utseendemässigt. Ibland är de nästan obehagligt lika. Bildbevis kommer säkerligen att dyka upp på bloggen någon gång i framtiden om ni förblir trogna läsare... Och det förblir ni ju! ;D

Innan det är läggdags måste sonen givetvis dela ut en ordentlig puss till lillasyrran. Såklart! Här följer en liten bildserie där sonen pussar upp sin lilla älsklingssyster god natt. "Puss Stella! Jag älskar dig!"

Efter en osannolik uppgörelse i sju timmar, med två regnuppehåll, fem set, och 9-7 i sista set stod Rafael Nadal som segrare i Wimbledonfinalen med siffrorna 6-4, 6-4, 6-7, 6-7, 9-7. Rafael Nadal hade tidigare aldrig slagit Roger Federer på gräs och senast för ett år sedan fick han se sig slagen av Federer i Wimbledonfinalen.
 

Dagen började bra för spanjoren som bröt Roger Federers serve redan i tredje gamet och vann de första två seten. Nadal kopplade med andra ord ett stadigt grepp om sin första grässeger mot världsettan och bröt Federers serve i flera fantastiska bolluppgörelser. Tredje set gick till tiebreak som Federer tog hem och fjärde set mötte samma öde i ett tiebreak som sent ska glömmas. Roger Federer vann detta tiebreak med 10-8 efter att, på ett fantastiskt sätt, ha räddat två matchbollar och vänt en match som såg ut att vara förlorad. I det läget hade Roger Federer ett mentalt överläge som kändes ytterst svårt att klara av att vända.

Men, Rafael Nadal klarade det. Vid ställningen 7-7 i femte set bröt Nadal Federers serve. Därefter servade han hem matchen och vann på andra matchbollen, totalt hans fjärde matchboll under dagen. Snacket efter matchen handlar mycket om möjligheten att detta kanske var tidernas bästa Wimbledonfinal. Själv tycker jag nog att Wimbledonfinalen i filmen, som för övrigt visades ikväll på TV, Wimbledon är tidernas final. Go Peter Colt!

Björn Borg, som fanns på plats på hedersläktaren, får i och med att Nadal bröt Federers segersvit stå kvar i historieböckerna som en av två som tagit fem Wimbledonsegrar i rad ett tag till. Grattis Björn, det är du väl värd. För att hedra dig litegrann extra passar jag på att klippa in den gamla goda "sommarhiten" - Alla vi (längtar efter sommaren) framförd av FRIENDS IN NEED. Rock on!
 

Oftast brukar det bli så att man får läsa alternativt improvisera fram en saga innan sonen ska gå och sova. Detta är något som sonen uppskattar väldigt mycket. Idag under dagen ville sonen leka lite rollspel och jag fick agera barn som skulle sova. Sonen var i sin tur pappa. Såklart. När jag väl hade druckit upp min välling, bortsat tänderna och satt på mig pyjamasen var det så dags för "pappan" att läsa för det "lilla" barnet. Sander hittade en gammal Max-bok - Max bil. Han slog upp första sidan och läste...

"Det här är Max. Han har en bil. Bilen står på gräset och åker runt runt runt. Lisa vill ha men, får inte, bilen. Det var en gång en drake som kom och sprutade eld. Massor av eld. Aaaaargh! Sssschooooosch! Draken sprutade eld på barnet. Och barnet brände sig. (Han tar en paus och vänder blad i boken). Mamma kommer med en annan bil. Och draken sprutar eld på mamman och barnet. Och på väggen. Och på gräset."

Där verkar sagan mer eller mindre ta slut eftersom "pappan" nu verkar fokusera mer på att bygga en koja under täcket. Jag undrar dock vad som händer med stackars Lisa och frågar givetvis "pappan" om detta. Svaret var, om man tänker på all eld som sprutades i sagen, fullkomligt logiskt. "Lisa blev alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles ensam. Ensam som Prusiluskan."

Okej, case closed. Nu vet jag precis hur det hela gick till. Barnet, Max, och hans mamma och väggen och allt gräs brändes upp av en drake. Och Lisa blev alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles ensam. Lika ensam som stackars Prusiluskan i Pippi Långstrump. Vilken fin liten saga. Efter detta kunde givetvis det lilla barnet somna alldeles förträffligt i den nybyggda kojan under täcket. Mysigt.

Har du möjligtvis någon favoritsaga, berättelse eller barnbok?

Vad jag och Thomas Beatie har gemensamt är att vi alldeles nyligen fick varsin dotter. Skillnaden är dock att Thomas själv var den som burit barnet i magen under hela graviditeten och således även den som födde ut det. Crazy, I know.
 

Jag vet inte om ni har hört talas om Thomas Beatie tidigare, men för alla er som inte har gjort det vill jag berätta att det är världens första gravida man. När nyheten om den gravida mannen först dök upp var det många som förmodade att det handlade om ett bisarrt skämt. Att det var en snubbe som druckit öl så att magen ser ut som i sjätte månaden. Att en man skulle kunna vara gravid kändes liksom fullkomligt orimligt. Och det är det väl? Eller?

Nope, inte alls. Iallafall inte i detta fall. Thomas Beatie kunde och kan visst bli gravid. Thomas föddes nämligen som kvinna, Tracy Lagondino, och bytte sedan kön till man. Juridiskt är Beatie i dag man och gift med en kvinna. Thomas genomgick dock inte riktigt hela könsbytet. Han opererade bort sina bröst och har levt som en man i flera år, men han behöll de kvinnliga fortplantningsorganen. Beatie uppger att han bestämde sig för att bära ett barn efter att hustrun Nancy för några år sedan tvingats operera bort livmodern. Med hjälp av en veterinärspruta hemma i villan i det konservativa Bend i Oregon lät sig Thomas Beatie insemineras av sin fru Nancy.

Nio månader senare kom alltså storken med en liten flicka. Spännande.

Det finns en hel del spekulationer kring denna otroliga graviditet och många misstänker att det hela handlar om inget annat än en politisk demonstration  kampen för homosexuellas rättigheter. Det är möjligt att baby Beatie, förutom att vara ett helt normalt och efterlängtat barn, också ska utgöra det ultimata beviset för att ingenting är könsbundet. Inte ens att föda barn.

Paret Beatie har planerat en bok till september. En strategi för att ha kvar material till boken ges inga intervjuer till tidningar eller tv. En av bilderna här nedan är en annan väl medveten strategi. Inga bilder får egentligen tas av den gravida barnafadern eftersom alla bilder sålts med ensamrätt till en bildbyrå. Thomas gick dock, också det  strategiskt(?), ut och visade upp sig inför paparazzifotograferna lite nu och då för att ge dem möjlighet att sprida bilderna så att intresset för den världsunika graviditeten hela tiden hölls på topp. Paret har också kontrakt med People magazine och Oprah Winfrey. Det känns onekligen ganska genomtänkt med andra ord. Väldigt affärsinriktat liksom.

Under graviditeten valde Beatie också att gå ut i gay- och transtidningen The Advocate med ett uttalande:

- Det är inte manligt eller kvinnligt att vilja ha barn. Det är mänskligt. Jag är en människa och jag har rätt att ha mitt eget biologiska barn.

Provocernade, men samtidigt väldigt ödmjukt. Mänskligt. Jag håller med honom. Det är inte kvinnligt eller manligt att vilja ha barn. Varför skulle något sådant vara bundet till ett kön? Tror någon ens det egentligen?

Sist, men inte minst, måste man väl medge att man är litelite avis på Thomas som den "äkta" man han är faktiskt får vara med om att vara gravid. Jag har själv haft funderingar och tankar på hur det skulle kunna kännas att ha ett litet liv i magen. Det skulle vara ashäftigt att uppleva den känslan. Vad jag dock inte är det minsta avis på är själva födseln. I det läget tyckte jag att det kändes helt okej att stå bredvid och vara ett manligt stöd till min ömmandes fru.

(Källa: Aftonbladet)

Jeansshorts (med typ inbyggt kalsonghäng) från H&M
Pannband, svart, H&M
T-shirt, Unik - Rädda Barnen, från Rädda Barnens Webshop (Ryggtext: "Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. - Artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter".)
Svettband, Skull, från Auntie
Sneakers, Firefly, från Intersport
Hinkar, av plast, från Barnens Hus

Läste i Aftonbladet om följande:

Klockan 05.32 föll en 49-årig kvinna plötsligt ihop i väntrummet på psykakuten på Kings County Hospital i New York. Varken sjukhuspersonalen eller någon annan väntande patient gjorde någonting för att hjälpa henne. Kvinnan dog där på golvet. Och inte nog med att kvinnan dog i sjukhusets väntrum. Hon blev dessutom liggande där i över en timme. Först på knä, sedan på mage. Och där blev hon liggande - tills klockan slagit 06.36.

I väntrummet fanns minst fyra personer. Folk, däribland personal på sjukhuset, strömmade in och ut ur rummet. Ingen agerade. Kvinnan, ursprungligen jamaican, hade kommit in till akuten efter en psykos och väntade nu på att läggas in. Händelsen inträffade i mitten av juni och den exakta dödsorsaken har ännu inte fastställts. Sjukhuset tillstår dock att hon lämnats på golvet en timme utan uppsikt, uppger ABC News. Disciplinära åtgärder på grund av bristande ansvar har vidtagits gentemot sex av de anställda. Två av dem har redan fått sparken, fyra ska ställas inför rätta i domstol.

I maj i år stämdes Kings County Hospital av tre organisationer som beskrev omständigheterna som "omänskliga". Lokalerna är ofta överfulla och osanitära, patienterna - däribland barn och psykiskt sjuka - blir rutinmässigt ignorerade och utnyttjade, skrev man i sin ansökan. Händelsen med den 49-åriga kvinnan lär inte underlätta sjukhusets försvartal.

Helt fuxxed up, don't you agree?

Skärpt kontroll av sjukskrivna

Bedömningen av sjukskrivningar skärps och kontrollstationer införs för att bedöma arbetsförmåga. Dessutom blir det nya ersättningsregler för sjukpenning och vårdnadsbidrag. Ett högkostnadsskydd för tandläkarbesök ska lanseras och dessutom ska alla få ett tandvårdsbidrag vartannat år.

Fängelse för psyksjuka

Fängelse ska kunna utdömas även om den dömde lider av en allvarlig psykisk störning. Det ska dock finnas synnerliga skäl och hänsyn ska tas till brottets straffvärde och om den dömde själv vållat sitt tillstånd genom alkohol eller narkotika.

Papperslösa utanför sjuksystemet

Asylsökande ges rätt till akut vård och vård för att förhindra att en sjukdom förvärras. Papperslösa kommer dock inte att omfattas, vilket väckt kritik. De får inte nekas akut vård, men måste själva stå för hela kostnaden.

Förändringar i a-kassan

Vad gäller a-kassan kommer karensen förlängas från fem till sju dagar. Samtidigt kommer nio av tio a-kassemedlemma få sänkt a-kasseavgift. Hur mycket beror på vilken a-kassa man tillhör.

Jämställdhetsbonus
En jämställdhetsbonus införs som innebär att den förälder som varit hemma längst med föräldrapenning får en skattekreditering, om han eller hon arbetar när den andra föräldern tar ut föräldrapenning.

Vårdnadsbidrag

Kommunerna ges möjlighet att införa, finansiera och administrera kommunala vårdnadsbidrag. De kommuner som önskar kan ge ett skattefritt kommunalt bidrag för barn som fyllt ett år men inte tre år. Bidrag får ges med högst 3 000

kronor per barn och månad. Villkoret för att få helt vårdnadsbidrag är att barnet inte nyttjar offentligt finansierad förskoleverksamhet.

För rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn som inte har fyllt tolv år ska en förälder med intyg eller på annat sätt styrka att barnet har varit frånvarande från förskola, familjedaghem, fritidshem eller skola. Intyget ska utfärdas av den

förskola, det familjedaghem, det fritidshem eller den skola där barnet normalt vistas.

En ny myndighet, Specialpedagogiska skolmyndigheten, inrättas den 1 juli 2008. Myndigheten övertar verksamhet som tidigare bedrivits av Specialpedagogiska institutet, Specialskolemyndigheten och Socialstyrelsens institut för särskilt  utbildningsstöd, vilka avvecklas. Förordningen med instruktion för Specialpedagogiska skolmyndigheten innehåller bl.a. bestämmelser som innebär att Specialpedagogiska skolmyndigheten blir en enrådighetsmyndighet med insynsråd. Vidare inordnas Nämnden för Rhanpassad utbildning i den nya myndigheten i form av ett särskilt beslutsorgan. Detta beslutsorgan ska även hantera ärenden som rör mottagande av elever i specialskolan.

I grundskolan införs kunskapsmål som eleverna lägst ska ha uppnått i slutet av det tredje skolåret i ämnena svenska, svenska som andraspråk och matematik. Målen blir även gällande för specialskolan, men ska i stället ha uppnåtts i slutet av det fjärde skolåret. Ändringarna i förordningen (SKOLFS 2000:135) om kursplaner för grundskolan träder i kraft den 15 juli 2008.

Det finns givetvis fler lagar och förordningar som känns väldigt intressanta, men just nu orkar jag varken skriva ner dem eller kommentera de jag just skrivit ner. En del av dem tål dock att kommenteras. De känns liksom väldigt spännande att syna litegrann i kanten. Eller vad tycker Du?

Känner du för övrigt ett brinnande behov av att läsa hela listan på nya lagar och förordningar föreslår jag att ta en titt här.