Jag förundras över faktumet att det, trots fullkomlig och total tystnad från eder herr E under långlång tid, finns de som dagligen tittar in på den rosa sidan. Ni är ganska många. Faktiskt. Det känns ganska spännande. Ganska motiverande. Faktiskt. Suget efter att sparka liv i bloggen sprids i kroppen och kanske, kanske leder det till något mer än detta futtiga inlägg?

Skulle någon vara intresserad av att läsa vad en biblioteksbaron pysslar med på dagarna?