A miracle on ice

Bakom lucka nummer 13 återfinns ingen Lucia, men väl ett hockeymirakel. Domaren Wolmer Edqvist och Bofors medicinske ansvarige, Peter Carlsson, räddade med hjälp av hjärt- och lungräddning livet på Örebrospelaren Niklas Lihagen. A true miracle on ice. I like.


Hockeykort alá herr E

Rauge!

Lucka nummer sju bjuder på ett finfint och gode värdefullt hockeykort där självaste herr E tacklar en liten stackare i Linköping. Tror faktiskt att det var Jämtin. Det känns lite så faktiskt...

Antos Ejrevi - Slutspel och derby!

För en ganska bra tid sedan gjorde sonen Youtubepremiär med några, rätt så väldigt, uppskattade klipp där han lever sig in i rollen som den stora idolen "Antos". Två överblivna klipp nådde aldrig Youtube, men nu när man befinner sig i liggande position hela dagarna kunde jag liksom inte hålla mig ifrån att slänga upp dem. Sonen peppade mig när han fick syn på dem samtidigt som jag gick igenom diverse filmklipp på dumburken och, jo, de är ganska underhållande. Er förnämlige rosa bloggare spelar för övrigt en liten biroll som "Kjell-Arne" i det tuffa derbyt mellan AIK och CRIF. Enjoy!




Skellefteå AIK - 0910

Elitserien i ishockey har sedan en överskådlig tid dragit igång med buller och bång. Skellefteås stoltheter fick se sig besegrade av Färjestad i premiären efter en ganska bedrövlig insats från de vitgula. Allra särskilt illa såg det, som så många gånger tidigare på försäsongen, ut i första perioden. Men, men...

Inför förra året gjorde jag en sammanfattning och jämförelse mot föregående säsongs spelartrupp för att se om årets upplaga av AIK var bättre eller sämre. ”Mange” önskade en liknande sammanfattning till detta år och givetvis skall denna önskan uppfyllas. Jag vet även att Soof uppskattar denna läsning. Inte sant? Tyvärr hann jag inte med det innan seriepremiären, men det får ni helt enkelt ta och leva med.

AIKs spelartrupp har förändrats en hel del inför säsongen och allra främst på forwardssidan. 10 nya spelare har anlänt varav 7 av dessa är just forwards. De tyngsta förlusterna på forwardssidan är målspottarna Dimitrakos, Koskenkorva och McDonell. Säga vad man vill om dessa, men de stod ändå för 49 av AIKs 149 gjorda mål i grundserien. Vem ska göra dessa mål nu?

Målvakter
Målvakterna är kvar från ifjol och även om det har sett lite skakigt ut på försäsongen känner jag mig trygg med dessa två. Förhoppningsvis får ”Pumba”  se förstaspaden lite oftare än under fjolåret då jag ser en enorm utvecklingspotential i honom. Han skulle i teorin kunna bli vårt alldeles egna ”Monster”. Hadelöv är även han en bra målvakt som kan göra riktiga idioträddningar då han är på humör. Tyvärr kan han dock släppa in några riktigt billiga också mellan varven. Glappet mellan benskydden är lite väl glappt stundtals.

Summa: +/-0

Backar

Backsidan ser oförskämt lovande ut med tre av Sveriges, ja världens faktiskt, mest lovande juniorbackar i truppen. Samtliga ser dessutom ut att ta en ordinarie plats på allvar. Makalöst imponerande! Tre backar, varav två med landslagsmeriter, lämnade laget och tre nya har anlänt.

Adam Larsson (NY) – Tobias Viklund (Frölunda)
Tobias har under en ganska lång tid varit oerhört lovande, men aldrig riktigt lyckats leva upp till sin fulla potential. Trots att han stundtals var bänkad i AIK fick han ändå behålla sin plats i landslaget. Underligt. I sina bästa stunder kunde han vara riktigt, riktigt bra och att unge, oprövade Adam Larsson ska lyckas mäta sig med herr Viklund redan i år kanske är att hoppas på för mycket? Försäsongen har dock sett ruggigt lovande ut och 16-årige Larsson har dominerat blålinjen i PP vilket är något Viklund aldrig lyckades med trots stort förtroende i denna spelform. Adams bländande spel räcker dock inte att täcka upp för ”landslagsmannen” och det måste därför ses som ett minus i dagsläget. Jag hoppas dock och tror att det ändras till ett plus under året. -1

Niklas Strandberg (NY) – Erik Andersson (Linköping)
”Stralla” kom in och hjälpte till en del under fjolåret när juniorbackarna huserade i junior-VM. Det gjorde han med bravur genom att spela enkelt och fokuserat. Strandberg måste ses som en utfyllnadsspelare och en, relativt, stabil och trygg pjäs att slänga in kring jul när AIK förmodligen har tre juniorbackar i junior-VM och andra gånger om vi dras med skador. Kanske kan han även ges utrymme i PP eftersom han i den spelformen faktiskt är riktigt bra. Det känns dock fullkomligt ologiskt att han ska fylla Erik Anderssons plats. Erik var i mina ögon en av våra absolut bästa spelare under fjolåret. En spelare som ALLTID är på jobbet och som med energi och vilja krigar i varje byte. En riktigt tung förlust i min bok. -1
 
Ivan Majesky (NY) – Fredrik Lindgren (Färjestad)
Egentligen är detta en väldigt svår jämförelse då det handlar om två helt olika backtyper. ”Linkan” var dock mest skadad under fjolåret och innan och efter skadan var han faktiskt inte ens speciellt bra. Åtminstone inte i mina ögon. Tyvärr. I sina bästa stunder, innan han fick chansen i landslaget, var han dock riktigt bra och ”den” Lindgren han var då hade jag gärna sett i AIK. Majesky känns dock som en betydligt viktigare spelartyp för det AIK som det är ihopsatt idag. En stark, arg, tung, grisig och rutinerad back kommer att bli oerhört nyttig på många sätt och vis. Ett klart plus. +1

Totalt: -1

Forwards

Petr Tenkrat (NY) – Niko Dimitrakos (KHL)

Detta känns som den jämförelse som är mest avgörande. Målmaskinen Dimitrakos var ett riktigt kap under fjolåret. Åtminstone fram till jul, efter det var det sisådär med såväl motivation och produktion. Tyvärr. Enligt säkra källor var han dessutom ingen dröm i omklädningsrummet och en fegskit när det kom till att lira i slutspelet. Bedrövligt. Tenkrat är en mer komplett spelare, men lång ifrån den sniper som Niko är/var. Det är en målskytt och vi kommer säkerligen att se sisådär 13-19 mål från honom under året och säkert en hel del assist också, men som sagt var, ingen grekamerikan. Vem är då bättre för AIK? Svårt att veta. Jag vill dock påstå att jag, eventuellt något färgat och förhoppningsfullt, ändå ser det som +/-0.

Yared Hagos (NY) – Gabriel Karlsson (Timrå)
Två forwards med defensiva egenskaper som främsta egenskaper, men som ändå då och då kan skapa något framåt. ”Gabbe” var en personlig favorit under fjolåret då han lyckades med att göra sin absolut bästa säsong någonsin. I det stora hela känns det dock inte som någon jättetung förlust, speciellt eftersom Hagos kommer in och ganska precis matchar den roll ”Gabbe” hade. Sett till meriterna kanske Hagos borde värderas högre än Gabriel Karlsson, men fjolårssäsongen var som sagt riktigt vass från ”Gabbes” sida samtidigt som Hagos inte direkt rosat marknaden värst sedan han lämnade Timrå. +/-0.

Mattias Lindström (NY) – Tomas Larsson (Malmö)
Det var tänkt att Tomas Larsson skulle ta det där sista slutliga steget och bli en fullfjädrad elitseriespelare under förra säsongen, men det hände liksom aldrig. Det blev istället mindre och mindre istid för den tidigare retstickan som underligt nog lugnade ner sig alldeles för mycket och knappt retades, tacklades eller ens var i vägen innan dess att hans kontrakt bröts och han drog till Malmö. Mattias Lindström fick i och med detta kliva upp i A-laget och visa vad han gick för och oj vad han tog för sig. Han tacklade, tacklade, åkte skridskor, var orädd, tacklade och, sa jag tacklade? I mina ögon är det ett klart fördel Lindström. +1
 
Melker Karlsson (NY) – Mikael Renberg (Expertkommentator)
Känns väldigt underligt att jag har parat ihop dessa två i en jämförelse, men ska sanningen fram glömde jag faktiskt bort att Renberg faktiskt spelade ifjol. Jag hade först jämfört Melker med Erik Karlberg, men det var ju egentligen ganska onödigt att ens nämna ”Kabben” då han faktiskt aldrig spelade under året. En stor skillnad blir dock att det blir ett minus i denna jämförelse istället för ett plus. Trots att Micke Renberg var ganska medioker ifjol är han givetvis milvis före talangen Melker Karlsson. Så är det. Helt klart. Hade det dock varit ”Kabben” man jämfört med hade det varit ett plus. Givet. -1

Fredrik Warg (NY) – Kimmo Koskenkorva (Kärpät)
Den flygande finnen med det fina namnet, roliga intervjuerna och suddenmålet mot Linköping kommer alltid att leva vidare i mitt minne som en personlig favorit, men trots detta var han onekligen överbetald och lite väl ojämn i sitt spel. Fredrik Warg känns som en mer komplett ishockeyspelare och mina förhoppningar är att han kommer att hitta tillbaka till den nivå han hade innan den sista vändan i Modo. Innan det var han faktiskt hur bra som helst. +1

Johan Forsberg (NY) – Fredrik Krekula (Tränare)
Kämpen och Lövendödaren Krekula gjorde alltid sitt jobb. Inte speciellt mycket mer om man bortser från några fullkomlit underbara straffar genom åren. Spelade väldigt mycket back den sista tiden och gjorde även det med bravur. Nye Johan ”Foppa” Forsberg kommer från Björklöven och är en lirare som alltid ger 100%. Skridskoåkningen är lite sisådär, men trots detta lyckas han ändå hålla sig framme när det vankas målchans. Har varit ett utropstecken under försäsongen och upptakten av serien. +1

Pierre-Edouard Bellemare (NY) – Kent McDonell (Färjestad)
Dyre Kent fick erbjudande om att stanna kvar kontraktet ut, men skulle då få spela med juniorlaget. Tack och bock, sa Kent och bröt kontraktet illa kvickt för att sedan ta sitt pick och pack och dra till Karlstad och Färjestad. Väl där har han tränat mer än någonsin och även inlett försäsongen på ett makalöst sätt. Tänk om han hade agerat så i AIK. Då hade han garanterat fått spela kvar. Nu kommer det istället en fransk landslagsman som dominerat i allsvenskan tillsammans med Leksand. I mina ögon kändes det som ett plus och sett till försäsongen och det man såg av Kent ifjol kan jag nästan fortfarande se det som ett plus. Men bara nästan. De inledande matcherna i serien har inte varit bra. Tyvärr. Hävdar ändå att det är +/-0.

Totalt: +2

Enligt mina uträkningar ska vi vara sämre på backsidan och starkare på forwardssidan. Spontant känns det dock som att det är precis tvärtom. Underligt. Målskyttet känns inte riktigt stabilt och juniorerna i backlinjen levererar onekligen finfin hockey. Så mina plus och minus kanske bör tas med en nypa salt. Jo.

Avslutningsvis önskade signaturen ”Mange” även ett tips på hur Elitserien skulle sluta 0910. Här följer facit. Kom ihåg var ni läste det först. Typ.

1. HV71
2. Frölunda
3. Färjestad
4. Skellefteå
5. Linköping
6. Luleå
7. Modo
8. Djurgården
--------------------
9. Timrå
10. Brynäs
--------------------
11. Rögle
12. Södertälje

Kommentarer?

The battle continues...

I de inledande striderna om Lord Stanley's pokal kan jag såhär i efterhand känna mig ganska stolt över att jag faktiskt tippade rätt i 7 av de 8 åttondelsfinalerna. I den felande matchserien hade jag dessutom höjd ett varningens finger för att det kunde gå precis som det nu gick. Men fel hade jag. Tyvärr. I det stora hela var jag dock snudd på magiskt bra. Eller hur, Nordde?

Nu drar kvartsfinalerna igång och här kommer mina tips.

Carolina Hurricanes - Boston Bruins.
Eftersom vinnarna av President Trophy - San José - snöpligt blev utslagna i den första omgången är det nu Boston som är slutspelets högst rankade lag och jag imponerades enormt av deras slakt av Montreal Canadiens. Hurricanes lyckades med en mirakelvändning mot New Jersey Devils och kanske kan de tack vare nyvunnen energi störa Boston något. Men det räcker inte till att ta hem matchserien.
Tips, 2-4 till Boston.

Detroit Redwings - Anaheim Ducks.
Båda lagen imponerade i den första rundan. Detroit hade inga som helst problem med att besegra Columbus samtidigt som Anaheim enkelt skrällde och vann mot San José. Jag misstänker att Anaheim, som kom till slutspelet som allra sista lag, känner sig ganska nöjda. Även om de aldrig någonsin skulle erkänna det tror jag att de undermedvetet inte kommer att vara lika fokuserade i denna matchserie. Detroit å andra sidan har knappt ställts på prov. De siktar på en ny Stanley Cup final.
Tips, 4-2 till Detroit.

Pittsburgh Penguins - Washington Capitals.
Mina förhoppningar är att detta blir en fantastisk matchserie fylld med offensiv hockey. Båda lagen besitter enormt härligt offensiva pjäser och jag hoppas verkligen att båda lagens stjärnor kan ta sig utrymme till att glänsa. Kampen mellan Malkin/Crosby och Ovechkin/Bäckström blir oerhört intressant att följa och i skrivande stund upplever jag att Malkin/Crosby verkar vara i bättre form. Men vad händer om målmonstret Ovechkin vaknar på riktigt? Då vinner Capitals.
Tips, 4-3 till Washington.

Vancouver Canucks - Chicago Blackhawks.
Canucks hade en enkel matchserie i den första omgången och kommer utvilade in i kvartsfinalerna. Kanadickerna är ett starkt defensivt lag med en fantastisk målvakt och nyckeln blir att spika igen och säkra bakåt mot ett skickligt offensivt Chicago. Om Luongos målvaktsspel fortsätter att se lika stabilt ut som det gjort under i stort sett hela säsongen tror jag att Vancouver tar hem det.
Tips, 4-2 till Vancouver.

Såja, det var mina tips. Vad tror du?


I natt startar jakten på Lord Stanleys pokal.

Hockey!

Till alla bloggläsare som inte har en susning om vad rubriken antyder till vill jag omedelbums upplysa alla om att NHL - alltså den nordamerikanska proffshockeyligan - drar igång sitt slutspel nu i natt. Årets slutspel kan onekligen bli riktigt spännande och redan första omgången bjuder på en hel del hockeygodis. Eller vad sägs om matchserien Boston-Montreal där fansen och spelarna faktiskt hatar varandra på riktigt. Till och med under All star-matchen där det mesta är "tjo och tjim" blev Bostonspelarna utbuade av Montrealpubliken. Fullkomligt galet vilket hat. Även Pennsylvaniaderbyt mellan Philadelphia-Pittsburgh brukar bjuda på underhållande och känsloladdade möten väl värda att ta del av. Personligen håller jag givetvis en extra tumme för mitt kära favoritlag Vancouver Canucks. De möter St. Louis Blues i den första rundan och trots min väldigt partiska åsikt känns det faktiskt helt ärligt som att de borde kunna slå ut dem. Hoppas.

Nu tänkte jag avsluta med att ge er mitt tips till de inledande matchserierna.

Eastern Conference

Boston Bruins-Montreal Canadiens.
Hatmatch utan dess like. I mina ögon känns Boston alldeles för bra för att det ska bli någon spänning i den här matchserien, men kanske kan "hatet" hjälpa Montreal att knipa en eller två matcher. Fler än så blir det dock inte.
Tips, 4-1 till Boston.

Washington Capitals-New York Rangers.
Huvudstadslaget med Alexander Ovechkin i spetsen känns onekligen vassare än Henrik Lundqvists New York Rangers. Kanske kan Kung Henrik spika igen och vinna någon match till Manhattan, men att det ska räcka till seger i matchserien känns omöjligt. Ovechkin skjuter Capitals till semi.
Tips, 4-1 till Washington.

New Jersey Devils-Carolina Hurricanes.
Devils inledde säsongen briljant, men tappade mot slutet formen totalt. Carolina hade ganska precis motsatt resa under grundserien och hade dessutom plusstatistik på New Jersey under detsamma. Devils har dock överlägsen slutspelsrutin och också en betydligt vassare målvakt. Magkänslan säger dock att det inte riktigt räcker.
Tips, 3-4 till Carolina.

Pittsburgh Penguins-Philadelphia Flyers.
Pittsburgh var i final ifjol och det finns en hel del som tyder på att de kan gå lika långt i år. Philadelphia kan dock aldrig underskattas och med tanke på att det är en derbymatchserie kan man inte göra annat än konstatera att det blir benhårt.
Tips,  4-3 till Pittsburgh.


Western Conference
 
San José Sharks-Anahiem Ducks.
San José vann Presidents Trophy, vilket betyder att de var det laget som tog flest poäng under grundserien. Sharks måste ses som stora favoriter i denna matcheserie, men samtidigt ska man komma ihåg att detta är ett lag som de senaste åren alltid varit bra i grundserien men floppat totalt i slutspelet. Trots denna varningsklocka räknar jag med att hajarna tar sig vidare relativt enkelt.
Tips, 4-1 till Sharks.

Detroit Red Wings-Columbus Blue Jackets.
Spontant känns det som den lättaste matchserien att tippa. Detroit borde ganska enkelt kunna köra över Columbus om ingenting väldigt oförutsett skulle inträffa.
Tips, 4-0 till Detroit.

Vancouver Canucks-St. Louis Blues.
Roberto Luongo är, om inte den bästa, en av de absolut bästa målvakterna i ligan och tillsammans med ett strikt försvar kan de ta Canucks långt i detta slutspel. Det är dock viktigt att Mats Sundins kedja kommer igång offensivt för att avlasta succékedjan med tvillingarna Sedin. Blues är nog ganska nöjda med att ha tagit sig till slutspel och här känns det som att det blir ett ganska snabbt slut på eventuella slutspelsdrömmar för St. Louis.
Tips, 4-1 till Canucks.

Chicago Blackhawks-Calgary Flames.
I den här matchserien har jag oerhört svårt att se vilket lag jag kan tänka mig gå hem med slutsegern. Först kändes det som att Calgary kunde vara det hetare alternativet, men efter lite tid till eftertanke känns deras spel ganska dammigt. Kanske är det lite mer slutspelsanpassat med tanke på att det mest handlar om "dump and chase" och tuta och köra-hockey, men jag tror ändå att det något mer spelande laget - Chicago - går hem med segern.
Tips, 4-3 till Chicago.

Så, ja. Det var mina tips. Heja Canucks! Vilka hejar du på?


Ojojoj...

KOSKEN!!!

Vilken pina. Tack och lov blev det ett underbart slut. Jag stod upp där på den slitna parketten framför 40-tumaren i radhuset mer eller mindre hela matchen. Hade löst ståplats biljett. Aldrig stilla. Levde mig in i händelserna. "Pinsamt mycket" enligt min fru som lämnade radhuset under period 1 och kom hem efter fika lagom till period 5. Jag hejade. Hojtade. Svor. Jublade. Suckade. Skrek. Ropade på passningar. Och på skott. Ja, man kan nog nästan påstå att jag i stort sett spelade faktiskt. Hade gärna gjort det på riktigt också. Tänk hur fantastiskt härligt det hade varit. Jag älskar att vara med när det hela ska avgöras. Vill bli hjälte. Vill vinna.

Idag var det Kimmo Koskenkorvas tur att bli hjälte. Krigaren Koskenkorva. Men ska sanningen fram kändes hela AIK som ett lag hjältar. Helt makalöst vilken grym finalserie de har krigat sig igenom. Slagna på förhand utav alla andra än sig själv och sina trogna supportrar. Underbart. Underbart. Underbart. Lagkapten Norgren förklarade fint och ärligt hur underbart det kändes just nu. "Ja, jag har fött två barn och så gift mig, men det vette faen om inte detta kommer på fjärde plats." Om jag skulle ge mig in på att hylla spelare som gjort extra bra insatser skulle det ta hela kvällen. Jag nöjer mig istället med att hylla laget. AIK var som helhet oerhört stabila. Grymma. Hungriga. Disciplinerade. Starka. Trygga. Det kommer man oerhört långt på.

Nu väntar Färjestad hemma redan på torsdag. Ojoj. Själv har jag familjeverkstan då. Om det nu inte går att byta dag på denna fantastiska utbildning. Jag hoppas. Det var ju trots allt över 30 år sedan AIK gick vidare i ett SM-slutspel.

Källa: Aftonbladet

Nu väntar krig...

Krig!


Happy face

Kvartsfinal. Seger. Pumba. Nollan. Mersmak. Lovely. Inte undra på detta härliga happy face.

Pumba!

Nu skapar vi historia igen!

Historia!

Inför den första kvartsfinalen mot Linköping bjöd Skellefteå AIKs trogna supporters i North Power på ett finfint, men dock olagligt, tifo i form av diverse banderoller och flaggor. Tre klassiska årtal återfanns i mitten på mindre flaggor. 1921 - året då föreningen bildades. 1948 - året då ishockeysektionen bildades. 1978 - året då klubben tog sitt hitintills enda SM-guld. De tre årtalen omgavs av två stora flaggor som bildade årtalet 2009. Ovanför dessa årtal svävade en banderoll där det stod att läsa "Nu skapar vi historia igen!". Budskapet var tydligt. Vi ska utmana om guldet. Vi ska faen ta guldet!

Inför dagens match kändes det ganska utopiskt att fundera och fabulera om guldhjälmar och galet firande på Möjligheternas torg. Nu såhär i efterhand känns det bättre. Det är nog möjligt ändå. Medstuds, medvind och ett gäng svartgula hockeykrigare kanske kan se till att vi lyckas? Segern i den första matchen var enormt underbar och jag längtar redan till lördag för att se hur AIK lyckas med målsättningen att knäppa LHC på näsan in their house. Det kan gå.

Kämpa Skellefte!

NHL

Idag blev det klart att det i oktober blir NHL-hockey för er rosa herr E. Tillsammans med diverse medlemmar ur kompisskaran bär det av för att se matchen mellan St.Louis Blues och Detroit Redwings. Tyvärr inneär det dock ingen resa över Atlanten. Matcherna spelas nämligen i Stockholm. Fina, fina Stockholm. NHL har nämligen, som många säkert vet, börjat med att inleda säsongerna med matcher runt om i världen för att på så sätt sprida den hockeyhysteri som råder over there. Ett smart drag och när kompis Tsvetkov kom fram till att kompisarna borde åka på detta spektakel var jag givetvis snabb på att hoppa på tåget. Även om jag lite lätt envist försökte övertala alla att hellre satsa lite extra myckety pengar och åka på en hockeyresa till New york istället. "Det är ju nääääästan lika billigt. Nästan."

Kompis Nordde skulle idag ställa sig i kö vid biljettsläppet på ticnet.se för att lyckas förboka 8 st biljetter för att kompisskaran sedan skulle kunna gå och gemensamt hämta ut dessa. Att ligga ute med pengar kändes liksom lite väl saftigt med tanke på att den totala kostnaden blev 11,400 kronor. Problemet var bara att man nu inte kunde förboka! Skit pommes också. Nordde hade inte summan i fråga och ringde i paniken herr E. Och som alla vet är ju herr E mannen med guldbyxorna och hips och vips var biljetterna bokade, betalda och utskrivna. Nice. Herr E var glad och nöjd. Fru E var dock allt annat än glad och nöjd när hon insåg att herr E låg ute med en miljon pengar. Typ. Inte bra. Och, visst, jag kan givetvis förstår henne. Nu när kompisskarans pengar har börjat rulla in på vårt konto känns det, tack och lov, lite bättre. Annars vette katten hur resten av veckan skulle se ut.

Har du sett eller skulle du vilja se lite NHL-hockey?

En slump, ett kommunvapen och ingenting annat.

Ibland förvånas jag över hur stor genomslagskraft min lilla rosa blogg ändå verkar ha. Mitt inlägg om North Power och dess logga har onekligen satt griller i huvudet på en hel del och gett mig en himlans massa fler läsare. Hur alla har hittat hit vette katten, men ni är alla hjärtligt välkomna. En del, de flesta vill jag påstå, ser ungefär det jag ser - vilket är likheter mellan de symboler jag tidigare räknade upp. Andra ser absolut inga som helst likheter och vissa - även om jag ser att det är samma ip.nr som ligger bakom de två mest negativa signaturerna NP och Erik - blir nästan arga på mig för att jag nämner min alldeles egna reflektion i ämnet. Till mitt försvar kan jag inte säga annat än att jag faktiskt ser likheter och dessutom vågar står för att jag gör det.

Men. Det känns samtidigt oerhört skönt och befriande att läsa när skaparen av denna logotyp nu hittat hit till bloggen, trots ett totalt ointresse av att läsa bloggar, och lämnat sin story bakom hans kreation. Här följer hans kommentar.

Postat av: Nils

"Det är jag som är skyldig till NPs symbol. Jag läser aldrig bloggar, men jag fick förstås höra om den här diskussionen. Jag jobbar som grafisk formgivare på Blacke (systerföretag till Krux & Co). KUL att se att folk intresserar sig för symboler. Jo det är naturligtvis en ren tillfällighet (och lite krystat enligt min mening) att NPs logotyp liknar nazistsymboler.

Det roliga är att ingen har nämnt att blixtarna kan vara hämtade från Skellefteås kommunvapen. Vilket dom naturligtvis är. I kommunvapnet symboliserar de den elektriska kraften från älven.

Både blixtar och knutna nävar har genom århundraden använts som symboler för alla möjliga företeelser. Många bra. Så nazisterna har ingen ensamrätt på dem. Men jag var ju tvungen att kolla upp det här med White Power. Det visar sig (enligt Wikipedia) att grundaren valde namnet och symbolen som en travesti på Black Power som var en extrem falang av den svarta medborgarrättsrörelsen i USA under 60-talet.
För den som vill läsa mer om den knutna näven som symbol, kolla på: http://www.docspopuli.org/articles/Fist.html

Utan att veta så mycket om NP så tycker jag att det är tråkigt att AIK och supporterklubben blir omnämnda i en diskussion om nazism. Och jag beklagar om jag omedvetet medverkat till att vissa personer gör den kopplingen enbart på grund av logotypen."


Nils. Känn dig inte det minsta skyldig över din skapelse. Det är oundvikligt att se att den är skapad av en skicklig varelse. Var stolt över det. Som du beskriver det är det alltså ingenting annat än en ren tillfällighet att dessa, i dina ögon något krystade, likheter finns. Det glädjer mig enormt att höra att så är fallet. Jag ville givetvis aldrig tro något annat. Din beskrivning på att blixtarna är tagna från Skellefteås kommunvapen, där de står för kraften från älven, köper jag rakt av och det är givetvis en bra och logisk koppling. Samtidigt kan jag väl ändå tycka att det finns, om än små kanske, likheter med SS-blixtarna, men jag förstår givetvis att kommunvapnets blixtar var lite för mesiga. För det är de ju faktiskt.

Vidare är det givetvis precis så som Nils skriver att både blixtar och knutna nävar använts flitigt i en rad olika bra sammanhang genom historien och att de absolut inte är några symboler som ägs av nazister. Om någon trodde att jag menade att så var fallet beklagar jag detta ödmjukast.

Tanken var, som jag nu nämnt ett antal gånger, aldrig att smutskasta North Power som supporterklubb eller Skellefteå AIK som förening. Ej heller den som skapat logotypen. Tanken var heller aldrig att det skulle bli en diskussion vare sig NP skulle vara nazister (rötägg finns alltid i alla supporterklubbar) eller inte. Det blev bara så att jag hastigt och lustigt fick se dessa symboler intill varandra och där och då kändes det liksom fullkomligt omöjligt att inte se likheterna. Och jag ser dem faktiskt fortfarande. Fast skillnaden är ju den att jag nu vet att alla likheter är en slump och ingenting annat än en slump. Jag vet också att skaparen hade en genomtänkt tanke och att blixtarna har en tydlig koppling till Skellefteås kommunvapen. Logiskt. Härligt. Befriande. Skönt. Tack för det Nils. Stort tack.

Härmed sätter jag, om ingenting oväntat nu inträffar, punkt för den här diskussionen och fokar på annat. Som exempelvis Skellefteås avslutningsmatcher i elitserien. Det kommer ju onekligen att bli elefantiskt spännande hela vägen in i kaklet. Jag vågar dock tro på slutspel. Tror du? Forza AIK!


Ett tillägg till föregående inlägg...

Efter några ömma kommentarer känner jag att jag måste få vidareutveckla mitt resonemang kring NP-logon som jag skrivit om nedan och även presentera mig själv och min egen koppling till Sveriges bästa supporterklubb. Here it goes...

Först och främst hade jag inte den blekaste aning om att Krux & Co, som jag misstänker är det stora och kända företaget som tagit fram logon med tanke på deras nära samarbete med AIK?, var de som stod bakom designen. I mina ögon spelar det i och för sig ingen roll vem/vilka som tagit fram den. Likheterna är ändå tydliga enligt mig. Sen kan det givetvis vara en slump och ingenting annat än just en slump. Men det kan också vara ett helt omedvetet eller också ett helt medvetet val. Och visst, det behöver ju inte vara ett medvetet negativt val utan kan givetvis också vara ett medvetet val om att "ta tillbaka" dessa symboler och använda dem i positivt syfte. Jag har som sagt var inget facit till detta. Men kan ni verkligen mena att det inte finns klara likheter? Jag tycker att det är ganska solklart, speciellt handen.

Om man nu skulle vilja att blixtarna ska likna SS-blixtar, så som NP antyder i sin kommentar, tycker jag inte riktigt att det fungerar lika bra som för exempelvis kiss som givetvis uppenbart valt att använda sig av SS-blixtar i sitt namn för att skapa rubriker, provocera och vara lite farliga. I Kiss fall handlar det helt enkelt om marknadsföring. Och det fungerar givetvis. All publicitet är bra publicitet. Speciellt för ett farligt hårdrocksband.

North Power har i mina ögon alltid varit en bra supporterförening som stöttat sitt lag i med och motgång och jag har själv länge varit aktiv som stolt medlem. Jag har också under lång tid känt och även umgåtts med flertalet personer högt uppsatta i föreningen, däribland Robzon som varit ordförande under flertalet år. En mycket bra människa som jag känner starkt förtroende för. Själv har jag även ingått i styrelsen för North Power Stockholm. Och som om inte det vore nog utgör jag även 50% av det ökända bandet North Power The Band. Som ni kanske förstår är jag långt ifrån någon som tycker illa om vare sig North Power eller Skellefteå AIK. Tvärtom.

Signaturerna AIK, NP och Erik, jag hoppas att ni kan förstå att föregående inlägg inte var menat som ett påhopp eller att klanka ner på någon. För mig är dock likheterna tydliga mellan dessa symboler och jag ville helt enkelt se vad mina bloggläsare tyckte och tänkte i frågan. Ni håller tydligen inte alls med mig och jag respekterar er åsikt och tackar för era kommentarer. Jag hoppas samtidigt att ni kan respektera min åsikt? Jag tycker, sedan jag fick se de andra symbolerna, att de är kusligt lika varandra och för mig som avskyr diskriminering och rasism känns det faktiskt inte riktigt okej. Samtidigt kanske jag istället borde vara glad över att de används i ett mer positivt syfte?

Exit, som signaturen NP väljer att smutskasta, är ett projekt som utifrån vad jag kan se gör ett bra och viktigt arbete. NP har kanske helt andra erfarenheter? Berätta gärna. Och Erik, även om det är en helt annan fråga kan jag berätta att jag har bloggat om drogerna i Skellefteå. Ganska mycket faktiskt. Här. Här. Här. Här. Här. Här och Här. Säkert på fler ställen också. Oerhört tråkiga saker det där som vi givetvis måste försöka bekämpa. Klotter har jag dock inte bloggat om. Ännu. I mina ögon är det nog inte riktigt en lika farlig brottslighet som droger eller rasism heller för den delen. Trots den oerhörda prislappen. Kanske är jag något naiv i detta fall?

Så, nu var det skrivet. Forza AIK!

White Powerhand + Naziblixtar = North Power?

!?!?

Jag har aldrig tidigare reflekterat nämnvärt mycket över detta, men efter att ha tagit del av en föreläsning av Exit kan jag inte undgå att se de solklara likheterna mellan symbolerna som nämns i rubriken. Exit som är en av Fryshusets sociala verksamheter ger stöd till personer som vill lämna destruktiva gäng så som nationalistiska eller nazistiska grupper. När de i veckan besökte Skellefteå och föreläste för vuxna som på ett eller annat sätt arbetade med barn och ungdomar visade de upp en rad kända och mindre kända symboler som kan kopplas samman med dessa grupper. Där och då blev det ganska så omedelbart uppenbart för mig var den/de som varit ansvariga att ta fram en logo för Skellefteå AIKs supporterförening North Power mycket väl kunnat hittat sin inspiration.

I min värld vore det ingenting annat än en ren och skär tragedi om klubben i mitt hjärta på ett eller annat sätt skulle kunna förknippas med nationalistiska eller nazistiska grupper och jag tycker faktiskt att AIK borde göra något åt detta. Mest troligen har de dock inte ens i närheten funderat i dessa banor, men frågan är hur de skulle tänka och ställa sig om de fick se dessa bilder. Skulle de på något vis agera och i så fall hur?

Kanske är jag oerhört töntig och fånig som ens tar upp och ifrågasätter detta, men samtidigt känns det som en viktig sak. Kanske ser jag liheter som ingen annan ser? Föreläsarna från Exit såg dock tydligt samma sak som jag. När jag visade North Powers logo sa den ena föreläsaren direkt "En White Powerhand med naziblixtar. Inte så snyggt.".

Vad ser du? Ser du likheterna, eller är jag helt ute och cyklar? Vad bör man göra?

CCM Vector U+ Pro Sr

CCM!

Egentligen är det kanske inte alls det minsta befogat att göra som herr E, som sedan länge är en avdankad hockeyspelare helt utan tankar om någon som helst comeback, och inhandla ett par "top of the line-skridskor" för svindyra summor. MEN. Nu är det ju trots allt rea. Nypriset på dessa guldklimpar är 6,500 kronor, men tack vare den finfina rean som nu infallit i och med att vi närmar oss slutet av säsongen kom jag undan med att betala futtiga 3,000 riksdaler. Billigt? Nja, det vette katten. Ska jag vara riktigt ärlig känns det nästan som att det kostar skjortan och femtio, som min syster gladeligen skulle ha uttryckt det. Jag räknar dock med att stora delar av utgiften ska skänkas till mig den 21 februari då jag glatt firar ännu ett levnadsår som mig själv. Hurra hurra hurra hurra.

Jag känner också att köpet delvis går att rättfärdiga med tanke på hur fantastiskt roligt sonen faktiskt tycker att det är att åka skridskor. Allt som oftast är det dagliga utflykter till Älvsbackarinken och som aktiv pappa till den lille krabaten måste jag ju helt enkelt utrusta mig med vettigt material. Right? Och när det börjar bli dags för Björnligor, hockeyskolor och annat har jag en svag känsla av att jag kommer att vara insyltad i någon form. Jag blir liksom alltid insyltad. På gott och ont. Men blir jag väl insyltad är det ju onekligen bra att äga ett par bra och finfina skridskor. Eller hur?


Nu avslutar jag det här blogginlägget med lite teknisk mumbojumbo om de nyinhandlade skridskorna. De finfina skridskorna. CCM Vector U+ Pro Sr. Bara namnet känns litegrann som teknisk mumbojumbo. 

"Den nya lätta skridskon med de ultimata egenskaperna att formas för att passa just DIN fot."

U Foam:
Extremt formbart material som kommer att bli din fots bästa vän
Proformance Lite Skär: Skär i stainless steel med urtag för att ge lägre vikt och ökad acceleration.
Formad Plös: Lågprofilsplös med skydd mot vristen vid knytning
Carbon Yttersula: Ger maximal kraft mot skenan och isen
Ultima Dry Foder: Snabbtorkande foder med antibakteriell behandling

Lite töntigt, men samtidigt ingenting annat än lovely. Vad tycker du?


Förlust. Feber och Fasansfull huvudvärk

Det blev inget guld. Det kändes i ärlighetens namn inte ens nära. Tyvärr. Grannen AE kom på besök och följde matchen. Trevligt. I den andra periodens slutskedde var vi så arga, och högljudda, på domarna att sonen vaknade. I vanliga fall skulle nog sonen falla i gråt, men nu smög han sig istället ner och undrade vad vi gjorde. Modigt. Sonen fick sedan, till sin enormt stora glädje, lägga sig i soffan intill pappa. Där låg han sedan med ett stortstort leende på läpparna. "Åh, så mysigt pappa. Visst är det mysigt på natten. Jag älskar ishockey."

Matchen slutade med storförlust 1-5. De två sista i tom kasse. Skillnaden denna gång var främst effektiviteten i powerplay. Sverige hade massor av möjligheter till att spela med en man mer på banan utan att detta resulterade i mål. Kanada hängde samtidigt två baljor i PP trots betydligt färre möjligheter.

Sämst på plan var för övrigt domarna. De kunde helt enkelt inte stå emot det enorma trycket från Kanada och den massiva publiken. Detta ledde till att Kanada fick göra i stort sett vad de ville på isen. Sjukt. Sveriges stjärnmålvakt, Jakob Markström, blev påkörd och överkörd flera gånger. Minst två av dessa gånger var det fullkomligt omöjligt att inte se att spelarna körde över honom med mening. Sånt ska inte få hända och inför turneringen var just det här med att man inte rör målvakterna ett direktiv från domarna till lagen. Det efterlevdes inte det minsta inatt.

När hockeyn var slut blev det sovatajm och jag frös så in i bänken. Feber såklart. 38,6 grader. Med tanke på min naturligt låga temp på 36 grader är jag nog ganska sjuk ändå. En tung huvudvärk som krydda på moset känns inte heller så värst kul. Min fantastiska fru E har dock låtit mig sova länge idag. Alldeles tills ganska så nyss faktiskt. Hon är onekligen lovely. Förhoppningsvis orkar jag tack vare detta och Alvedon och Ipren vara nästan som vanligt resterande delen av dagen. Hoppas.

Nu tar vi guld...

...och jag befinner mig på första parkett sittandes i soffan iklädd den blågula stassen. Det var 28 år sedan första och sista gången Sverige tog ett guld i juniorvärldsmästerskapen i ishockey. Ifjol var det nära sedan Larsson petat in en sen kvittering och tagit matchen till sudden death. Där blev det dock plötslig död för svenskarnas del då Kanada snöpligt fick in ett skitmål. På ett sätt var det kanske rättvist den gången. Fast nog kändes det onekligen surt. 

Nu känns det dock som att chansen är betydligt större att Skellefteåpojkarna Rundblad och Erixon tillsammans med burväktaren Markström och de andra kan kriga hem landets andra guld. Många är faktiskt helt övertygade om att det kommer att bli just på det viset. Själv är jag långt ifrån övertygad. Jag hoppas dock. Och håller tummen.

Aftonbladets Mats Wennerholm menar att Sveriges lag är bättre på allt och räknar upp 10 skäl till att Sverige vinner finalen som drar igång om ganska precis 10 futtiga minuter. Enligt Wennerholm finns det bara två skäl som talar för värdnationen. Bara två?


"Vad är det då som talar för Sverige i natt?

Jo, en bättre målvakt, bättre form, bättre spel, bättre självförtroende, bättre defensiv, större hunger och att de två huvuddomarna i JVM-finalen kommer från Ryssland och Schweiz. Ingen amerikan den här gången.

Och ett bättre LAG.


Det som talar för Kanada är 20 000 galna kanadensare i ryggen på läktarna i Scotiabank Place och den flax de haft hittills i turneringen.  Ja, inte bara flax. I matchen mot USA startade inte matchuret i andra perioden och en utvisad kanadensare kom in på isen åtta sekunder för tidigt. Då gjorde Kanada 4-3."  - Wennerholm


Hur jag än försöker räkna har jag svårt att få ihop det till 10 skäl för svensk seger. För att trixa ihop 10 skäl måste jag räkna båda huvuddomarna som varsitt skäl och sedan faktumet att det inte är en amerikansk domare som ytterligare ett skäl. Det känns lite överdrivet. Don't you think?

Jag håller med om en del. Främst det om den bättre målvakten. Där råder det inget tvivel. Markström har varit makalöst stabil och kan helt klart bli den som säkrar guldpengen. Angående bättre form, spel, självförtroende och defensiv har jag svårt att uttala mig. Jag tror nog att Kanada också känner sig rätt kaxiga på hemmaplan och efter "strulet" mot Ryssland kan vi nog räkna med att defensiven är mer på hugget inatt. Formen har kanske svajat en del, men flaxformen verkar onekligen hålla i sig. Frågan är vilken form som är mer avgörande? Och hungern då? Ja, nog fasiken vill varendaste kanadick vinna ett guld på hemmaplan. Right? Givetvis, klart som korvspad. Det kommer med andra ord att bli en stenhård kamp.

De 20 000 fansen på läktarna kommer nog ganska garanterat att ge hemmalaget lite extra råg i ryggen. Samtidigt skapar det givetvis också lite press. Vid det här laget borde de dock vara ganska så vana med det enorma tryck de konstant haft på läktarna genom hela turneringen. Det är oerhört mäktigt att höra publiken gå bananer varje gång Team Canada är i närheten av en farlighet i offensiv zon. Man tror lätt att de har öppet mål nästan varje gång. Ojojoj. Det måste kännas ganska jobbigt som försvarande lag att konstant känna sig utsatt och i fara.

Superkampen mellan Hedman och Tavares då? Ja. Det känns tyvärr som att Tavares är överlägsen i den här turneringen. Hedman har varit ganska osynlig. Tyvärr. Jag hoppas att han är makalöst bra denna match. Att Tavares kommer att vara bra. Det räknar jag med. Också tyvärr.

Nåväl. Nu drar det alldeles strax igång och sändningen har precis startat. Själv ska jag gå och fixa till en liten hockeylatté som finfin uppladdning. Forza Sverige. Sassa brassa mandelmassa vi vill se nätet rassla!

Källa: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet


AIK - Modo 4-2

Man kan helt enkelt inte annat än imponeras över vårt finfina AIK!

Forza!

Seger, typ?!

Tim!

Det blev en väldigt underlig kväll i Skellefteå Kraft Arena. Den första perioden var rent ut sagt usel från Skellefteås sida och gästerna hade faktiskt en rättvis ledning med 0-1 efter 20 spelade minuter. Sander var tack och lov fortfarande imponerad av nationalsången som tydligen är ett av hans favoritinslag vad gäller att gå på hockey. Ett annat av sonens favoritinslag är att äta popcorn och i pausen mellan första och andra perioden gick vi givetvis och inhandlade en liten popcorn till honom. För att få ut maximal njutning av dessa popcorn gick vi och satte oss vid borden och bänkarna intill B-hallen. Utanför fönstret såg man ett ungt gäng konståkerskor som gled omkring och snurrade runt på isen. Sonen blev snabbt frälst och ville hellre se på dessa "spelare som spelar utan hockeyklubbor" istället för att gå in och se den andra perioden. Med tanke på hur illa det såg ut i den första perioden och sonens nyfunna intresse för konståkning kändes det ganska okej att faktiskt sitta kvar... Och med facit i hand var det nog ett förnuftigt beslut med tanke på att gästerna i den andra perioden utökade sin ledning till 0-2.

I den andra periodpausen kom fru E upp med bilen och plockade hem sonen. Just då ville sonen egentligen inte alls åka hem, men när mamma kom dit gick det ändå rätt smärtfritt. Han var dock väldigt fundersam varför pappa skulle stanna kvar och sedan GÅ hem. Sånt brukar väl ändå inte pappa göra?

Den sista perioden började lika illa som den första och efter en stunds spelande utökade Rögle sin ledning ytterligare genom ett kanonskott rakt upp i krysset. Aj, aj, aj. Nu kändes det faktiskt rikitigt, riktigt kört. MEN, tack vare en fin kontring i box play kunde AIK få till en nytändning. Med nytändningen kom också målen och  snabbt gick det - Oerhört snabbt! Pang, boom, smackebonk och vips hade AIK ledningen med 4 mål mot 3. Fullkomligt ologiskt och surrealistiskt.

Just då kändes det som att segern var klar, men en i mina ögon billig utvisning gav gästerna möjligheten att kvittera i powerplay. Surt. I förlängningen var dock AIK starkare och kunde redan i den första minuten säkra 2 pinnar då Jyri Marttinen slog in en retur. En mycket, mycket skön känsla.

Några korta tankar och reflektioner från matchen.

David Rundblad utsågs till matchens lirare, men själv är jag inte riktigt lika övertygad denna kväll. Han var onekligen väldigt delaktig i dent ack så viktiga 1-3:målet, men samtidigt kan jag tycka att han bör göra ett bättre jobb vid Rögles andra mål. Under vissa stunder kändes han också ovanligt stressad. Kanske fanns det en hel del premiärnerver trots allt?

I den sista perioden spelade AIK med 50 procent 17-åringar i backlinjen i och med att Johan Burlin fick kliva in. Samtliga tre borde ha noterats för poäng, men Burlins assist till Koskenkorvas mål missades tyvärr av domarna. Rundblad spelade som jag nämnde ovan fram till ett mål och den sista 17-åringen, Tim Erixon, gjorde ett av målen. Imponerande!

Brad Moran såg magiskt seg och slö ut genom hela matchen. När han tryckte in ledningsmålet till 4-3 kändes det väldigt underligt att han skulle kunna bli matchhjälte. I mina ögon var han rent ut sagt usel ikväll. Jag hoppas verkligen att han blir bättre med tiden.

Passningsspelet ut ur egen zon och genom mittzon var det sämsta jag sett på väldigt länge gällande AIK. Ser det såhär illa ut på lördag eller ännu värre på måndag så finns det risk att det blir storstryk mot Linköping.

-------------------------------------------------

Och slutligen en skön SMS-dialog mellan mig och Rögle-Björn. (Hoppas det är okej att jag delar med mig?)

Björn - 19:09 JAA!!! Skalla, sparka, Slå! RBK!!!   (Rögle har precis tagit ledningen)

Mikke - 19:41 Ja, ja... Kvällen är lång... 8-)

Björn - 20:43 Hur lång vill du att kvällen ska vara?  (Rögle leder nu med tre mål mot noll)


Mikke - 20.44 Jättejättejättelååååååååååååång... Vilket skott btw!

Björn - 21:04 KÄFT!  (AIK har vänt och leder med 4-3)


Mikke - 21.10 Skitutvisning... (Rögle har kvitterat i powerplay)

Björn - 21:19 Grattis då... Vilken helomvändning av matchen. Känns smått orättvist :(

Mikke - 21:56 Nja, det känns mest dåligt för mig faktiskt. AIK var ju inte ens bra när de lyckades vända. Sen kändes utvisningen före 4-4 ruskigt billig. Men 2p är okej! :D


Elitseriepremiär!

YEah!

Idag är det alltså dags för den riktiga elitseriepremiären och mitt kära AIK (Ja, Karlevall de heter faktiskt AIK!) ställs mot nykomligarna, tillika bloggläsare Björns favoriter, Rögle. Skåningarna ser relativt tunna ut vad gäller spelartruppen, men motivationen lär vara på topp och ett lag med Kenny Jönsson på banan får aldrig underskattas.

Jag har sedan tidigare analyserat AIK och årets trupp, men jag känner ändå att jag måste skriva några rader om den rekordunga backuppsättningen som idag ställs på isen. Och när jag skriver rekordung menar jag givetvis sett med AIK-färgade ögon. Jag anar att andra elitlag kunnat stoltsera med lika unga eller yngre vid flertalet tillfällen tidigare. Ändå tycker jag att det känns häftigt att det bland de sex startande backarna återfinns två 17-åringar. Och i mina ögon handlar det inte om några utfyllnadsspelare. Tvärtom. David Runblad är en makalös talang och hans offensiva kvaliteter känns oändliga och jag hoppas verkligen och tror också att han kommer att blomma ut redan i år. Tim Erixon, son till X:et, har även hans fina offensiva gåvor, men bör kanske ses mer som en allround-back med offensiv touch. Även denna kille har imponerat under försäsongen och utsågs i matchen mot Björklöven till matchens bästa spelare. Helt rättvist. Nice.

Dagens match blir onekligen spännande och jag kommer att följa den på plats i Skellefteå Kraft Arena sittandes på min käre faders sittplats med en popcornätande son i knät. Det kommer att vara oh så lovely. Mitt tips seger 4-1. Målskyttar: Månsson, Söderberg, McDonell och Dimitrakos.

Vad tror du?

Tidigare inlägg
RSS 2.0