Sommarplåga - 1998

1998 var en fin sommar. Kärleken blomstrade i herr Es liv i och med fru Es inträde i den sammas liv. Musiken lät således bättre än på mycket länge och solen sken lite sådär extra starkt just den sommaren. Kärlek får ju liksom allt att magiskt bli litelite bättre än vad det i den grå vardagen egentligen är.

Det fanns ganska många låtar som kunde titulera sig som sommarplågor. Dr Bombay med sin galet enerverande "Calcutta". Venga boys sjöng om att det skulle till Ibiza, men lillebror trodde de sjöng "We're going to eat Pizza". Meja dominerade världen med sin "All 'bout the money" och Henrik Schyffert dundrade in en one hit wonder med sin grupp Whale och låten Four Big Speakers. I mina öron sjöng syskonen Corrs finfina "What can I do" och i många andras sjöng Savage Garden finfina "Truly Madly Deeply". Madonna hade en monsterhit med sin "Ray of light" och Drömhus gjorde en uppskattad cover på Freestyles "Vill ha dig".

Trots alla dessa fina låtar jag redan nämnt väljer jag en helt annan som 1998 års sommarplåga. Just denna låt var jag, tillsammans med min syster, med och röstade fram som segrare när P3s klassiska sommarprogram, Sommartoppen, var på besök i schtaan. Pras featuring Mya & Ol' Dirty Bastard "Ghetto Superstar". En underbart skön sommarplåga som jag fortfarande kan uppskatta.

Vad tyckte/tycker du?


Nu ska jag bli målare

Hör och häpna, men med min bror som sidekick är det nu tänkt att jag ska sadla om och bli målare. "Målare det är ett bra jobb." Det kan gå precis hur som helst. PRECIS. Men kul kommer det säkert att bli - frågan är dock för vem.


Sommarplåga - 1997

Sommaren och all ljuvlig musik till ära inför jag nu ett nytt bloggtema. Sommarplågor. Först ut från 1997 kommer Paradisio med sin enorma sommarplåga Bailando. Ni som minns hennes framträdande på Medan vet att hennes låtlista var rätt tunn förutom nämnda Bailando och Vamos ala discoteca. Dessa två kördes sisådär 3-4 gånger under spelningen. Är inte det Eurotechno i sin prime så vette katten vad som är det. Och lite internt vill jag avslutningsvis bara fråga "Vem tror du att du är? Paradisio eller?" Ni som vet vad jag menar ler nog en aning just nu skulle jag tro.

Min fråga till er kära bloggläsare är, vad tyckte du om denna 1997 och vad tycker du nu? Sanningen please.


Three is a magic number

Typ trehundra dagar sedan fick jag denna utmaning av någon skön bloggare där ute i blogguniversum. Nu när semestern mer eller mindre kastat in mig i en bloggkoma väljer jag att anta den. Äntligen. Äntligen? Enjoy.


Tre jobb jag haft i min ungdom: Bingovärd. Kalsongmodell. Tv-spelsexpert.  

Tre gator jag bott på: Agngatan. McCadden Place. Götgatan.

Tre saker jag gillar att se på tv: Hockey. Gossip Girl. Heroes .

Tre maträtter jag gärna äter: Erikas Lasagne. Quesadillias. Pizza Margeritha.

Tre platser jag helst skulle vilja vara på nu:  Hemma.  Los Angeles. I badkaret som vi inte har.

Tre personer jag utmanar: Syster Sofia. Svägerskan Anna. Samtliga besökare.

Ny frisyr

Tupp!

Den underbare sonen har under senare tid sett rekordeligt risig ut i håret och därför inleddes en lätt frisering här på Valleystreet. Tanken var kortkort, men sonen fastnade för att behålla en "tupp" som Funky. Fast sen kom sonen på att Funky inte alls har en "tupp" längre... Och varför har han slutat att sjunga "Funky Funky"? Många frågor poppade som vanligt upp, men frisyren bestod. Återstår att se om det blir en fortsatt frisering inom en relativt snar framtid. Trots lättare allergi mot den här typen av frisyrer kan jag inte annat än hävda att den lille McScreamy är oerhört tjusig. Visst måste du väl hålla med? 

Lars Stenberg

Den här killen är i min öron faktiskt precis hur rolig som helst. I like. Do you?

Damidrott
Ungdomar
Äldre

Semester

Semester!?

Idag har man knegat sista dagen på väldigt länge. Om det vill sig riktigt väl kommer jag, med stundande föräldraledighet inräknad, att vara "ledig" i 30 veckor. Jo, ni läste rätt. TRETTIO. I min värld känns det ingentingting annat än lovely.

Synd bara att man ska hinna med så fasligt mycket jobb på semestern. Måla huset, bygga altan, bygga ut balkongen, tapetsera i vardagsrummet, göra iordning ett nytt sovrum, rensa källaren, göra iordning dotterns rum, sätta in fönster, kapa ner ett gäng buskar, fälla ett eller alternativt två träd och säkerligen en elefantisk massa fler grejer som jag just nu har förträngt eller som jag ännu inte insett att jag ska göra. Åh, ljuva semester here i come!

När går du på semester och vad ska du göra när den väl infaller?

En tvådagars

Havh!

Tro det eller ej, med helgen har bjudit på festligheter såväl fredag som lördag. Fredagen bjöd på samfällighetsfest tillsammans med det andra "orrarna"i radhuslängorna. Trevligt. Tack vare det faktum att även barnen deltog i dessa festligheter hölls nivån på en dräglig nivå. Vilket undertecknad tyckte kändes oerhört bra.

Lördagen blev något vassare. De finfina grannarna i det stora gula huset bjöd in fina människor på god mat, goda viner, öl och whiskey samt underhållande lekar, härlig musik och gott sällskap. Elefantiskt elefantastiskt trevligt! Herr och fru E körde gasen i botten och när tillställningen kom till sitt slut kände vi oss inte riktigt redo att släcka lyset. Vi hade ju trots allt ordnat barnvakt! Tack och lov kom systeryster med pojkvän och hund vilket ledde till, och nu stannar nog en hel del klockor runt om i bloggvärlden, att herr och fru E åkte in till stan och klampade vidare in på Station 8. Gratis bör kanske tilläggas, annars är det högst osannolikt att vi gått in. Jag tror faktikst att det är första gången under våra 11 år ihop som vi ensamma går ut på krogen tillsammans. Jag kan ha fel, men just nu i skrivande stund känns det som att det inte alls ligger långt ifrån sanningen. Med andra ord var det liksom på tiden att det hände. Och trevligt var det. Trots att vi inte direkt kände speciellt många. Min eminenta kollega L var på plats och likaså min praktikant M. Det var givetvis trevligt att se dessa herrar i en annan miljö än på jobbet. I övrigt kändes det som att de flesta som man eventuellt skulle känna hade varit ute dagen före i och med att det då var Klubb 27.

Söndagen spenderades läääänge i sängen. Med underbara barnvakter som såg till att passa barnen lagom länge kunde festprissarna ligga och dra sig i sängen ända fram till klockan 14.00. Lovely. Sen blev det film nere i soffan fram tills dess att barnen kom hem runt halv fyra-fyra. Det var long time ago man kunde göra något sånt galet. Extra skönt har det varit att vädret varit riktigt risigt idag. Regn mer eller mindre hela tiden. Skönt. Då slipper man känna minsta lilla ångest över att man sovit och slappat bort hela dagen.

Vad gjorde du i helgen?  


För han har tagit studenten...

...för han har tagit studenten, för han har tagit studeeeeenteeeeen - fy faen vad han är bra!!

Duncan24!

Music for the masses - School's out for summer!

Detta ljuvliga Youtubeklipp tillägnas alla våra lovely IVM-muppar, samt alla andra som står inför sommarlovet.


Ännu ett läsår...

...har nu passerat revy. Tillsammans med det fantastiska arbetslaget på IVM, som tyvärr splittras till nästa läsår, har vi haft äran att undervisa en elefantiskt charmig elevgrupp. Bland dessa trettiotalet flitiga arbetsmyror återfanns bland annat dessa underbara elever. Visst förstår ni att vi har haft det alldeles särskilt underbart detta år?

Snyggon!

Maj-Lis Rönnberg

MajLis!

Tack för semlor, mosad banan med socker, ordentligt vispad långfil, uppmätta bajskorvar, tavlor med vandrande små människor, tomten som stod under er gran och som nu och för all framtid kommer att stå under vår gran, alla andra fantastiska tomtar, nybakta bullar, doften i ditt hem, godisar från den klassiska godisskålen, jesuskortet, trähästen, vakande ögon och händer under min sjukdomstid och genom hela livet, leken i farmor och farfars lekpark som än i dag pågår tack vare era barnbarnsbarn, Cactustabletter, kärleken, värmen, glädjen och allt däremellan. Tack. Sköt om dig och pussa och krama om farfar från oss alla. Älskar er.

Give hugs not drugs

En av mina elever, blott 17 år  gammal, men redan en erfaren före detta missbrukare berättar nu sin historia för att varna andra. Under vårterminen har hon varit ute och föreläst för såväl högstadie- som gymnasieungdomar och föräldrar runt om i Skellefteå. Hon har även tillbringat stora delar av studietiden till att skriva på ett manus till en bok. Något som kan liknas med en självbiografi. En rysligt hemsk historia som dessutom är hemskt välskriven. Som svensklärare kan man inte annat än imponeras över språk, känsla, nerv, ja, hela paketet faktiskt. Håll utkik i bokhandlen framöver...


Idag har Västerbottensnytt ett inslag om Hagir, som flickan heter, och det finns också inklippt här på bloggen. Kolla gärna. Heja gärna. Hon har onekligen gjort en enorm resa hos oss och genom hela sitt liv och är väl värd allt beröm. Heja Hagir!


RSS 2.0