Årets julklapp 2009
Bland alla finfina paket som delades ut kors och tvärs åt såväl stor som liten var det ett "paket" som liksom stod ut i mängden. Efter att den glittrande tomten hade lämnat det svarta radhuset och de utdelade paketen hade öppnats råkade visst herr E hitta ytterligare ett litet paket som av en händelse var ämnat åt sonen. Och vad fanns i detta? Jo, ett par trumpinnar. Till saken hör att sonen dag ut och dag in har trånat, tjatat, funderat, önskat och fantiserat kring att få trummor i julklapp. I paketet var det alltså trumpinnar. Men... Vad ska man använda dessa till om man inte har ett alldeles eget trumset? Sonen såg lätt förvirrad ut och letade djupt i det öppnade paketet, men började sedan trumma på bordet. Herr E bad alla att vara tysta. Hördes det inte ett ljud från källaren? Sonen fick ta täten och sakta smyga ner och kika in i det tidigare ack så sprängfyllda skrotrummet och fann ett välstädat rum med ett snajsigt och skinande trumset framför en tjusig svart backdrop med ett lysande S. På steroen spelade Funky och sonen bara njöt. Log så stort, så stort med hela kroppen. Tror faktiskt helt ärligt att jag aldrig har sett honom lyckligare. Ett magiskt ögonblick som höll i sig längelänge.
Snabbt rusade han fram och satte sig tillrätta för att sedan trumma för fulla muggar tills dess att föräldrarna sa stopp. Sonen skrattade länge och väl över faktumet att han nu faktiskt kunde trumma även imorgon. Fortfarande när han sent på kvällen/natten låg i sängen för att sova skrattade han gott. Högt. Flera gånger. Till sist somnade han med ett stort leende på sina läppar. Som pappa kan man inte göra annat än känna sig lycklig. Vilken hit!
Syns lyckan?
Natten före julafton
A Terrible Tuesday in Skellefteå
Men nu, källaren.
Manic panic monday in progress
Nu börjar det dra ihop sig...
Lucka 20.
En fråga...
Vad önskar du dig i julklapp?
Nu har vi pyntat huset
God Jul önskar Hakan Ejrevi
Fru Es supergoda saffransskorpor
Lucka 16.
En jul för några år sedan gav Leilas mamma henne dessa skorpor i julklapp. Det var en julklapp av världsklass och Leila åt upp hela burken på 2 dagar. Nu är det fru E som bakar dessa i full galopp. Och gissa vem som äter dem?
Prova själva, världsklass!
Ingredienser
100 100 g smör
1 1 g saffran
2 2 st ekologiska ägg
1.5 1.5 dl strösocker
5 5 dl vetemjöl
1.5 1.5 tsk bakpulver
1.5 1.5 dl hel sötmandel
Råsocker
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret tillsammans med saffran, häll över i en bunke och rör ner äggen.
3. Blanda de torra ingredienserna med hel sötmandel och vänd ner det i bunken.
4. Forma degen till 3 längder och lägg dem på en plåt. Strö över råsocker.
5. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 25 minuter.
6. Ta ut dem och sänk temperaturen till 125 grader.
7. Skär längderna i 1 centimeter tjocka skivor och lägg tillbaka dem på plåten.
8. Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.
9. Stäng av ugnen och låt skorporna stå och torka i eftervärmen tills ugnen kallnat (eller över natten).
Världens minst ojämställda land
Sonen: Vem var det?
Herr E: ”Tjejnamn”.
Sonen: Vem då?
Herr E: Hon som kanske skulle kunna bli min nya chef.
Sonen: Jag trodde det var en kille.
Herr E: Lät det som en kille?
Sonen: Nä, men chefer brukar ju vara killar.
Oj. Jag kom liksom av mig. Min första tanke var ju att han hade hört en röst ur luren och då tyckt att det lät som en kille, men att det var så rysligt att han helt och hållet byggde könsgissningen på yrket känns faktiskt inte riktigt okej. Snabbt förklarade jag att farmor var chef. Och det visste han ju mycket väl. Sen visste jag inte riktigt hur jag skulle gå vidare.
Hur kan det komma sig att det var så självklart för honom att det i hans värld var en kille?
Presentkort skänkes till familj som förtjänar
Jag satt och slösurfade runt när jag råkade hamna på en annons på Blocket där en alldeles vanlig Svenssonsfamilj gav bort presentkort till de som förtjänar. Ett underbart initiativ i dessa juletider. Läs själva.
"Hej alla och god jul,
Vi är en svenssonfamilj där vi i syskonskaran spenderat åratal med att skeppa meningslösa prylar mellan varandra i form av julklappar vi lika bra kunde köpt själva.
Det skänker inte någon vidare julefrid.
Därmed har vi satt i tradition att istället ta de pengarna och köpa presentkort på SF bio och H&M som vi skänker till någon som sliter hårt och för vem en sådan julhälsning verkligen skulle göra nytta. Någon för vem en kväll på bio inte är ett simpelt tidsfördriv utan istället ett eftertraktat, men dyrt, nöje för barnen.
Vi har inte så mycket att komma med men 3 st presentkort a 300 kr på H&M samt 3 st SF Bio presentkort a 330 kr har vi skrapat ihop.
Om du vet någon underbar familj där ute som passar in på beskrivningen så skicka oss ett e-post med en address dit vi kan skicka presentkorten.
Ingen motivering krävs eller så (för tusan ingen tävling) även om det förstås är kul att få veta något.
Naturligtvis är det inte meningen att någon ska se det här som en chans att roffa åt
sig någonting gratis.
Men om om någon totalt saknar själ och inte skyr några medel för att utnyttja
andra så varsågod. Du har just nått botten.
Vi ska förstås göra vårt bästa på att svara alla, men räkna inte med det. Vi får dra lott eller nått om gensvaret är för stort.
Vi skickar presentkorten med posten så fort som möjligt.
God jul sverige önskar en helt vanlig svenssonfamilj."
I like. You?
A miracle on ice
Pippi & Prinsessan
Vem blir den största idolen?
Lucka 11.
Ikväll smäller det förmodligen ganska så ordentligt i den stora vita golfbollen intill Gullmarsplan. Final i Idol. Erik ställs mot Calle. En fajt man mot ma... nej, pojke mot pojke menar jag. Min röst väljer jag att lägga på Erik. Vilken egendomligt stark pipa den lilla filuren har inom sig. Att han dessutom fick äran att sjunga Iron Maiden i sin kamp om finalplatsen försämrar inte heller hans odds som favorit i min bok. Calle å andra sidan var magnefik i sin första audition med ”Walking in Memphis” och har gjort en sjuhelsikkes grym resa under idoltiden genom att gå från en textglömmande stirraigolvetfån till en avslappnad rocker som vågar bjuda på sig själv. Det har räckt hela vägen till final. Men inte längre. Erik har varit Idols klart mest lysande stjärna hela säsongen och det vore nästan skamligt om han fick se sig besegrad av Calle. Faktiskt.
Med största tänkbara säkerhet vågar jag nästan lova att detta är vad som kommer att hända ikväll.
1. Erik vinner Idol.
2. Fru E drar in storkovan (har spelat på honom).
3. Herr E saknar Tove.
4. Sonen undrar var Eddie är.
Vad tror du händer?
Laika
Julkort?
Bakom lucka nummer nio hittar vi en omröstning. Ska familjen E skicka julkort i år? Svara i en kommentar. Tack.
Roligt?
Hockeykort alá herr E
Lucka nummer sju bjuder på ett finfint och gode värdefullt hockeykort där självaste herr E tacklar en liten stackare i Linköping. Tror faktiskt att det var Jämtin. Det känns lite så faktiskt...
Herr E till final
Tro det eller ej, men bakom lucka nummer 6 droppar jag bomben att självaste herr E, på ett i och för sig lite annorlunda vis, deltog i årets stora friidrottsfinal. Hur? Ja, som ni förstår var det inte de idrottsliga meriterna som tog er rosa bloggare till finalen – även om jag faktiskt vill skryta litegrann om en väl genomförd sjukamp once back – w a y b a c k - in ancient times där jag knåpade ihop 3171 poäng. Imponerande? Nja, kanske inte, men mer om det en annan gång.
Anledningen till att jag nu syntes på de stora arenorna var de diskusar som syns på bilden. Det artistiska ingreppet att, by hand, signera dessa kastredskap med världsstjärnan Gerd Kanters signatur och företaget Nordic Sports logotyp ålades nämligen stora lilla mig. Inledningsvis på två diskusar, men det blev tydligen uppskattat i sådan grad att det behövdes fler. Ytterligare sex stycken diskusar signerades. Fint som snus.
Personligen hoppades jag litegrann på att det skulle kastas världsrekord, men där verkar jag ha gått bet. Kanske är det inte helt kört med det ännu, men i skrivande stund kan jag inte skryta om det. För annars skulle man väl nästan kunna påstå att man är delaktig. Eller? ;D
Absolut bäst med allt detta var dock att min betalning var i B&J. Just det i denna gudagåva till glass. En diskus = en B&J. I like. Och kom nu inte här och försök påstå att det inte var en bra deal från min sida. Inte nog med att man har chans till ett världsrekord. Nej, nej, man får dessutom glass på köpet. I really like. You?
En utmaning from ancient times
Bakom lucka nummer fem antar jag en utmaning från back in the days.
Tacksam: Över mitt liv so far.
Fundersam: Över hur livet ska bli framöver.
Glad: Av att vara nära elefantastiska människor som mina barn, min familj och vänner.
Irriterad: När jag låter det stundtals allmäna kaoset här hemma i det svarta radhuset påverka mig.
Ledsen: Om människor i min närhet far illa.
Fnissig: Ofta över sötheter som min son och dotter hittar på.
Lycklig: Twentyfourseven.
Orolig: Över sånt som kan hända, främst barnen.
Lugn: Ja, faktiskt mest hela tiden. Kanske för lugn ibland?
Varm: När jag sover.
Kall: Kaxigt nog vill jag påstå när jag lägger innebandystraffar.
Så nu var det gjort. Ta över utmaningen om du vill!
Iron Maiden i Idol!?
För att hylla detta faktum lite ytterligare bäddar jag, såklart, in ett klipp från Ullevi, lämpligt nog från Göteborg där även Idolerna ska uppträda ikväll, där Bruce Dickenson och boysen visar hur det ska se ut och låta. Väntar med spänning på att se och höra hur Erik tacklar detta.
Dagisfoton 2009
En kväll i tunnelbanan
Dagens lucka bjuder på en låttext som sonen håller på att knåpa ihop.
"I tunnelbanan fanns en fladdermus
som flög omkring och gjorde bus.
Det är som vädret, en fladdermus.
Han bajsade på alla människor
på deras hattar och deras skor.
Han bajsade i ett hål på tåget."
Det är fortfarande oklart om detta ska vara refrängen eller om det helt enkelt är så att det är den första versen. Oavsett vilket känns det lite som Magnus Uggla/Eddie Meduza-varning över det hela. Men I like. You?
I've been to Yoville Hell and back.
Hej. Det var ett tag sen sist. I blame Yoville. En idiotisk application på Facebook där man bakar kakor för att få in pengar till att köpa prylar som man sedan kan använda när man inreder sin lägenhet. Det är ganska precis lika fånigt som det låter. Ibland är jag onekligen 33 år ung med betoning på UNG. Men det kanske ska ses som ett friskhetstecken? Kanske.
De som varit med här från starten vet att anledningen till att jag överhuvudtaget började blogga faktiskt var att jag skulle smita undan en annan fånig application på ”Fejjan”. En application där jag som tjusig vampyr gled omkring och bet folk och slogs mot vampyrjägare och zombies. Jag fick för mig att jag skulle ge mig den på att bli rankad bland de 500 främsta i världen och tro det eller ej, men det gick ju. Tjurskallen (läs gärna vinnarskallen som onekligen låter lite trevligare) gav helt enkelt aldrig upp. För att flytta fokus på något annat introducerades den rosa bloggen. Det fungerade klockrent. Åtminstone fram tills Yoville. Ironiskt nog avslutade jag även min karriär med denna application som vampyr. I’m a bloodsucker, yes I am.
Vad händer nu? Ja, det finns väl en liten smula hopp om att jag väcker liv i bloggen igen. Underligt nog kommer läsarna, nåja inte alla men m å n g a, in nu och då och kollar upp om det har hänt något här hos mig. Tack för det. Det är kul att det ändå känns relevant för er att se om det, mot all förmodan, faktiskt har skett en uppdatering. Och nu har det ju iallafall hänt. Äntligen. Lagom till den första december och allt. Kanske borde jag utlova någon typ av adventskalender? Det känns modernt. Alla verkar göra det. Jo, så gör vi.
Dagens ”lucka” innehöll återkomsten från Yoville. Härligt, inte sant?
