Alla ni bloggläsare där ute som en gång i tiden spelat trummor kanske kan känna någon sorts koppling till rubriken? Ni andra kanske mest tycker att jag verkar aningen desperat? Oavsett vilket bjuder tisdagen på en hel del för såväl herr E personligen, men också familjen E i stort. I punktform kan det komma att se ut ungeför såhär.

1. Vakna och göra sig redo att fånga dagen.
2. Bilresa till jobbet med kort stopp vid bussterminalen för avlämning av övriga familjen E.
3a. Arbete.
3b. Bussresa mot Luleå.
4a. Arbete.
4b. Shopping i Luleå.
5a. Start av slutintervju som är beräknad att vara i upp till 2,5 timmar.
5b. Fortfarande shopping i Luleå.
6a. Intervju...
6b. Shopping...
7a. Utmattad herr E som försöker äta mat på stan och inhandla innebandyskor.
7b. Middag på matstället?
8a. Städning av radhuset.
8b. Bussresa mot Skellefteå.
9. Upphämtning av familjen E vid bussarna.
10. Hockey på tv + läggande av barn.
11. Fika som mest troligen avnjuts samtidigt som LA Ink rullar på tv:n.
11,5. Eventuellt lite bloggande.
12. Good night.

Nu återstår det bara att se om det nu blir precis så som jag misstänker att det ska kunna bli, men om jag känner livet rätt blir det ganska så precis ungefär like this. Vad tycker du, låter det månne som en ganska okej tisdag i dina öron?

1. Duran Duran - "Rio"

2. Björk - "All is full of love"

3. A-ha - "Take on me"

4. Michael Jackson - "Thriller"

5. Sigúr Ros - "Svefn-g-englar"

6. Nirvana - "Smells like teen spirit"

7. Radiohead - "Just"

8. Jamiroquai - "Virtual insanity"

9. Madonna - "Like a prayer"

10. OK Go - "Here it goes again".

Nja, smaken är ju onekligen som baken även när det kommer till val av de bästa musikvideorna genom tiderna. För min del finns det en hel del videos som jag skulle vilja slänga in där bland de bästa lika mycket som det finns låtar på topplistan som jag också skulle vilja plocka bort. Som exempelvis Nirvana - "Smells like teen spirit" som återfinns på sjätte plats. Onekligen en mycket bra låt, men är videon verkligen så särskilt bra?

Att A-ha, Michael Jackson och även Björk ligger högt upp känns dock logiskt. Även Duran Duran kan väl eventuellt motiveras efersom den liksom var så rolig när den kom, men inte kunde jag ana att den skulle vinna.Hade själv aldrig ens tänkt på den. När jag själv snabbt funderar på bra musikvideos dyker följande upp. Enjoy!
 

Jag tänker fortsätta att då och då göra gratisreklam för olika typer av musik som jag har något sorts anknytning till och därför klipper jag nu in en låt från min lillebror (DJ OCD) och hans dubstep-projekt. Om allt vill sig väl kommer lillebror inom en snar framtid att spela på Stockholms hetaste dubstepklubbar.

Min lillebror har förövrigt kvalificerat sig för länsfinal i en stor rikstäckande grafittitävling och ska under morgondagen ner till Umeå för att battla mot två andra målare. Om han vinner i Umeå får han designa ett eget PS3 som senare också ska lanseras. Broder tror dock att en slutseger i en eventuell slutfinal i Stockholm är ganska långt borta, men chansen att sopa hem länsfinalen känns inom klart synbart räckhåll. Jag håller tummen som faen för att han dominerar dem alla imorgon! Killen är ju grym!

En av arrangörerna till tävlingen i Umeå är DJ Irok och han räknas som Sveriges största dubstep DJ och driver själv två dubstepklubbar i Stockholm. När DJ Irok idag snackade med lillebror på telefon hörde han talas om dubstep-projektet och kommenterade detta på följande vis. "Ta med en skiva med era låtar och så får du snurra dom på Corona med mig Max och Mackan på fredag". Max och Mackan är Max Peezay och Markus Price från Fattaru. Stort.

Själv, om jag ska vara fullt ärlig, kan jag inte riktigt medge att musiken tilltalar mig sådär supermycket. En del bitar av en del låtar kan kännas sköna och coola, men det blir liksom lite för enformigt för min del. Sorry brorsan, men så är det. Jag älskar dock dig precis lika mycket ändå och hoppas verkligen att du kickar rumpa både med målningen och med musiken denna vecka.

Till er andra bloggläsare - vad tycker ni om denna dubstep av världsklass?

Mångamånga

I Kanada har man stoppat kemikalien i barnprodukter, men i Sverige, Europa och i övriga delar av världen är den en av de vanligaste plastkemikalierna och finns i allt från plastmuggar till skidor. Användningen ökar med 6 till 10 procent per år och den globala produktionen uppgår nu till omkring 3 miljarder kilo per år.
 
Risken finns givetvis att kemikalien finns även i Sanders nappflaska, men faktumet är att utfällningarna av kemikalien ökar om man värmer nappflaskan, tallriken eller behållaren i mikron. Till stor del kan kemikalien undvikas helt genom att inte värma nappflaskor och plastburkar i mikron.

För Sander har det med andra ord inte varit några problem med att undvika denna kemikalie, men själv ligger jag nog lite mer risigt till. Mer eller mindre varevigaste arbetsdag använder jag nämligen microvågsugnen för att värma min mat liggandes i plastlådan. Shit pommes.

Nästa steg blir nog att börja lägga upp min mat på tallrik innan jag värmer den och kanske också att inhandla en nappflaska i glas till mina små sötnosar. Om det ens finns att få tag på?

Vad tänker du om detta?

Källa: Aftonbladet, SvD, BBC News

Det blev en väldigt underlig kväll i Skellefteå Kraft Arena. Den första perioden var rent ut sagt usel från Skellefteås sida och gästerna hade faktiskt en rättvis ledning med 0-1 efter 20 spelade minuter. Sander var tack och lov fortfarande imponerad av nationalsången som tydligen är ett av hans favoritinslag vad gäller att gå på hockey. Ett annat av sonens favoritinslag är att äta popcorn och i pausen mellan första och andra perioden gick vi givetvis och inhandlade en liten popcorn till honom. För att få ut maximal njutning av dessa popcorn gick vi och satte oss vid borden och bänkarna intill B-hallen. Utanför fönstret såg man ett ungt gäng konståkerskor som gled omkring och snurrade runt på isen. Sonen blev snabbt frälst och ville hellre se på dessa "spelare som spelar utan hockeyklubbor" istället för att gå in och se den andra perioden. Med tanke på hur illa det såg ut i den första perioden och sonens nyfunna intresse för konståkning kändes det ganska okej att faktiskt sitta kvar... Och med facit i hand var det nog ett förnuftigt beslut med tanke på att gästerna i den andra perioden utökade sin ledning till 0-2.

I den andra periodpausen kom fru E upp med bilen och plockade hem sonen. Just då ville sonen egentligen inte alls åka hem, men när mamma kom dit gick det ändå rätt smärtfritt. Han var dock väldigt fundersam varför pappa skulle stanna kvar och sedan GÅ hem. Sånt brukar väl ändå inte pappa göra?

Den sista perioden började lika illa som den första och efter en stunds spelande utökade Rögle sin ledning ytterligare genom ett kanonskott rakt upp i krysset. Aj, aj, aj. Nu kändes det faktiskt rikitigt, riktigt kört. MEN, tack vare en fin kontring i box play kunde AIK få till en nytändning. Med nytändningen kom också målen och  snabbt gick det - Oerhört snabbt! Pang, boom, smackebonk och vips hade AIK ledningen med 4 mål mot 3. Fullkomligt ologiskt och surrealistiskt.

Just då kändes det som att segern var klar, men en i mina ögon billig utvisning gav gästerna möjligheten att kvittera i powerplay. Surt. I förlängningen var dock AIK starkare och kunde redan i den första minuten säkra 2 pinnar då Jyri Marttinen slog in en retur. En mycket, mycket skön känsla.

Några korta tankar och reflektioner från matchen.

David Rundblad utsågs till matchens lirare, men själv är jag inte riktigt lika övertygad denna kväll. Han var onekligen väldigt delaktig i dent ack så viktiga 1-3:målet, men samtidigt kan jag tycka att han bör göra ett bättre jobb vid Rögles andra mål. Under vissa stunder kändes han också ovanligt stressad. Kanske fanns det en hel del premiärnerver trots allt?

I den sista perioden spelade AIK med 50 procent 17-åringar i backlinjen i och med att Johan Burlin fick kliva in. Samtliga tre borde ha noterats för poäng, men Burlins assist till Koskenkorvas mål missades tyvärr av domarna. Rundblad spelade som jag nämnde ovan fram till ett mål och den sista 17-åringen, Tim Erixon, gjorde ett av målen. Imponerande!

Brad Moran såg magiskt seg och slö ut genom hela matchen. När han tryckte in ledningsmålet till 4-3 kändes det väldigt underligt att han skulle kunna bli matchhjälte. I mina ögon var han rent ut sagt usel ikväll. Jag hoppas verkligen att han blir bättre med tiden.

Passningsspelet ut ur egen zon och genom mittzon var det sämsta jag sett på väldigt länge gällande AIK. Ser det såhär illa ut på lördag eller ännu värre på måndag så finns det risk att det blir storstryk mot Linköping.

-------------------------------------------------

Och slutligen en skön SMS-dialog mellan mig och Rögle-Björn. (Hoppas det är okej att jag delar med mig?)

Björn - 19:09 JAA!!! Skalla, sparka, Slå! RBK!!!   (Rögle har precis tagit ledningen)

Mikke - 19:41 Ja, ja... Kvällen är lång... 8-)

Björn - 20:43 Hur lång vill du att kvällen ska vara?  (Rögle leder nu med tre mål mot noll)

Mikke - 20.44 Jättejättejättelååååååååååååång... Vilket skott btw!

Björn - 21:04 KÄFT!  (AIK har vänt och leder med 4-3)

Mikke - 21.10 Skitutvisning... (Rögle har kvitterat i powerplay)

Björn - 21:19 Grattis då... Vilken helomvändning av matchen. Känns smått orättvist :(

Mikke - 21:56 Nja, det känns mest dåligt för mig faktiskt. AIK var ju inte ens bra när de lyckades vända. Sen kändes utvisningen före 4-4 ruskigt billig. Men 2p är okej! :D

I fredagens (12/9) Norran på Ledare/debatt-sidan kunde man under rubriken "Skolk i betygen bara ett steg på vägen" läsa ledarskribenten Mikael Bengtsson tankar kring regeringens önskan att införa att all eventuell skolk för elever i grund- och gymnasieskolan i fortsättningen ska skrivas in i terminsbetyget.  Det framgick tydligt när man läste texten att herr Bengtsson är positiv till detta beslut trots att han samtidigt berättar att han inte delar skolminister Björklunds åsikt om att förslaget kommer att minska skolket. Bengtsson menar att minskningen inte kommer att minska mer än på marginalen och anledningen till detta är enligt honom att skolket är ett symptom på att någonting inte står rätt till i elevens värld. Bengtsson väljer att nämna exempel som trassliga hemförhållanden eller att skolan inte ger tillräckligt med stöd vid mobbning eller andra studiesvårigheter.

Nu kanske ni undrar vad Bengtsson egentligen tycker är så positivt med förslaget, men även detta förklaras givetvis i dennes text. "Det är skolans uppgift att få eleverna att trivas och föräldrarna att se till att barnen verkligen går till skolan. Ur den aspekten är det viktigt att föräldrarna får veta om deras barn skolkar eller inte."

Personligen, för min egen del, kan jag inte riktigt se på vilket sätt det hjälper de som arbetar i skolan att öka trivseln genom att skolktimmar skrivs in i betyget. Jag tycker nog istället att det känns som ytterligare ett moment som istället kan skapa raka motsatsen. Det känns lite som att det kan bli en stämpel på ytterligare ett misslyckande. Liksom. Kanske menar han att skolan i och med detta pressas till att bli mer trivsam och därför också anstränger sig för att bli just detta? Om så vore fallet kanske det skulle kunna finnas en litenliten mening i det, men allvarligt? Tror någon verkligen att det kommer att bli någon märkbar skillnad? I min värld känns hot, för det är väl just hot vi pratar om, aldrig som rätt motivationsfaktor.  Hur är det i din värld?

Nej, skolk i betyget känns för mig fullkomligt meningslöst och jag ser det enbart som ett löjligt försök till att skrämma framförallt eleven, men även skolan och då i den meningen skolans personal. Fånigt, dumt och fullkomligt irrelevant.

Inte heller Bengtsson inledning om att arbetstagare inte kan utebli från jobbet utan gilltig förfall och vidare snack att om den typen av frånvaro skulle upprepas i värsta fall skulle kunna leda till avsked håller. När han jämför den "vanlige" arbetstagaren med gymnasieelever som först vid 20 procents frånvaro varnas om indraget studiestöd och sedan efter en skriftlig varning inte lyckats förbättra sin statistik också förlorar sitt studiestöd blir det i mina ögon mest löjligt blaha-blaha. Vet inte Mikael Bengtsson att gymnasieskolan av idag, år 2008, inte är det minsta obligatorisk? Gymnasiet är en frivillig skolform och eleven har, i viss mån tillsammans med sina målsmän, en möjlighet till ett medvetet val. Vill eleven gå i skola eller vill eleven inte gå i skola? Önskvärt vore givetvis att de allra flesta valde vidarestudier i någon form då jag tror att alla mår bra av utbildning. Trots att den utbildning vi idag erbjuder i Sverige kanske inte direkt är något att skryta över. Tyvärr. I min mening lär vi oss i väldigt stor utsträckning fel saker. Just nu kommer jag inte att utveckla detta ytterligare, men jag anar att det kommer att ske framöver. Stay tuned.

Jag undrar vidare om Bengtsson tror att kunskap på något underligt och mirakulöst vis kan baseras på närvaro? Skolan ska nämligen bedöma elevernas kunskap och absolut inget annat. Varken närvaro eller uppförande är i dagsläget relevant. Det som ska mätas och betygsättas är elevens kunskap. No more, no less. Och tur är väl det? För det finns väl ingenting som säger att en elev behöver veta mer än någon annan bara för att hon har deltagit i fler lektioner än någon annan? Eller för att eleven varit artig, trevlig eller sett hel, ren och fräsch ut?

Idag lever vi i ett samhälle där, mer eller mindre,  all nödvändig information finns tillgänglig på Internet. Dygnet runt, 7 dagar i veckan. Online. Twentyfourseven. Varför ska vi då begränsa oss till att sitta i ett klassrum? Dags att vakna nu skolminister Björklund!

Bengtssons och även Björklunds koppling till den "vanlige" arbetstagaren blir än mer förlöjligad då man funderar kring hur framtidens arbetsliv kommer att se ut. Tror ni för en sekund att det kommer att fortsätta att se ut som det gjorde före Internets genombrott? Tror ni att att svensk skola kommer att ha samma stora behov att skapa "aretare" till industrin som kommer och går på bestämda tider för att under sin arbetstid sitta ner på sina platser och producera produkter utan relevant återkoppling? Jag är övertygad om att ni som tror på detta vis har felfelfel.

Vi ser det redan idag på en del företag, men räkna med att det kommer att explodera framöver, nämligen arbetare som har obegränsad flextid och i stort sett valfri arbetstid. Personer som har uppgifter att lösa, projekt att genomföra och produkter att leverera. När, var och hur de löser dessa uppgifter är irrelevant så länge de ser till att leverera innan deadline. Är uppgiften löst, projektet genomfört, produkten levererad och, framförallt, om kunden är nöjd är också arbetsgivaren nöjd. Såklart. Då spelar det ingen roll om arbetet har utförts mellan klockan 03.00 och 07.30 varje natt istället för under vanliga kontorstider. Framtidens arbetstid och arbetsmiljö kommer givetvis att anpassas mer och mer utifrån individen för att på så sätt öka lönsamheten. Varför inte liksom?

Och i ärlighetens namn vette katten vad vi svenskar egentligen kommer att arbeta med i framtiden. Utvecklingen, så som den ser ut idag, tyder på att det kommer att vara Kina och Indien som är världsledande vad gäller i stort sett allt. Det är där mest utveckling sker just nu och det lär inte stanna upp i första taget. Anledningen till detta är fullt logiskt. De är fler, mer motiverade och betydligt mer obekväma. Dessutom är de elefantiskt mycket billigare. Varför ska ett företag anställa en dyr, bekväm och mindre motiverad svensk när han kan få en billig, motiverad och lösningsbenägen kines?

Men nu var det skolk i betyget som skulle diskuteras. Jag försöker verkligen hålla mig till ämnet och ber om ursäkt för att jag svävar ut lite nu och då. Det faktum att detta inlägg skrivs i korta intervaller under lång tid medför att det lätt blir lite utsvävningar från min sida. Jag får liksom en massa input under alla pauser från bloggandet. Typ. Detta medför givetvis också till att dessa inlägg blir flera tusen tecken långa. Men ack så intressanta, eller hur?

Enligt mig ska det inte finnas ett behov av att skriva in skolk i betyget. Om eleven är frånvarande från skolan är det givetvis elevens mentors uppgift att hålla målsmän informerade om detta. Kontinuerligt. Inte kan väl Bengtsson/Björklund mena att det ska vara så urdålig kommunikation mellan skolan och hemmet att man först vid terminsslut ska få reda på hur mycket ens barn har skolkat? Det vore ju fullkomligt orimligt! Tyvärr är det säkert precis så skrämmande dålig kommunikation på visa skolor, men lösningen på det problemet är väl ändå inte att skriva in skolk i betyget? Nej. Se istället till att elevernas mentorer tar sitt ansvar och genomför sitt arbete på ett korrekt och tillfredsställande sätt. Det måste finnas en pågående dialog där elevens utveckling ligger i fokus. En öppen och rak kommunikation mellan skolan och hemmet är viktig och skolk och annat tråkigt ska inte helt plötsligt kunna dyka upp som en fullkomlig överraskning.

 Man bör istället se till att utveckla mentorsrollen ytterligare och samtidigt ge ett ökat stöd för utbildning för mentorerna. Eleverna ska kunna vända sig till sina mentorer för att finna stöd, råd, vägledning, fakta, motivation, lugn, trygghet, information, ledarskap, kamratskap och glädje. För att mentorerna ska lyckas bidra med detta måste de givetvis också ges rätt förutsättningar i form av liknande support från arbetslag, kollegor, egen mentor och skolledning. Jag vågar tyvärr inte ens drömma om en sådan pedagogisk inriktning från sittande regering. I ärlighetens namn knappt från någon möjlig regering. Tyvärr.

Mina drömmar om att starta en egen friskola ligger fortfarande latent långt bak i både hjärta och hjärna och då och då kommer dessa drömmar upp till ytan. När jag läser om dumheter som dessa är de inte långt borta. Tvärtom. De är näranära. Tack och lov har jag äran att arbeta i ett fantastiskt arbetslag med en fantastisk syn på både människor och pedagogik, med en lovely chef som ger oss stor frihet och ansvar som gör det möjligt för oss att arbeta precis så som vi vill. Tack vare detta lyckas jag under långa stunder förtränga den tragik som sker på andra ställen i svenska skolor. Om det är bra eller dåligt? Ja, det vette katten.

"- Om vi ska vara ärliga så hade Matt Damon själv väldigt lite att göra med att den här sången blev så populär. Tack till den person till vilken hela videon gjordes: Jimmy Kimmel - som krossade mitt hjärta, och som alltid kommer att ha en plats i det".

Våra "goda" vänner Jimmy och Sarah höll ihop under fem år och vi träffade dem under tiden vid The Hollywood School house där Jimmys två barn gick skola. Tack vare dessa två lovely kids förärades vi med VIP-pass och green room access till Jimmys egen tv-show - Jimmy Kimmel Live! Onekligen mycket nice och trevligt. Även Jimmy själv var rätt så trevlig, men än trevligare var faktiskt Sarah Silverman. Jag hade helt klart kunnat tänka mig att fortsätta hänga där nere i green room tillsammans med kändisar som Charlie Sheen, Denise Richards, Matt Stone, Trey Parker och så vidare... Men, men i ett annat liv kanske?


Foto: Aftonbladet

Inom kort kommer detta inlägg att fyllas med såväl bilder som information från lördagens dop av fröken Stella Ejrevi!

En del av er minns kanske mitt tidigare blogginlägg där jag berättade att jag vid en utförsäljning genomförd av Myckle IK hade fyndat en barpall av märket Kartell - en så kallad "Charles Ghost" designad av Philippe Starck för det futtiga priset 200 kronor. Nypris på denna finfina sak ligger vanligtvis runt 1,700 kr. Mycket nice! Den gången hade jag också möjligheten att köpa ett litet bord av samma märke -  Kartell Jolly, designat av Paolo Rizzatto för samma pris. Nypriset på detta bord ligger runt tusenlappen och dumsnål som jag var köpte jag inte bordet.

Idag körde jag förbi Myckle IKs kansli på vägen hem efter att jag lämnat en elev på sin praktikplats. Jag fick liksom en ingivelse att svänga förbi och gå in och prata med gubben på kansliet. Kanske skulle det där bordet som jag harmat att jag inte köpte finnas kvar trots att det nu var flera månader sedan utförsäljningen var över? Och det var det! Tro det eller ej, men där på kansliet under lite annat bråte stod plastbordet och prislappen på 200 kr stod kvar. EFtersom jag bara hade åkt förbi av en slump hade jag inte mer pengar än 70 kr på mig och då jag sa detta sträckte kanslisten fram näven och sa - "Det är taget!".

Pang, boom! Ytterligare ett Kartellfynd var fyndat. Nice nice nice... Bordet är, som de flesta Kartellbord blir med tiden, lite repigt, men ändå i fullt godkänt skick. För 70 spänn var det ju onekligen ett kap. Färgen på bordet är densamma som hos pallen Sunset Orange. Kanske inte den färg jag hade valt allra först om jag hade fått välja helt fritt, men topp tre hade den alla gånger varit. Med andra ord är jag en nöjd liten sakletare som nu kryper till kojs.

Äntligen! Precis som kära fröken Soof, som passat denna utmaning vidare till mig, har också jag suttit ensam i mitt hörn av bloggvärlden och bara väntat och väntat på några roliga frågor att svara på. Jag har faktiskt längtat så illa att jag en gång nästan tänkte fejka att någon vänlig själ i bloggvärlden utmanat mig med lite roliga frågor. Nu slipper jag tack och lov detta - för äntligen har det alltså kommit en utmaning! Först dök den som sagt var upp hos Soof för att sedan skickas vidare till mig. Lovely.

Här kommer svaren... enjoy!

Fem saker i min frys: Bröd som väntar på att bli rostat (Roast n' toast), oändligt med matlådor, ännu fler kakor och bullar som tydligen aldrig får fikas upp, vegetariska halvfabrikat som sojakorvar, gourmetbullar, cornburgare samt falafel och slutligen sist, men absolut inte minst - glass(!) som vi konstant försöker undvika att vara utan.

Fem saker i min väska: Sebastian Crude Clay hårvax, Bo Dahlboms underbara bok "Sveriges framtid", huvudvärkstabletter i form av både Alvedon och Ipren, DVD-filmen "V" Miniserien och mitt finfina lilla gröna "KonferenceBlok" där jag skriver ner alltalltallt.

Fem saker i min garderob: Eftersom att min garderob, i form av en enkel walk-in-closet, just nu befinner sig i sitt slutskede av att färdigställas finns det i skrivande stund mest verktyg och diverse annat skrot där. En röd och fin skruvdragare från Black & Decker, en fantastisk arbetspall från Hellgrens lvs, en regelkännare som nu lånats otäckt länge från herr Lundström, en snygg, svart och relativt nyinhandlat väst från H&M samt diverse andra kläder där man som exempel, om man vill det, kan nämna en fin brun t-shirt från Imaginary foundation.

Fem saker i min bil: En relativt stor spade som för längesedan användes till att gräva upp sand till sandlådan, mångamånga egenkomponerade CD-skivor med massvis av bra musik, kvitton och parkeringslappar, tomflaskor och ett par finfina sommarskor från Ben Sherman.

Fem saker i mitt badrum: En duschkabin med en mängd roliga finesser som exempelvis radio, telefon, massage och ångbastu, en kitschig spegel med guldram, schackmönstrat kakel, omålat tak och just nu fyra Star Warsfigurer från 1977 i originalförpackning.

Fem saker i mitt kylskåp: Baristamjölk som möjliggör tillverkandet av makalöst god latté i vår älskvärda Nespresso, två Marabou chokladkakor - schweizernöt till fru E och digestive till mig, äpplen, hushållsost och tråkigt nog illaluktande salami.

Som sig bör passar jag givetvis även på att skicka denna utmaning vidare till några vänner i bloggvärlden. Lillebror, Syster-Yster, Brorsdöttrarna Panda & Ibbe, Hankster, äsch! Lika bra att jag öser på med utmaningar nu när jag har chansen! Här kommer några fler -  Lovisa, Sälhusets Anna, Rockans mamma Hanna, Sowziie, Skilla, Gurko Evelina och sist men absolut inte minst Magnus från Stockholm Stad! Kom igen nu kära bloggare handsken är kastad!

Personligen har jag varit medveten om detta ganska länge och även gjort min insats gällande detta, men nu börjar fler och fler att vakna i och med att FN föreslår att vi ska äta mindre kött för att dämpa klimatförändringarna. Förslaget var att starta med en köttfri dag i veckan och sedan minska därifrån. Det var i brittiska The Observer som FN:s klimatpanelschef (IPCC), indiern Rajendra Pachauri, lade fram förslaget om en köttfri dag i veckan. För min del är det som sagt inga som helst problem då jag själv är vegetarian sedan 14 år tillbaka.

Pachauri menar att en dietomläggning är viktig för att minska växthusgaserna och andra miljöproblem som hör ihop med uppfödning av boskap och andra djur. Enligt honom ska också en minskad köttkonsumtion snabbt ger resultat för klimatet. "- Det är verkligen det mest tilldragande alternativet. Det är relativt enkelt att ändra sina matvanor i jämförelse med att ändra sina transportmedel.", sa Rajendra Pachauri till The Observer. Pachauri, som redan sen tidigare inte helt otippad är vegetarian, har precis omvalts som ordförande för den klimatpanel som så sent som förra året vann Nobels fredspris tillsammans med USA:s före detta vicepresident Al Gore. Patchauri har lett organisationen sedan 2002.

Så vad säger du? Kan du tänka dig att inleda med en köttfri dag per vecka? ...för att sedan minska därifrån?

Källa: Aftonbladet

När min stationära dator för sisådär 6-7 månader sedan drabbades av åkomman "CPU FAN NOT RUNNING" tog det rätt så makalöst lång tid för mig att bota den stackars dumburken. När jag inte kunde sitta i källaren och surfa fick jag istället ligga framför TVn och slösurfa på vår HTPC. För att denna upplevelse skulle bli mer ergonomisk tjuvlånade jag Sanders saccosäck. Onekligen skönt och bekvämt. Tyvärr tog det inte värst lång tid innan kulorna i säcken var alldeles platta, mosade av min mäktiga kroppshydda. Den en gång luftiga, fluffiga, stora och sköna saccosäcken hade plötsligt förvandlats till en svart, platt och livlös påse som inte alls var särskilt bekväm att sitta i. Ajdå.

För att Sander fortfarande skulle kunna sitta hyfsat bekvämt bullade vi därför upp säcken med kuddar. Det fungerade riktigt bra och både far och son använde säcken flitigt i dena nya skepnad. Sonen vid TV-tittande och pappan vid surfande. När pappan i huset sedan utsmyckades med en alldeles egen laptop (tack mamma!) minskades också bruket av sonens säck avsevärt. Att surfa sittandes i soffan öppnade helt nya möjligheter. Mycket nice.

Tyvärr hände då något som medförde att säcken numera bor på återvinningsstationen. En kissolycka. Not cute. Trots ett snabbt ingripande från fru E var säcken bortom all räddning. Tyvärr. Ni som haft kombinationen saccosäck+kissekatt kanske vet vad jag snackar om? De söta små kattdjuren hade en tendens att välja säcken före lådan ibland vilket medförde en stank utan dess like. I detta fall var det något liknande. Som sagt var - not cute.

 Men eftersom att jag redan hade lovat att inhandla en ny säck efter mitt kulmosande kändes det inte alltför hårt att slänga ut skräpet. Den var ju liksom redan förbrukad. Typ. Nu äär dock problemet ett annat. Det börjar liksom att brinna i knutarna litegrann. För någon dag sedan satt nämligen stackars bengeten Sander på golvet framför TVn och sa plötsligt - "Mamma, jag vill ha en säck att sitta i. Jag får så ont i rumpan." Aj, aj, dåligt samvete infann sig relativt omg hos lilla pappa. Nu måste det med andra ord inhandlas en säck asap. Frågan är bara vilken?

Det finns egentligen två huvudspår, men även en outsider som kan vara intressant. Jag antar att jag inte behöver avslöja vilken som är favorit hos fru E, men jag gör det ändå. Det är givetvis den billigaste säcken som heter Zitzack och kommer från MIO. Priset ligger på 695kr för en säck med 200 liter plastkulor.



Min favorit är, givetvis en annan och dyrare modell, kommer från Ludde.se och kallas för Bautasäcken. Den rymmer hela 400 liter plastkulor och är en billigare kopia av den mer kända Fat Boy-säcken. Priset för denna finfina sak är 1,295kr. För min del känns det som ett okej pris.



Sist kommer ett alternativ som kanske får ses som en kompromiss. I mina ögon känns det dock som en dålig och dyr kompromiss. Säcken kommer från Europamöbler och heter Euro Bag. Denna säck rymmer 300 liter plastkulor och kostar 1,195kr. Varken kulmängden eller priset känns som en vettig kompromiss för att någon i familjen E skulle vara nöjd. Vilken säck tycker du känns mest intressant?