Då och då blir jag riktigt uppretad av de få, men oerhört enerverande idioter som ständigt vandrar omkring ibland oss i vardagen. Ibland blir jag inte bara uppretad utan rent ut sagt riktigt förbannad - pissed off! Idioterna syns inte alltid, men likafullt förstör de och sprider smärta och skit runt omkring sig. Konstant. De liksom lever på att jävlas och se andra lida. Parasiter!

Allra värst är det när dessa kräk ger sig på människor jag älskar. Människor som jag mår dåligt av att se fara illa. I dessa stunder känner man sig onekligen maktlös och liten. Jag har svårt att känna hat för personer, men i stuinder som denna ligger den hemska känslan inte sådär långt borta som jag helst av allt vill att den ska vara. Den liksom gror inombords.

Idioter!