Melodifestivalen Malmö - Försnack
Malena Ernman känns helt och fullt malplacerad och hennes bidrag hoppas jag verkligen slippa både se och höra i en final. Kanske uppskattas det av den internationella juryn? Om valet inte faller på Next 3 och bidraget "Esta Noche". Det känns liksom lite sisådär lagom internationellt b-igt och kan således uppskattas. I mina öron uppfattas det dock bara b-igt. Thorleifs? Nej. Nej. Nej. Att Scotts försökte var väl okej, men Thorleifs? Usch. Och Susanne Alfvengren är säkert älskad där hon går, men det känns ändå tveksamt att hon några röster får. Bedrövligt bidrag helt enkelt - Tråkigt så att det förslår.
Agnes har en ganska typisk Agneslåt och bidraget gör sig ganska väl i mina hörselgångar. Ingen absolut favorit, men jag misstänker att bidraget går direkt till final. Direkt till final går även pilotpojkarna i Star Pilots. Töntiga, men med ett kitschigt sound och en refräng som påminner om en rad lyckosamma dansdängor. Om de inte är alldeles på tok för töntiga på scenen kan det nog räcka hela vägen till Globen. Om inte blir det nog Sahlene och Haukaas som följer med Agnes. Trist. Väntat och rent ut sagt tråkigt.
Hur tänker du?
Familjeverkstan
I skrivande stund har vi haft två träffar och det känns onekligen som en fantastisk erfarenhet som kommer att ge familjen E sagolikt mycket. Målsättningen är att bli den bästa mamman och pappan som vi kan bli. Det är faktiskt våra underbara barn väl värda. Familjeverkstan ger oss verktygen att hjälpa våra barn att må gott. Och om de mår gott mår givetvis även vi just precis så. Gott. Som småbarnsförälder, speciellt till en trotsig treåring som sonen, känns det skönt att diskutera med andra och få råd och stöd i andras tankar och erfarenheter. Livet som förälder är ju inte alltid en dans på rosor även om det ofta är elefantiskt fantastiskt.
För att koppla och förtydliga hur livet kan vara för en förälder, i det här fallet en mamma men jag vill verkligen understryka att det i min värld är precis samma sak för oss pappor, embeddar jag in ett ypperligt Youtube-klipp. "The Mum Song". Enjoy!
Besiktning
Igår var det onsdag och stora besiktningsdagen. Först skulle bilen, ni vet den röda kombin tillika Svenssonbilen, genomgå en undersökning från topplock till tålyse. Jag oroade mig för två saker. Det ena baklyset har during the ice age krånglat, strulat, glappat och inte alls velat fungera som sig bör. Jag ville givetvis åtgärda detta innan själva besiktningen och ställde därför in bilen på uppvärmning i ett varmt och mysigt garage innan själva lampbytet skulle genomföras. MEN, vad händer efter att bilen blivit upptinad och fin? Jo, lampan fungerar givetvis fläckfritt. Nice.
Det andra som jag oroade mig för var faktiskt en så viktig atteralj som bilbältet på förarsidan. Ibland vill det liksom haka upp sig och inte alls rulla ut sådär glatt och smidigt likt en röd matta längs Walk of Fame. Idag fungerade det dock smidigt och rulligt värre. Härligt.
Vad jag inte alls hade oroat mig över var avgassystemet. Bilen har ju enligt mig själv inte bullrat eller brummat mer än den normalt brukar under den senaste tiden. Jag borde dock ha oroat mig över just detta. Efter lite pillande från herr besiktningsman blev det ett stort hål i avgasröret. Not cute. I och med hålet gick det inte att genomföra en ordentlig koll av avgasutsläppet. Resultatet blev därför ombesiktning. Inte kul alls.
Något som var lite roligare var eftermiddagens egna besiktning. Det var nämligen dags för herr E att göra återbesök angående sin egen hälsoprofil. Inför detta kunde man faktiskt urskilja en gnutta ångest, men väl på plats kändes det bara finfint. Och även resultatet blev finfint. Allt var förbättrat sedan hälsobesiktningen senast genomfördes. Vilopulsen, maxpulsen, sänkan, syreupptagningen, rörligheten, ja, allt var bättre! Och jag som egentligen inte ens ansträngt mig speciellt mycket. Trevlanstrevlans. Förhoppningsvis kan jag förbättra mig än mer till nästa gång. Det får bli min nya målsättning. For now.
När ska du eller din bil besiktas nästa gång?
NHL
Kompis Nordde skulle idag ställa sig i kö vid biljettsläppet på ticnet.se för att lyckas förboka 8 st biljetter för att kompisskaran sedan skulle kunna gå och gemensamt hämta ut dessa. Att ligga ute med pengar kändes liksom lite väl saftigt med tanke på att den totala kostnaden blev 11,400 kronor. Problemet var bara att man nu inte kunde förboka! Skit pommes också. Nordde hade inte summan i fråga och ringde i paniken herr E. Och som alla vet är ju herr E mannen med guldbyxorna och hips och vips var biljetterna bokade, betalda och utskrivna. Nice. Herr E var glad och nöjd. Fru E var dock allt annat än glad och nöjd när hon insåg att herr E låg ute med en miljon pengar. Typ. Inte bra. Och, visst, jag kan givetvis förstår henne. Nu när kompisskarans pengar har börjat rulla in på vårt konto känns det, tack och lov, lite bättre. Annars vette katten hur resten av veckan skulle se ut.
Har du sett eller skulle du vilja se lite NHL-hockey?
En trevlig liten tisdag
Idag var det tisdag, men absolut inte vilken tisdag som helst. Åh nej, min favorittisdag utav alla tisdagar på året. Fettisdag, såklart! Semlor är onekligen en av mina största laster och trots mitt pågående, om än i liten skala, projekt om att minska min volym har det hunnit slinka ner en och en annan semla sedan årsskiftet. Just idag har det faktiskt blivit två. Först en kanelsemla som var alldeles lovely och sen en trevligt hembakad semla från familjen Holmberg. I like a lot!
Förutom det finfina faktum att det idag har varit en riktigt semladag har det även hänt stora saker väl värda att nämnas i vårt långsmala land. Kronprinsessan Victoria har nämligen gått ut med att hon nu förlovat sig med sin prins Daniel Westling. Hela svenska folket jublar. Typ. Eller?
Sist, men absolut inte minst har dagen bjudit på lite hockey. Skellefteå AIK spelade oavgjort med Djurgården på bortaplan och kan i och med den poängen känna sig i stort sett helt klara för slutspel. Oerhört skönt! Jag drömmer redan om att de får möta Luleå i kvartsfinalen. Det skulle vara fantastiskt roligt om det kunde bli just så. Heta derbymatcher, fullsatta läktare och ett sjuhelsikkes drag skulle man nog med största säkerhet kunna räkna med. Matchen följdes hemma i radhuset på Valleystreet tillsammans med ett gäng buspojkar. Under periodpauserna diskuterade vi fram att (och hur) vi ska åka och se NHL till hösten. Onekligen trevligt.
Blev det någon semla för dig idag?
Nyinflyttade
Happy Nintendo to you...
När man efter en tråkig och stundtals bedrövlig innebandytillställning äntligen kom hem till radhuset på Valleystreet stod delar av familjen Rönnberg redan och väntade. De dök, jag har faktiskt belägg för att kunna skriva för ovanlighetens skull, upp i utsatt tid. Familjen E dök upp senare. Ganska långt senare. Herr E en hel kvart senare och fru E och barnen nästan hela 30 minuter senare. Är det så man gör som värdpar? Njä.
Nåväl, när alla väl var på plats blev det som vanligt en sagolikt trevlig tillställning. Såklart. Minns ni tårtan jag drömbloggande om igår? Min underbara mamma ansträngde sig givetvis till det yttersta för att se till att jag skulle få firas med en finfin Nintendo-tårta. Onekligen nice. Kanske kan man ana varifrån herr E och de övriga i syskonskaran Rönnberg fått viljan att alltid försöka överträffa omgivningens förväntningar? Vi vill liksom helt enkelt att dem vi håller nära och kära ska få det allra bästa. (fast vem vill inte det egentligen?) Kanske beror det helt enkelt på att vi själva alltid har fått just det?
Och som om tårtan inte hade varit nog hade min konstnärlige broder Jonas också styrt upp en finfin Nintendotavla föreställande en klassisk 8-bitars handkontroll. Riktigt nice som ni själva kan se på bilden. Familjen E drömmer redan om en tavla till från den skickliga konstnären. Kanske med en Zapper?
Man kan väl inte säga annat än att man är onekligen lyckligt lottad med en familj som min?
Innebandy is no more
Visst inser ni att jag är en träningsfantom?
Pappa, jag vill spela baseball!
Rosa presenter i överflöd!
Det blev en bra födelsedag igår. Stort kalas med massor av gäster, färgglada ballonger, gottgott fika, rosa presenter, rosa prinsesstårta, fiskdamm (där sonen fiskade upp en alldeles egen sop!) och hög ljudnivå. Sonens ena kärlek stod i fokus. Det var nämligen hennes gäster, kalas, ballonger, presenter, tårta och fiskdamm som jag beskrev ovan. Ändå rätt så mycket myspysigt att få vara på ett klassiskt barnkalas på sin egen födelsedag trots att man nu har passerat 30. Även om det inte är ens eget. För egen del firas jag litegrann idag med fika för delar ur familjen Rönnberg. Blir trevligt.
Igår blev bästaste presenten en oväntad, eller egentligen inte alls oväntad med tanke på vilken underbar familj som kom med den, tårta i form av en gigantisk semla. Snajsigt och mumsigt värre. I like I like I like. Ja, love faktiskt.
Idag är ingen vanlig dag...
Vad tror ni om födelsedagstårtan, passar väl en Nintendonörd som mig alldeles ypperligt!?
Partymysfredag - back to basics
Jag vet egentligen inte om jag är ute och cyklar när jag skriver att det var länge sedan familjen E hade en alldeles vanlig och traditionell partymysfredag, men det känns i alla fall liksom just så. Förra fredagen var det melodifestivalens genrep som stod på menyn och fredagen innan det var det trevlig middag på Elmstreet. Och fredagen innan det vill jag tro att fru E var borta på något annat äventyr. Mest troligen var det väl ett Me & I partaj. Minns tidigare inlägg.
Inte för att inte alla ovan nämnda varit väldigt trevliga och uppskattade fredagar, men det blir ändå skönt att åter gå tillbaka till rötterna. Quesadillas, rostade mandlar, filmrullar, festis, läsk, latté, "Dansfestivalen", Barda och myspys i soffan from hell. I like. Och om det vill sig riktigt väl kanske det också dyker upp en semla här i radhuset när barnen somnat. Jag fyller ju trots allt år imorgon. Hurra, hurra, hurra för jag!
Vad gör du ikväll?
Mot kvartsfinal!
Den inledande slutspelsmatchen, tillika åttondelsfinalen, mot Norsjöhjältarna i Fromheden slutade med seger. Som väntat gick det dock inte riktigt lika lätt denna gång även om slutsiffrorna ändå skenade iväg mot slutet. Efter den första perioden hade det rosa laget ledningen med endast en boll och spelmässigt var det faktiskt helt och fullt jämnt skägg.
I den andra började, tack och lov, bollarna att ramla in framåt och innan den tjocka damen hade sjungit för sista gången visade resultattavlan på hemmaseger med 16 bollar mot 6. Utav dessa 16 bollar som ramlade in framåt var herr E delaktiv i hela 7. Fyra bollar hängde han själv in och sedan passade han också fram till ytterligare tre. Härligt.
Nu väntar Alhems FF i kommande kvartsfinal. Spännande. Ett betydligt tuffare motstånd som vi också hade ganska svårt för i grundserien. Matchen spelas redan nu på söndag med start 15.00 i Kaplanskolans gymnastikhall. Välkomna!
Slutspel
Ikväll drar det ack så efterlängtade slutspelet igång. Alltså nu menar jag ju inte elitseriens tråkiga och ointressanta slutspel om det nu var någon som trodde det - utan det heta och elefantiskt intressanta slutspelet i innebandyherrarnas division 4 norra. Världens snyggaste och mest rosa lag, IK Rutin, tar sig ikväll an skogshuggarna från Norsjö. Fromheden. I det senaste mötet, då i Norsjö, blev det målfest utan dess like och de rosa kunde vinna med 21 mål mot 6. Helt och fullständigt galet. Jag tvivlar dock på att det ska gå lika lätt ikväll. Förhoppningen och målsättningen är dock att det åtminstone ska bli seger för IK Rutin som slutspelet till ära för första gången spelar i helrosa. Allt annat än avancemang vore givetvis försmädligt med tanke på att vi faktiskt placerade oss på en stadig andraplats i grundserien med endast en förlust noterat i protokollet. I och med andraplatsen fick vi dessutom välja motståndare allra först vilket givetvis skulle göra det än mer pinsamt om våra "önskemotståndare" slog ut oss.
Nåväl - Ikväll drar det igång med buller och bång och slutspelsskägget gror här hemma på Valleystreet. Matchstart klockan 21.00 på Campushallen, Skellefteå. Välkomna!
Fika vs. Fika
Me & I partaj for men?
Allra käraste och bästaste fru E har i afton ännu en gång haft möjligheten att tillbringa sin fritid tillsammans med goda vänner, gott fika, nya bekantskaper, lite mingel, småprat, fniss och skratt samtidigt som hon har erbjudits en närmare titt på klädmärket Me&I's senaste kollektion. Tro nu för Gudruns skull inte att jag är det minsta bitter över att vara hemma med våra två diamantbesmyckade guldklimpar när hon sitter där i en soffa och myspyser. Inte alls. Det är hon givetvis väl värd.
Vad jag dock funderat en hel del kring på sistone är just alla dessa klädpartaj som mammorna relativt frekvent väljer att anordna eller besöka. Visst, jag förstår helt och fullt grejen med att träffas ett gäng mammor, fika, prata blöjor, bajs och annat föräldraprat korsat med skvaller, boktips, prat om inredning och annat intressant. Att samtidigt koppla samman allt detta trevligt med lite shopping gör givetvis inte saken sämre. Och inte nog med att lite shopping faktiskt gör tillställningen än trevligare så sanktionerar det liksom också hela anledningen till att gå på dessa partaj. Ett klädparty kan nämligen uppfattas som ett nödvändigt ont. "Sonen och dottern behöver ju kläder så jag går väl dit och offrar min fritid för att hinna handla lite nödvändiga och livsviktiga klädesplagg till de små." Fru E har kanske aldrig riktigt uttryckt det just så, men på något underligt sätt känns det som att ens närvaro vid ett klädpartaj liksom är en grej som aldrig går att ifrågasätta. Är det någon som förstår mitt resonemang?
Som kille tror jag att det exempelvis skulle kännas svårare att sälja in en tv-spelskväll mitt i veckan. Kanske skulle man prova att motivera det lite i stil med - "Det kommer en kille från Sony som ska visa upp den senaste spelkollektionen till Playstation 3. Man får testa lite olika tv-spel för barn, men givetvis även för vuxna och sedan bjuds det på chips och Jolt Cola. Jag kan offra mig och gå och se om det kanske finns något bra spel som eventuellt kan bli en fin julklapp." Hur många fruar och sambosar i sinna fulla sinnes bruk skulle skicka iväg sin karl på ett par sådana partyn i månaden? Typ ingen. Eller kanske ganska många? Jag vet inte. Fru E skulle nog förmodligen släppa iväg mig på ett eller annat.
Kanske skulle man själv ta sig i kragen och istället för att smyggnälla om saker och ting istället anordna ett alldeles eget litet klädparty enbart för pappor? Kanske i samband med en hockeymatch eller något annat urtypiskt pappigt. Typ tv-spel, why not?
Sonen och kärleken
I mina yngre dagar kändes dock beskrivningen på min son ganska ypperligt överensstämmande med en beskrivning på herr E. Ni som sett mig graciöst glida runt i midjekort kavaj (jag hävdar bestämt att ni sett i syne vad gäller mitt klädval) på mellanstadiediscon i Bergsbyn vet kanske just precis vad jag menar? Jag måste onekligen ha varit både söt och charmig. Och att jag var en tjejtjusare var det inget snack om. Men nog om det...
Sonen säger ofta att han är kär i alla tjejer, men ska sanningen fram har han huvudsakligen två stora kärlekar i sitt liv. Den ena brukar ganska frekvent synas här och där, men det finns även en annan som får sonens hjärta att slå kullerbyttor. Fröken dubbel-A bor näranära och sonen har sedan extremt tidig ålder haft gott tycke till denna sötnosade tös. För en tid sedan kom kärleken och föräldrarna på besök och det hela slutade i kärleksfullt bröllop. Eller rättare sagt tre kärleksfulla bröllop tror jag nog att det blev innan kvällen var över. Bröllopsgästerna hade nämligen stora problem med att närvara alla samtidigt vid självaste vigselceremonin. Kyssen blev dock förevigad. As seen on the screen. Lovely.
Melodifestivalen Skellefteå - Försnack och Eftersnack
Försnack
Det fanns liksom aldrig utrymme för mitt utlovade försnackinlägg att läggas ut på den rosa bloggen innan tävligen drog igång. Här följer dock en komprimerad version av de tankar som snurrade runt i huvudet täckt med naturellt färgat hår för första gången sedan högstadiet.
I mina ögon och öron såg allas så mumsiga Måns ut som en given segrare utifrån det man fick se på genrepet. Stark refräng. Farliga doaflickor. Och så Måns själv såklart. Kändes som en livsfarlig kombo. Även sonens absoluta favorit, Amy Diamond, hade ett bidrag med en stark refräng och i och med att man är lite färgad hade man svårt att inte tycka om hennes låt. Lili & Sussi levererade en 80-talsinspirerad popdänga som fastande ganska fint redan efter första lyssningen. "Gimme gimme gimme..." kändes onekligen som ett av de farligare bidragen. Hårdrockarna i Heat hade jag inför genrepet ganska höga förväntningar på och musikaliskt höll de onekligen måttet. Utseendemässigt kändes det dock lite som Meatloaf light. Countryflickorna i Cookies & Beans sjöng finfint och visade att munspel kan fungera alldeles ypperligt i en melodifestival. Det kändes dock tveksamt att så många fler än herr E skulle tycka så. Även kära Lasse lindh hade en finfin låt i sann Lassefeeling. Tyvärr inte heller något för en melodifestival, med ni kan räkna med att han kommer att slåss en hel del i era kvarter på P3. Jennifer Brown var tråkig. Markoolio pinsam. Fast jag måste ändå, i och för sig lite lätt motvilligt, medge att jag smålog en del över och den solklara passningen till rysslands vinnarbidrag med violinist och konståkare.
Mina favoriter (och tips) inför tävling:
Till final: Måns Zelmerlöf, Amy Diamond
Till Andra chansen: Heat, Lili & Sussi
Eftersnack
Ojojoj... jag var onekligen ganska så rätt ute denna gång. Jag hoppas verkligen inte att någon nu tror att detta är en efterkonstruktion då inlägget aldrig hann läggas ut i tid. Det som glädjer mig mest är nog att jag lyckades pricka in Heat. Eller lyckades? Egentligen gick det ju faktiskt ännu bättre för dem än vad jag vågade tro. De knäckte sonens favorit i duellen och sonen får nu heja vidare i Andra chansen. Amy blev även den internationella juryns val vilket ökade hennes chanser att ännu en gång nå finalen i Globen. Hoppashoppas.
Vi hade gäster, familjerna AB x 2, på besök under gårdagens festival och tillsammans med dessa röstade vi fram vårt alldeles egna resultat. Det blev lite likt, men samtidigt faktiskt inte alls så likt det riktiga utfallet om man tänker på att Lasse Lindh faktiskt hamnade allra sist i den riktiga tävlingen. Vår lista blev som följer...
1. Lasse Lindh
2. Måns Zelmerlöf
3. Heat
4. Lili & Sussie
5. Amy Diamond
6. Cookies & Beans
7. Jennifer Brown
8. Markoolio
Lasse Lindh blev för oss en överlägsen vinnare samtidigt som Jennfier Brown och Markoolio var dead last. Måns var ganska klar och ohotad på sin andraplats, men i striden om platserna 3 till och med 6 var det stenhårt och skiljde endast några få futtiga poäng.
Vem var din favorit?
Snurrsuccé!
Sonen var onekligen lyrisk över stunden pappa och son avnjöt tillsammans på Melodifestivalens genrep. Hela grejen var givetvis oerhört spännande, men höjdpunkten var inte helt oväntat Amy Diamonds framträdande. Sonen vinkade, viftade och hejade då ivrigt och glatt med sin lilla egenkomponerade skylt. Stor lycka. Än mer lyckat blev det att Amy sedan lottades fram som en av dem som fick duellera och sedan också vann sin duell. Detta innebar ju att hon fick sjunga sitt bidrag en gång till. Lycka! Det kunde ju helt enkelt inte bli mycket bättre än just så.
En annan grej, atteralj, pryl eller makapär som onekligen måste ses som en stor succé är snurrdosan som sonen glatt visar upp på bilderna i detta inlägg. En skallra med lysdioder som snurrar runtrunt och skapar lite spännande mönster. Prylen kostar 60 kronor (Tack S för lånet av 30 kronor!) och jag rekommenderar den till alla festivalbesökare som går på festivalen med sina kids. Sonen fullkomligt älskade den och ända sedan sekunden efter att han hade fått den i sin hand har han inte släppt den ett endaste ögonblick. Som bilden nedan avslöjar så blev det faktiskt så tokigt att han somnade med den i näven.
Ett annat tips jag vill passa på och ge alla festivalbesökare som ska gå på genrep eller deltävling under lördagen är att dyka upp i god tid. Insläppet fungerade makalöst dåligt och jag stod med tunga sonen i famnen lite drygt en timme i kö inne i kombihallen för att komma in till våra platser. Problemet var att man inledningsvis endast använde sig av en endaste ingång för att fylla läktarna. Ni kanske kan tänka er villken enorm flaskhals det innebär? Mot slutet öppnade de efterlängtat ytterligare en ingång. Helt sjukt att de inte kan ha samma lösning som när det spelas ishockey. Ett litet tag var jag faktiskt orolig att vi inte skulle hinna in och se alla bidrag. Galet. Menmen...
Angående bidragen tänkte jag återkomma med mer information och tankar om dem i det obligatoriska "försnacksinlägget". Samtidigt känner jag väl att jag kanske kan ge er en liten hint om att startfältet denna gång kändes betydligt starkare än det som senast startade i Göteborg. Kanske beror det på att man själv faktiskt var på plats? Svårt att veta, men min känsla var att det var många fler bra melodier och framträdanden. Sen återstår det ju givetvis att se om de levererar när det väl gäller. Spännande.
Stay tuned för kommande förhandssnack!
Laddad!
Partymysfredagen den trettonde
Otursdag? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Lite partymysgodsaker har i vanlig ordning inhandlats och inom kort lämnas arbetet och den där sanna partymysfredagskänslan lär med största sannolikhet infinna sig ganska så direkt omedelbums efter det. För familjen Es manliga medlemmar blir det ikväll partymys på Melodifestivalens genrep tillsammans med Amy Diamond, Markoolio och "CaraMia" som älskade sonen så fint uttrycker det. Onekligen snajsigt. Favoritprogrammet och veckans vanliga höjdpunkt - Barda - missas med andra ord. Lite trist, men turligt nog kan man ju se alla avsnitt på nätet. Jag gillar sånt. För de två sötnosade flickorna blir det myspys på hemmaplan. Fru E är nog sisådär superglad över det. Kanske lite ändå. När den kära dottern har somnat känns det i alla fall säkert ganska så helt okej eller ännu bättre att ha radhuset helt och hållet för sig själv. Hoppas. Imorgon är det Alla stjärtarnas dag och då ska jag försöka att vara en alldeles extra ypperligt bra herr E. Återstår att se hur det går.
Hur ser partymysfredagen den trettonde ut för dig?
Det som såg ut att bli en vanlig onsdag...
...blev hastigt och lustigt en alldeles förträffligt underbar och lyxig dag. Mitt i maten ringde nämligen herr Es mamma, tillika sonens farmor, och meddelade att sonens elefantiskt stora (största?) idol Amy Diamond alldeles strax skulle dyka upp i festivaltältet på Möjligheternas torg. Oj! Panik utbröt vid det äggformade middagsbordet och grekisk sallad slängdes i kalabaliken ner längst med matstruparna på herr E och son E. Sisådär femton-arton sekunder senare stod de båda pojkarna påklädda i hallen redo att brumma iväg in till city med den röda kombin.
När vi lyckats parkera ringde herr Es pappa, tillika farfar till sonen, och undrade var vi höll hus. "Vi har precis parkerat!" hojtade herr E och kastade sonen över axeln och satte iväg i full galopp mot festivaltältet. "Varför springer vi pappa?" skrattade sonen förvånat fram. "Du ska få se när vi kommer fram!" var det enda jag lyckades flåsa fram som svar på den frågan och snart hade jag älgat hela vägen fram till tältet. Och vad händer då där?
Jo. När vi kommer in i tältet står ingen annan än självaste Amy Diamond där intill farmor och farfar. Wow! Sonen blir osannolikt blyg för den lilla söta tjejen i röd jacka och det kändes litegrann som julafton på nytt. Vad gör då Amy? Jo, hon kommer fram och böjer sig ner till Sander och säger vänligt och glatt "Hej! Är det du som är Sander?" Sonen vet nu inte alls vart han ska ta vägen och istället för att utbrista i ett stort leende och skratt blir det ett viskande "Jo." med lite darr på underläppen. Amy tar det dock coolt och ger sonen tid att samla sig. Sedan får han autografer och även en något påtvingad kram. Amy försökte verkligen komma åt att ge honom en ordentligt kram, men det var inte det lättaste med den skvätträdde lille sonen. Själv hade jag i stressen tyvärr inte hunnit få med mig någon kamera, men turligt nog träffade vi en fotograf som är en vän till familjen. Hon tog kort och har också lovat att mejla. Lovely. Kan det bli mycket bättre?
Jag trodde inte det, men jo det kan det faktiskt. Innan vi åkte hem gick vi nämligen förbi en monter där man fick ballonger, kaffe och filmrullar. Ni som följer min blogg känner antagligen till sonens förälskelse till dessa gosaker och givetvis skulle sonen få sig en liten filmrulle att smaska på innan vi lämnade tältet. Under tiden undrade en av de som stod i montern om inte herr E samtidigt skulle prova på att tävla i ett memoryspel. "Man kan vinna biljetter till genrepet och även resecheckar." motiverade den trevliga monterkillen med. Okej. Herr E gjorde ett försök och pang boom. Tro det eller ej, men hastigt och lustigt hade herr E kvällens bästa resultat och om jag förstod det rätt också det tredje bästa resultatet om man räknade med de tävlande från Göteborg. Monterkillen sa då grattis och undrade om jag ville gå och se genrepet på fredag. "Jomenvisstsåklartvilljagdet!" blev mitt omedelbara svar. Sekunden efter stod jag med två biljetter till fredagens genrep. Nice.
Och jag som trodde det skulle bli en vanlig onsdag i det kalla radhuset på Valleystreet. Tji fick jag! Det blev något helt annat och en elefantiskt glad liten son somnade onekligen lycklig ikväll - ett stort och fint minne rikare. Jag räknar med att vi kommer att få höra om detta möte lång tid framöver. Kul. Roligt också att Amy var så oerhört gullig och trevlig. Jag gillar sånt. Ni kan räkna med att familjen E kommer att ringa och rösta på henne på lördag. Forza Amy!
Snart startar slutspelet
Min underbaraste son undrar då och då vilket av alla mina jobb jag ska åka iväg på när jag mer eller mindre var evigaste morgon måste göra honom ledsen och svara ”Tyvärr älskling, men jag jobbar faktiskt.” på hans dagliga morgonfråga ”Pappa, är du ledig idag?”.
Oftast undrar sonen då vidare om jag ska och jobba med eleverna eller om jag ska och spela match. I min sons ögon är jag som det verkar professionell idrottsman. Kanske förväntas jag också dra in stora summor pengar till familjen Es välfärd. Tänk besvikelsen när han inser att det inte alls är så. Ojoj. Idag var den efterföljande frågan utvecklad en aning och när jag hade svarat att jag skulle på jobbet svarade sonen kort och gott. ”Börjar slutspelet idag?”.
Hur svarar man på det?
I am the chosen one
Hastigt och lustigt fick jag en förfrågan om jag ville anmäla min lilla rosa blogg till en undersökning, eller till möjligheten att få delta i en undersökning. Över 100 bloggar anmälde sig och endast 5 skulle väljas ut att få delta. Jag anmälde mig som en av de sista. Tror ni att jag kom med? Jo. Kanske var rubriken lite väl avslöjande?
Under den närmaste månaden kommer en population, dvs en grupp läsare, att följa min blogg i olika perioder. Vilka läsarna är, kommer för mig som bloggare att vara hemligt för att de kvalitativa, likväl kvantitativa, undersökningarna ska vara så objektiva som möjligt är.
Populationen kommer med jämna mellanrum få svara på enkäter, med frågor gällande min blogg i den kvantitativa delen. I den kvalitativa kommer läsaren att intervjuas under 1-2 timmar, där syftet just är att diskutera den lilla rosa bloggen ur ren användbarhets synpunkt. Syftet är att få fram hur läsaren uppfattar, tolkar och förstår det som skrivs i bloggen, och om hur mitt användargränssnitt påverkar läsaren i en negativ eller positiv aspekt. Min vita text mot den rosa bakgrunden lär med största sannolikhet inte direkt uppskattas sådär supermycket. Vissa verkar tydligen ha makalöst svårt med att läsa de finfina vita orden. Trist. Men visst fasiken är det snyggt?!
Efter att de den första delen av undersökningarna är klar kommer forskarna att fortsätta följa mig under hela våren. Ur olika synvinklar. Spännande. Under den första månaden får jag inte ändra något i min bloggdesign, men sen är det fritt fram att trixa hej vilt med html-koderna. Om jag vill och orkar.
Studien är en offentlig handling, dvs när den är klar kan vem som helst, som önskar, ta del av den. De kommer dock aldrig i detalj beskriva vad som skrivs i min blogg, utan bara på ett övergripande plan presentera den. Ni läsare som eventuellt oroar er för att bli uthängda och alldeles på tok för offentligt uthängda behöver alltså inte oroa er det allra minsta.
Nåväl, nu vet ni vad som väntar. Kan bli såväl spännande som intressant och matnyttigt. Den som läser och följer min blogg får helt enkelt se...
Åh, vilken 6-ig bild
Pia utmanade mig att visa den allra 6-igaste bilden på min dator. Eller som hon själv uttryckte det "foto nr6 i mapp nr6". För min del blev det faktiskt också undermapp nr6. Bilden är tagen den 26 november 2007 och föreställer sonen som precis ska göra ispremiär för allra första gången. Arenan var Torsplan intill Norvalla och om sanningen ska fram blev det väl ingen direkt lysande debut. Planen var helt översnöad och efter lite hastig framskottning av någon futtig kvadratmeter is hade sonen oerhörda problem med att hålla sig stående på de darriga benen. Men glad, det var han. Ojoj. Den då lille tvååringen ville redan då åka (nåja, så mycket åka var det kanske inte tal om) precis hur länge som helst. Idag är han precis likadan.
Denna gång utmanar jag endast en endaste liten bloggläsare och det är självaste Blondinbella. Återstår att se om hon antar den. Skulle nu någon annan av mina bloggläsare också vilja anta utmaningen är ni givetvis varmt välkomna att göra just så. Men säg då gärna till med en liten kommentar.
Gillar du bilden?
Den rosa bloggen goes ugly
Fulblogg om helgen in ludicrous speed.
Fredag: Bra och intressant föreläsning. Samtalsledare i trevlig arbetsgrupp. Partymysfredag hos familjen Hedman-Carlstedt. Sömn.
Lördag: Insnöade. Hela familjen E hemma hela dagen. Alone. Städ i källaren. Lördagsgodis och melodifestival. Sömn.
Söndag: Gympa med kidsen. Innebandymatch. Middag på Myntgatan. Besök av mamma Anne. Sömn.
För att förtydliga begreppet ludicrous speed för den oinsatte bloggläsaren infogar jag nedanstående elefantiskt underhållande klipp från kultrullen Spaceballs. Enjoy!
Vad gjorde du i helgen?
Hur tänkte du nu? - Del 6
Är det någon som har missat dessa jubelidioter, ja ni läste helt rätt, som glidit runt i en såndär bil med saftblandarna på taket klädda i fåniga uniformer på jakt efter människor, som de i nedvärderande ordalag väljer att kalla för blattar och apor, att misshandla?
Det är onekligen en oerhört tragisk och beklämmande situation som uppstått sedan polisen under Rosengårdskravallerna gjort flera rasistiska uttalanden riktade mot ungdomarna i stadsdelen.
- Den lille jävla apajäveln. Jag ska göra han steril när jag får tag på honom", säger en polis till sina kolleger.
En annan polis svarar direkt: - Ja, han ska ha så duktigt med stryk så han inte kan stå på benen.
Ytterligare en polis säger: - Jag håller med han gubben på Ica i Vellinge: "Ni har kommit till fel kommun, blattejävlar".
Det hela fångades alltså på en film som är inspelad av en polis inne i polisbussen där kommentarerna fälldes och visar ungdomar på gatorna i Malmöstadsdelen Rosengård under kravallerna 18 december förra året. Filmen spelades upp i tingsrätten i Malmö, där en 21-årig man är åtalad för våldsamt upplopp i samband med kravallerna. Filmen skulle tydligen fungera som en del av utredningen mot 21-åringen, men fokus hamnade snabbt på polisernas interna kommentarer i polisbussen. No shit Sherlock?!
När filmen spelades upp i rättssalen var också polismannen som filmade på plats och han bad då om ursäkt för sina kollegers kommentarer. En person på åhörarplats tog då ton och hävdade att polisen som vittnade är en av poliserna som fäller rasistiska kommentarer. Elefantiskt patetiskt och pinsamt.
Ulf Sempert, högste polischef i Malmö, kommenterade det hela för tidningen Sydsvenskan och menade då att det var skandalartat att poliser uttalar sig på det här sättet. Det var fullständigt oacceptabelt och det här var något de skulle gå till botten med. Vidare menade herr Polischef att det kunde ligga någonting i de här uttalandena som också skulle kunna vara straffbart och en förundersökning skulle därför inledas. Enligt Sempert kunde konsekvenserna för de som uttalat sig bli en eventuell förflyttning.
Eventuell förflyttning. Förflyttning? Hallå? Den här typen av polispack måste givetvis bort från poliskåren. Helt och hållet. De borde förflyttas till A-kassan. Om de ens ska ha rätt till det. Hur ska samhället som helhet någonsin kunna respektera vårt lands rättsväsende om poliskåren, som är den som ska upprätthålla lag och ordning, agerar på detta vis? Det går helt enkelt inte att motivera. Eller?
Dagen efter herr Semperts uttalande om det skandalartade beteendet och det fullständigt oacceptabla agerandet kommer det fram att polischefen redan innan detta kommit ut var väl medveten om vad som hade sagts och uttryckts i den där polisbussen. Efter det stora mediapådraget valde han då att anmäla sig själv. En ny förundersökning skulle således påbörjas. Makalöst pinsamt. Faktiskt så pinsamt att det inte med ord går att beskriva.
Och som om den här soppan inte kunde bli sämre så händer det givetvis något ännu mer makabert idag. Först väljer överåklagare Björn Eriksson att lägga ner undersökningen mot polischefen och snart efter lägger också åklagare Kristian Augustsen ner förundersökningen mot poliserna. Den senare förklarar det hela på följande vis...
"Jag har fått in uppgifter om förhållandena under vilka polismännen yttrade sig, och har helt enkelt funnit att det varken har begåtts något tjänstefel eller annat brott".
Visst, svordom, kan man undra vilka, svordom, förhållanden det är som råder då det tydligen är fullt legalt för en skara poliser att vräka ur sig precis vilken, svordom, nervärderande och kränkande skit som helst? Jag kan med heder och samvete lova att jag då aldrig kommer att hamna under några som helst förhållanden där jag medvetet måste kränka en annan människa genom att göra en rad rasistiska påhopp. Jag lovar. Dyrt och heligt. Och jag kommer aldrig någonsin att kunna förstå just dessa så kallade polisers agerande. Aldrig.
Nej, polisen, polischefen och ni krakar till åklagare, hur ända in i Helsingborg tänkte ni nu?
Källa: Aftonbladet
Melodifestivalen - Göteborg Eftersnack
Min andra förhandsfavorit Nina S höll tyvärr inte riktigt måttet. Själva showen och det faktum att hon ändå är relativt ohyggligt okänd för den stora massan skulle jag tro fällde avgörandet i hennes fall. Låten var annars riktigt bra. Speciellt refrängerna. Nice nice fågelbajs.
Det andra bidraget som gick vidare till Globen var istället Emilia och i efterhand måste jag faktiskt ändra min åsikt kring hennes lilla melodi. Jag vet inte riktigt vad det är, men den lilla skönsjungande damen har på något underligt och nästan kusligt sätt en förmåga att trollbinda trots att jag egentligen inte riktigt känner att jag gillar låten värst mycket. Hennes röst trivs dock alldeles förträffligt finfint i min lilla trumhinna.
Sen måste jag givetvis avslutningsvis kommentera det som måste ses som en oerhörd skräll. Caroline af Ugglas? Vad hände? Personligen vette katten om jag ens kan ta låten på riktigt allvar, men om jag jämför den med allt annat jag hört av fröken Uggla måste jag givetvis medge att detta var ofantligt elefantiskt mycket bättre än tidigare trudelutter. Men att det skulle räcka till andra chansen? Nä, det trodde jag absolut inte en endaste sekund.
Shirley Clamp blev sist. Kändes som en skräll det också. Men skönt. Powerballader is no more. Herr och Fru E hoppas innerligt att så är fallet. Jonathan var lika blek som väntat. Marie Sernholt var däremot precis så som jag förväntat mig. Kanske lite gladare. Refrängen fungerade, men låten i övrigt var inte tillräckligt vass. För mig kändes hon litegrann som en korsning mellan Anja Pärsson och Britney Spears ikväll. Inget ont med det.
Vad tyckte du - vann rätt låt? Vem var bäst? Sämst? Snyggast?
Melodifestivalen - Göteborg
Nu drar den stora musikfesten äntligen igång och i vanlig ordning kommer ni givetvis att kunna läsa mina tips och tankar kring detta event right here på den rosa bloggen. Första deltävlingen äger rum i goa, glada Göteborg och startfältet bjuder på en hel del godbitar. Här följer en kort genomgång av dagens startande.
Alcazar låter precis så som man förväntar sig att de ska göra. Energiskt och proffsigt. I like. Något annat som jag gillar skarpt är Nina Söderquist bidrag som är en oerhört störtskön dänga! Kraft, bra röst och lagom mycket power. Marie Sernholt levererar också hon en fullt acceptabel melodi som klart motsvarar mina och förmodligen också alla andras förväntningar. Shirley Clamp eldar på med en pampig ballad, men i mina öron har hon endast lyckats bra en endaste gång och det var givetvis med guldkornet "Min kärlek". I övriga stugor runt om i landet är det dock högst troligt att detta går hem. Emilias bidrag känns lite för mesigt för att kunna falla mig i smaken och absolut ingen ny "I´m a big big girl..." Mesigt känns också Jonathan Fagerlunds bidrag. Det blir liksom aldrig tillräckligt rejält. Caroline af Ugglas känns med sitt typiskt egna bidrag helt och fullkomligt chanslös. Scotts satte de svenska dansbandsfolkets hjärtan i brand i Dansbandskampen och deras bidrag bjuder på trallvänlig och dansbandsmedryckande dansbandspop. De får säkert många röster. Inte en endaste av mig dock.
Mitt tips:
Till Final: Alcazar och Marie Sernholt
Andra Chansen: Nina Söderquist och Shirley Clamp
Mina Favoriter: Alcazar och Nina Söderquist
Det blå kylskåpet
Det trillade in en utmaning från självaste Lattepappan som gick ut på att man skulle fotografera sin kyl och frys. Utöver detta skulle man även avslöja fem saker som alltid finns att hitta i kylskåpet hemma hos sig själv. Plättlätt. Här kommer en bild på kylen+minifrysen hemma hos familjen E samt fem saker som mer eller mindre alltid återfinns i det blå kylskåpet på Valleystreet. Eskimo Kids, Knorr Vie, Baristamjölk, Lätt & Lagom och Gurka.
Själv känner jag mig lite nyfiken på några andra bloggares kylskåp och utmanar därför följande.
Pia
SälAnna
AnnaB
Thyllan
Svägerskan
En slump, ett kommunvapen och ingenting annat.
Ibland förvånas jag över hur stor genomslagskraft min lilla rosa blogg ändå verkar ha. Mitt inlägg om North Power och dess logga har onekligen satt griller i huvudet på en hel del och gett mig en himlans massa fler läsare. Hur alla har hittat hit vette katten, men ni är alla hjärtligt välkomna. En del, de flesta vill jag påstå, ser ungefär det jag ser - vilket är likheter mellan de symboler jag tidigare räknade upp. Andra ser absolut inga som helst likheter och vissa - även om jag ser att det är samma ip.nr som ligger bakom de två mest negativa signaturerna NP och Erik - blir nästan arga på mig för att jag nämner min alldeles egna reflektion i ämnet. Till mitt försvar kan jag inte säga annat än att jag faktiskt ser likheter och dessutom vågar står för att jag gör det.
Men. Det känns samtidigt oerhört skönt och befriande att läsa när skaparen av denna logotyp nu hittat hit till bloggen, trots ett totalt ointresse av att läsa bloggar, och lämnat sin story bakom hans kreation. Här följer hans kommentar.
Postat av: Nils
"Det är jag som är skyldig till NPs symbol. Jag läser aldrig bloggar, men jag fick förstås höra om den här diskussionen. Jag jobbar som grafisk formgivare på Blacke (systerföretag till Krux & Co). KUL att se att folk intresserar sig för symboler. Jo det är naturligtvis en ren tillfällighet (och lite krystat enligt min mening) att NPs logotyp liknar nazistsymboler.
Det roliga är att ingen har nämnt att blixtarna kan vara hämtade från Skellefteås kommunvapen. Vilket dom naturligtvis är. I kommunvapnet symboliserar de den elektriska kraften från älven.
Både blixtar och knutna nävar har genom århundraden använts som symboler för alla möjliga företeelser. Många bra. Så nazisterna har ingen ensamrätt på dem. Men jag var ju tvungen att kolla upp det här med White Power. Det visar sig (enligt Wikipedia) att grundaren valde namnet och symbolen som en travesti på Black Power som var en extrem falang av den svarta medborgarrättsrörelsen i USA under 60-talet.
För den som vill läsa mer om den knutna näven som symbol, kolla på: http://www.docspopuli.org/articles/Fist.html
Utan att veta så mycket om NP så tycker jag att det är tråkigt att AIK och supporterklubben blir omnämnda i en diskussion om nazism. Och jag beklagar om jag omedvetet medverkat till att vissa personer gör den kopplingen enbart på grund av logotypen."
Nils. Känn dig inte det minsta skyldig över din skapelse. Det är oundvikligt att se att den är skapad av en skicklig varelse. Var stolt över det. Som du beskriver det är det alltså ingenting annat än en ren tillfällighet att dessa, i dina ögon något krystade, likheter finns. Det glädjer mig enormt att höra att så är fallet. Jag ville givetvis aldrig tro något annat. Din beskrivning på att blixtarna är tagna från Skellefteås kommunvapen, där de står för kraften från älven, köper jag rakt av och det är givetvis en bra och logisk koppling. Samtidigt kan jag väl ändå tycka att det finns, om än små kanske, likheter med SS-blixtarna, men jag förstår givetvis att kommunvapnets blixtar var lite för mesiga. För det är de ju faktiskt.
Vidare är det givetvis precis så som Nils skriver att både blixtar och knutna nävar använts flitigt i en rad olika bra sammanhang genom historien och att de absolut inte är några symboler som ägs av nazister. Om någon trodde att jag menade att så var fallet beklagar jag detta ödmjukast.
Tanken var, som jag nu nämnt ett antal gånger, aldrig att smutskasta North Power som supporterklubb eller Skellefteå AIK som förening. Ej heller den som skapat logotypen. Tanken var heller aldrig att det skulle bli en diskussion vare sig NP skulle vara nazister (rötägg finns alltid i alla supporterklubbar) eller inte. Det blev bara så att jag hastigt och lustigt fick se dessa symboler intill varandra och där och då kändes det liksom fullkomligt omöjligt att inte se likheterna. Och jag ser dem faktiskt fortfarande. Fast skillnaden är ju den att jag nu vet att alla likheter är en slump och ingenting annat än en slump. Jag vet också att skaparen hade en genomtänkt tanke och att blixtarna har en tydlig koppling till Skellefteås kommunvapen. Logiskt. Härligt. Befriande. Skönt. Tack för det Nils. Stort tack.
Härmed sätter jag, om ingenting oväntat nu inträffar, punkt för den här diskussionen och fokar på annat. Som exempelvis Skellefteås avslutningsmatcher i elitserien. Det kommer ju onekligen att bli elefantiskt spännande hela vägen in i kaklet. Jag vågar dock tro på slutspel. Tror du? Forza AIK!
In desperate need of some Chocolate Therapy
Som ni kanske vet vid det här laget är jag en Ben & Jerry addict av rang. Blev förälskad i den ganska så exakt omedelbums när den ljuva glassen för första gången avsmakades under min tid i minst lika ljuva Los Angeles, Hollywood. En av mina absoluta favoritsmaker som säljs eller åtminstone har sålts här hemma i väldigt begränsade Sverige har varit Chocolate Therapy. En maxad chokladglass som kan få den mest deprimerade individen på gott humör. Mumsande av choklad frigör ju som vi alla vet ämnen som gör oss lyckliga. På det viset fungerar Chocolate Therapy som den smaskigaste av mediciner. En trippeldos i form av kraftig chokladglass, rejäla bitar av chokladkakor och mörk chokladmousseglass borde ge varendaste människa ett rejält skydd mot allehanda våndor och frustrationer. Och med tanke på de två föregående inläggen med en del heta kommentarer med arga ord och bitska känslor kanske det finns fler än jag som känner lite behov av lite lycka i glassform?
Problemet är bara att den frusna medicinen sedan en tid tillbaka har försvunnit från frysdiskarna i det avlånga landet falukorv. Hur jag än leter och efterlyser chokladlyckan är den nowhere to be found. Tristtråkigttragiskttypiskt.
Som tur är finns det andra smaker som fungerar som fullt acceptabla substitut. Chunky Monkey och Fossil Fuel är de två smaker som snabbast poppar upp i skallen på rosabloggande herr E. Onekligen elefantsikt goda glassar som med fördel intages i riklig mängd i bekväm halvliggande position. Låt glassen smälta långsamt på tungan och känn hur glasslyckan fyller din kropp. Priceless.
Är du B&J frälst?
Ett tillägg till föregående inlägg...
Först och främst hade jag inte den blekaste aning om att Krux & Co, som jag misstänker är det stora och kända företaget som tagit fram logon med tanke på deras nära samarbete med AIK?, var de som stod bakom designen. I mina ögon spelar det i och för sig ingen roll vem/vilka som tagit fram den. Likheterna är ändå tydliga enligt mig. Sen kan det givetvis vara en slump och ingenting annat än just en slump. Men det kan också vara ett helt omedvetet eller också ett helt medvetet val. Och visst, det behöver ju inte vara ett medvetet negativt val utan kan givetvis också vara ett medvetet val om att "ta tillbaka" dessa symboler och använda dem i positivt syfte. Jag har som sagt var inget facit till detta. Men kan ni verkligen mena att det inte finns klara likheter? Jag tycker att det är ganska solklart, speciellt handen.
Om man nu skulle vilja att blixtarna ska likna SS-blixtar, så som NP antyder i sin kommentar, tycker jag inte riktigt att det fungerar lika bra som för exempelvis kiss som givetvis uppenbart valt att använda sig av SS-blixtar i sitt namn för att skapa rubriker, provocera och vara lite farliga. I Kiss fall handlar det helt enkelt om marknadsföring. Och det fungerar givetvis. All publicitet är bra publicitet. Speciellt för ett farligt hårdrocksband.
North Power har i mina ögon alltid varit en bra supporterförening som stöttat sitt lag i med och motgång och jag har själv länge varit aktiv som stolt medlem. Jag har också under lång tid känt och även umgåtts med flertalet personer högt uppsatta i föreningen, däribland Robzon som varit ordförande under flertalet år. En mycket bra människa som jag känner starkt förtroende för. Själv har jag även ingått i styrelsen för North Power Stockholm. Och som om inte det vore nog utgör jag även 50% av det ökända bandet North Power The Band. Som ni kanske förstår är jag långt ifrån någon som tycker illa om vare sig North Power eller Skellefteå AIK. Tvärtom.
Signaturerna AIK, NP och Erik, jag hoppas att ni kan förstå att föregående inlägg inte var menat som ett påhopp eller att klanka ner på någon. För mig är dock likheterna tydliga mellan dessa symboler och jag ville helt enkelt se vad mina bloggläsare tyckte och tänkte i frågan. Ni håller tydligen inte alls med mig och jag respekterar er åsikt och tackar för era kommentarer. Jag hoppas samtidigt att ni kan respektera min åsikt? Jag tycker, sedan jag fick se de andra symbolerna, att de är kusligt lika varandra och för mig som avskyr diskriminering och rasism känns det faktiskt inte riktigt okej. Samtidigt kanske jag istället borde vara glad över att de används i ett mer positivt syfte?
Exit, som signaturen NP väljer att smutskasta, är ett projekt som utifrån vad jag kan se gör ett bra och viktigt arbete. NP har kanske helt andra erfarenheter? Berätta gärna. Och Erik, även om det är en helt annan fråga kan jag berätta att jag har bloggat om drogerna i Skellefteå. Ganska mycket faktiskt. Här. Här. Här. Här. Här. Här och Här. Säkert på fler ställen också. Oerhört tråkiga saker det där som vi givetvis måste försöka bekämpa. Klotter har jag dock inte bloggat om. Ännu. I mina ögon är det nog inte riktigt en lika farlig brottslighet som droger eller rasism heller för den delen. Trots den oerhörda prislappen. Kanske är jag något naiv i detta fall?
Så, nu var det skrivet. Forza AIK!
White Powerhand + Naziblixtar = North Power?
Jag har aldrig tidigare reflekterat nämnvärt mycket över detta, men efter att ha tagit del av en föreläsning av Exit kan jag inte undgå att se de solklara likheterna mellan symbolerna som nämns i rubriken. Exit som är en av Fryshusets sociala verksamheter ger stöd till personer som vill lämna destruktiva gäng så som nationalistiska eller nazistiska grupper. När de i veckan besökte Skellefteå och föreläste för vuxna som på ett eller annat sätt arbetade med barn och ungdomar visade de upp en rad kända och mindre kända symboler som kan kopplas samman med dessa grupper. Där och då blev det ganska så omedelbart uppenbart för mig var den/de som varit ansvariga att ta fram en logo för Skellefteå AIKs supporterförening North Power mycket väl kunnat hittat sin inspiration.
I min värld vore det ingenting annat än en ren och skär tragedi om klubben i mitt hjärta på ett eller annat sätt skulle kunna förknippas med nationalistiska eller nazistiska grupper och jag tycker faktiskt att AIK borde göra något åt detta. Mest troligen har de dock inte ens i närheten funderat i dessa banor, men frågan är hur de skulle tänka och ställa sig om de fick se dessa bilder. Skulle de på något vis agera och i så fall hur?
Kanske är jag oerhört töntig och fånig som ens tar upp och ifrågasätter detta, men samtidigt känns det som en viktig sak. Kanske ser jag liheter som ingen annan ser? Föreläsarna från Exit såg dock tydligt samma sak som jag. När jag visade North Powers logo sa den ena föreläsaren direkt "En White Powerhand med naziblixtar. Inte så snyggt.".
Vad ser du? Ser du likheterna, eller är jag helt ute och cyklar? Vad bör man göra?
CCM Vector U+ Pro Sr
Egentligen är det kanske inte alls det minsta befogat att göra som herr E, som sedan länge är en avdankad hockeyspelare helt utan tankar om någon som helst comeback, och inhandla ett par "top of the line-skridskor" för svindyra summor. MEN. Nu är det ju trots allt rea. Nypriset på dessa guldklimpar är 6,500 kronor, men tack vare den finfina rean som nu infallit i och med att vi närmar oss slutet av säsongen kom jag undan med att betala futtiga 3,000 riksdaler. Billigt? Nja, det vette katten. Ska jag vara riktigt ärlig känns det nästan som att det kostar skjortan och femtio, som min syster gladeligen skulle ha uttryckt det. Jag räknar dock med att stora delar av utgiften ska skänkas till mig den 21 februari då jag glatt firar ännu ett levnadsår som mig själv. Hurra hurra hurra hurra.
Jag känner också att köpet delvis går att rättfärdiga med tanke på hur fantastiskt roligt sonen faktiskt tycker att det är att åka skridskor. Allt som oftast är det dagliga utflykter till Älvsbackarinken och som aktiv pappa till den lille krabaten måste jag ju helt enkelt utrusta mig med vettigt material. Right? Och när det börjar bli dags för Björnligor, hockeyskolor och annat har jag en svag känsla av att jag kommer att vara insyltad i någon form. Jag blir liksom alltid insyltad. På gott och ont. Men blir jag väl insyltad är det ju onekligen bra att äga ett par bra och finfina skridskor. Eller hur?
Nu avslutar jag det här blogginlägget med lite teknisk mumbojumbo om de nyinhandlade skridskorna. De finfina skridskorna. CCM Vector U+ Pro Sr. Bara namnet känns litegrann som teknisk mumbojumbo.
"Den nya lätta skridskon med de ultimata egenskaperna att formas för att passa just DIN fot."
U Foam: Extremt formbart material som kommer att bli din fots bästa vän
Proformance Lite Skär: Skär i stainless steel med urtag för att ge lägre vikt och ökad acceleration.
Formad Plös: Lågprofilsplös med skydd mot vristen vid knytning
Carbon Yttersula: Ger maximal kraft mot skenan och isen
Ultima Dry Foder: Snabbtorkande foder med antibakteriell behandling
Lite töntigt, men samtidigt ingenting annat än lovely. Vad tycker du?
Music for the masses - Maz Peezay
En utmaning - Mapp 4, Bild 4.
Jag har valt att anta en utmaning mer eller mindre utan att ens vara utmanad, men jag misstänker att "jag blommar" inte blir alltför ledsen för det. Eller? Även en av mina utmanade bloggar har redan antagit en mycket liknande utmaning. Återstår att se om hon antar även denna.
Utmaningen går ut på att man ska öppna den mapp där man har sina bilder och sedan ska man i sin blogg visa upp den fjärde bilden i den fjärde mappen. Ganska enkla regler som de allra flesta borde förstå. För egen del blev det inte helt oväntat en bild på sonen. Just denna bild är tagen den 2 juli 2008 och visar en onekligen glad och smått lerig son som lekar i sandlådan hemma på Valleystreet. Det känns ganska långt kvar till sommaren just nu, men bilden väcker i sanningens namn faktiskt en tendens till längtan efter värme, grönska och kanske allra främst ljusare tider. Fast tendensen till längtan försvinner faktiskt relativt snabbt när jag inser att det inte går sådär supervärst bra att åka skridskor sommartid. Sonen älskar nämligen att åka skridskor och jag hoppas verkligen att vi kan åka längelänge till.
Nu skickar jag denna fyrstjärniga bildutmaning vidare till samtliga av mina bloggläsare som själva innehar en blogg (berätta gärna om ni antagit den!), men jag väljer också ut ett helt gäng som jag garanterat kommer att specialbevaka. Så...
Syster Sofia
Soof
Pia
Sälhus Anna
Skrivanne Anna
Thyllan
Bräckliga Mamman
Tesstamente (Utan att bli avslöjad?)
PappaMicke
Känn er lite sådär extra utmanade. Känn samtidigt ingen som helst press att behöva anta detta. Gör som ni vill helt enkelt. Och skulle bild 4 i mapp 4 vara fruktansvärt hemsk att visa upp på er blogg kan ni ju alltid ljuga och välja en annan superdeluxigt vacker bild att stoltsera med. Tror knappast att ni skulle bli påkomna. Och jag skulle med ganska så stor säkerhet tro att jag kommer att specialbevaka er i vilket fall som helst.
Super Bowl 43
Sorry Soof. Jag vet att du nästan la ner att läsa min blogg förra gången superbollen var på tapeten. Denna gång lovar jag dock att försöka hålla mig till högst två inlägg om detta spektakel. Just det du nu läser samt eventuellt ett till. Helt beroende på om finalmatchen blir något att skriva om vill säga. Återstår som skrivet att se.
Mitt favoritlag, jo jag har faktiskt ett favoritlag även i amerikansk fotboll. Töntigt I know, Pittsburgh Steelers ställs i den 43:e finalen mot Arizona Cardinals. Ska man se till lagens förutsättningar torde Pittsburgh ha en bättre möjlighet att stå som slutsegrare då laget har en något starkare spelaruppsättning än sina motståndare. Steelers defensiv har som vanligt varit lagets största styrka och alla vet vi ju att ett bra försvar vinner matcher. Right? Cardinals har dock samtidigt haft en sjukt vass offensiv under slutspelet och gjort över 30 poäng i samtliga matcher. Frågan är om det är deras anfall som är/varit extremt bra eller om de har mött usla försvar. Mest troligen är det givetvis en kombination av de båda och det kommer därför att bli oerhört intressant att se hur de klarar sig mot Pittsburghs erkänt stabila defensiv. Spännande värre, eller hur Soof?
Precis lika stort som själva matchen i sig är den påkostade halvtidsshowen. I år är det Bruce Springsteen som tillsammans med sitt E-street band ska skråla, skräna och bjuda på en elefantisk show utan dess like. Jag misstänker att en gammal goding som Born in the USA känns ganska given i låtlistan. Landet där borta på andra sidan pölen känns ju lite smått patriotiska dagar som dessa.
Sändningen startar kl 23.55 på TV6. Jag kommer att kolla. Du?
Idag spelar jag i förstafemman
Mitt rosa innebandylag ska idag spela mot det svarta hotet Backe Boll. Spännande. Jag lirar, som sig bör efter min jordskredsseger från igår he he he he, i förstafemman och för att komma in i rätt vinnarmood laddar jag för fullt här hemma på Valleystreet genom att dundra denna medryckande visa i högtalarna. You like?
Read it and weep
Man kommer onekligen långt genom att vara ödmjuk...