Idag var det tisdag, men absolut inte vilken tisdag som helst. Åh nej, min favorittisdag utav alla tisdagar på året. Fettisdag, såklart! Semlor är onekligen en av mina största laster och trots mitt pågående, om än i liten skala, projekt om att minska min volym har det hunnit slinka ner en och en annan semla sedan årsskiftet. Just idag har det faktiskt blivit två. Först en kanelsemla som var alldeles lovely och sen en trevligt hembakad semla från familjen Holmberg. I like a lot!

Förutom det finfina faktum att det idag har varit en riktigt semladag har det även hänt stora saker väl värda att nämnas i vårt långsmala land. Kronprinsessan Victoria har nämligen gått ut med att hon nu förlovat sig med sin prins Daniel Westling. Hela svenska folket jublar. Typ. Eller?

Jag vet egentligen inte om jag är ute och cyklar när jag skriver att det var länge sedan familjen E hade en alldeles vanlig och traditionell partymysfredag, men det känns i alla fall liksom just så. Förra fredagen var det melodifestivalens genrep som stod på menyn och fredagen innan det var det trevlig middag på Elmstreet. Och fredagen innan det vill jag tro att fru E var borta på något annat äventyr. Mest troligen var det väl ett Me & I partaj. Minns tidigare inlägg.

Inte för att inte alla ovan nämnda varit väldigt trevliga och uppskattade fredagar, men det blir ändå skönt att åter gå tillbaka till rötterna. Quesadillas, rostade mandlar, filmrullar, festis, läsk, latté, "Dansfestivalen", Barda och myspys i soffan from hell. I like. Och om det vill sig riktigt väl kanske det också dyker upp en semla här i radhuset när barnen somnat. Jag fyller ju trots allt år imorgon. Hurra, hurra, hurra för jag!

Den inledande slutspelsmatchen, tillika åttondelsfinalen, mot Norsjöhjältarna i Fromheden slutade med seger. Som väntat gick det dock inte riktigt lika lätt denna gång även om slutsiffrorna ändå skenade iväg mot slutet. Efter den första perioden hade det rosa laget ledningen med endast en boll och spelmässigt var det faktiskt helt och fullt jämnt skägg.

I den andra började, tack och lov, bollarna att ramla in framåt och innan den tjocka damen hade sjungit för sista gången visade resultattavlan på hemmaseger med 16 bollar mot 6. Utav dessa 16 bollar som ramlade in framåt var herr E delaktiv i hela 7. Fyra bollar hängde han själv in och sedan passade han också fram till ytterligare tre. Härligt.

Nu väntar Alhems FF i kommande kvartsfinal. Spännande. Ett betydligt tuffare motstånd som vi också hade ganska svårt för i grundserien. Matchen spelas redan nu på söndag med start 15.00 i Kaplanskolans gymnastikhall. Välkomna!

Ikväll drar det ack så efterlängtade slutspelet igång. Alltså nu menar jag ju inte elitseriens tråkiga och ointressanta slutspel om det nu var någon som trodde det - utan det heta och elefantiskt intressanta slutspelet i innebandyherrarnas division 4 norra. Världens snyggaste och mest rosa lag, IK Rutin, tar sig ikväll an skogshuggarna från Norsjö. Fromheden. I det senaste mötet, då i Norsjö, blev det målfest utan dess like och de rosa kunde vinna med 21 mål mot 6. Helt och fullständigt galet. Jag tvivlar dock på att det ska gå lika lätt ikväll. Förhoppningen och målsättningen är dock att det åtminstone ska bli seger för IK Rutin som slutspelet till ära för första gången spelar i helrosa. Allt annat än avancemang vore givetvis försmädligt med tanke på att vi faktiskt placerade oss på en stadig andraplats i grundserien med endast en förlust noterat i protokollet. I och med andraplatsen fick vi dessutom välja motståndare allra först vilket givetvis skulle göra det än mer pinsamt om våra "önskemotståndare" slog ut oss.

Nåväl - Ikväll drar det igång med buller och bång och slutspelsskägget gror här hemma på Valleystreet. Matchstart klockan 21.00 på Campushallen, Skellefteå. Välkomna!

Allra käraste och bästaste fru E har i afton ännu en gång haft möjligheten att tillbringa sin fritid tillsammans med goda vänner, gott fika, nya bekantskaper, lite mingel, småprat, fniss och skratt samtidigt som hon har erbjudits en närmare titt på klädmärket Me&I's senaste kollektion. Tro nu för Gudruns skull inte att jag är det minsta bitter över att vara hemma med våra två diamantbesmyckade guldklimpar när hon sitter där i en soffa och myspyser. Inte alls. Det är hon givetvis väl värd.

Vad jag dock funderat en hel del kring på sistone är just alla dessa klädpartaj som mammorna relativt frekvent väljer att anordna eller besöka. Visst, jag förstår helt och fullt grejen med att träffas ett gäng mammor, fika, prata blöjor, bajs och annat föräldraprat korsat med skvaller, boktips, prat om inredning och annat intressant. Att samtidigt koppla samman allt detta trevligt med lite shopping gör givetvis inte saken sämre. Och inte nog med att lite shopping faktiskt gör tillställningen än trevligare så sanktionerar det  liksom också hela anledningen till att gå på dessa partaj. Ett klädparty kan nämligen uppfattas som ett nödvändigt ont. "Sonen och dottern behöver ju kläder så jag går väl dit och offrar min fritid för att hinna handla lite nödvändiga och livsviktiga klädesplagg till de små." Fru E har kanske aldrig riktigt uttryckt det just så, men på något underligt sätt känns det som att ens närvaro vid ett klädpartaj liksom är en grej som aldrig går att ifrågasätta. Är det någon som förstår mitt resonemang?

Som kille tror jag att det exempelvis skulle kännas svårare att sälja in en tv-spelskväll mitt i veckan. Kanske skulle man prova att motivera det lite i stil med - "Det kommer en kille från Sony som ska visa upp den senaste spelkollektionen till Playstation 3. Man får testa lite olika tv-spel för barn, men givetvis även för vuxna och sedan bjuds det på chips och Jolt Cola. Jag kan offra mig och gå och se om det kanske finns något bra spel som eventuellt kan bli en fin julklapp." Hur många fruar och sambosar i sinna fulla sinnes bruk skulle skicka iväg sin karl på ett par sådana partyn i månaden? Typ ingen. Eller kanske ganska många? Jag vet inte. Fru E skulle nog förmodligen släppa iväg mig på ett eller annat.

Kanske skulle man själv ta sig i kragen och istället för att smyggnälla om saker och ting istället anordna ett alldeles eget litet klädparty enbart för pappor? Kanske i samband med en hockeymatch eller något annat urtypiskt pappigt. Typ tv-spel, why not?

Försnack

Det fanns liksom aldrig utrymme för mitt utlovade försnackinlägg att läggas ut på den rosa bloggen innan tävligen drog igång. Här följer dock en komprimerad version av de tankar som snurrade runt i huvudet täckt med naturellt färgat hår för första gången sedan högstadiet.

I mina ögon och öron såg allas så mumsiga Måns ut som en given segrare utifrån det man fick se på genrepet. Stark refräng. Farliga doaflickor. Och så Måns själv såklart. Kändes som en livsfarlig kombo. Även sonens absoluta favorit, Amy Diamond, hade ett bidrag med en stark refräng och i och med att man är lite färgad hade man svårt att inte tycka om hennes låt. Lili & Sussi levererade en 80-talsinspirerad popdänga som fastande ganska fint redan efter första lyssningen. "Gimme gimme gimme..." kändes onekligen som ett av de farligare bidragen. Hårdrockarna i Heat hade jag inför genrepet ganska höga förväntningar på och musikaliskt höll de onekligen måttet. Utseendemässigt kändes det dock lite som Meatloaf light. Countryflickorna i Cookies & Beans sjöng finfint och visade att munspel kan fungera alldeles ypperligt i en melodifestival. Det kändes dock tveksamt att så många fler än herr E skulle tycka så. Även kära Lasse lindh hade en finfin låt i sann Lassefeeling. Tyvärr inte heller något för en melodifestival, med ni kan räkna med att han kommer att slåss en hel del i era kvarter på P3. Jennifer Brown var tråkig. Markoolio pinsam. Fast jag måste ändå, i och för sig lite lätt motvilligt, medge att jag smålog en del över och den solklara passningen till rysslands vinnarbidrag med violinist och konståkare.

Mina favoriter (och tips) inför tävling:

Till final: Måns Zelmerlöf, Amy Diamond
Till Andra chansen: Heat, Lili & Sussi

Eftersnack

Ojojoj... jag var onekligen ganska så rätt ute denna gång. Jag hoppas verkligen inte att någon nu tror att detta är en efterkonstruktion då inlägget aldrig hann läggas ut i tid. Det som glädjer mig mest är nog att jag lyckades pricka in Heat. Eller lyckades? Egentligen gick det ju faktiskt ännu bättre för dem än vad jag vågade tro. De knäckte sonens favorit i duellen och sonen får nu heja vidare i Andra chansen. Amy blev även den internationella juryns val vilket ökade hennes chanser att ännu en gång nå finalen i Globen. Hoppashoppas.

Vi hade gäster, familjerna AB x 2, på besök under gårdagens festival och tillsammans med dessa röstade vi fram vårt alldeles egna resultat. Det blev lite likt, men samtidigt faktiskt inte alls så likt det riktiga utfallet om man tänker på att Lasse Lindh faktiskt hamnade allra sist i den riktiga tävlingen. Vår lista blev som följer...

1. Lasse Lindh
2. Måns Zelmerlöf
3. Heat
4. Lili & Sussie
5. Amy Diamond
6. Cookies & Beans
7. Jennifer Brown
8. Markoolio

Lasse Lindh blev för oss en överlägsen vinnare samtidigt som Jennfier Brown och Markoolio var dead last. Måns var ganska klar och ohotad på sin andraplats, men i striden om platserna 3 till och med 6 var det stenhårt och skiljde endast några få futtiga poäng.

Vem var din favorit?

Otursdag? Nej, det hoppas jag verkligen inte. Lite partymysgodsaker har i vanlig ordning inhandlats och inom kort lämnas arbetet och den där sanna partymysfredagskänslan lär med största sannolikhet infinna sig ganska så direkt omedelbums efter det. För familjen Es manliga medlemmar blir det ikväll partymys på Melodifestivalens genrep tillsammans med Amy Diamond, Markoolio och "CaraMia" som älskade sonen så fint uttrycker det. Onekligen snajsigt. Favoritprogrammet och veckans vanliga höjdpunkt - Barda - missas med andra ord. Lite trist, men turligt nog kan man ju se alla avsnitt på nätet. Jag gillar sånt. För de två sötnosade flickorna blir det myspys på hemmaplan. Fru E är nog sisådär superglad över det. Kanske lite ändå. När den kära dottern har somnat känns det i alla fall säkert ganska så helt okej eller ännu bättre att ha radhuset helt och hållet för sig själv. Hoppas. Imorgon är det Alla stjärtarnas dag och då ska jag försöka att vara en alldeles extra ypperligt bra herr E. Återstår att se hur det går.

Hur ser partymysfredagen den trettonde ut för dig?

Hastigt och lustigt fick jag en förfrågan om jag ville anmäla min lilla rosa blogg till en undersökning, eller till möjligheten att få delta i en undersökning. Över 100 bloggar anmälde sig och endast 5 skulle väljas ut att få delta. Jag anmälde mig som en av de sista. Tror ni att jag kom med? Jo. Kanske var rubriken lite väl avslöjande?

Under den närmaste månaden kommer en population, dvs en grupp läsare, att följa min blogg i olika perioder. Vilka läsarna är, kommer för mig som bloggare att vara hemligt för att de kvalitativa, likväl kvantitativa, undersökningarna ska vara så objektiva som möjligt är.

Populationen kommer med jämna mellanrum få svara på enkäter, med frågor gällande min blogg i den kvantitativa delen. I den kvalitativa kommer läsaren att intervjuas under 1-2 timmar, där syftet just är att diskutera  den lilla rosa bloggen ur ren användbarhets synpunkt. Syftet är att få fram hur läsaren uppfattar, tolkar och förstår det som skrivs i bloggen, och om hur mitt användargränssnitt påverkar läsaren i en negativ eller positiv aspekt. Min vita text mot den rosa bakgrunden lär med största sannolikhet inte direkt uppskattas sådär supermycket. Vissa verkar tydligen ha makalöst svårt med att läsa de finfina vita orden. Trist. Men visst fasiken är det snyggt?!

Efter att de den första delen av undersökningarna är klar kommer forskarna att fortsätta följa mig under hela våren. Ur olika synvinklar. Spännande. Under den första månaden får jag inte ändra något i min bloggdesign, men sen är det fritt fram att trixa hej vilt med html-koderna. Om jag vill och orkar.

Studien är en offentlig handling, dvs när den är klar kan vem som helst, som önskar, ta del av den. De kommer dock aldrig i detalj beskriva vad som skrivs i min blogg, utan bara på ett övergripande plan presentera den. Ni läsare som eventuellt oroar er för att bli uthängda och alldeles på tok för offentligt uthängda behöver alltså inte oroa er det allra minsta.

Nåväl, nu vet ni vad som väntar. Kan bli såväl spännande som intressant och matnyttigt. Den som läser och följer min blogg får helt enkelt se...

Fulblogg om helgen in ludicrous speed.

Fredag: Bra och intressant föreläsning. Samtalsledare i trevlig arbetsgrupp. Partymysfredag hos familjen Hedman-Carlstedt. Sömn.

Lördag: Insnöade. Hela familjen E hemma hela dagen. Alone. Städ i källaren. Lördagsgodis och melodifestival. Sömn.

Söndag: Gympa med kidsen. Innebandymatch. Middag på Myntgatan. Besök av mamma Anne. Sömn.

För att förtydliga begreppet ludicrous speed  för den oinsatte bloggläsaren infogar jag nedanstående elefantiskt underhållande klipp från kultrullen Spaceballs. Enjoy!



Vad gjorde du i helgen?

- Den lille jävla apajäveln. Jag ska göra han steril när jag får tag på honom", säger en polis till sina kolleger.

En annan polis svarar direkt:  - Ja, han ska ha så duktigt med stryk så han inte kan stå på benen.

Ytterligare en polis säger:  - Jag håller med han gubben på Ica i Vellinge: "Ni har kommit till fel kommun, blattejävlar".

Det hela fångades alltså på en film som är inspelad av en polis inne i polisbussen där kommentarerna fälldes och visar ungdomar på gatorna i Malmöstadsdelen Rosengård under kravallerna 18 december förra året. Filmen spelades upp i tingsrätten i Malmö, där en 21-årig man är åtalad för våldsamt upplopp i samband med kravallerna. Filmen skulle tydligen fungera som en del av utredningen mot 21-åringen, men fokus hamnade snabbt på polisernas interna kommentarer i polisbussen. No shit Sherlock?!

När filmen spelades upp i rättssalen var också polismannen som filmade på plats och han bad då om ursäkt för sina kollegers kommentarer. En person på åhörarplats tog då ton och hävdade att polisen som vittnade är en av poliserna som fäller rasistiska kommentarer. Elefantiskt patetiskt och pinsamt.

Ulf Sempert, högste polischef i Malmö, kommenterade det hela för tidningen Sydsvenskan och menade då att det var skandalartat att poliser uttalar sig på det här sättet. Det var fullständigt oacceptabelt och det här var något de skulle gå till botten med. Vidare menade herr Polischef att det kunde ligga någonting i de här uttalandena som också skulle kunna vara straffbart och en förundersökning skulle därför inledas. Enligt Sempert kunde konsekvenserna för de som uttalat sig bli en eventuell förflyttning.

Eventuell förflyttning. Förflyttning? Hallå? Den här typen av polispack måste givetvis bort från poliskåren. Helt och hållet. De borde förflyttas till A-kassan. Om de ens ska ha rätt till det. Hur ska samhället som helhet någonsin kunna respektera vårt lands rättsväsende om poliskåren, som är den som ska upprätthålla lag och ordning, agerar på detta vis? Det går helt enkelt inte att motivera. Eller?

Dagen efter herr Semperts uttalande om det skandalartade beteendet och det fullständigt oacceptabla agerandet kommer det fram att polischefen redan innan detta kommit ut var väl medveten om vad som hade sagts och uttryckts i den där polisbussen. Efter det stora mediapådraget valde han då att anmäla sig själv. En ny förundersökning skulle således påbörjas. Makalöst pinsamt. Faktiskt så pinsamt att det inte med ord går att beskriva.

Och som om den här soppan inte kunde bli sämre så händer det givetvis något ännu mer makabert idag. Först väljer överåklagare Björn Eriksson att lägga ner undersökningen mot polischefen och snart efter lägger också åklagare Kristian Augustsen ner förundersökningen mot poliserna. Den senare förklarar det hela på följande vis...

"Jag har fått in uppgifter om förhållandena under vilka polismännen yttrade sig, och har helt enkelt funnit att det varken har begåtts något tjänstefel eller annat brott".

Visst, svordom, kan man undra vilka, svordom, förhållanden det är som råder då det tydligen är fullt legalt för en skara poliser att vräka ur sig precis vilken, svordom, nervärderande och kränkande skit som helst? Jag kan med heder och samvete lova att jag då aldrig kommer att hamna under några som helst förhållanden där jag medvetet måste kränka en annan människa genom att göra en rad rasistiska påhopp. Jag lovar. Dyrt och heligt. Och jag kommer aldrig någonsin att kunna förstå just dessa så kallade polisers agerande. Aldrig.

Nej, polisen, polischefen och ni krakar till åklagare, hur ända in i Helsingborg tänkte ni nu?

Källa: Aftonbladet

Nu drar den stora musikfesten äntligen igång och i vanlig ordning kommer ni givetvis att kunna läsa mina tips och tankar kring detta event right here på den rosa bloggen. Första deltävlingen äger rum i goa, glada Göteborg och startfältet bjuder på en hel del godbitar. Här följer en kort genomgång av dagens startande.

Alcazar låter precis så som man förväntar sig att de ska göra. Energiskt och proffsigt. I like. Något annat som jag gillar skarpt är Nina Söderquist bidrag som är en oerhört störtskön dänga! Kraft, bra röst och lagom mycket power. Marie Sernholt levererar också hon en fullt acceptabel melodi som klart motsvarar mina och förmodligen också alla andras förväntningar. Shirley Clamp eldar på med en pampig ballad, men i mina öron har hon endast lyckats bra en endaste gång och det var givetvis med guldkornet "Min kärlek". I övriga stugor runt om i landet är det dock högst troligt att detta går hem. Emilias bidrag känns lite för mesigt för att kunna falla mig i smaken och absolut ingen ny "I´m a big big girl..." Mesigt känns också Jonathan Fagerlunds bidrag. Det blir liksom aldrig tillräckligt rejält. Caroline af Ugglas känns med sitt typiskt egna bidrag helt och fullkomligt chanslös. Scotts satte de svenska dansbandsfolkets hjärtan i brand i Dansbandskampen och deras bidrag bjuder på trallvänlig och dansbandsmedryckande dansbandspop. De får säkert många röster. Inte en endaste av mig dock.

Mitt tips:
Till Final: Alcazar och Marie Sernholt

Andra Chansen: Nina Söderquist och Shirley Clamp

Mina Favoriter: Alcazar och Nina Söderquist

Det trillade in en utmaning från självaste Lattepappan som gick ut på att man skulle fotografera sin kyl och frys. Utöver detta skulle man även avslöja fem saker som alltid finns att hitta i kylskåpet hemma hos sig själv. Plättlätt. Här kommer en bild på kylen+minifrysen hemma hos familjen E samt fem saker som mer eller mindre alltid återfinns i det blå kylskåpet på Valleystreet. Eskimo Kids, Knorr Vie, Baristamjölk, Lätt & Lagom och Gurka.

Själv känner jag mig lite nyfiken på några andra bloggares kylskåp och utmanar därför följande.

Pia
SälAnna
AnnaB
Thyllan
Svägerskan

Ibland förvånas jag över hur stor genomslagskraft min lilla rosa blogg ändå verkar ha. Mitt inlägg om North Power och dess logga har onekligen satt griller i huvudet på en hel del och gett mig en himlans massa fler läsare. Hur alla har hittat hit vette katten, men ni är alla hjärtligt välkomna. En del, de flesta vill jag påstå, ser ungefär det jag ser - vilket är likheter mellan de symboler jag tidigare räknade upp. Andra ser absolut inga som helst likheter och vissa - även om jag ser att det är samma ip.nr som ligger bakom de två mest negativa signaturerna NP och Erik - blir nästan arga på mig för att jag nämner min alldeles egna reflektion i ämnet. Till mitt försvar kan jag inte säga annat än att jag faktiskt ser likheter och dessutom vågar står för att jag gör det.

Men. Det känns samtidigt oerhört skönt och befriande att läsa när skaparen av denna logotyp nu hittat hit till bloggen, trots ett totalt ointresse av att läsa bloggar, och lämnat sin story bakom hans kreation. Här följer hans kommentar.

Postat av: Nils

"Det är jag som är skyldig till NPs symbol. Jag läser aldrig bloggar, men jag fick förstås höra om den här diskussionen. Jag jobbar som grafisk formgivare på Blacke (systerföretag till Krux & Co). KUL att se att folk intresserar sig för symboler. Jo det är naturligtvis en ren tillfällighet (och lite krystat enligt min mening) att NPs logotyp liknar nazistsymboler.

Det roliga är att ingen har nämnt att blixtarna kan vara hämtade från Skellefteås kommunvapen. Vilket dom naturligtvis är. I kommunvapnet symboliserar de den elektriska kraften från älven.

Både blixtar och knutna nävar har genom århundraden använts som symboler för alla möjliga företeelser. Många bra. Så nazisterna har ingen ensamrätt på dem. Men jag var ju tvungen att kolla upp det här med White Power. Det visar sig (enligt Wikipedia) att grundaren valde namnet och symbolen som en travesti på Black Power som var en extrem falang av den svarta medborgarrättsrörelsen i USA under 60-talet.
För den som vill läsa mer om den knutna näven som symbol, kolla på: http://www.docspopuli.org/articles/Fist.html

Utan att veta så mycket om NP så tycker jag att det är tråkigt att AIK och supporterklubben blir omnämnda i en diskussion om nazism. Och jag beklagar om jag omedvetet medverkat till att vissa personer gör den kopplingen enbart på grund av logotypen."

Nils. Känn dig inte det minsta skyldig över din skapelse. Det är oundvikligt att se att den är skapad av en skicklig varelse. Var stolt över det. Som du beskriver det är det alltså ingenting annat än en ren tillfällighet att dessa, i dina ögon något krystade, likheter finns. Det glädjer mig enormt att höra att så är fallet. Jag ville givetvis aldrig tro något annat. Din beskrivning på att blixtarna är tagna från Skellefteås kommunvapen, där de står för kraften från älven, köper jag rakt av och det är givetvis en bra och logisk koppling. Samtidigt kan jag väl ändå tycka att det finns, om än små kanske, likheter med SS-blixtarna, men jag förstår givetvis att kommunvapnets blixtar var lite för mesiga. För det är de ju faktiskt.

Vidare är det givetvis precis så som Nils skriver att både blixtar och knutna nävar använts flitigt i en rad olika bra sammanhang genom historien och att de absolut inte är några symboler som ägs av nazister. Om någon trodde att jag menade att så var fallet beklagar jag detta ödmjukast.

Tanken var, som jag nu nämnt ett antal gånger, aldrig att smutskasta North Power som supporterklubb eller Skellefteå AIK som förening. Ej heller den som skapat logotypen. Tanken var heller aldrig att det skulle bli en diskussion vare sig NP skulle vara nazister (rötägg finns alltid i alla supporterklubbar) eller inte. Det blev bara så att jag hastigt och lustigt fick se dessa symboler intill varandra och där och då kändes det liksom fullkomligt omöjligt att inte se likheterna. Och jag ser dem faktiskt fortfarande. Fast skillnaden är ju den att jag nu vet att alla likheter är en slump och ingenting annat än en slump. Jag vet också att skaparen hade en genomtänkt tanke och att blixtarna har en tydlig koppling till Skellefteås kommunvapen. Logiskt. Härligt. Befriande. Skönt. Tack för det Nils. Stort tack.

Härmed sätter jag, om ingenting oväntat nu inträffar, punkt för den här diskussionen och fokar på annat. Som exempelvis Skellefteås avslutningsmatcher i elitserien. Det kommer ju onekligen att bli elefantiskt spännande hela vägen in i kaklet. Jag vågar dock tro på slutspel. Tror du? Forza AIK!

Som ni kanske vet vid det här laget är jag en Ben & Jerry addict av rang. Blev förälskad i den ganska så exakt omedelbums när den ljuva glassen för första gången avsmakades under min tid i minst lika ljuva Los Angeles, Hollywood. En av mina absoluta favoritsmaker som säljs eller åtminstone har sålts här hemma i väldigt begränsade Sverige har varit Chocolate Therapy. En maxad chokladglass som kan få den mest deprimerade individen på gott humör. Mumsande av choklad frigör ju som vi alla vet ämnen som gör oss lyckliga. På det viset fungerar Chocolate Therapy som den smaskigaste av mediciner. En trippeldos i form av kraftig chokladglass, rejäla bitar av chokladkakor och mörk chokladmousseglass borde ge varendaste människa ett rejält skydd mot allehanda våndor och frustrationer. Och med tanke på de två föregående inläggen med en del heta kommentarer med arga ord och bitska känslor kanske det finns fler än jag som känner lite behov av lite lycka i glassform?

Problemet är bara att den frusna medicinen sedan en tid tillbaka har försvunnit från frysdiskarna i det avlånga landet falukorv. Hur jag än leter och efterlyser chokladlyckan är den nowhere to be found. Tristtråkigttragiskttypiskt.

Som tur är finns det andra smaker som fungerar som fullt acceptabla substitut. Chunky Monkey och Fossil Fuel är de två smaker som snabbast poppar upp i skallen på rosabloggande herr E. Onekligen elefantsikt goda glassar som med fördel intages i riklig mängd i bekväm halvliggande position. Låt glassen smälta långsamt på tungan och känn hur glasslyckan fyller din kropp. Priceless.

Är du B&J frälst?

Egentligen är det kanske inte alls det minsta befogat att göra som herr E, som sedan länge är en avdankad hockeyspelare helt utan tankar om någon som helst comeback, och inhandla ett par "top of the line-skridskor" för svindyra summor. MEN. Nu är det ju trots allt rea. Nypriset på dessa guldklimpar är 6,500 kronor, men tack vare den finfina rean som nu infallit i och med att vi närmar oss slutet av säsongen kom jag undan med att betala futtiga 3,000 riksdaler. Billigt? Nja, det vette katten. Ska jag vara riktigt ärlig känns det nästan som att det kostar skjortan och femtio, som min syster gladeligen skulle ha uttryckt det. Jag räknar dock med att stora delar av utgiften ska skänkas till mig den 21 februari då jag glatt firar ännu ett levnadsår som mig själv. Hurra hurra hurra hurra.

Jag känner också att köpet delvis går att rättfärdiga med tanke på hur fantastiskt roligt sonen faktiskt tycker att det är att åka skridskor. Allt som oftast är det dagliga utflykter till Älvsbackarinken och som aktiv pappa till den lille krabaten måste jag ju helt enkelt utrusta mig med vettigt material. Right? Och när det börjar bli dags för Björnligor, hockeyskolor och annat har jag en svag känsla av att jag kommer att vara insyltad i någon form. Jag blir liksom alltid insyltad. På gott och ont. Men blir jag väl insyltad är det ju onekligen bra att äga ett par bra och finfina skridskor. Eller hur?

Nu avslutar jag det här blogginlägget med lite teknisk mumbojumbo om de nyinhandlade skridskorna. De finfina skridskorna. CCM Vector U+ Pro Sr. Bara namnet känns litegrann som teknisk mumbojumbo. 

"Den nya lätta skridskon med de ultimata egenskaperna att formas för att passa just DIN fot."

U Foam: Extremt formbart material som kommer att bli din fots bästa vän
Proformance Lite Skär: Skär i stainless steel med urtag för att ge lägre vikt och ökad acceleration.
Formad Plös: Lågprofilsplös med skydd mot vristen vid knytning
Carbon Yttersula: Ger maximal kraft mot skenan och isen
Ultima Dry Foder: Snabbtorkande foder med antibakteriell behandling

Lite töntigt, men samtidigt ingenting annat än lovely. Vad tycker du?

Mitt rosa innebandylag ska idag spela mot det svarta hotet Backe Boll. Spännande. Jag lirar, som sig bör efter min jordskredsseger från igår he he he he, i förstafemman och för att komma in i rätt vinnarmood laddar jag för fullt här hemma på Valleystreet genom att dundra denna medryckande visa i högtalarna. You like?