Me & I partaj for men?
Allra käraste och bästaste fru E har i afton ännu en gång haft möjligheten att tillbringa sin fritid tillsammans med goda vänner, gott fika, nya bekantskaper, lite mingel, småprat, fniss och skratt samtidigt som hon har erbjudits en närmare titt på klädmärket Me&I's senaste kollektion. Tro nu för Gudruns skull inte att jag är det minsta bitter över att vara hemma med våra två diamantbesmyckade guldklimpar när hon sitter där i en soffa och myspyser. Inte alls. Det är hon givetvis väl värd.
Vad jag dock funderat en hel del kring på sistone är just alla dessa klädpartaj som mammorna relativt frekvent väljer att anordna eller besöka. Visst, jag förstår helt och fullt grejen med att träffas ett gäng mammor, fika, prata blöjor, bajs och annat föräldraprat korsat med skvaller, boktips, prat om inredning och annat intressant. Att samtidigt koppla samman allt detta trevligt med lite shopping gör givetvis inte saken sämre. Och inte nog med att lite shopping faktiskt gör tillställningen än trevligare så sanktionerar det liksom också hela anledningen till att gå på dessa partaj. Ett klädparty kan nämligen uppfattas som ett nödvändigt ont. "Sonen och dottern behöver ju kläder så jag går väl dit och offrar min fritid för att hinna handla lite nödvändiga och livsviktiga klädesplagg till de små." Fru E har kanske aldrig riktigt uttryckt det just så, men på något underligt sätt känns det som att ens närvaro vid ett klädpartaj liksom är en grej som aldrig går att ifrågasätta. Är det någon som förstår mitt resonemang?
Som kille tror jag att det exempelvis skulle kännas svårare att sälja in en tv-spelskväll mitt i veckan. Kanske skulle man prova att motivera det lite i stil med - "Det kommer en kille från Sony som ska visa upp den senaste spelkollektionen till Playstation 3. Man får testa lite olika tv-spel för barn, men givetvis även för vuxna och sedan bjuds det på chips och Jolt Cola. Jag kan offra mig och gå och se om det kanske finns något bra spel som eventuellt kan bli en fin julklapp." Hur många fruar och sambosar i sinna fulla sinnes bruk skulle skicka iväg sin karl på ett par sådana partyn i månaden? Typ ingen. Eller kanske ganska många? Jag vet inte. Fru E skulle nog förmodligen släppa iväg mig på ett eller annat.
Kanske skulle man själv ta sig i kragen och istället för att smyggnälla om saker och ting istället anordna ett alldeles eget litet klädparty enbart för pappor? Kanske i samband med en hockeymatch eller något annat urtypiskt pappigt. Typ tv-spel, why not?
Jag tror, som vanligt ligger det inte någon forskningsrapport bakom, att det viktigaste är att man hittar saker att göra själv. Små, eller stora intressen, som man kan förgylla sin vardag med. Både killar och tjejer. Sen tror jag, ej heller detta vetenskapligt bevisat, att tjejer är sämre på att ta sig iväg, utan dåligt samvete för familj och hem. Det är bara vad jag tror. Nu måste jag sova. Herre gud va klockan blir mycket när man surfar sig bort.
Go natt!
Min son är 7 månader. Hur gammal e din dotter???
Det låter som en otroligt bra idé. För vem vill inte komma över och vara pappiga en stund utan barn... ´men vad vet jag? JAg är ju bara mamma... Som valde att inte gå på MaIparty igår.
Ha det bra idag onsdag! Kram Anna
Hahaha! Ja, det låter som något min sambo inte skulle ha något emot att gå på! =D
Haha...kör på vet jag! Jag vet flera pappor som skulle nappa. :o)
Jag tycker det är en bra idé. Någon jäkla rättvisa får det väl vara!! ;o)
Ja, jag skulle gärna ha henne i famnen hela dagarna när hon är så här. Men har en mindre kille som kräver sitt. Är de missnöjda med mängden uppmärksamhet så börjar antingen den ena att slåss eller den andra att skrika. :-)
