Äntligen börjar det bli sådär mysigt mörkt ute
Jo, jag vet att det kanske är fel av mig att heja på det faktum att det blir mörkt rätt snabbt ute dessa dagar. Kanske är det mer "rätt" att istället förbanna realiteten att det nu börjar skymma redan vid 6-tiden och att det också faktiskt blir riktigt, riktigt mörkt framåt kvällskvisten. Mörkret är ju ett synligt tecken på att sommaren och dess ljusa nätter är ett minne blott. De passerade som vanligt förbi i en rasande fart. I ärlighetens namn hann jag knappt med att njuta av de få futtiga dagar som bjöd på något som kunde liknas med värme. Det var få dagar, färre kvällar och nu är de förbi.
Nu står istället hösten, och vintern, den ack så kalla vintern, vid dörren och kanske borde man sörja? Det är ju inte sådär superkul med allt slask som väntar, snöskottningen, de kallaste vinterdagarna då temperaturen går långt under -20, alla de isiga bilrutorna som ska skrapas innan man kan åka till jobbet och sist men inte minst alla kalla morgnar när man helst av allt vill ligga kvar och mysa under täcket, men ändå måste tvinga sig själv att stiga upp, frysa och gå till jobbet. Mörkret som nu glider in över Älvsbacka är ett tecken på att vi snart får uppleva allt detta och kanske borde vi gråta åtminstone litegrann.
Men nej, inte just nu. Iallafall inte på Dalgatan 8b. Nejnej. Här passar vi istället på och myser i mörkret. Äntligen kan vi plocka fram alla tusenmiljoner ljuslyktor jag inhandlat av den söta och trevliga butiksägarinnan i, vad som fru E och svärmor påstår vara, min favoritaffär. Det är mysigt. Jag gillar ju att ha tända ljus och kan nästan tycka att familjen Ejrevi borde rymma lite fler här och var i vårt lilla radhus. Att tända ljus en sommarkväll där solen knappt går ner kan vara trevligt, men aldrig lika stämningsfullt och mysigt som när mörkret infunnit sig utanför fönstret. Så därför - Heja mörkret! Du är välkommen!
Hur känner du inför mörkrets intåg?
Två ganska stora småkillar på "bio"
Premiär
Tyvärr är jag inte riktigt klar med min lilla uppfixning riktigt ännu. Det ska dyka upp filmposters på väggen, väggen bakom garderoben ska bli röd (även om det egentligen knappt syns), nya gardiner ska sys, mörkläggande rullgardiner ska inhandlas och moteras och om allt vill sig riktigt väl ska det dessutom läggas in någon typ av heltäckningsmatta. Skulle vara nice.
Trots att allt inte riktigt står klart är det imorgon, lördag, alltså tänkt att det ska bli premiärvisning. Familjen Eriksson är inbjudna och Sander och Hubert har enats om att premiärfilmen ska vara "Pippi och poliserna". Till filmen har de beställt popcorn, såklart!, lite godis och coca cola. Jag skulle tro att vi försöker skippa colan och istället siktar in oss på Festis. Mest troligen går det lika bra.
Just nu i skrivande stund har jag tyvärr inga bilder på rummet, men jag kanske ska spara dem tills dess att jag känner mig helt klar? Vem vet, jag kanske tom bjuder in till en filmvisning. Sugen?
Boyfriend's Arm Pillow
Personligen vette katten vad jag tycker om det här egentligen. Kanske är det lite mysigt? Kanske lite kusligt? Kanske bara konstigt? Oavsett min åsikt i ärendet sålde man över 1000 kuddar under det första året. Efter första året blev det en liten hype då kanaler och olika nyhetssajter som exempelvis BBC rapporterade om kudden med armen. Detta ledde givetvis till en ökad försäljning som delvis verkar hålla i sig än idag. Galet, I know.
Skulle du själv känna ett sug efter en arm eller bringa att luta huvudet mot finns kudden att tillgå i Rosa, Blått och Grönt. Just nu reas den dessutom ut för fyndpriset $16.95 på följande webshop. Köp vettja!
Idag återfinns vi (äntligen?) i Norran
Som de flesta av er säkerligen vet föddes lilla Stella Ejrevi redan festivallördagen. Det är ett tag sedan vid det här laget, men trots detta har vi inte dykt upp i tidningen förrän idag. Finfina blev vi också. Eller hur? Även om man kanske kan tycka att det blev lite väl mycket Mikke på bilden. Vi skulle varit lite snabbtänkta och placerat det större barnet i min famn och det mindre hos, delvis skymda, fru E istället för som nu tvärtom. Men, men... det blev ändå en finfin bild på en finfin familj, tagen av en finfin fotograf en finfin kväll.
Till alla er som saknar papperstidningen bifogar jag här en länk till bilden på Norran.se Enjoy!
Helena Berggren Design
Senast familjen Ejrevi reste till Stockholm besökte vi Design Helena Berggrens butik och ateljé på Norrbackagatan. Efter besöket hänger det numera ett litet rött hjärta av plexiglas intill bokstaven runt halsen på fru E. Mycket fint. Eventuellt kommer det ytterligare ett "S" någon gång i framtiden...
Till alla som bor i eller besöker 08-land vill jag tipsa om att kika in i butiken på Norrbackagatan. Den är inte speciellt stor, men dock naggande god. Där finns alltid hela kollektionen av plexi- och silversmycken för den som vill uppleva dem live. För oss som bor en bit ifrån huvudstaden och som inte får lyxa till det med en härlig sthlms-weekend inom en rimlig framtid rekommenderar jag istället ett besök i hennes webshop.
Hellsongs på Pinkerton
Hellsongs är ett band bestående av tre medlemmar - en tjej på sång och två killar som styr upp instrumentspelandet. Det som gjort att jag har fått upp ögonen, eller rättare sagt öronen, för denna sköna trio är deras väldigt avskalade och sköna covers på gamla klassiska hårdrockslåtar som Iron Maidens Run to the hills, Sabbaths Paranoid och Megadeaths Symphony Of Destruction. Alla i en väldigt annorlunda, men också väldigt bra, version än orginalen. De flesta av deras låtar från skivan, Hymns In The Key Of 666, går att lyssna på via Youtube och här nedan väljer jag att klippa in deras version av Symphony Of Destruction som dessutom har en riktigt nice video. Enjoy.
Ny bloggdesign?
Frågan är dock om jag kan överge den genomgående rosa dominansen. Vad tycker du?
Snake?
Nintendo-smycken
Igår surfade jag dock in på ett helt nytt spår som kändes makalöst intressant - även om det verkar mer eller mindre omöjligt att få tag på dessa, väldigt extremt limiterade, smycken. Third Project Juno tillverkar nämligen underbara smycken inspirerade av mitt absoluta favorit TV-spel - Nintendo. Här hittar man örhängen som ser ut som handkontroller, halsband och ringar med symboler från The Legend of Zelda och en hel del andra häftigheter. Som den äkta power player jag är kan jag inte annat än medge att det vattnas en aning i mungipan. Och ska sanningen fram har jag faktiskt skickat iväg ett litet e-brev till tillverkaren för att eventuellt få tillbaka ett svar som förklarar hur man, om möjligt, ska agera för att få ett av dessa mästerverk hemskickat till Dalgatan.
Lärare kan ju inte vara riktigt 100...
Arbetsmiljöverket har genomfört en stor arbetsmiljöundersökningen som nyligen redovisats. Den är den tionde undersökningen i ordningen och i den kan man läsa att hela 70%, alltså 7 av 10 för er som har problem med procenträkning, av lärare i grundskolan eller gymnasiet har varje vecka problem med att koppla av tankarna från jobbet.
Och ungefär 35%, drygt var tredje, av alla lärare har av samma skäl stundtals svårt att sova. 20%, var femte, känner varje vecka olust inför att gå till arbetet. Trots detta går de till arbetet. Tydligen också när de egentligen är sjuka och borde stanna hemma. Undersökningen visar nämligen att över hälften av lärarana, drygt 50%, har minst två gånger det senaste året gått till jobbet, trots att de varit så sjuka att de borde vara sjukskrivna.
Man kan onekligen fundera över hur det kan vara på detta vis. I mina ögon och öron känns det som skrämmande fakta och jag kan för mitt liv inte förstå hur så många lärare kan utsätta sig för sån enorm psykisk press och stress. Det kan verkligen inte vara hälsosamt. På något sätt måste det bli en förändring. Jag tror dock att lärarnas situation kommer att bli än kärvare den närmsta tiden. Anledningen till mina farhågor om kärvare tider är delvis de nya riktlinjer som dras upp från regeringshåll, men även det allt tuffare klimatet i vårt samhälle. Skolan har inte hängt med i utvecklingen. Vuxenvärlden har inte hängt med. Utan att utveckla det vidare vill jag hävda att skolan idag till stor del försöker fostra och undervisa dagens barn och ungdomar att fungera i ett samhälle som mer eller mindre inte finns. Tyvärr.
Jag vill dock tro och hoppas på en ljusare framtid. Det är mycket möjligt att det krävs en smärre revolution för att få vara med om detta, men jag är positiv. Trots Björklunds strävan efter en skola likt den från tidigt 1900-tal. Jag tror nämligen att vi kommer att få se barn och ungdomar som strävar efter annat (läs kunskap) än bara "ordning och reda". Dessa unga, kunskapstörstande individer kommer som de undervisningskonsumenter de är inte att nöja sig med en dålig skola. I och med detta kommer den framtida skolan tvingas till en förändring. Produkten måste helt enkelt bli bättre om vi vill ha kvar de unga i skolvärlden. Jag är övertygad om att det också kommer att bli så, men det är ju inte 100%-igt säkert.
En sak som dock är 100%-igt säker är att lärare inte kan vara riktigt 100.
Tro det eller ej...
Finfint
Stella, sagolikt snälla och söta Stella. Sander såklart. En soffsovandes fru E som återigen missat slutet på en film. Pussar och kramar i mängder. Mövenpick Maple Walnut. Att jag inte alls påbörjat något tråkigt ViktVäktar-liv. Tradera. Och mera Tradera. Min nya laptop som medfört att min tid online nått astronomiska höjder. Min mamma och pappa, mina syskon och deras respektive och barn. Underbara hela bunten. Faktumet att min syster flyttar hem ganska så precis när som helst. Jag älskar att ha familjen näranära. Svärmor och svärfar. Suveräna svägerskan. Eddahallen. Sander älskar verkligen Eddahallen just nu. IKEA-katalogen - jag måste helt enkelt nämna att den snart dimper ner i en brevlåda nära dig. Enkel huvudräkning. Baristamjölk + Nespresso = Latté = Lovely. Stundande hockeymatcher, trots att de troligen, allt som oftast, kommer att avnjutas från TV-soffan. Premier League och segrar för Blackburn. Looptroop Rockers. Roy Lichtenstein - Save Our Planet, Save Our Water.
Vad är finfint i ditt liv just nu? Berätta.
Vad? Jag? Och? - Del 27
Something New
Vad? Kenya McQueen (Sanaa Lathan) trodde hon hade allt - en framgångsrik karriär, goda vänner och bra kontakt med sin familj. Det var bara en sak hon inte hade ordning på: sitt kärleksliv. Allt förändras när hon möter den vite och livfulle Brian Kelly (Simon Baker). Men när en idealisk och till synes perfekt man (Blair Underwood) dyker upp i hennes liv måste Kenya välja mellan äktenskapet alla förväntar sig och romansen som ingen kunnat drömma om.
Jag? Ännu en film som i mina ögon faller in under genren "rom-kom" trots att IMDB verkar kalla det en drama. Kändes inledningevis litegrann som ett Sex and the city för afroamerikaner, men blev ju längre in i filmen man kom mer och mer som an rätt så vanlig och typisk film i sin genre. Eftersom jag under de senaste 10 åren, min tid med kära fru E, har vant mig vid den här typen av filmer har jag inga problem med att uppskatta även denna film. En okej rulle. Inte mer, inte mindre. Dock inget jag kommer att springa runt och rekommendera andra att se.
Och? Kan det verkligen vara så förbaskat svårt för en svart att dejta en vit och vice versa? Jag har tyvärr(?) ingen egen erfarenhet i ämnet, men jag tycker att det borde vara betydligt mer accepterat än vad det verkar vara i den här filkmen. Nu misstänker jag att det är betydligt tuffare i USA än vad det är i Sverige när det gäller förhållanden över rasgränserna, men allvarligt!? Kan det vara så illa som i den här filmen? Visst fasiken lever vi på 2000-talet?
Omslag:
Vad? Jag? Och? - Del 26
Heavy Petting
Vad? När Charlie (Brendan Hines) faller pladask för superkexet Daphne (Malin Akerman), förbereder han sig på att det kan bli svårt att få ha henne ifred. Men han förväntar sig inte att den största rivalen - är en hund! Babydoll är Daphnes bortskämda vovve som gör allt för att sätta käppar i hjulet för Charlie. I kampen om ensamrätten till Daphnes kärlek - sker något oväntat: Charlie blir upp över öronen förtjust i hunden och plötsligt är tringeldramat helt upp och nervänt. För att Charlie ska få leka och mysa med Babydoll - måste han hålla grytan varm med Daphne. Det blir en tuff balansgång där han riskerar att förlora både hunden och flickvännen.
Jag? Jag skulle ljuga om jag skulle påstå att jag inte har sett typ sisådär hundratusen filmer i ungefär samma stil och med samma utgång. Lite roligt, lite romantiskt, mycket förutsägbart och mycket klisché. Inget nytt med andra ord. Lättsmält och en film som kommer att glömmas bort relativt snabbt. Det som höll upp det hela var att jag såg en del likheter mellan min syster och Daphne. Allra mest i filmens absolut sista klipp vilket liksom blev pricken över i:et. Soffipropp upp i dagen! Om du blir nyfiken får du helt enkelt se filmen... Jag skvallrar inte.
Och? Det är bra länge sedan jag skrev ett nytt Vad? Jag? Och? - inlägg. Sen Stella föddes har jag inte gjort ett enda. Tro nu inte att det beror på att vi inte har hunnit se några filmer. Åh, nej. Vi har sett massor av filmer och planen är att jag ska skriva om dem alla. Fram till och med idag har vi sedan den 28/6 (dagen vi kom från BB) sett 17 filmer. Det blir i snitt ungefär 2,5 film i veckan. Ganska nice filmtempo skulle jag vilja påstå.
Tyvärr fanns det ingen trailer man kunde klippa in från Youtube, men här ser ni omslagsbilden på den svenska versionen av filmen. Tydligen har de i Sverige valt att döpa om filmen till Heartbreak girl. Anledningen till detta, som så många gånger förr, katastrofala namnbytet vette kanelbullen. Jag misstänker att det är så patetiskt att de försöker anspela på den tidigare filmen Heartbreak Kid där den nya svenska "superstjärnan" Malin Åkerman spelar mot Ben Stiller. Vad tror ni?
Tjuvlyssnat - Vid Pippihuset
Prussiluskan: Var är din mamma då Pippi?
Pippi (Fröken H): Min mamma är på jobbet.
Kling & Klang (Sonen): Pippis mamma är i himlen.
Dunder Karlsson och Blom (Storebror H): Men, alltså. Pippis mamma är ju död.
Efter denna tankestund dog tydligen också Kling och Klang. Och Prussiluskan. Iallafall om treåringarna fick bestämma. Man kan inte annat än undra över hur de små liven tänker och känner inför ett så svårt och ogreppbart faktum som döden. Att de på något sätt redan tänker på det är dock helt klart.
Idag fyller Sanders "elev" 3 år!
Jag misstänker att ni inte missat att Sander har en flickvän, eller "elev" som han själv väljer att kalla det. Idag fyller hon tre år och bjuder in till stort barnkalas i lekparken. Sander har längtat längelänge och undrade redan i sängen om det inte var dags att gå på kalas. Även jag och fru E längtar, vi tycker nämligen att vi har hittat en alldeles ypperligt underbar liten present till flickan som gillar "jåsa". Förhoppningsvis återkommer jag med bilder på denna finfina present någon gång i framtiden. Tills dess återstår endast att ropa...
G R A T T I S M A J K E N !
Dagens Outfit - Marc "Andy Warhol" Jacobs
Två av godsakerna som låg och dammade i den där lådan från staterna, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, var dessa två finfina saker från Marc Jacobs. Den ena godsaken, som här täcker ansiktet på en morgonvacker fru E, är som ni ser en scarf. Jag vet att min syster, som ska ha dessa Marc Jacobs grejer, förmodligen kommer att älska den här, men för mig känns det lite "Hej och välkommen till dalarna!".
Men, men... Det är ju trots allt en Marc Jacobs! Den andra godsaken är i mina ögon riktigt, riktigt fin. En t-shirt som föreställer Marc Jacobs utklädd till Andy Warhol. Trycket kommer från omslaget av June/July 2008 numret av tidningen Interview Magazine. Anledningen till denna utklädnad var att pop art ikonen Andy Warhol i år skulle fira sin 80:e födelsedag. Överskottet på försäljningen av denna t-shirt går oavkortat till the Andy Warhol Museum i Pittsburgh.
Källa: Popcrunch
"Böj verb, annars skjuter jag!"
Lärarna i ett skoldistrikt i Texas ska nämligen under höstterminen få börja bära vapen i skolan. Expertis som nyhetsbyrån Reuters åberopar tror att det kan vara första gången som lärare får bära vapen i USA:s skolor. Skolområdet, som kallas Harrold Independent och har omkring 110 elever, ligger på landsbygden omkring 25 mil nordväst om Fort Worth och beslutet om att lärarna ska beväpna sig har fattats av skolstyrelsen, enhälligt. Allvarligt!? Ett enhälligt beslut av skolstyrelsen vill alltså att lärarna i skolan ska bära vapen. Föräldrarna till skolans elever har inte heller några invändningar och nyhetskanalen ABC:s läsare är överlag väldigt positiva. Några kommentar kring nyheten är exempelvis, "Det här borde bli en policy i alla landets skolor, då skulle vi få färre psykon som skjuter ner barn i skolorna" och "Äntligen lite sunt förnuft".
För att hantera de krissituationer som kan uppstå får lärarna gå en särskild utbildning. Dessutom måste de ha vapenlicens. Man kan ju undra vad det rör sig om för utbildning. Är det möjligtvis något i stil med den utbildning som Navy Seals går igenom? Fullkomligt absurt att man ens tänker tanken att beväpna lärarna. Jag kan inte annat än hålla med i det som en debattör utryckte - "Har jag fattat det här rätt, man får inte slå eleverna - men det är ok att skjuta dem?" .
Jag vet inte hur många gånger det är bevisat att våld inte leder till något annat än till mer våld. Finns det fler vapen synliga, tillgängliga och vardagliserade kommer det också att bli mer olyckor med dessa vapen. Hela landet USA är ett levande bevis på detta. Och det finns en, i mina ögon, mycket tydlig anledning till varför det skjuts alldeles på tok för mycket åt alla de olika håll och kanter i detta land. Det handlar givetvis om den liberala synen på vapen. Såklart!
Jag kan för mitt liv inte förstå hur skolstyrelsen tänker när de enhälligt beslutar om detta. Är det möjligtvis någon som håller en pistolmynning mot deras huvuden just då? Vill de att lärarna ska vara redo för ett krig mot eleverna? Är tanken att den så kallade pedagogiska personalen ska kunna eliminera eventuella elever som kommit till skolan för en ny Columbine-massaker?
Sjuktsjuktsjukt är ordet. Jag orkar i ärlighetens namn inte ens samla ihop mig ordentligt för att ge detta en värdig kommentar. Så sjukt är det. Lärare med vapen. Och jag som hela tiden trott att pennan var mäktigare än svärdet, att kunskap var makt och att våld inte var lösningen. I Texas verkar man tro att det är en Magnum 44 som saknats. Tragiskt.
Källa: Aftonbladet
Dagens Outfit - New Era
Reklam
Alldeles ganska nyligen gjorde jag en ny design till en av mina vänners blogg. Tänkte vara så vänlig och ge honom lite reklamplats här på sidan i hopp om att han ska få lite fler besökare som peppar honom att uppdatera lite oftare än han gjort den senaste tiden. Hjälp mig gärna med detta. Gillar ni den rätt så enkla designen kan ni gärna ge mig lite credd även för det.
http://hanksters.blogg.se
Kika gärna in på de andra bloggarna som jag har designat. Inte nog med att designen är fin, de som skriver skriver riktigt intressant every now and then. Min käre lillebror har dock en tendens att skriva lite mer sällan än min kära lillasyster.
http://animales.blogg.se
http://redlightgreenlight.blogg.se
Har du möjligtvis sett en liten vovve?
Hundratusen kronor i hittelön för Bamse
I tisdags kunde man i Aftonbladet läsa historien om hunden Bamse - en blandning mellan yorkshireterrier och griffon - som för två veckor sedan rövades bort utanför Norrköping. Hundens ägare Maina och Lars Ullstrand hade då dag som natt förgäves sökt efter sin älskade fyrbente vän. Dagarna gick och hoppet att hitta Bamse verkade ute.
Men nu tänds ett ljus i parets mörker. En anonym välgörare - en förmögen skandinav - har lovat att betala ut 100 000 kronor till hundtjuvarna om de lämnar tillbaka Bamse, 7, och skickar med ett kontonummer. Mannen läste om hunden och fann det vara en så fruktansvärt gripande historia att han kände sig tvungen att göra något.
För pengarna kan hundtjuvarna köpa sig en mängd massa egna hundar. Det enda villkoret för att pengarna ska betalas ut är att Bamse ska vara vid liv. Miljardären är själv hundägare och säger sig veta hur mycket en hund kan betyda och antyder också att folk som inte har hund riktigt kan förstå hur det känns. Han berättar också att han har så pass gott om pengar att summan egentligen är ointressant. Mannen känner att de 100 000 kronorna skulle vara de mest välinvesterade pengarna någonsin om Bamse kom tillbaka. En fantastiskt känslomässig avkastning. Jag kan inte annat än att hålla med honom. Jag önskar dock samtidigt att jag hade hans ekonomiska resurser att göra något liknande. Vore onekligen lovely.
Maina Ullstrand blev, som sig bör, överraskad och märkbart rörd när hon fick höra vad den anonyme välgöraren nu gör för att hjälpa henne och maken att få tillbaka hunden. Själv vet jag inte riktigt hur jag skulle agera om någon okänd miljardär gick in och "sponsrade" något i mitt liv bara sådär. Lite konstigt skulle det väl kännas? Samtidigt skulle man ju inte annat kunna göra än att vara makalöst tacksam och glad för hjälpen och stödet.
Jag undrar vad som händer med pengarna om Bamse nu ändå inte kommer fram. Kommer miljardären då att skänka dem till det sörjande paret? Lite som plåster på såren, typ. Kanske skulle vara snällt... Men det kan ju aldrig motsvara kärleken till ett djur som en hund. Jag har aldrig haft någon egen hund, men tack vare att jag har sett min syster och hennes kärlek till hennes lilla Laika kan jag påstå att jag ändå vet en hel del i ämnet. Laika är ju hennes alldeles egna lilla barn. Och fullkomligt underbar.
Sist, men inte minst, Hur mycket pengar måste man ha för att kunna säga att man "har så gott om pengar att summan om 100 000kr egentligen är ointressant"?
Snart kommer den...
Aftonbladet har låtit formgivaren Camilla Polfeldt och möbeldesignern Louise Hederström recensera den nya Ikea-katalogen och dessa har bland annat hittat följande fynd som tilltalar mig. Byrån "Vinstra" och sängstommen "Grimmen". Ser nice ut!
Någon som längtar lika mycket som jag efter kommande katalog?
Fidel Castro gör en Mikke och börjar blogga
På sin nya hemsida Cuba Debate skriver den gamle revolutionsledaren om allt från himmel till jord. Ofta rör det sig om känsliga ämnen, som landets utrikespolitik, vilket gör denna "blogg" omöjlig att ignorera för Kubas nya ledarskikt. Bloggen har bara funnits i ett par månader. Men redan i mars förra året började hans "reflektioner" publiceras i regeringsorganet Granma. Sedan dess har 82-åringen sprutat ur sig omkring 130 texter. Det rör sig i ärlighetens namn i stort sett uteslutande om politik. Inte så underligt kanske? Hur kul skulle det vara att skriva om hur hans sköterskor behandlar honom eller hur dagens kokta grönsakerna smakade? Och hur kul skulle det vara att läsa? Inte så värst, men det gör det iofs inte nu heller...
Tyvärr saknas det en kommentarfunktion på bloggen. Den "debatt" som antyds av namnet på bloggen blir därför snarast till en monolog vilket känns rätt så trist faktiskt. Och lite kul hade det ju faktiskt varit att spamma in en liten kommentar angående mina litoteser.
Källa: Aftonbladet
Dagens blandband
Tidningen Blender bad båda amerikanska presidentkandidaterna, John McCain och Barack Obama, att lista sina 10favoritlåtar. Här nedan följer deras så kallade blandband. En grej som känns lite intressant är att McCain verkar ha en crush för ABBA då hela två låtar tar plats bland de tio. I övrigt känns McCains blandband lite dammigt och ålderdomligt. Kanske inte så underligt med tanke på att han, om han blir vald, blir den äldste presidenten någonsin. Gubben är trots allt lastgammal. Den väldigt mycket (nåja) yngre Obama's blandband består också av naturliga skäl av rätt så mycket modernare bidrag. Två artister som utmärker sig lite extra i mina ögon är Kanye West och will.i.am. Det känns ganska ball att en presidentkandidat lyssnar på dessa två. Faktiskt. Den förstnämnda har jag faktiskt varit och sett live en gång. Jag gav en biljett till min lillebror i julklapp (eventuellt i present) när jag bodde i Sthlm. Riktigt bra faktiskt.
Nåväl, slutbabblat om det. Här kommer blandbanden. McCains, Obamas och mitt alldeles egna blandband med de låtar som spelas mest hemma hos mig för tillfället. Iallafall om jag får välja. Jag vet att det kanske är en del pinsamheter som ligger på min lista just nu (läs kanske framförallt Afasi & Filthy), men när jag ser på de låtar som ligger på min senatse kompilation blir det just dessa. Enjoy.
JOHN McCAIN
1 Dancing queen - ABBA
2. Blue bayou - Roy Orbison
3. Take a chance on me - ABBA
4. If we make it through december - Merle Haggard
5. As time goes by - Dooley Wilson
6. Good vibrations - The Beach Boys
7. What a wonderful world - Louis Armstrong
8. I've got you under my skin - Frank Sinatra
9. Sweet Caroline - Neil Diamond
10. Smoke gets in your eyes - The Platters
BARACK OBAMA
1 Ready or not - Fugees
2. What's going on - Marvin Gaye
3. I'm on fire - Bruce Spingsteen
4. Gimme shelter - Rolling Stones
5. Sinnerman - Nina Simone
6. Touch the sky - Kanye West
7. You'd be so easy to love - Frank Sinatra
8. Think - Aretha Franklin
9. City of blinding lights - U2
10. Yes we can - will.i.am
MIKKE EJREVI
1. The Building - Looptroop Rockers
2. Cocaine - Nomy
3. E20 Norr - Millencolin
4. Coyotes - Jason Mraz
5. So called Friends - Jupither
6. No Ceiling - Eddie Vedder
7. I like it up here - Solemate
8. Come on (you have arrived) - Amanda Jensen
9. Måndagsbarn - Veronica Maggio
10. Jobb - Afasi & Filthy
Vilket blandband föredrar du? Och har du kanske ett eget nice blandband att tipsa om?
Källa: Aftonbladet
För ful?
Men det slutar inte med detta. Åh, nej. Det blir bara värre. Bluffen avslöjades utav en av arrangörerna i en intervju med Beijing Radio. När detta kom ut i media ställdes, som sig bör, Chen Qigang, som var ansvarig för musiken under invigningen till svars. Till sitt försvar säger denne att beslutet togs i sista minuten och att publiken måste förstå att det låg i nationens intresse. Qigang menade att "De kombinerade en perfekt röst med ett perfekt framträdande". Jo, tjena...
För min del är det inget annat än beklagligt. Pinsamt är bara förnamnet och man kan ju undra hur denna soppa gagnar nationen i fråga. Positivt? Njet, knappast! Tvärtom.
Och förresten, är den här tjejen verkligen ful? Nej, nej... och åter nej. Hon är ju söt!
Källa: Aftonbladet
Jobbångest efter semestern?
Min semester tog väl egentligen slut redan i fredags och de få minuter som är kvar innan klockan slår om till måndag och arbetsdag får nog lov att räknas till en helt vanlig söndag. Trist.
Nu är det inte bara jag utan också många andra som återvänder till jobbet, utvilade och entusiastiska efter semestern. Men andra inleder hösten med att räkna dagar till jullovet. Hela semestern har de mer eller mindre gruvat sig för att återvända till jobbet och fått ont i magen bara man tänkt på chefen eller arbetsuppgifter som väntar. Enligt karriärcoach, Nina Jansdotter, kallas det för maxad söndagsångest. En människa som är på rätt jobb ska tydligen inte tänka så.
Jag måste fundera en stund. Inte så lång stund, men en kort sekund kanske. Hur tänker jag egentligen? En sak som är säker är att jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb. Jag har en fantastisk chef, underbara medarbetare, rätt gott om semester och jag utför ett arbete som känns stimulernade och värdefullt. Många väldigt fina egenskaper man eftersöker i sitt arbetsliv. På nersidan kan jag väl inte direkt skryta med någon proffshockeyspelarlön och ska sanningen fram skulle jag faktiskt inte ha något mot att ha massor av mer fritid heller. Jag har finfin och lång semester och en hel del lov att njuta av, men om jag rannsakar mig själv skulle jag nog allra helst vara ledig mest hela tiden. Inte ledig för att slappa utan för att göra en sjuhelsickes massa annat roligt och inspirerande. Att lämna det pedagogiska jobbet helt skulle vara svårt och jag är 100% säker på att jag skulle vilja arbeta med människor på något sätt även om jag exemplvis vann sisådär 15 miljoner eller så. Typ. Lite iallafall.
Nu känns det litegrann som att jag har tappat tråden i det här inlägget. Jag skulle prata om jobbångest, men gled raskt in på lite andra saker. Ska försöka hålla mig till ämnet och avsluta detta snarast möjligt. Jag känner ingen riktig jobbångest. Nej, tro det eller ej, men jag trivs ju på mitt jobb. Det är bra. Jag trivs i och för sig ganska bra var jag än befinner mig, så länge jag har bra människor runt mig. Så, jobångest är nej för min del, men tro för den skullen inte att jag längtar så in i norden till novemberlovet!
Känner du jobbångest? Kanske har du fel jobb? Här finns ett litet test från Aftonbladet där man kan se om man helt enkelt har fel jobb. Jag har givetvis genomfört testet och mitt resultat blev, inte helt oväntat, att jag tydligen hade hittat helt rätt gällande mitt jobb. Jippie! Stort grattis till mig.
Källa: Aftonbladet
Rapport från Beijing : Dream Team
På förhand var det många som drömde och fantiserade om att Kina med den stora (STORA!) stjärnan Yao Ming skulle gå hem med segern i basketpremiären mot, Dream Team, USA. Drygt 18 000, de flesta kineser, hade tagit sig till basketarenan i Peking för att se matchen. De fick också se Kina drömstarta när den väldige Yao Ming (2.29 meter) gav sitt lag ledningen när han satte matchens första trepoängare efter tjugo sekunder. Publiken var lyrisk, men mycket roligare än så blev det inte. Iallafall inte för Kinas del. Dream Team var överlägset, lekte bort kineserna och vann med klara 101-70.
Kina hängde med USA bra under hela den första quartern men efter den första quartern satte LeBron James, Kobe Bryant och de andra superstjärnorna från NBA gasen i botten och körde över kineserna som till slut var helt chanslösa. Efter ställningen 29-29 gjorde USA ett kraftigt ryck och hade i halvtid ledningen med 49-37. Resten blev mer eller mindre en ren transportsträcka om än det var en mycket trevlig transportsträcka som bjöd på mängder av finfina dunkar och snygga poäng.
Förlusten för Kina medför att jätten Yao Ming, som är nationalhjälte hemma i Kina och sägs ha en miljard fans, fortsätter att spela basket ett tag till. Ming hade nämligen lovat att han skulle sluta med basket om Kina slog USA.
En annan sak klart väl värt att nämna är fantastiske expertkommentatorn Dennis Aulanders insats. Vilken underbart skön bisittare. Kunnig, kaxig, cool och skön. I like big time. Skönaste kommentaren idag var helt klart när LeBron James gjorde en extremt skön block och Dennis Aulander utbrister, "- LeBron James blockar S - K - I - T - E - N ur bollen!" Underbart att stava ut ett så fint ord som skiten. Mitt tips är att spana in OS-sändningarna när det visas basket nästa gång. Om inte för självaste sportens skulle så är herr Aulander som sagt var väl värd att lyssnas till.
Källa: Aftonbladet
Svensexa
Update: Det kommer att komma bilder inom kort. Om ni har riktigt tur dyker de nog upp redan ikväll/natt, men mest troligen blir det nog inte förrän imorgon.
Marc Jacobs
Tyst hav av Isabella Lövin
Min mamma säger...
Att torsken håller på att försvinna känner de flesta till, men situationen ser även mörk ut för ål, pigghaj, bleka, kolja, blåfenad tonfisk. De flesta hajarter har minskat med 90 % de senaste 20 åren. Ålen har minskat med mer än 99 % på de senaste två decennierna!
Problemet är egentligen inte bara att enstaka arter hotas av utrotning eller försvinner utan det handlar om att vår utfiskning håller på att förändra hela havets ekosystem. Den senaste rapporten över det är ju vår numera välbekanta algblomning. Min förhoppning för att vi ska vakna är att vi människor har en viss benägenhet att reagera då vi mister någon självklar rättighet som vi anser att vi har... till exempel att kunna bada.
Detta är en bok som ALLA bör läsa! Jag greps ohyggligt av beskrivningen av vad vi gör med ålen. Ålen är det enda djur som har överlevt hela evolutionen, fram till nu. Den akuta minskningen av glasål började först i början av 80-talet och ju mer pengar som EU har pumpat in i fiskeindustrin ju mer av ålen har försvunnit. 2003 var inflödet av glasål från Sargassohavet nere i mindre än en procent av vad den var 1980. Trots det tyckte inte svenska Fiskeriverket 2003 att det var befogat med ålfiskestopp för det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt! ????
Det är hos politikerna ansvaret främst ligger. Så länge som man pumpar in pengar till fisket utan att i gengäld kräva ansvar från fiskeindustrin så kommer man inte att sluta.
Ur djurrättsperspektiv finns en mängd orosmoln av detta kommersiella fiske. Förutom utrotning av vissa arter så gäller det också hanteringen av fångsten. Det som är helt etiskt oförsvarbart är all fisk som går till spillo, som dör till ingen nytta. 25 % av allt som kommer upp ur båtarna dumpas av olika anledningar. Man låter ålryssjor stå ute i flera månader utan att vittja dem bara för att bevaka sin plats. Då har mycket ål dött till ingen nytta.
Ett annat problem är skillnaden mellan vilda och odlade fiskar. De odlade gäller djurskyddslagen för, men inte för de vilda utan de kan fångas och dödas på vilket sätt som helst.
Lite positiv kan man ändå vara för just nu sker en total översyn av den gemensamma fiskeripolitiken i Bryssel. De är medvetna om att de har misslyckats under de senaste tjugo åren och ska göra något åt frågan.
Gör som jag, Läs boken!
Min kommenter
Gör som min mamma, ät inte fisk! För egen del måste jag tyvärr faktiskt erkänna att det enda kött jag faktiskt äter, förutom fruktkött, är tro det eller ej fisk. Inte vilken fisk som helst dock. Nej, nej. Det handlar givetvis om surströmming. Denna gudagåva kan jag helt enkelt inte undvika trots att jag är en trogen vegetarian. Skumt? Jag vet.
Och dagens reaklipp från Junkyard.se
Till mig blev det en svart t-shirt WESC Logo, ett par WESC boxer Marshmallow och sist, men långt ifrån minst, en fantastisk Zip Hood, Klasse, Celery Green. Mycket nice. Sander fick tre stycken t-shirts Small Paul Frank. Riktigt fina de också. Till Stella hade vi beställt en underbart lovely Adidasdress i Röd/Rosa, men tyvärr var den tydligen slut innan vår order kommit in. Skit också! Jag ska eventuellt försöka nå företaget imorgon och se om det finns kvar i en större storlek. Stella växer ju liksom.
Dagens Outfit - Sander igen
Tröja: Ralph Lauren Big Pony Short Sleeve (En present från farbror Magnus)
Huvudbonad: Gubbkeps från Daniel Palillo
Dagens reaklipp
Två cardigans till stora mig från JC. EFtersom det var 75% Rea kostade dessa mig inte mer än futtiga 228 kr. Riktigt nice price in deed. Utöver det finfina priset var de dessutom rätt så snygga. Den till höger såg jag aldrig ens på innan köpet, men den var så skön så det var ett givet köp i vilket fall som helst.
Ett eco-kit till unga fröken Stella inhandlades på Åhlens. Det känns väldigt retro. Kanske lite väl mycket retrohysteri just nu, men eftersom jag har hakat på den här eco-trenden rätt så hårt fungerar detta kit alldeles utmärkt. Jag gillar dessutom hela den här bondgårdslooken. Det passade liksom in så bra i dagens tema.
Fru E fick sig ett par riktigt najsiga jeans från Levi's inhandlade på JC. Bilden gör dem tyvärr inte riktigt rättvisa, men tro mig när jag säger att de var riktigt trevliga. Inför fotograferingen försökte jag faktiskt få henne att glida ner i jeansen, men det blev tvärnit. Tyvärr. Well, well... jeansen var ett fynd likafullt.
Givetvis fick även sonen sig något från den finfina rean. Dock inga kläder. Istället inhandlades två Bionicles för honom att leka med. Han har dock inte fått dem ännu då vi funderar på om vi ska ge dem i "börja-om-på-jobbet-igen-present". Typ. Fru E, och många med henne, tycker att man inte ska hålla på och ge bort en massa saker hit och dit utan någon speciell anledning. Och det kanske är bra att hon tycker så för jag skulle kunna ge bort saker kors och tvärs precis hela tiden.
Skellefteå AIK 08/09
Efter önskemål, från framförallt Mange, kommer jag här och nu att diskutera årets spelartrupp för ishockeylaget i mitt hjärta - Skellefteå AIK. Det har onekligen hänt en hel del på spelarfronten och det känns onekligen som en spännande uppgift att fundera, fantisera och kritisera vad de olika nyförvärven och förlusterna betyder för årets resultat. Nu tänkte jag först inleda med att visa hur det ser ut i dagsläget.
Tränare: Hans Särkijärvi (NY), Mats Lindgren
Nyförvärv: Hans Särkijärvi (tränare), Djurgården, Erik Karlberg (f), Skellefteå J20, Brad Moran, (f), Manitoba Moose, Mathias Månsson (f), Brynäs, David Rundblad (b) Skellefteå J20, Martin Lundberg (f), Skellefteå J20, Pavel Skrbek (b), Luleå, Gabriel Karlsson (f), Leksand, Christian Söderström (f), Färjestad, Niko Dimitrakos (f), Birmingham Senators.
Förluster: Per-Erik Johnsson (tränare), Färjestad, Jonas Lennartsson (b), Lee Goren (f) Färjestad, Pontus Petterström (f), Linköping, Fredrik Öberg (f), Björklöven, Miroslav Kovacik (f), Mikael Renberg (f), slutar, Marcus Kristoffersson (f), HK Dmitrov, Per-Anton Lundström (b), Leksand.
Truppen just nu:
Målvakter:
Nicklas Dahlberg
Andreas Hadelöv
Backar:
Erik Andersson
Fredrik Lindgren
Jyri Marttinen
Christoffer Norgren
Tobias Wiklund
David Rundblad (NY)
Pavel Skrbek (NY)
Vakant
Forwards:
Jimmie Eriksson
Erik Forssell
Kimmo Koskenkorva
Fredrik Krekula
Thomas Larsson
Kent McDonell
Anders Söderberg
Brad Moran (NY)
Erik Karlberg (NY)
Mathias Månsson (NY)
Gabriel Karlsson (NY)
Martin Lundberg (NY)
Christian Söderström (NY)
Niko Dimitrakos (NY)
Om man ska analysera varje enskild del av truppen kan man inleda med en kort analys av tränarstaben. Den extremt folkkäre och omtyckte "Perra" har efter två oerhört framgångsrika säsonger lämnat staan för sin, och min, egen hemstad, Karlstad. Istället har vi fått Kirunasonen Särkijärvi vid rodret. Jag vet egentligen alldeles för lite om "Säcken" för att kommentera vad detta egentligen kommer att betyda, men känslan jag känner är positiv. Det fanns inte många tränare där ute som kändes speciellt lockande när man insåg att Perra skulle försvinna. Lener var en tränare jag kunde tänka mig. Särkijärvi en annan. Tommy Samuelsson en tredje. Efter dem fanns det inte speciellt många, om någon, fler som kändes intressant. Nu blev det som sagt Särkijärvi och jag är som sagt positiv...
Målvaktsparet ser precis likadant ut denna säsong som det gjorde ifjol. Förhoppningsvis ges "Pumba" lite fler chanser denna säsong. Inte för att jag har något mot Hadelöv, tvärtom, men för att talangen som herr Pumba besitter gynnas inte av att nöta bänk flera säsonger i rad. Jag tror dock att vi kan äkna med att Hadelöv ses som en ganska solklar första spade även denna säsong. För att förtydliga mitt resonemang skriver jag att laget på denna position ligger kvar på samma nivå som föregående säsong.
På backsidan har vi tappat Lennartsson och P-A Lundström. Och kanske ska man även räkna in Hakaana som en förlust? I mina ögon är det inga kanoner som lämnat oss. P-A kunde ibland göra kanonmatcher, men oftare var det kalkonmatcher med idiotgrejer som ledde till matchstraff och långt spel i numerärt underläge. Tyvärr. En P-A som alltid spelade på topp skulle jag gärna ha sett i AIK i år. Även Hakaana blandade och gav. Under fjolåret var det dock väldigt sällan man fick se några kanonmatcher från porslinsfinnen. Den sista förlusten, Lennartsson, gjorde sitt jobb som utfyllnadsspelare ypperligt och hade det inte varit för att vi har så otroligt duktiga juniorer i klubben just nu hade jag faktiskt kunnat tänka mig att ha honom kvar. Nu har den platsen dock fyllts av makalöst talangfulle David Rundblad och jag hoppas verkligen att den killen får några rejäla chanser redan i år. Vilken talang! Det andra nyförvärvet på backsidan heter Pavel Skrbek och kommer närmast från Luleå. Skrbek är en relativt stor och tung, stabil nhl-meriterad back som framförallt har sina styrkor i det defensiva spelet. Under sin tid i Luleå har han dock utvecklat sitt offensiva spel ytterligare och har under de tre senaste säsongerna snittat mellan 15-20 poäng per säsong. Utöver nämnda två nyförvärv planeras det även att värva in en till back. Denne ska enligt sportchefen vara en riktigt bra back - en kanon! Tanken är att det ska vara en back som behärskar det offensiva spelet och som kan vara ett vapen i power play. Om de lyckas hitta en sådan back återstår dock att se. Helst av allt hade man givetvis sett en viss herr Åkerman på denna plats, men, men... Kanske nästa säsong? I vilket fall som helst tycker jag att det är ganska solklart att backsidan har förstärkts en hel del till denna säsong.
På forwardssidan tappar vi hela 6(!) stycken spelare. De tyngsta förlusterna är, som ni förstår, givetvis Goren och Renberg. Det sistnämnde var kanske inte den rappaste skridskon under fjolåret, men hans ledaregenskaper och jävlaranamma är onekligen guld värt. Det blir svårt att ersätta helt klart. Utöver Goren och Renberg lämnar även alltid lika nyttige Petterström, slöfocken Öberg, sista-minuten-värvningen Kovacik och "idioten" Kristoffersson. Utav dessa tror jag att jag kommer att sakna Kristoffersson mest. Vissa stunder kunde han vara fullkomligt underbar. Tyvärr gavs han väl inte alltför många ärliga chanser att lyckas. Och tyvärr gjorde han väl kanske lite för mycket idiotiska grejer när han väl fick chansen. Tyvärr. Jag hoppas att unge herr Larsson kommer att ta ytterligare ett steg i sin utveckling och bli en riktigt jobbig jäkel att möta. Således behöver jag inte sakna Kristoffersson alls.
Petterström kommer jag att sakna, framförallt i boxplay, men killen behövde en nytändning och jag önskar honom verkligen lycka till. Öberg kommer jag nog inte att sakna speciellt mycket. Jag kunde bli galen på hans loja spelstil. Ibland var han dock otäckt kylig, men jag hoppas att någon annan kan ta över detta till i år. Kovacik togs in som utfyllnad när Ramstedt lämnade under fjolårssäsongen och kan inte ses som något större avbräck. Ramstedt saknar jag dock. Inte direkt för hans hockeyskills, men för att han var den enda som jag kände i spelartruppen. Min väg in liksom.
De nya spelarna som är tänkta att ersätta de förlorade och som allra helst ska lyckas göra jobbet lite bättre än de som lämnat är följande: Erik Karlberg (f), Skellefteå J20, Brad Moran, (f), Manitoba Moose, Mathias Månsson (f), Brynäs, Martin Lundberg (f), Skellefteå J20, Gabriel Karlsson (f), Leksand, Christian Söderström (f), Färjestad, Niko Dimitrakos (f), Birmingham Senators. Spontant känns det helt okej. Kanske lite mer än okej, men frågan är om jag inte är lite färgad och positiv när jag tänker så. För att undersöka saken lite närmare ska jag ställa de nya mot de gamla och se var vi hamnar.
Mikael Renberg - Mathias Månsson
Kapten Renberg hade tjurskallen, skottet och grymma ledaregenskaper. Månsson kan inte skryta med några direkta ledaregenskaper, men skottet och målsinnet känns faktiskt vassare. För att inte tala om skridskoåkningen. Som helhet känns Månsson som en bättre hockeyspelare, men sett till Renbergs ledaregenskaper måste jag nog säga att det är hugget som stucket. +/-0
Lee Goran - Brad Moran
Underbare Goren var stundtals makalös och jag har svårt att se att någon spelare ska kunna vara så dominant som han faktiskt var vissa stunder i vinter. Tyvärr passade han kanske inte riktigt in i det spel, pang-pang hockey, som AIK behärskar bäst. Ibland såg han lite ensam ut därute på isen. Jag kommer dock att sakna honom. Det som dock glädjer mig är att vi får Brad Moran som ska ersätta just Goren. De två har tidigare spelat tillsammans och efter lite forskning på nätet är det tydligt att fansen alltid värderat Moran högre än Goren. Anledningen till detta är att Moran varit mer anpassad för att spela i en första, alternativt andra, lina. Han har dock aldrig riktigt behärskat att spela på den nivån i NHL, men i AHL har han mer eller mindre varit lysande. Mina förhoppningar om att han lyckas vara lysande även i elitserien är stora. Trots detta har jag dock svårt att se att han är bättre än Goren. Tyvärr. -1
Fredrik Öberg - Niko Dimitrakos
Den slöe öldrickaren Öberg har under de säsonger han varit i Skellefteå mer eller mindre gjort mig galen. Det borde vara olagligt att se så ointresserad ut när man spelar hockey. Killen har dock en enorm kyla och känsla när han är på hugget. Tyvärr var det lite för sällan under fjolåret. Nya Niko känns inte riktigt som en logisk jämförelse med Öberg då denne är en rapp skridskoåkare som går rakt på mål. En power forward med målsinne. Jag har stora förhoppningar även på denna spelare och väljer Niko före Öberg 6 av 7 dagar i veckan. Vilken dag som är den sjunde låter jag vara osagt, men det är inte en matchdag. +1
Pontus Petterström - Gabriel Karlsson
Pontus har aldrig riktigt lyckats blomma ut sådär ordentligt som jag tror att han kan. Kanske kan det hända för honom i ny omgivning i Linköping? Jag hoppas det. Det som krävs är dock att Pontus ser till att gå in lite tuffare i närkamper och använder två händer på klubban. Stundtals har det blivit lite väl mycket duttande från hans sida. Sen måste man givetvis klaga över det bedrövliga målsinnet. Jag kan för mitt liv inte förstå hur killen kan ha missat så många fina lägen som han har gjort under sin tid i Skellefteå. Makalöst! I boxplay är det dock få som gör ett bättre jobb än PP. Nyförvärvet Gabriel Karlsson lär få ungefär samma roll som Pontus har haft. Enda skillnaden, inte så liten heller, är att Gabriel kommer att lira center. Gabriel jobbar precis som Pontus oerhört hårt och har sina styrkor framförallt i defensiven. Tiden i allsvenskan verkar dock ha gett gott självfötroende även offensivt och jag vågar tro att han levererar mer än PP kommande säsong. Tyngden och storleken är ett annat plus.+1
Marcus Kristoffersson - Christian Söderström
Christian Söderström känns onekligen som en betydligt mer komplett ishockeyspelare än Marcus Kristoffersson. Det känns lite elakt att jämföra dessa två, men trots sina olikheter kändes det ändå som att det var dessa två som var mest lika. Det finns egentligen inget nyförvärv som tar Kristofferssons roll i laget. Jag antar att tanken är att Larsson ska fixa det helt och hållet på egen hand. Crippe Söderström har mer rutin, bättre handleder, rappare skridskoåkning och gör dessutom mängder av fler poäng. Sorry Kris. +1
Miroslav Kovacik - Erik Karlberg/Martin Lundberg
Personligen gillade jag Kovacik under hans korta tid i klubben. Kanske var han lite väl långsam och mesig ibland, men han gjorde sällan bort sig och ställde hela tiden upp för laget. Det var ju också det som var hans uppgift. Han var aldrig tänkt att vara en stjärna eller en matchvinnare. Han skulle, och var, en kompleteringsspelare som skulle gå in och döda tid när de andra återhämtade sig på bänken. Den uppgiften skötte han bra. Juniorerna Karlberg/Lundberg är egentligen inte alls samma spelartyp som Kovacik, men eftersom de får anses vara utfyllnadslirare blev jämförelsen självklar. Karlberg, och kanske framförallt Lundberg, är stora talanger att bygga på inför framtiden. Karlberg hann visa upp sig en del ifjol och gjorde det med bravur. Lunberg anses vara en av landets bästa spelare i sin årgång. Spännande. Jag hoppas verkligen att de lyckas spela till sig lite istid. Tack vare framtidsutsikten och att de faktiskt är två spelare vinner de kampen mot Kovacik. Klart. +1
Slutsumman blir +3, vilket borde innebära att forwardssidan, trots visst tvivel, faktiskt ser starkare ut i år. Skönt. Det som dock har försvagats en hel del är ledarbiten. Nu menar jag inte Särkijärvi och Lindgren utan lagkaptensämnen. De som känns ligga närmast till hand är Krekula, Norgren och McDonell. Jag tycker nog ingen av dessa tre känns klockren. Krekula lär få det tufft att ta en ordentlig plats i laget och kan i och med detta givetvis inte vara kapten. Det skulle se fånigt ut med en kapten på bänken. Norgren, som är mitt första val, har ingen tidigare erfarenhet av kaptensjobbet. McDonell kan inte språket och frågan är om vi är redo för en icke-svensk lagkapten? Oavsett vilket känns lagkaptensfrågan som ett problem.
En lösning som det spekuleras en hel del kring är att Mikael Renberg kommer tillbaka. Det ska tydligen hänga en tröja med nummer 19 på ryggen inne i omklädningsrummet. Och vid första ispasset ställdes en fråga till Särkijärvi angående Renberg och denne passade, med glimten i ögat, frågan vidare till sportchefen. Spännande. Jag skulle verkligen inte tacka nej till Renberg ytterligare en säsong. En given lagkapten skulle verkligen smaka mumma.
Nåväl, vad blir slutsatsen av allt mitt spekulerande? Jo, jag tror nog att det faktiskt är så att laget ser starkare ut i år. Tränarstaben och målvaktsposten känns som att den är ungefär ganska så precis likvärdig med vad den var ifjol. Backsidan känns bättre redan nu innan den sista "bomben" har landat och efter en väldigt grundlig analys känns även forwardssidan bättre. Vad detta betyder för seriespelet vet man aldrig, men jag sticker ut hakan och förutspår att vi hamnar på en sjunde plats. Följande lag placerar sig, enligt mina kalkyler, efter oss i tabellen: Luleå, Rögle, Brynäs, Södertälje och Djurgården. De två förstnämnda hamnar i kvalserien. Kom ihåg var ni läste det först.
Till alla er hockeyälskare lovar jag att inom kort återkomma med mina alldeles egna förslag på vilka formationer som bör spela tillsammans i vinter. I dagsläget känner jag dock att jag har lite för lite kött på benen för att kunna göra en rättvis bedömning. Kanske har jag mer att gå på efter torsdagens träning som jag har tänkt att besöka tillsammans med sonen. Första träningen för Niko och Brad. Kan bli intressant. Ses vi möjligtvis där?
Walk-in-closet, klädkammare, dressing room...
I vilket fall som helst kommer det att bli sjuhelsickes mycket bättre än vad det var innan jag började. Jag ger er en mycket talande beskrivning med endast ett ord. KAOS. Rummet, som är litet, användes som sovrum till en stackars liten pojke innan vi flyttade in. För att göra det hemtrevligt för honom hade de underligt nog målat två gröna och två blå väggar. Kanske pojkens favoritfärger? Jag hoppas verkligen det, annars finns det ingen som helst logisk förklaring till detta.
Jag målar om väggarna vita och kommer att tapetsera en vägg i en finfin tapet jag fått lite överblivna rullar av. Kommer nog att bli sisådär en miljard gånger bättre. Jag räknar iallafall med det. Ni som hänger med här på bloggen kommer antagligen att få se slutresultatet. Jag tog dock aldrig någon riktigt "före" bild. Tyvärr.
Idag inledde jag förvandlingen genom att måla väggarna vita. Till min hjälp anlitade jag min mycket intresserade treåring. Det var inget genidrag från min sida. En kort stund var det intressant att kludda på väggarna. Sen var det tydligen roligare att kludda och kladda på det förskräckliga golvet, som tack och lov ska täckas över, och slutligen på sig själv. Nåja, det kan man väl ta? Äventyret för den treåriga killen med målarfärg mer eller mindre everywhere slutade i duschen. Han verkade dock haft en hel del kul och det är ju värt massor.
A small step for man, a giant leap for mankind
Livstid av Liza Marklund
Min mamma säger...
Detta är en direkt fortsättning på "Nobels testamente" som jag skrivit om tidigare. Annika Bengtzon misstänks för mordbrand i sitt eget hus. En annan kvinna Julia misstänks för mord både på sin man och sin fyraåriga son. Annika kan inte tro på det utan börjar sina egna efterforskningar.
Liza Marklund har ett förhållningssätt. Det finns en idé bakom den parallella skildringen av Annika och Julias kamp för sin oskuld. Det finns en medveten vilja att förklara varför kvinnors liv gestaltar sig som de gör och hur man kan ta hand om skiten...
Det här är en bok för alla som gillar spänning. Få kriminalförfattare har en så knivskarp samhällsanalys som hon har. Dessutom skildrar hon nutidens privatliv på ett trovärdigt sätt. I denna bok så visar hon på att ingenting binder oss på livstid utom föräldraskapet.
Denna bok är mer åt polisromanhållet än de tidigare böckerna av Liza. Boken är svår att släppa och det beror på att jag vill veta hur det går med hela det tungrodda livspusslet som dessa kvinnor utsätts för.
Min kommenter
Jag vet inte riktigt hur jag tänker kommentera detta, men jag kan ju passa på att berätta att alla filmprojekt kring Annika Bengtzon hanteras, på Liza Marklunds begäran, av Colin Nutley. Fram till idag har endast två böcker filmatiserats, "Sprängaren" och "Paradiset", men det verkar tydligen som att fler är på gång. Enligt Helana Bergström planerar Nutleys bolag Sweetwater att satsa stort på de ännu ofilmade romanerna om den företagsamma kvällstidningsreportern. Hon nämner tre titlar: "Den röda vargen, "Nobels testamente" och "Studio sex". Spännande. Själv har jag faktiskt bara sett "Sprängaren". Jag är inte sådär superförtjust i svenska deckare.
Sommar
Nobels testamente av Liza Marklund
"Liza Marklund är en fantastiskt bra deckarförfattare. Om du läste hennes "Sprängaren" så måste du bara läsa denna.
Huvudpersonen i boken är som alltid reportern Annika Bengtzon och denna gång så utspelar sig huvudmordet på Nobelfesten i Stadshuset. Från första sidan så är boken spännande och intressant att läsa. Morden avlöser varandra, men också de beskrivande miljöerna som hon så kunnigt beskriver. Under handlingens gång så får man också en tillbakablick om Alfred Nobel och det verkar inte ens konstigt att den kommer in i handlingen. En intressant grannfejd finns även med som en extra krydda.
Vill du läsa en bra och spännande deckare är denna ett måste. Hon skriver en salig mix av: lite samtid, lite psykologi, jämställdhet, politiskt spel, våld, spänning, medielogik och föräldraskap. Det är imponerande hur mycket research hon gjort före skrivandet och hur väl hon använder det. Grannfejden har hon lånat från en väninna som råkat ut för precis denna tråkiga historia.
Jag fick lära mig flera nya saker om Alfred Nobel, bla att han skrev poesi. Nobels andliga testamente trycktes 2003 för första gången i en allmän utgåva på Esparentoförlaget i Stockholm. 2005, på Nobels dödsdag den 10 december, hade hans pjäs världspremiär. Både pjäsen och skådespelarna fick strålande recensioner. 109 år för sent för Alfred dock.
Min favorit bland Nobelpristagare är nog Desmond Tutu som fick fredspriset 1984. Vilken kille! Mikkes kanske borde vara den australienske läkaren Barry Marshall som kom på att magsår var en vanlig bakterieinfektion som går att bota. Han smittade sig själv med gastrit och botade sen sig själv. Svårslaget! Nu ska jag läsa nästa bok "Livstid" av Liza Marklund. Säkert är den jättebra!"
Min kommentar
Jo, gamle gode Barry J. Marshall gjorde onekligen ett finfint magtrick utan dess like. Ganska coolt att han faktiskt, precis som min mamma säger, infekterade sig själv med Helicobacter pylori som står för merparten av alla magsår. Om det kvalificerar honom till att vara min favorit bland alla pristagare vette dock kanylen. Det finns ju en oändlig uppsjö av finfina människor som vunnit detta pris. Ska vi prata om fredspriset kan jag exempelvis nämna Carl von Ossietzky som tilldelades priset 1935 samtidigt som han satt i koncentrationsläger sedan 1933. Ett onekligen vågat val av pristagare.
Första ispasset
Så var det ä n t l i g e n dags igen för en alldeles ny hockeysäsong.Vanan trogen anordnades det givetvis ett litet, nåja, ganska stort, jippo när stadens stoltheter Skellefteå AIK ändrade isen för det så kallade "första" ispasset. Jag var givetvis som vanligt på plats och precis som ifjol följde sonen med. Laddad till tänderna. Tillsammans med sisådär 4,200 andra hockeynyfikna fick vi se hur spelartruppen presenterades och sen lite lattjolajban-träning. Kul.
Eftersom Sander var i desperat behov av ett pit-stop just precis när vi hade packat in oss i bilen för avresa mot Skellefteå Kraft Arena blev vi lite sena till tillställningen. Farfar såg dock till att hålla en plats åt oss så att vi kunde sitta tillsammans med honom, faster Sarah och farbror Johan. Mellan Sarah och Johan sitter för övrigt mitt innebandygängs kanske hetaste nyförvärv. Mattias Olofsson. Man kanske kan kalla honom Suburbs svar på Brad Moran?
Trots att vi kom lite sent var vi ändå i ganska god tid innan det hela drog igång. Marginalen var inledningsvis 5 minuter, men eftersom det stod en mängd bilar och köade från rondellen väntade AIK några minuter extra innan träningen drog igång. Snyggt. Under träningen fick Sander vara den som skötte kameran och han fotade mer eller mindre allt. Taket, skor, folk, Hadelöv, Pumba och massor av annat skoj. Här är det dock en ganska nice bild på lite publik och lite spelande hockeykillar.
Givetvis lyckades han även pricka av hans egna favorit - Anders "Antos" Söderberg. Här har jag dock, till Sanders stora glädje, zoomat in den lilla favoriten lite extra med hjälp av Photoshop. Sett till det jubel som stegrade markant när just Antos presenterades känns det som att det är betydligt fler än min käre son som har den lille stora liraren som just sin personliga favorit. Och visst kan man förstå dem. Idag på träningen hade han stundtals lekstuga.
Avslutningsvis bör jag berätta att Sander efter träningen och det efterföljande besöket på ICA MAXI frågade när han skulle få gå på hockey igen. "Jag vill ju se hockey jättejättejätttemånga gånger". Jag sa att det skulle spelas matcher någon gång snart. Hans svar på detta, givetvis en fråga, var om de inte skulle träna snart igen. Hm, kanske måste jag kolla upp när de tränar under kommande vecka och sedan åka upp och låta honom kika lite. Han älskade ju detta ifjol och det verkar ju onekligen sitta i.
Var du möjligtvis på ispasset?
