"Liza Marklund är en fantastiskt bra deckarförfattare. Om du läste hennes "Sprängaren" så måste du bara läsa denna.

Huvudpersonen i boken är som alltid reportern Annika Bengtzon och denna gång så utspelar sig huvudmordet på Nobelfesten i Stadshuset. Från första sidan så är boken spännande och intressant att läsa. Morden avlöser varandra, men också de beskrivande miljöerna som hon så kunnigt beskriver. Under handlingens gång så får man också en tillbakablick om Alfred Nobel och det verkar inte ens konstigt att den kommer in i handlingen. En intressant grannfejd finns även med som en extra krydda.

Vill du läsa en bra och spännande deckare är denna ett måste. Hon skriver en salig mix av: lite samtid, lite psykologi, jämställdhet, politiskt spel, våld, spänning, medielogik och föräldraskap. Det är imponerande hur mycket research hon gjort före skrivandet och hur väl hon använder det. Grannfejden har hon lånat från en väninna som råkat ut för precis denna tråkiga historia.

Jag fick lära mig flera nya saker om Alfred Nobel, bla att han skrev poesi. Nobels andliga testamente trycktes 2003 för första gången i en allmän utgåva på Esparentoförlaget i Stockholm. 2005, på Nobels dödsdag den 10 december, hade hans pjäs världspremiär. Både pjäsen och skådespelarna fick strålande recensioner. 109 år för sent för Alfred dock.

Min favorit bland Nobelpristagare är nog Desmond Tutu som fick fredspriset 1984. Vilken kille! Mikkes kanske borde vara den australienske läkaren Barry Marshall som kom på att magsår var en vanlig bakterieinfektion som går att bota. Han smittade sig själv med gastrit och botade sen sig själv. Svårslaget! Nu ska jag läsa nästa bok "Livstid" av Liza Marklund. Säkert är den jättebra!"

Min kommentar

Jo, gamle gode Barry J. Marshall gjorde onekligen ett finfint magtrick utan dess like.  Ganska coolt att han faktiskt, precis som min mamma säger, infekterade sig själv med Helicobacter pylori som står för merparten av alla magsår. Om det kvalificerar honom till att vara min favorit bland alla pristagare vette dock kanylen.  Det finns ju en oändlig uppsjö av finfina människor som vunnit detta pris. Ska vi prata om fredspriset kan jag exempelvis nämna Carl von Ossietzky som tilldelades priset 1935 samtidigt som han satt i koncentrationsläger sedan 1933. Ett onekligen vågat val av pristagare.