Tv-spelskväll med grabbarna grus
Ikväll händer något som händer alldeles på tok för sällan. Och när det händer brukar det allt som oftast vara jag som drar igång det. Åtminstone de gånger jag får vara med. Ikväll är jag dock inte det minsta ansvarig för de festligheter som väntar. Det känns trevligt. Och med tanke på hur länge sedan det faktiskt var sen jag drog ihop något i stil med detta känns det lite sådär extra trevligt.
Fenomenet jag svamlar om är givetvis en äkta tv-spelskväll. Tillsammans med grabbarna grus, som jag innan småbarnstiden och boendespåannanorttiden mer eller mindre konstant hängde med, ska jag under kvällen spela tv-spel för fulla muggar. Grabbigt. Lagom nördigt eller bara nördigt? You pick. Härligt. Trevligt. Mysigt. Kul.
På spelschemat står, om jag inte misstar mig alldeles, en turnering i NHL09. TV-spelskvällarna brukar liksom hamna där innan de är över. I någon form av turnering. Alltid lika kul. På skoj, men ändå på allvar. Ingen vill förlora, men endast en kan vinna. Jag. Ödmjukheten själv har talat. I ärlighetens namn brukar det oftast bli final mellan mig och herr Isman som tydligen bangat ur för en trip till Haparanda och IKEA. Enligt oddskalkylatorn herr Nordde glider jag i och med detta upp som favorit. Jag misstänker dock att arrangören själv, herr H, ligger riktigt bra till för en slutseger. Den som lever får se. Känner du dig nyfiken på att veta hur det slutar rekommenderar jag ett bloggbesök under morgondagen.
Vad gör du själv en lördagskväll strax innan februari?
Nu är det fredag!
Dagens Outfit - VistaPrint
För en tid sedan fick jag ett erbjudande om en "gratis" t-shirt som jag fick designa alldeles själv. Detta tillfälle gick jag givetvis inte miste om. Nejnej. Tvärtom. Jag började ganska så direkt omedelbums att knåpa fram en t-shirt att trycka upp. Tyvärr hade jag just då en oerhört bristfällig fantasi och i och med att detta sammanföll med releasen av min nya bloggadresss - www.ejrevi.com - föll valet på det ni ser på bilden. Inte snyggt. Inte heller speciellt kul. Och inte ens gratis om sanningen nu ska fram. I vanlig försäljartrickordning fick man givetvis betala för frakten. Hatar sånt. Men eftersom 35 kr går till min egen rosa förening, IK Rutin, och dess innebandyspelande pojkar kändes det ändå fullt överkomligt. Är du sugen på en alldeles egen liten "gratis" t-shirt kan du med gott samvete klicka in här.
Music for the masses!
Ett snuttepluttigt inlägg från fru E
Nu ska jag vara kärleksfull tillbaka och överlämna laptopen. Jag ser ju ändå på hockey.
Antos Ejrevi
Istället för att skicka utmaningar skriver jag istället återigen om den hockeytokiga sonen. Det är nämligen inte nog med att sonen ypperligt behärskar att skrinna in på isen till Skumdums introdänga - han är dessutom väl mediatränad redan nu inför kommande hockeykvällar och periodpausintervjuer. Här kommer ett litet klipp där sonen intervjuas inför en viktig match mot Modo Hockey. Man kan väl inte annat än hävda att sonen är ödmjukheten själv, eller?
Mina damer och herrar...
Den blå bloggen
Jag har lovat att försöka pimpa upp den inom den absolut närmaste framtiden då hon plötsligt blivit lite blyg nu när hon hastigt och lustigt insett att det mycket väl kan komma att dyka upp betydligt fler läsare än modern till fru E. Direktivet är att det ska vara blå och hårdrock. Inget sött, snuttigt och fint. Som ni kanske misstänker eller redan förstår är vi någorlunda kontraster min fru och jag. I fantastiskt samspel. Symbios rent utav.
Så kära bloggläsare, välkomna - Den blå bloggen.
Den utlovade fulbloggen
Söndagsmorgnar kommer fram till och med den sista söndagen i april att se ut på i stort sett samma sätt every week. Herr E anar att han har bloggat litegrann om kidsgympafenomenet någon gång tidigare, men här följer ändå en kort breifing.
Kids + tid i gymnastiksal + fri lek + bollar i alla tänkbara storlekar och former + hinderbanor + innebandyklubbor + rockringar + ribbstolar + hopp + studs + balansgång + spring + skratt + diverse bus + lekar + tjockmattor + rep + hopprep + morgontrötta föräldrar = kidsgympafenomenet.
I skrivande stund är vi, om jag inte är helt ute på min söndertrampade Crescent, tio familjer som kommer att köra gympa med våra kids på söndagarna framöver. Oerhört trevligt och jag känner mig faktiskt både elefantiskt glad och stolt över att jag själv tagit initiativet till detta. Det började som ett test i slutet av förra året och blev ganska omedelbums en succé. Nice. Aktiva barn ska ju enligt forskning må så oerhört mycket bättre än inaktiva barn. Bra bra.
När gympan var slut ville sonen fortsätta att sporta så efter en hastigt ikastad "frunch" knöts skridskorna på och familjen E sparkade iväg till Älvsbackarinken. Där var vi ensamma, men sonen visade glatt upp lite nyinlärda moves som konståkerskan T visat dagen innan. Till favoriterna hörde"Tuppen" och "Köttbullen".
Fru E drog sedan iväg till hennes mor- och farföräldrar för att få ta del av lite bistånd i form av barnpassning och middag. Alltid uppskattat. Efter middagen blev det återigen skridskoåkning för sonen. Kan man vara träningsnarkoman redan som treåring? Morfar agerade tränare. Mormor och moster engagerad publik.
Själv drog herr E till Kaplanhallen och dömde lite innebandy. Det blev två matcher tillsammans med storebror J. 700 kronor rakt ner i spenderarbrallorna. Ändå ett ganska så helt okej extraknäck det där. Hyfsat kul. Hyfsat betalt. Och pengarna går allt som oftast till hyfsat roliga saker. Nöjen. I like.
Nu är det kväll. Barnen sover. Radhuset ser faktsikt hyfsat liveable ut. Skönt. Fru E passade på att gå på en finfin stavpromenad med grannflickorna strax innan kidsen skulle gå och sova. Det är hon väl värd och så länge hon hinner hem innan det är läggdags är jag ingenting annat än nöjd. När hon var borta passade jag på att städa. Som vanligt. Underligt nog brukar det gå bäst när fru E är borta. Jag har absolut ingen logisk förklaring på varför det är på detta vis. I vanlig ordning lämnade jag diskbänken till bästaste fru E. Det köper hon med glädje. En tyst, men väl genomtänkt överenskommelse.
Nu innan fulbloggandet är över och herr och fru E äntligen ska få gå vilse igen, Lost ni vet?, känner jag att jag måste skjuta upp den utlovade realesen av den där blå bloggen jag lovade att presentera ikväll. För en del av er, förmodligen de flesta då andra storbloggare redan länkat flitigt, är det mycket möjligt att den redan är väl känd vid det här laget. Men för er andra lovar jag att det kommer en presentation innan arbetsveckan tar vid. Okej? Håll ut.
Vad gjorde du idag?
Krux med kommenteringen
Ikväll vankas det en fulblogg om dagen som i skrivande stund som bäst håller på att upplevas. Herr E och familjen har hunnit med en hel del roligt faktiskt. Kanske är vi en aktiv familj trots mina farhågor om motsatsen. Vidare blir det en fräsig presentation av en ny, het, fräck och ogenerad blogg. Mina förväntningar säger mig att det är en rak motsats till min blogg. Min blogg är rosa och bloggen jag talar om är blå. Någon som kan ana vem som kan tänkas ligga bakom den blå bloggen?
En lysande kväll hos familjen ljusexpert
Först och allra främst - ett fantastiskt trevligt sällskap. Hockeysnacks. Underbart slut på hockeymatchen. God mat i form av finfin sallad, fetaostkräm och vitlöksbröd. Mums för såväl ögat som magen. Avslappnad och skön stämning. Lite utbyte av renoveringstips mellan äkta hantverkare. Allmänt prat. Väluppfostrade och harmoniska barn. Vad mer kan man begära av en lördagskväll i januari?
Lö-lö-lö-lördag!
Åh, idag bjuds det på en finfin lördag i rasande tempo och med genomtrevligt sällskap. Före lunch blir det frukost med hemlevererat och nybakat bröd signerat en flitig grannpojke som säljer för sitt förening. Familjen E tackar givetvis aldrig nej till nybakt bröd på lördagsmorgonen. Det är onekligen ingenting annat än lovely. Förhoppningsvis blir det även lite skridskoåkning för bästaste sonen innan det blir paus för lunchintag och omspolning.
Efter lunch åker herr E till Kaplanskolan och spelar innebandy mot de där typerna som sjunger i dalen. Förhoppningsvis blir det vinst för det rosa laget och vill det sig riktigt väl kanske herr E även lyckas med konstycket att peta in en eller annan boll bakom motståndarnas målvakt. Det skulle onekligen vara trevligt.
När matchen är avslutad blir det att hasta iväg snabbast möjligt för att samla ihop den stora och tokiga familjen E och sedan förflytta sig hem till familjen Ljusexpert. Där bjuds det på lysande mat utan svamp och broccoli. Det är kärlek det. Det bjuds även på hockey. Kärlek som sagt var. Förhoppningsvis bjuds det också på en seger för det svartgula laget som kallas AIK. Rögle borta är givetvis en knepig nöt att knäcka, men med stärkt självförtroende från senaste segern mot Modo känns allt möjligt. Forza AIK!
Hur lördagskvällen sedan avslutas kan man aldrig riktigt veta. Mycket beror ju givetvis på när vi åker hem från familjen Ljusexpert. Blir det relativt tidigt finns det nog en stor möjlighet att det dukas upp med glass och lite läsk. Kanske framför en film? Vore trevligt.
Hur ser din lördag ut?
Finn ett fel och vinn finfina priser
Vad var det då för "fel" som jag nu åtgärdat? Finns det någon uppmärksam som ser någon skillnad?
Veckans Partymysfredag
Äntligen fredag och återigen partymys för hela slanten. Familjen E fullkomligt älskar partymysfredagarna utöver de allra flesta andra dagarna i veckan. Herr E gillar dem dock som allra mest först efter klockan 15.00 då han har klivit ut ur lärarblåstället på fullaste allvar. Då vankas nämligen myspys med stående inslag av lek, lite godare middag, Barda, godsaker och en familj som sitter näranära varandra uppkrupna i soffan from hell. Dessa stunder måste helt enkelt upplevas för att förstå vilken osannolik kraft och mysfaktor de faktiskt besitter. You got to love it!
Dagens partymysfredag bjuder på ljuvliga mackor från Subway, skridskoåkning på Älvsbackarinken, varm (g)O'boy, mormors syltkakor, Barda, Let's Dance och när barnen somnat möjligtvis lite B&J framför Gossip Girl. Eller kanske en semla. Återstår i skrivande stund att se. Just nu känns en semla oerhört lockande.
Vad gör ni en partymysfredag som denna?
Åhléns halvahalvarea
Men, det blev andra fynd. Och billigare än vi någonsin kunnat ana. Först hade nämligen barnens mormor skickat med en slant för att fru E skulle inhandla finfina och makalöst prisvärda leksaker till de små. Väl på plats på Åhléns dök sedan barnens farmor upp och farmor som hon är såg hon givetvis till att det slank med en klädpåse hem till kidsen boendes på Valleystreet 8b. Leksaker och kläder alltså. Till makalösa priset av 0 kronor. Just det. Noll kronor. Nada. Inte ett smack. Reor är som sagt bra och väldigt uppskattade av familjen E, men farmödrar och mormödrar är onekligen ännu ett strå vassare.
Har du fyndat något på rean?
"If you seek Amy"?
Britney Spears känns väl onekligen som en tjej som den rosa bloggen helt enkelt måste tycka om. Hela Brittan känns ju liksom rosa. I like. Damen i fråga har nu återigen hamnat i blåsväder när hennes senaste singel lett till så mycket diskussioner att radiostationer i USA faktiskt hotar med bojkott. Singeln "If you seek Amy" har enligt dessa radiostationer ett så kontroversiellt innehåll att de helt enkelt känner att de inte kan spela den.
Det är textraden "All of the boys and all of the girls are beggin' to, if you seek Amy" som fått en rad olika DJ:s att gå i taket. Radiomedarbetarna anser att de fyra sista orden är en ordlek och låter som frasen "F-U-C-K me". När jag själv lyssnar på låten kan jag inget annat än hålla med om detta. Det känns mer eller mindre solklart faktiskt. Åtminstone i mina öron. Lyssna själva, hör ni?
If = F
you = U
See = C
K A= K
my = me
Enligt contactmusic.com ska Brittan nu tillbaka in i studion för att göra en mer rumsren version av låten genom att ta bort bokstaven "k" från ordet "seek". I själva verket är denna ordlek givetvis fullkomligt medveten. Ett genialiskt marknadsföringstrick helt enkelt. Och en ganska så rolig grej. Nu kanske det egentligen inte är superduperroligt att sjunga just fulheter som "fuck me", men att som den elefantiskt stora stjärna som Britney faktiskt är dölja detta budskap i en singel känns faktiskt både vågat och roligt. Eller vad tycker ni?
Källa: Aftonbladet
Uggsen har landat...
EJREVI.COM
Eftersom jag sedan ganska lång tid tillbaka, när sonen låg i magen, band fast mig på finfina adressen http://www.ejrevi.com/ kunde jag helt enkelt fixa det hela med några små enkla klick på musen och ett fjuttigt knapprande på tangentbordet. Lösningen blev den att bloggen ligger kvar på samma adress och ställe som tidigare, men kan dessutom nås genom tidigare nämnda adress. Vårt efternamn.com helt enkelt. Kan det bli mycket enklare än så? Synd bara att jag gift in mig i en släkt med typ världens, en hyperbole jag vet, svåraste efternamn. Menmen...
För att fira den nya adressen och det nya namnet på min rosa blogg har jag passat på att pilla ihop en liten ny design på min header. Nytt för bloggen är att fru E nu återfinns bland de övriga medlemmarna i familjen E. Trevligt, inte sant? Samtliga bilder i den finfina headern är tagna av bästaste Soof. Jag har med tillstånd stulit dem från hennes blogg. Det tackar jag för.
Frågan är nu vad just Du tycker om allt detta. Headern? Namnet? Nice?
An offer I can't refuse?
Min gode amerikanske vän, tillika modefotografen, Jamie Luca är delaktig i uppstartandet av ett nytt, fräscht och hett modemagasin for kids. Eller tweens som han så vackert uttrycker sig. Tanken är att magasinet ska ha en massa snyggochfinballa kläder och fräsiga modereportage, men också lite andra galenheter som tilltalar kids i och around Kalifornien. Namnet på denna skapelse är, tro det eller ej, Lutefisk. Jo, ni läste tokigt nog alldeles rätt. Lutfisk med lite norsk stavning alltså. Och eftersom det är nordisk anknytning på namnet fick bästaste herr Jamie den fullkomligt lysande visionen att en del av magasinet också skulle ha en nordisk anknytning. Därför fick jag helt plötsligt en förfrågan om inte lillstora jag kunde ha ett stående inslag i skapelsen. Ett stående inslag som skulle ta upp och på ett lustfyllt sätt belysa Sverige och de nordiska individernas underligheter. Tusen ord skulle det visst vara. På engelska givetvis. Det skulle tydligen bli tokigt svårt för de där tweensen over there att läsa i annat fall. Utöver mina ord skulle det även finnas bildbevis till dessa tokigheter. Och herr E som ännu inte inhandlat en finfin kamera att plåta med. Ojoj. Hur ska detta gå? Om det ska gå. Vad tycker ni, mina kära bloggläsare? Är detta något jag bör hoppa på? Ska jag, er käraste rosa bloggare, hips och vips bli såväl skribent som fotograf till ett modemagasin i självaste US of freakin' A? Skulle jag ens ha en rimlig chans att klara av det?
Och vad fasiken skulle jag skriva om? Möjligtvis om svenskarnas syn på befolkningen over there? Eller kanske ska jag riva eller befästa de svenska myterna? Om underliga svenska traditioner? Jag vet faktiskt inte riktigt. Grejen måste ju bli rolig för att kidsen ska bli nöjda. Det känns nästan som att jag skulle kunna få lite skrivångest faktiskt. Kanske. Maybe. Fast man kan ju aldrig riktigt veta förrän man har testat. Eller hur?
Tips? Förslag? Tankar?
Idag är det lördag!
Familjen E
Visst är det en onekligen söt liten, kanske delvis stor åtminstone i vissa fall (läs herr E), skara som ligger och slappar på golvet? Skönt. Snart vankas det middag och partaj där discoprinsessan tillika innebandyspelerskan FL firar 30 jordsnurr på planeten Tellus. Trevligt. Även den finfina bräckliga mamman firas idag. Det missar vi tyvärr, men härmed skickas en stor grattiskram from the Valley.
Just another partymysfredag
Anyone up for some soppa?
Idag när herr E kom hem och fullkomligt utsvulten och frusen klampade innanför dörrarna på Valleystreet fick man sig ett onekligen hjärtligt och varmt välkomnande. Sonen, den kreative och omtänksamme, hade spenderat eftermiddagen med att göra en sagolik soppa. Lovely. En soppa som skimmrade i en, med något partiska ögon sett, lätt rosa nyans innehöll all världens tänkbara ljuvligheter. Låter inte rödbetssallad, chokladsås, bröstmjölksersättning, mjöl, vatten, maränger, pulver till grekisk salladsdressing, Rhode Islanddressing, Johnny's senap, florsocker, en tepåse black currant, ketchup samt en skvätt avslagen Coca Cola fantastiskt gott så säg.
Jag mäter just nu 3 meter över havet...
Underbart. Jag har onekligen varit lite sådär halvslö med att lägga in ett nytt blogginlägg sedan sist. Orken har liksom inte velat infinna sig sedan det hastiga inlägget om de där lurviga skorna till fru E. Dessutom har tiden varit tokigt snabb på sistone. Nu fick jag dock en megamastodontegokickhyperboost via en alldeles förträffligt fantastisk kommentar.
"Hej herr (och fru) E.
Jag har smygläst bloggar ett tag nu utan att kommentera, så jag tillägnar min första kommentar nånsin till dig bara för att du verkligen är en av de mest omtänksamma personer jag känner! Du skriver otroligt bra och kärleken till din familj genomsyrar hela din blogg (den är inte egentligen rosa, det är the luv som vi ser;-)) och jag vill bara att du ska veta att du genom detta har inspirerat mig att starta min egen hemliga blogg. Hemlig för att jag inte vill avslöja min eller de inblandades identitet, så kommer du på vem jag är så får du gärna hålla det för dig själv:-)"
Bakom den förträffligt fantastiska kommentaren står en förträffligt fantastisk människa som kallar sig Tesstamente. Människan i fråga vill än så länge vara hemlig och likt en superhjälte som sprider glädje och trygghet omkring sig hålls identiteten givetvis hemlig. Det är helt och fullt okej för mig. Likt en superhjälte räddade Tesstamente faktiskt också min dag. Kommentarer like this I really enjoy! Tack!
Den hemliga bloggen det skrivs om verkar onekligen spännande och illustrationerna är ingenting annat än lovely. Jag kan garantera er läsare att detta blir en blogg att följa. Kolla för er själva. Jag hade gärna fortsatt att sitta här och ösa ur mig ytterligare superlativ, men jobbet kallar. Tyvärr.
Dagens Outfit - Uggs
Min kära fru E har gått omkring här hemma och trånat efter dessa Uggs i stort sett hela vintern och förmodligen också ett tag innan dess. För någon dag sedan fick jag höra att hon minsann skulle inhandla sig ett alldeles eget par lagom till nästa vinter eftersom manbehövervinterskorochmankankanskehaturochfyndademyadayadabilligtyadayadachsåvidare. I huvudet på herr E gick det liksom inte ihop. Varför ska man vänta till nästa vinter när det är vinter redan nu? Anledningen var givetvis att vi till kommande vinter säkerligen hade mer pengar i hushållskassan då vi båda, åtminstone mest troligen, befinner oss i arbete till skillnad från idag då den ena inkasserar fet föräldrapenning. Den anledningen är ännu en ekvation som inte riktigt går ihop i huvudet på herr E. Sååå många kronor kostar ju dessa skor ändå inte. Många, men inte sååå många.
Därför. Idag klickades det hem ett par finfina svarta Uggs till finfinaste fru E.
Welcome to the working week
Om inte speciellt mycket mer än ungefär ganska så precis sju futtiga timmar börjar arbetsåret 2009. Jag är inte direkt laddad. Till skillnad från väldigt många andra, ni i bloggsfären kanske tar åt er?, gillar jag det här med ledighet jättemycket. Givetvis inte på bekostnad av att vara arbetslös. Skulle jag dock vara oförskämt förmögen skulle jag inte alls ha några som helst problem med att vara ledig. Tvärtom. Jag skulle vara ledig med glädje. Tänk så mycket kul man skulle kunna göra. Och tänk så mycket man skulle kunna slappa. Jag gillar båda dessa lägen. Göra. Slappa. Nice.
Nu är jag dock inte det minsta oförskämt förmögen och istället snarare oförmögen att vara ledig. Jag jobbar ju till och med extra på helger every now and then. Pengar. Visst. Och pengar kan onekligen vara bra att ha. Ibland önskar jag dock att mina extra jobb kunde vara mer på natten när övriga i familjen E sov. Jag är ju ändå uppe liksom. Men, men... Det kanske kommer...
I samband med årets första arbetsdag var tanken att även starten på mitt "nya liv" skulle infalla. En veckas sjukdom, en dotters insjuknande ch en utflyttning av morfars lägenhet kom dock mitt i mellan herr E och dennes uppladdning på denna nystart. Frågan är således m jag verkligen orkar ta tag i detta redan imorgon. Eller idag är det ju i sanningens namn. Vad tror du? Jag är smått skeptisk, men hoppas. Och så länge det finns hopp är allt möjligt, eller hur?
Mitt nya liv handlar i grund och botten allra mest om att få ut mer av mig själv. Eller på sätt och vis kanske också lite mindre. Lite mindre herr E helt enkelt. Mindre fett, mindre vakna nätter och mindre slöheter. Jo, jag kan vara ordentligt slö ibland. I hate to break it to you, men så är det. Sorry.
Mindre fett problemet ska jag lösa på det enda vettiga vis jag vet. Genom att räkna points. Tro nu inte att jag är sponsrad av Viktväktarna, men det här med pointsräkning har fungerat rent ut sagt magiskt bra för mig tidigare under åren. Nästan rent ut sagt sjukligt bra. Ojojoj... ni hör väl att jag har makalöst för högt ställda förväntningar på detta? *Gulp*
Mindre vakna nätter är nog en betydligt lättare uppgift att lösa. Det ska väl inte vara omöjligt om man själv liksom ger sig Fantomen på att det ska vara så. Planen är att jag från och med imorgon kväll ska vara i säng innan klockan är 00.00. Till detta vill jag verkligen önska mig ett stort, megastort lycka till. Good luck helt enkelt.
Och nu då? Ja, nu återstår det väl inget annat än att bita i det sura arbetsäpplet och slänga sig i säng (jag ligger dock faktiskt redan till sängs med laptopen i knät), sluta ögonen och se till att ladda riktigt ordentligt inför kommande äventyr i den fantastiska värld som kallas arbetslivet.
Hur länge ska man sova egentligen?
Jag hade jätteont I huvudet I morse när jag vaknade runt halv 9-tiden. Eller när sonen vaknade rättare sagt. Det är liksom han som bestämmer när jag ska vakna här hemma. Jag kravlade mig ner till mellanvåningen och fixade välling, slog på tv:n, hjälpte sonen på toa allt sånt. Huvdvärken, den elefantiska, vägrade att släppa. Efter en stund steg även fru E upp tillsammans med den lila söta dottern. Kära, bästaste fru E. Jag berättade om min elefantiska huvudvärk och bad om att få sova en liten stund till. "Det går bra." Underbart, tänkte jag och smög snabbt upp på övervåningen.
Nu, alldeles just precis för sisådär 30 minuter sedan väcks jag. "Mikke? Nu är klockan halv tre. Är du vaken?". Fru E står i hallen och skriker. Hallå?! HALV TRE?! Inte fasiken hade jag väl tänkt sova sååååå länge? Kära och bästaste fru E hade dock dragit på stan och "tröstshoppat" som hon kallade det. Tydligen hade hon försökt att konversera en aning med mig. "Jag drar på stan nu... yadayada... är du med?". Jag minns givetvis ingenting alls av detta. Inte ett smack. Och här sitter jag nu förvirrad. Nyvaken. Är dessutom bortbjuden på middag till grannkamraterna lagom till ishockeyn som börjar om ungefär 51 minuter. Allt känns väl inte riktigt superduper på topp om jag ska vara fullkomligt ärlig. Och hur ändå in i Bergsbyn ska jag någonsin lyckas somna inatt?
Huvudvärken är dock makalöst mycket bättre. Nu duschen.
Pop-Up Shitdisco - Ok?
Still ill
Bedrövligt. Inte är det väl i sjuksängen som man på bästa sätt njuter av sina sista dagar i ledighet. Nej. Nej. Inte alls. Imorgon (idag?) var tanken att jag skulle gå tillbaka till jobbet i och med årets första arbetsdag. Tyvärr vill kroppen något annat då sjukheten består och kvarstår. Idag har det dock skett stora framsteg och herr E mår onekligen bättre än igår och förrgår. Kanske beror det en hel del på semlan som svärmor så vänligt levererade idag. Who knows? God var den dock. Årets första semla. Ni som känner mig väl vet hur mycket jag älskar dessa underverk och förstår nog den magiska kraft och inverkan bakelsen i fråga kan ha på arme lilla mig. Snörvel. Nu ska jag sniffa lite nässpray och sen återgå till sängen. Sjuksängen. På återseende.
Badankorna Ejrevi
Ingen snusksurfare i världen kan hålla mig ifrån att lägga ut en liten oskyldig bild på våra fantastiska badankor till barn. Lillasyster stormtrivdes onekligen i badet med den stora, stolta, men också delvis ovarsamma, brodern. Som förälder till de två myser man massormassor hela dagen ända fram tills det är dags för sovatajm. Jo, just det. Läggning. Just då tycker jag inte riktigt om mina barn... iallafall inte sådär supermegadeluxemycket som jag gör precis varendaste annan sekund jag andas. Jag vet. Jag kanske är hemsk. Eller. Nej. Inte alls. Inte det minsta faktiskt. Jag älskar ju de små liven över allt annat ni tänkas kan.
...men tänk om de ändå kunde ta och somna någon
[foto | privat]
Förlust. Feber och Fasansfull huvudvärk
Matchen slutade med storförlust 1-5. De två sista i tom kasse. Skillnaden denna gång var främst effektiviteten i powerplay. Sverige hade massor av möjligheter till att spela med en man mer på banan utan att detta resulterade i mål. Kanada hängde samtidigt två baljor i PP trots betydligt färre möjligheter.
Sämst på plan var för övrigt domarna. De kunde helt enkelt inte stå emot det enorma trycket från Kanada och den massiva publiken. Detta ledde till att Kanada fick göra i stort sett vad de ville på isen. Sjukt. Sveriges stjärnmålvakt, Jakob Markström, blev påkörd och överkörd flera gånger. Minst två av dessa gånger var det fullkomligt omöjligt att inte se att spelarna körde över honom med mening. Sånt ska inte få hända och inför turneringen var just det här med att man inte rör målvakterna ett direktiv från domarna till lagen. Det efterlevdes inte det minsta inatt.
När hockeyn var slut blev det sovatajm och jag frös så in i bänken. Feber såklart. 38,6 grader. Med tanke på min naturligt låga temp på 36 grader är jag nog ganska sjuk ändå. En tung huvudvärk som krydda på moset känns inte heller så värst kul. Min fantastiska fru E har dock låtit mig sova länge idag. Alldeles tills ganska så nyss faktiskt. Hon är onekligen lovely. Förhoppningsvis orkar jag tack vare detta och Alvedon och Ipren vara nästan som vanligt resterande delen av dagen. Hoppas.
Nu tar vi guld...
...och jag befinner mig på första parkett sittandes i soffan iklädd den blågula stassen. Det var 28 år sedan första och sista gången Sverige tog ett guld i juniorvärldsmästerskapen i ishockey. Ifjol var det nära sedan Larsson petat in en sen kvittering och tagit matchen till sudden death. Där blev det dock plötslig död för svenskarnas del då Kanada snöpligt fick in ett skitmål. På ett sätt var det kanske rättvist den gången. Fast nog kändes det onekligen surt.
Nu känns det dock som att chansen är betydligt större att Skellefteåpojkarna Rundblad och Erixon tillsammans med burväktaren Markström och de andra kan kriga hem landets andra guld. Många är faktiskt helt övertygade om att det kommer att bli just på det viset. Själv är jag långt ifrån övertygad. Jag hoppas dock. Och håller tummen.
Aftonbladets Mats Wennerholm menar att Sveriges lag är bättre på allt och räknar upp 10 skäl till att Sverige vinner finalen som drar igång om ganska precis 10 futtiga minuter. Enligt Wennerholm finns det bara två skäl som talar för värdnationen. Bara två?
"Vad är det då som talar för Sverige i natt?
Jo, en bättre målvakt, bättre form, bättre spel, bättre självförtroende, bättre defensiv, större hunger och att de två huvuddomarna i JVM-finalen kommer från Ryssland och Schweiz. Ingen amerikan den här gången.
Och ett bättre LAG.
Det som talar för Kanada är 20 000 galna kanadensare i ryggen på läktarna i Scotiabank Place och den flax de haft hittills i turneringen. Ja, inte bara flax. I matchen mot USA startade inte matchuret i andra perioden och en utvisad kanadensare kom in på isen åtta sekunder för tidigt. Då gjorde Kanada 4-3." - Wennerholm
Hur jag än försöker räkna har jag svårt att få ihop det till 10 skäl för svensk seger. För att trixa ihop 10 skäl måste jag räkna båda huvuddomarna som varsitt skäl och sedan faktumet att det inte är en amerikansk domare som ytterligare ett skäl. Det känns lite överdrivet. Don't you think?
Jag håller med om en del. Främst det om den bättre målvakten. Där råder det inget tvivel. Markström har varit makalöst stabil och kan helt klart bli den som säkrar guldpengen. Angående bättre form, spel, självförtroende och defensiv har jag svårt att uttala mig. Jag tror nog att Kanada också känner sig rätt kaxiga på hemmaplan och efter "strulet" mot Ryssland kan vi nog räkna med att defensiven är mer på hugget inatt. Formen har kanske svajat en del, men flaxformen verkar onekligen hålla i sig. Frågan är vilken form som är mer avgörande? Och hungern då? Ja, nog fasiken vill varendaste kanadick vinna ett guld på hemmaplan. Right? Givetvis, klart som korvspad. Det kommer med andra ord att bli en stenhård kamp.
De 20 000 fansen på läktarna kommer nog ganska garanterat att ge hemmalaget lite extra råg i ryggen. Samtidigt skapar det givetvis också lite press. Vid det här laget borde de dock vara ganska så vana med det enorma tryck de konstant haft på läktarna genom hela turneringen. Det är oerhört mäktigt att höra publiken gå bananer varje gång Team Canada är i närheten av en farlighet i offensiv zon. Man tror lätt att de har öppet mål nästan varje gång. Ojojoj. Det måste kännas ganska jobbigt som försvarande lag att konstant känna sig utsatt och i fara.
Superkampen mellan Hedman och Tavares då? Ja. Det känns tyvärr som att Tavares är överlägsen i den här turneringen. Hedman har varit ganska osynlig. Tyvärr. Jag hoppas att han är makalöst bra denna match. Att Tavares kommer att vara bra. Det räknar jag med. Också tyvärr.
Nåväl. Nu drar det alldeles strax igång och sändningen har precis startat. Själv ska jag gå och fixa till en liten hockeylatté som finfin uppladdning. Forza Sverige. Sassa brassa mandelmassa vi vill se nätet rassla!
Källa: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet
Landhockey, just like back in the days
Välkomna till Dalgatan och kvällens match mellan Skellefteå AIK och Sverige.
AIK ställer upp med följande lag - i mål, nummer 30 Nicklas "Pumba" Dahlberg. (son E)
...och Sverige ställer upp med en högerforward - nummer okänt Hubert Eriksson!"
*stort jubel och häftig intromusik*
Även papporna deltog aktivt, men var tydligen så pass rörliga att de inte ens fastnade på bild.
Grumme Citronsåpa
"Grumme Gul- och Grönsåpa har använts i flera hundra år och är fortfarande ett oslagbart rengöringsmedel som moderna allrengöringsmedel har svårt att tävla med. Hus och hem blir rena utan en massa kemikalier!
Grumme Såpa tillverkas av renaste tallolja och är en naturprodukt från den svenska skogen." - www.grumme.nu
'Coz pink is the new kinda lingo!
Pink it's my new obsession
Pink it's not even a question,
Pink on the lips of your lover, 'cause
Pink is the love you discover
Pink as the bing on your cherry
Pink 'cause you are so very
Pink it's the color of passion
'Cause today it just goes with the fashion
Pink it was love at first sight
Pink when I turn out the light, and
Pink gets me high as a kite
And I think everything is going to be all right
No matter what we do tonight
You could be my flamingo
'Coz pink is the new kinda lingo
Pink like a deco umbrella
It's kink - but you don't ever tell her
I want to be your lover
I wanna wrap you in rubber
As pink as the sheets that we lay on
Pink it's my favorite crayon, yeah
Nytt år och nya möjligheter.
Hemma:
Vi har i år blivit fyra i familjen E. Könsfördelningen är nu mer jämlik än någonsin tidigare. Två av vardera kön. Killarna är dock starkare. Eller det är iallafall vad sonen bestämt vill hävda.
Sonens rum står äntligen klart. Planeringsstadiet pågick sisådär hela året (och kanske också fjolåret) för att vara exakt. Själva utförandet av planen gick desto snabbare. Precis i enlighet med de sista planerna stod det klart lagom till julaftonsmorgonen. Och fint blev det! Blogg om detta kommer som utlovat snart. Jag ska "bara" försöka lyckas få till några fina kort...
Vår rumssoffa har under 2008 onekligen upplevt sitt tyngsta år någonsin. Den utopiska förhoppningen var att soffan from hell skulle kunna leva vidare ytterligare 2-3 år, men vi inser att den mer eller mindre är död redan nu. Tyvärr. Rest in pieces.
Jobbet:
Det fantastiska arbetslaget krympte ordentligt i storlek och även om det fortfarande är ett fantastiskt arbetslag så saknas de som gått vidare på andra stigar och nya äventyr.
En härlig möjlighet till fortbildning dök upp och togs till vara på i och med VILJA-programmet. Det känns oerhört inspirerande och utmanande att se hur detta fortlöper under 2009 och vilka vägar och dörrar som öppnas tack vare detta.
Herr E:
Jag kan väl kanske inte direkt påstå att det har hänt speciellt mycket med just självaste herr E. Noterbart är kanske att min naturliga hårfärg för stunden är mer synlig nu än någonsin under de senaste 10-12 åren. Inte ett endaste grått strå så långt ögat kan nå. Ung inte enbart i sinnet.
Kärleken:
Det är svårt att påstå något annat än att kärleken blomstrar och är välmående med två så fantastiskt underbara barn som sonen och dottern i familjen. Samtidigt är det precis lika svårt att inte erkänna att det i och med dessa två små underbara främst fokuseras på familjens kärlek. Det är betydligt mer mamma och pappa än herr och fru E. Absolut inget ont om det. Bara ett faktum.
Och vad händer då 2009?
I livet som jag gillar att benämna som mitt:
Planen är att jag inom en mycket snar framtid ska styra upp mig själv och bli ännu bättre man, människa och person än den jag är idag. Det går. Och jag känner att jag vill sträva efter en förfining på fler än ett plan. Hur detta egentligen kommer att se ut och vad det innebär är inte helt klart i skrivande stund, men jag lovar heligt och dyrt att det kommer att rapporteras right here. Stay tuned.
Jag hoppas också innerligt att ingenting denna gång kan komma i vägen mellan mig och min ack så efterlängtade föräldraledighet. Jag grinar inombords varendaste gång jag tänker på det hårda och bittra faktum att jag inte var hemma med min son Sander. Omständigheterna tillät det helt enkelt inte den gången. Nu får ingenting hindra detta. Jag kommer inte att tillåta det.
Jag ser också fram mot en spännande höst med VILJA-programmet. Jag hoppas, tror och räknar med att detta kommer att ge mig en ordentlig skjuts i min personliga utveckling. Och kanske också rent karriärsmässigt. MEN. Inte på bekostnad av min föräldraledighet. Nej. Nej. Absolut inte.
I hemmet:
Planen är att det ska ske en utbyggnad av mellanvåningens balkong. Jag hoppas så in i bänken att detta blir av. Det skulle onekligen skapa helt nya och fantastiskt trevliga möjligheter. Vill det sig riktigt väl byggs det kanske en altan även på bottenplan i samma veva. Och vill det sig mirakulöst väl kanske det också dyker upp ett eller annat fönster på vår kortsida. Det skulle onekligen vara nice.
Stellas rum ska färdigställas. Det lär ske relativt omgående faktiskt. Det känns åtminstone så just nu. Återstår dock att se om så blir fallet. Hoppashoppashoppas.
Kanske ska det tapetseras och fixas och donas i vardagsrummet. Det känns så just nu. Är märkbart less den bruna tapeten även om jag samtidigt gillar den. Den skapar lite myspysig känsla liksom. Det kan dock mycket väl bli så att den väggen blir svartaktig och att soffan också blir svartaktig inom kort. Ni minns soffan from hell som jag nämnde här tidigare i inlägget, visst?
I världen:
2009 kommer att präglas av dystra besked för många. Många fler än de som redan fått lämna sina arbeten kommer att bli arbetslösa på grund av finanskrisen. Dessa tjänster kommer att hamna på listan över besparingar som olika företag kommer ägna sig åt 2009. Tyvärr.
Lågkonjukturen kommer förmodligen att sätta allt större avtryck på den klimatalarmistiska politiken. Ett nytt Kyotoavtal kommer säkerligen att komma fram, men det blir garanterat mycket urvattnat och meningslöst precis som det förra. I övrigt kommer nog klimatdebatten att sakta somna in i media. Tyvärr.
Lågkonjukturen och arbetslösheten kommer alltså enligt min prognos att dominera 2009 och klimatfrågan kommer i och med detta förmodligen allt mer i bakgrunden. Tyvärr som skrivet.
I sportens värld:
Linköping tar ä n t l i g e n, sett med klubbenögon, SM-guld i ishockey. I finalen besegrar de Färjestad ganska enkelt. De svartgula Skellefteåkrigarna blir utslagna i semifinalen mot de slutgilltiga mästarna. Också ganska enkelt tyvärr.
IK Rutin byter namn till Älvsbacka IK. Kort och gott ÄIK. Det rosa laget spelar sig också till en semifinalplats i årets slutspel. Där blir det dock förlust efter en oerhört risig insats från de rosa.
Vancouver Canucks tar sig till final i Stanley Cup. Mats Sundin gör dundersuccé, men i finalserien får de än en gång se sig besegrade av just New York Rangers. Markus Näslund sätter ironiskt nog den sista spiken i kistan.
Blackburn Rovers klarar sig med nöd och näppe kvar i högsta ligan efter en dramatisk sista omgång där Benni McCarthy grisar in ett hattrick och Rovers vinner med 3-2.
Seså. Ta nu gärna detta som en utmaning alla kära bloggande bloggläsare.