För en tid sedan fick jag ett erbjudande om en "gratis" t-shirt som jag fick designa alldeles själv. Detta tillfälle gick jag givetvis inte miste om. Nejnej. Tvärtom. Jag började ganska så direkt omedelbums att knåpa fram en t-shirt att trycka upp. Tyvärr hade jag just då en oerhört bristfällig fantasi och i och med att detta sammanföll med releasen av min nya bloggadresss - www.ejrevi.com - föll valet på det ni ser på bilden. Inte snyggt. Inte heller speciellt kul. Och inte ens gratis om sanningen nu ska fram. I vanlig försäljartrickordning fick man givetvis betala för frakten. Hatar sånt. Men eftersom 35 kr går till min egen rosa förening, IK Rutin, och dess innebandyspelande pojkar kändes det ändå fullt överkomligt. Är du sugen på en alldeles egen liten "gratis" t-shirt kan du med gott samvete klicka in här.

Åh, idag bjuds det på en finfin lördag i rasande tempo och med genomtrevligt sällskap. Före lunch blir det frukost med hemlevererat och nybakat bröd signerat en flitig grannpojke som säljer för sitt förening. Familjen E tackar givetvis aldrig nej till nybakt bröd på lördagsmorgonen. Det är onekligen ingenting annat än lovely. Förhoppningsvis blir det även lite skridskoåkning för bästaste sonen innan det blir paus för lunchintag och omspolning.

Efter lunch åker herr E till Kaplanskolan och spelar innebandy mot de där typerna som sjunger i dalen. Förhoppningsvis blir det vinst för det rosa laget och vill det sig riktigt väl kanske herr E även lyckas med konstycket att peta in en eller annan boll bakom motståndarnas målvakt. Det skulle onekligen vara trevligt.

När matchen är avslutad blir det att hasta iväg snabbast möjligt för att samla ihop den stora och tokiga familjen E och sedan förflytta sig hem till familjen Ljusexpert. Där bjuds det på lysande mat utan svamp och broccoli. Det är kärlek det. Det bjuds även på hockey. Kärlek som sagt var. Förhoppningsvis bjuds det också på en seger för det svartgula laget som kallas AIK. Rögle borta är givetvis en knepig nöt att knäcka, men med stärkt självförtroende från senaste segern mot Modo känns allt möjligt. Forza AIK!

Hur lördagskvällen sedan avslutas kan man aldrig riktigt veta. Mycket beror ju givetvis på när vi åker hem från familjen Ljusexpert. Blir det relativt tidigt finns det nog en stor möjlighet att det dukas upp med glass och lite läsk. Kanske framför en film? Vore trevligt.

Hur ser din lördag ut?

Britney Spears känns väl onekligen som en tjej som den rosa bloggen helt enkelt måste tycka om. Hela Brittan känns ju liksom rosa. I like. Damen i fråga har nu återigen hamnat i blåsväder när hennes senaste singel lett till så mycket diskussioner att radiostationer i USA faktiskt hotar med bojkott. Singeln "If you seek Amy" har enligt dessa radiostationer ett så kontroversiellt innehåll att de helt enkelt känner att de inte kan spela den.

Det är textraden "All of the boys and all of the girls are beggin' to, if you seek Amy" som fått en rad olika DJ:s att gå i taket. Radiomedarbetarna anser att de fyra sista orden är en ordlek och låter som frasen "F-U-C-K me". När jag själv lyssnar på låten kan jag inget annat än hålla med om detta. Det känns mer eller mindre solklart faktiskt. Åtminstone i mina öron. Lyssna själva, hör ni?

If = F
you = U
See = C
K A= K
my = me

Enligt contactmusic.com ska Brittan nu tillbaka in i studion för att göra en mer rumsren version av låten genom att ta bort bokstaven "k" från ordet "seek". I själva verket är denna ordlek givetvis fullkomligt medveten. Ett genialiskt marknadsföringstrick helt enkelt. Och en ganska så rolig grej. Nu kanske det egentligen inte är superduperroligt att sjunga just fulheter som "fuck me", men att som den elefantiskt stora stjärna som Britney faktiskt är dölja detta budskap i en singel känns faktiskt både vågat och roligt. Eller vad tycker ni?

Min gode amerikanske vän, tillika modefotografen, Jamie Luca är delaktig i uppstartandet av ett nytt, fräscht och hett modemagasin for kids. Eller tweens som han så vackert uttrycker sig. Tanken är att magasinet ska ha en massa snyggochfinballa kläder och fräsiga modereportage, men också lite andra galenheter som tilltalar kids i och around Kalifornien. Namnet på denna skapelse är, tro det eller ej, Lutefisk. Jo, ni läste tokigt nog alldeles rätt. Lutfisk med lite norsk stavning alltså. Och eftersom det är nordisk anknytning på namnet fick bästaste herr Jamie den fullkomligt lysande visionen att en del av magasinet också skulle ha en nordisk anknytning. Därför fick jag helt plötsligt en förfrågan om inte lillstora jag kunde ha ett stående inslag i skapelsen. Ett stående inslag som skulle ta upp och på ett lustfyllt sätt belysa Sverige och de nordiska individernas underligheter. Tusen ord skulle det visst vara. På engelska givetvis. Det skulle tydligen bli tokigt svårt för de där tweensen over there att läsa i annat fall. Utöver mina ord skulle det även finnas bildbevis till dessa tokigheter. Och herr E som ännu inte inhandlat en finfin kamera att plåta med. Ojoj. Hur ska detta gå? Om det ska gå. Vad tycker ni, mina kära bloggläsare? Är detta något jag bör hoppa på? Ska jag, er käraste rosa bloggare, hips och vips bli såväl skribent som fotograf till ett modemagasin i självaste US of freakin' A? Skulle jag ens ha en rimlig chans att klara av det?

Och vad fasiken skulle jag skriva om? Möjligtvis om svenskarnas syn på befolkningen over there? Eller kanske ska jag riva eller befästa de svenska myterna? Om underliga svenska traditioner? Jag vet faktiskt inte riktigt. Grejen måste ju bli rolig för att kidsen ska bli nöjda. Det känns nästan som att jag skulle kunna få lite skrivångest faktiskt. Kanske. Maybe. Fast man kan ju aldrig riktigt veta förrän man har testat. Eller hur?

Tips? Förslag? Tankar?

Underbart. Jag har onekligen varit lite sådär halvslö med att lägga in ett nytt blogginlägg sedan sist. Orken har liksom inte velat infinna sig sedan det hastiga inlägget om de där lurviga skorna till fru E. Dessutom har tiden varit tokigt snabb på sistone. Nu fick jag dock en megamastodontegokickhyperboost via en alldeles förträffligt fantastisk kommentar.

"Hej herr (och fru) E.
Jag har smygläst bloggar ett tag nu utan att kommentera, så jag tillägnar min första kommentar nånsin till dig bara för att du verkligen är en av de mest omtänksamma personer jag känner! Du skriver otroligt bra och kärleken till din familj genomsyrar hela din blogg (den är inte egentligen rosa, det är the luv som vi ser;-)) och jag vill bara att du ska veta att du genom detta har inspirerat mig att starta min egen hemliga blogg. Hemlig för att jag inte vill avslöja min eller de inblandades identitet, så kommer du på vem jag är så får du gärna hålla det för dig själv:-)"

Bakom den förträffligt fantastiska kommentaren står en förträffligt fantastisk människa som kallar sig Tesstamente. Människan i fråga vill än så länge vara hemlig och likt en superhjälte som sprider glädje och trygghet omkring sig hålls identiteten givetvis hemlig. Det är helt och fullt okej för mig. Likt en superhjälte räddade Tesstamente faktiskt också min dag. Kommentarer like this I really enjoy! Tack!

Den hemliga bloggen det skrivs om verkar onekligen spännande och illustrationerna är ingenting annat än lovely. Jag kan garantera er läsare att detta blir en blogg att följa. Kolla för er själva. Jag hade gärna fortsatt att sitta här och ösa ur mig ytterligare superlativ, men jobbet kallar. Tyvärr.

Om inte speciellt mycket mer än ungefär ganska så precis sju futtiga timmar börjar arbetsåret 2009. Jag är inte direkt laddad. Till skillnad från väldigt många andra, ni i bloggsfären kanske tar åt er?, gillar jag det här med ledighet jättemycket. Givetvis inte på bekostnad av att vara arbetslös. Skulle jag dock vara oförskämt förmögen skulle jag inte alls ha några som helst problem med att vara ledig. Tvärtom. Jag skulle vara ledig med glädje. Tänk så mycket kul man skulle kunna göra. Och tänk så mycket man skulle kunna slappa. Jag gillar båda dessa lägen. Göra. Slappa. Nice.

Nu är jag dock inte det minsta oförskämt förmögen och istället snarare oförmögen att vara ledig. Jag jobbar ju till och med extra på helger every now and then. Pengar. Visst. Och pengar kan onekligen vara bra att ha. Ibland önskar jag dock att mina extra jobb kunde vara mer på natten när övriga i familjen E sov. Jag är ju ändå uppe liksom. Men, men... Det kanske kommer...

I samband med årets första arbetsdag var tanken att även starten på mitt "nya liv" skulle infalla. En veckas sjukdom, en dotters insjuknande ch en utflyttning av morfars lägenhet kom dock mitt i mellan herr E och dennes uppladdning på denna nystart. Frågan är således m jag verkligen orkar ta tag i detta redan imorgon. Eller idag är det ju i sanningens namn. Vad tror du? Jag är smått skeptisk, men hoppas. Och så länge det finns hopp är allt möjligt, eller hur?

Mitt nya liv handlar i grund och botten allra mest om att få ut mer av mig själv. Eller på sätt och vis kanske också lite mindre. Lite mindre herr E helt enkelt. Mindre fett, mindre vakna nätter och mindre slöheter. Jo, jag kan vara ordentligt slö ibland. I hate to break it to you, men så är det. Sorry.

Mindre fett problemet ska jag lösa på det enda vettiga vis jag vet. Genom att räkna points. Tro nu inte att jag är sponsrad av Viktväktarna, men det här med pointsräkning har fungerat rent ut sagt magiskt bra för mig tidigare under åren. Nästan rent ut sagt sjukligt bra. Ojojoj... ni hör väl att jag har makalöst för högt ställda förväntningar på detta? *Gulp*

Mindre vakna nätter är nog en betydligt lättare uppgift att lösa. Det ska väl inte vara omöjligt om man själv liksom ger sig Fantomen på att det ska vara så. Planen är att jag från och med imorgon kväll ska vara i säng innan klockan är 00.00. Till detta vill jag verkligen önska mig ett stort, megastort lycka till. Good luck helt enkelt.

Och nu då? Ja, nu återstår det väl inget annat än att bita i det sura arbetsäpplet och slänga sig i säng (jag ligger dock faktiskt redan till sängs med laptopen i knät), sluta ögonen och se till att ladda riktigt ordentligt inför kommande äventyr i den fantastiska värld som kallas arbetslivet.

Jag hade jätteont I huvudet I morse när jag vaknade runt halv 9-tiden. Eller när sonen vaknade rättare sagt. Det är liksom han som bestämmer när jag ska vakna här hemma. Jag kravlade mig ner till mellanvåningen och fixade välling, slog på tv:n, hjälpte sonen på toa allt sånt. Huvdvärken, den elefantiska, vägrade att släppa. Efter en stund steg även fru E upp tillsammans med den lila söta dottern. Kära, bästaste fru E. Jag berättade om min elefantiska huvudvärk och bad om att få sova en liten stund till. "Det går bra." Underbart, tänkte jag och smög snabbt upp på övervåningen.

Nu, alldeles just precis för sisådär 30 minuter sedan väcks jag. "Mikke? Nu är klockan halv tre. Är du vaken?". Fru E står i hallen och skriker. Hallå?! HALV TRE?! Inte fasiken hade jag väl tänkt sova sååååå länge? Kära och bästaste fru E hade dock dragit på stan och "tröstshoppat" som hon kallade det. Tydligen hade hon försökt att konversera en aning med mig. "Jag drar på stan nu... yadayada... är du med?". Jag minns givetvis ingenting alls av detta. Inte ett smack. Och här sitter jag nu förvirrad. Nyvaken. Är dessutom bortbjuden på middag till grannkamraterna lagom till ishockeyn som börjar om ungefär 51 minuter. Allt känns väl inte riktigt superduper på topp om jag ska vara fullkomligt ärlig. Och hur ändå in i Bergsbyn ska jag någonsin lyckas somna inatt?

Huvudvärken är dock makalöst mycket bättre. Nu duschen.

Bedrövligt. Inte är det väl i sjuksängen som man på bästa sätt njuter av sina sista dagar i ledighet. Nej. Nej. Inte alls. Imorgon (idag?) var tanken att jag skulle gå tillbaka till jobbet i och med årets första arbetsdag. Tyvärr vill kroppen något annat då sjukheten består och kvarstår. Idag har det dock skett stora framsteg och herr E mår onekligen bättre än igår och förrgår. Kanske beror det en hel del på semlan som svärmor så vänligt levererade idag. Who knows? God var den dock. Årets första semla. Ni som känner mig väl vet hur mycket jag älskar dessa underverk och förstår nog den magiska kraft och inverkan bakelsen i fråga kan ha på arme lilla mig. Snörvel. Nu ska jag sniffa lite nässpray och sen återgå till sängen. Sjuksängen. På återseende.

...och jag befinner mig på första parkett sittandes i soffan iklädd den blågula stassen. Det var 28 år sedan första och sista gången Sverige tog ett guld i juniorvärldsmästerskapen i ishockey. Ifjol var det nära sedan Larsson petat in en sen kvittering och tagit matchen till sudden death. Där blev det dock plötslig död för svenskarnas del då Kanada snöpligt fick in ett skitmål. På ett sätt var det kanske rättvist den gången. Fast nog kändes det onekligen surt. 

Nu känns det dock som att chansen är betydligt större att Skellefteåpojkarna Rundblad och Erixon tillsammans med burväktaren Markström och de andra kan kriga hem landets andra guld. Många är faktiskt helt övertygade om att det kommer att bli just på det viset. Själv är jag långt ifrån övertygad. Jag hoppas dock. Och håller tummen.

Aftonbladets Mats Wennerholm menar att Sveriges lag är bättre på allt och räknar upp 10 skäl till att Sverige vinner finalen som drar igång om ganska precis 10 futtiga minuter. Enligt Wennerholm finns det bara två skäl som talar för värdnationen. Bara två?

"Vad är det då som talar för Sverige i natt?

Jo, en bättre målvakt, bättre form, bättre spel, bättre självförtroende, bättre defensiv, större hunger och att de två huvuddomarna i JVM-finalen kommer från Ryssland och Schweiz. Ingen amerikan den här gången.

Och ett bättre LAG.

Det som talar för Kanada är 20 000 galna kanadensare i ryggen på läktarna i Scotiabank Place och den flax de haft hittills i turneringen.  Ja, inte bara flax. I matchen mot USA startade inte matchuret i andra perioden och en utvisad kanadensare kom in på isen åtta sekunder för tidigt. Då gjorde Kanada 4-3."  - Wennerholm

Hur jag än försöker räkna har jag svårt att få ihop det till 10 skäl för svensk seger. För att trixa ihop 10 skäl måste jag räkna båda huvuddomarna som varsitt skäl och sedan faktumet att det inte är en amerikansk domare som ytterligare ett skäl. Det känns lite överdrivet. Don't you think?

Jag håller med om en del. Främst det om den bättre målvakten. Där råder det inget tvivel. Markström har varit makalöst stabil och kan helt klart bli den som säkrar guldpengen. Angående bättre form, spel, självförtroende och defensiv har jag svårt att uttala mig. Jag tror nog att Kanada också känner sig rätt kaxiga på hemmaplan och efter "strulet" mot Ryssland kan vi nog räkna med att defensiven är mer på hugget inatt. Formen har kanske svajat en del, men flaxformen verkar onekligen hålla i sig. Frågan är vilken form som är mer avgörande? Och hungern då? Ja, nog fasiken vill varendaste kanadick vinna ett guld på hemmaplan. Right? Givetvis, klart som korvspad. Det kommer med andra ord att bli en stenhård kamp.

De 20 000 fansen på läktarna kommer nog ganska garanterat att ge hemmalaget lite extra råg i ryggen. Samtidigt skapar det givetvis också lite press. Vid det här laget borde de dock vara ganska så vana med det enorma tryck de konstant haft på läktarna genom hela turneringen. Det är oerhört mäktigt att höra publiken gå bananer varje gång Team Canada är i närheten av en farlighet i offensiv zon. Man tror lätt att de har öppet mål nästan varje gång. Ojojoj. Det måste kännas ganska jobbigt som försvarande lag att konstant känna sig utsatt och i fara.

Superkampen mellan Hedman och Tavares då? Ja. Det känns tyvärr som att Tavares är överlägsen i den här turneringen. Hedman har varit ganska osynlig. Tyvärr. Jag hoppas att han är makalöst bra denna match. Att Tavares kommer att vara bra. Det räknar jag med. Också tyvärr.

Nåväl. Nu drar det alldeles strax igång och sändningen har precis startat. Själv ska jag gå och fixa till en liten hockeylatté som finfin uppladdning. Forza Sverige. Sassa brassa mandelmassa vi vill se nätet rassla!

Källa: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet och Aftonbladet

Pink it's my new obsession
Pink it's not even a question,
Pink on the lips of your lover, 'cause
Pink is the love you discover

Pink as the bing on your cherry
Pink 'cause you are so very
Pink it's the color of passion
'Cause today it just goes with the fashion

Pink it was love at first sight
Pink when I turn out the light, and
Pink gets me high as a kite
And I think everything is going to be all right
No matter what we do tonight

You could be my flamingo
'Coz pink is the new kinda lingo
Pink like a deco umbrella
It's kink - but you don't ever tell her

I want to be your lover
I wanna wrap you in rubber
As pink as the sheets that we lay on
Pink it's my favorite crayon, yeah