Jag hade jätteont I huvudet I morse när jag vaknade runt halv 9-tiden. Eller när sonen vaknade rättare sagt. Det är liksom han som bestämmer när jag ska vakna här hemma. Jag kravlade mig ner till mellanvåningen och fixade välling, slog på tv:n, hjälpte sonen på toa allt sånt. Huvdvärken, den elefantiska, vägrade att släppa. Efter en stund steg även fru E upp tillsammans med den lila söta dottern. Kära, bästaste fru E. Jag berättade om min elefantiska huvudvärk och bad om att få sova en liten stund till. "Det går bra." Underbart, tänkte jag och smög snabbt upp på övervåningen.

Nu, alldeles just precis för sisådär 30 minuter sedan väcks jag. "Mikke? Nu är klockan halv tre. Är du vaken?". Fru E står i hallen och skriker. Hallå?! HALV TRE?! Inte fasiken hade jag väl tänkt sova sååååå länge? Kära och bästaste fru E hade dock dragit på stan och "tröstshoppat" som hon kallade det. Tydligen hade hon försökt att konversera en aning med mig. "Jag drar på stan nu... yadayada... är du med?". Jag minns givetvis ingenting alls av detta. Inte ett smack. Och här sitter jag nu förvirrad. Nyvaken. Är dessutom bortbjuden på middag till grannkamraterna lagom till ishockeyn som börjar om ungefär 51 minuter. Allt känns väl inte riktigt superduper på topp om jag ska vara fullkomligt ärlig. Och hur ändå in i Bergsbyn ska jag någonsin lyckas somna inatt?

Huvudvärken är dock makalöst mycket bättre. Nu duschen.