Söndagsmorgnar kommer fram till och med den sista söndagen i april att se ut på i stort sett samma sätt every week. Herr E anar att han har bloggat litegrann om kidsgympafenomenet någon gång tidigare, men här följer ändå en kort breifing.

Kids + tid i gymnastiksal + fri lek + bollar i alla tänkbara storlekar och former + hinderbanor + innebandyklubbor + rockringar + ribbstolar + hopp + studs + balansgång + spring + skratt + diverse bus + lekar + tjockmattor + rep + hopprep + morgontrötta föräldrar = kidsgympafenomenet.

I skrivande stund är vi, om jag inte är helt ute på min söndertrampade Crescent, tio familjer som kommer att köra gympa med våra kids på söndagarna framöver. Oerhört trevligt och jag känner mig faktiskt både elefantiskt glad och stolt över att jag själv tagit initiativet till detta. Det började som ett test i slutet av förra året och blev ganska omedelbums en succé. Nice. Aktiva barn ska ju enligt forskning må så oerhört mycket bättre än inaktiva barn. Bra bra.

När gympan var slut ville sonen fortsätta att sporta så efter en hastigt ikastad "frunch" knöts skridskorna på och familjen E sparkade iväg till Älvsbackarinken. Där var vi ensamma, men sonen visade glatt upp lite nyinlärda moves som konståkerskan T visat dagen innan. Till favoriterna hörde"Tuppen" och "Köttbullen".

Fru E drog sedan iväg till hennes mor- och farföräldrar för att få ta del av lite bistånd i form av barnpassning och middag. Alltid uppskattat. Efter middagen blev det återigen skridskoåkning för sonen. Kan man vara träningsnarkoman redan som treåring? Morfar agerade tränare. Mormor och moster engagerad publik.

Själv drog herr E till Kaplanhallen och dömde lite innebandy. Det blev två matcher tillsammans med storebror J. 700 kronor rakt ner i spenderarbrallorna. Ändå ett ganska så helt okej extraknäck det där. Hyfsat kul. Hyfsat betalt. Och pengarna går allt som oftast till hyfsat roliga saker. Nöjen. I like.

Nu är det kväll. Barnen sover. Radhuset ser faktsikt hyfsat liveable ut. Skönt. Fru E passade på att gå på en finfin stavpromenad med grannflickorna strax innan kidsen skulle gå och sova. Det är hon väl värd och så länge hon hinner hem innan det är läggdags är jag ingenting annat än nöjd. När hon var borta passade jag på att städa. Som vanligt. Underligt nog brukar det gå bäst när fru E är borta. Jag har absolut ingen logisk förklaring på varför det är på detta vis. I vanlig ordning lämnade jag diskbänken till bästaste fru E. Det köper hon med glädje. En tyst, men väl genomtänkt överenskommelse.

Nu innan fulbloggandet är över och herr och fru E äntligen ska få gå vilse igen, Lost ni vet?, känner jag att jag måste skjuta upp den utlovade realesen av den där blå bloggen jag lovade att presentera ikväll. För en del av er, förmodligen de flesta då andra storbloggare redan länkat flitigt, är det mycket möjligt att den redan är väl känd vid det här laget. Men för er andra lovar jag att det kommer en presentation innan arbetsveckan tar vid. Okej? Håll ut.

Vad gjorde du idag?