Efter önskemål, från framförallt Mange, kommer jag här och nu att diskutera årets spelartrupp för ishockeylaget i mitt hjärta - Skellefteå AIK. Det har onekligen hänt en hel del på spelarfronten och det känns onekligen som en spännande uppgift att fundera, fantisera och kritisera vad de olika nyförvärven och förlusterna betyder för årets resultat. Nu tänkte jag först inleda med att visa hur det ser ut i dagsläget.

Tränare: Hans Särkijärvi (NY), Mats Lindgren
 

Nyförvärv: Hans Särkijärvi (tränare), Djurgården, Erik Karlberg (f), Skellefteå J20, Brad Moran, (f), Manitoba Moose, Mathias Månsson (f), Brynäs, David Rundblad (b) Skellefteå J20, Martin Lundberg (f), Skellefteå J20, Pavel Skrbek (b), Luleå, Gabriel Karlsson (f), Leksand, Christian Söderström (f), Färjestad, Niko Dimitrakos (f), Birmingham Senators.

Förluster: Per-Erik Johnsson (tränare), Färjestad, Jonas Lennartsson (b), Lee Goren (f) Färjestad, Pontus Petterström (f), Linköping, Fredrik Öberg (f), Björklöven, Miroslav Kovacik (f), Mikael Renberg (f), slutar, Marcus Kristoffersson (f), HK Dmitrov, Per-Anton Lundström (b), Leksand.

Truppen just nu:

Målvakter:

Nicklas Dahlberg

Andreas Hadelöv

Backar:

Erik Andersson

Fredrik Lindgren

Jyri Marttinen

Christoffer Norgren

Tobias Wiklund

David Rundblad (NY)

Pavel Skrbek (NY)

Vakant

Forwards:

Jimmie Eriksson

Erik Forssell

Kimmo Koskenkorva

Fredrik Krekula

Thomas Larsson

Kent McDonell

Anders Söderberg
Brad Moran (NY)

Erik Karlberg (NY) 
Mathias Månsson (NY)

Gabriel Karlsson (NY)

Martin Lundberg (NY)

Christian Söderström (NY)
Niko Dimitrakos (NY)

Om man ska analysera varje enskild del av truppen kan man inleda med en kort analys av tränarstaben. Den extremt folkkäre och omtyckte "Perra" har efter två oerhört framgångsrika säsonger lämnat staan för sin, och min, egen hemstad, Karlstad. Istället har vi fått Kirunasonen Särkijärvi vid rodret. Jag vet egentligen alldeles för lite om "Säcken" för att kommentera vad detta egentligen kommer att betyda, men känslan jag känner är positiv. Det fanns inte många tränare där ute som kändes speciellt lockande när man insåg att Perra skulle försvinna. Lener var en tränare jag kunde tänka mig. Särkijärvi en annan. Tommy Samuelsson en tredje. Efter dem fanns det inte speciellt många, om någon, fler som kändes intressant. Nu blev det som sagt Särkijärvi och jag är som sagt positiv...

Målvaktsparet ser precis likadant ut denna säsong som det gjorde ifjol. Förhoppningsvis ges "Pumba" lite fler chanser denna säsong. Inte för att jag har något mot Hadelöv, tvärtom, men för att talangen som herr Pumba besitter gynnas inte av att nöta bänk flera säsonger i rad. Jag tror dock att vi kan äkna med att Hadelöv ses som en ganska solklar första spade även denna säsong. För att förtydliga mitt resonemang skriver jag att laget på denna position ligger kvar på samma nivå som föregående säsong.

På backsidan har vi tappat Lennartsson och P-A Lundström. Och kanske ska man även räkna in Hakaana som en förlust? I mina ögon är det inga kanoner som lämnat oss. P-A kunde ibland göra kanonmatcher, men oftare var det kalkonmatcher med idiotgrejer som ledde till matchstraff och långt spel i numerärt underläge. Tyvärr. En P-A som alltid spelade på topp skulle jag gärna ha sett i AIK i år. Även Hakaana blandade och gav. Under fjolåret var det dock väldigt sällan man fick se några kanonmatcher från porslinsfinnen. Den sista förlusten, Lennartsson, gjorde sitt jobb som utfyllnadsspelare ypperligt och hade det inte varit för att vi har så otroligt duktiga juniorer i klubben just nu hade jag faktiskt kunnat tänka mig att ha honom kvar. Nu har den platsen dock fyllts av makalöst talangfulle David Rundblad och jag hoppas verkligen att den killen får några rejäla chanser redan i år. Vilken talang! Det andra nyförvärvet på backsidan heter Pavel Skrbek och kommer närmast från Luleå. Skrbek är en relativt stor och tung, stabil nhl-meriterad back som framförallt har sina styrkor i det defensiva spelet. Under sin tid i Luleå har han dock utvecklat sitt offensiva spel ytterligare och har under de tre senaste säsongerna snittat mellan 15-20 poäng per säsong. Utöver nämnda två nyförvärv planeras det även att värva in en till back. Denne ska enligt sportchefen vara en riktigt bra back - en kanon! Tanken är att det ska vara en back som behärskar det offensiva spelet och som kan vara ett vapen i power play. Om de lyckas hitta en sådan back återstår dock att se. Helst av allt hade man givetvis sett en viss herr Åkerman på denna plats, men, men... Kanske nästa säsong? I vilket fall som helst tycker jag att det är ganska solklart att backsidan har förstärkts en hel del till denna säsong.

På forwardssidan tappar vi hela 6(!) stycken spelare. De tyngsta förlusterna är, som ni förstår, givetvis Goren och Renberg. Det sistnämnde var kanske inte den rappaste skridskon under fjolåret, men hans ledaregenskaper och jävlaranamma är onekligen guld värt. Det blir svårt att ersätta helt klart. Utöver Goren och Renberg lämnar även alltid lika nyttige Petterström, slöfocken Öberg, sista-minuten-värvningen Kovacik och "idioten" Kristoffersson. Utav dessa tror jag att jag kommer att sakna Kristoffersson mest. Vissa stunder kunde han vara fullkomligt underbar. Tyvärr gavs han väl inte alltför många ärliga chanser att lyckas. Och tyvärr gjorde han väl kanske lite för mycket idiotiska grejer när han väl fick chansen. Tyvärr. Jag hoppas att unge herr Larsson kommer att ta ytterligare ett steg i sin utveckling och bli en riktigt jobbig jäkel att möta. Således behöver jag inte sakna Kristoffersson alls.

Petterström kommer jag att sakna, framförallt i boxplay, men killen behövde en nytändning och jag önskar honom verkligen lycka till. Öberg kommer jag nog inte att sakna speciellt mycket. Jag kunde bli galen på hans loja spelstil. Ibland var han dock otäckt kylig, men jag hoppas att någon annan kan ta över detta till i år. Kovacik togs in som utfyllnad när Ramstedt lämnade under fjolårssäsongen och kan inte ses som något större avbräck. Ramstedt saknar jag dock. Inte direkt för hans hockeyskills, men för att han var den enda som jag kände i spelartruppen. Min väg in liksom.

De nya spelarna som är tänkta att ersätta de förlorade och som allra helst ska lyckas göra jobbet lite bättre än de som lämnat är följande: Erik Karlberg (f), Skellefteå J20, Brad Moran, (f), Manitoba Moose, Mathias Månsson (f), Brynäs,  Martin Lundberg (f), Skellefteå J20, Gabriel Karlsson (f), Leksand, Christian Söderström (f), Färjestad, Niko Dimitrakos (f), Birmingham Senators. Spontant känns det helt okej. Kanske lite mer än okej, men frågan är om jag inte är lite färgad och positiv när jag tänker så. För att undersöka saken lite närmare ska jag ställa de nya mot de gamla och se var vi hamnar.

Mikael Renberg - Mathias Månsson
Kapten Renberg hade tjurskallen, skottet och grymma ledaregenskaper. Månsson kan inte skryta med några direkta ledaregenskaper, men skottet och målsinnet känns faktiskt vassare. För att inte tala om skridskoåkningen. Som helhet känns Månsson som en bättre hockeyspelare, men sett till Renbergs ledaregenskaper måste jag nog säga att det är hugget som stucket. +/-0
  
Lee Goran - Brad Moran
Underbare Goren var stundtals makalös och jag har svårt att se att någon spelare ska kunna vara så dominant som han faktiskt var vissa stunder i vinter. Tyvärr passade han kanske inte riktigt in i det spel, pang-pang hockey, som AIK behärskar bäst. Ibland såg han lite ensam ut därute på isen. Jag kommer dock att sakna honom. Det som dock glädjer mig är att vi får Brad Moran som ska ersätta just Goren. De två har tidigare spelat tillsammans och efter lite forskning på nätet är det tydligt att fansen alltid värderat Moran högre än Goren. Anledningen till detta är att Moran varit mer anpassad för att spela i en första, alternativt andra, lina. Han har dock aldrig riktigt behärskat att spela på den nivån i NHL, men i AHL har han mer eller mindre varit lysande. Mina förhoppningar om att han lyckas vara lysande även i elitserien är stora. Trots detta har jag dock svårt att se att han är bättre än Goren. Tyvärr. -1

Fredrik Öberg - Niko Dimitrakos
Den slöe öldrickaren Öberg har under de säsonger han varit i Skellefteå mer eller mindre gjort mig galen. Det borde vara olagligt att se så ointresserad ut när man spelar hockey. Killen har dock en enorm kyla och känsla när han är på hugget. Tyvärr var det lite för sällan under fjolåret. Nya Niko känns inte riktigt som en logisk jämförelse med Öberg då denne är en rapp skridskoåkare som går rakt på mål. En power forward med målsinne. Jag har stora förhoppningar även på denna spelare och väljer Niko före Öberg 6 av 7 dagar i veckan. Vilken dag som är den sjunde låter jag vara osagt, men det är inte en matchdag. +1

Pontus Petterström - Gabriel Karlsson
Pontus har aldrig riktigt lyckats blomma ut sådär ordentligt som jag tror att han kan. Kanske kan det hända för honom i ny omgivning i Linköping? Jag hoppas det. Det som krävs är dock att Pontus ser till att gå in lite tuffare i närkamper och använder två händer på klubban. Stundtals har det blivit lite väl mycket duttande från hans sida. Sen måste man givetvis klaga över det bedrövliga målsinnet. Jag kan för mitt liv inte förstå hur killen kan ha missat så många fina lägen som han har gjort under sin tid i Skellefteå. Makalöst! I boxplay är det dock få som gör ett bättre jobb än PP. Nyförvärvet Gabriel Karlsson lär få ungefär samma roll som Pontus har haft. Enda skillnaden, inte så liten heller, är att Gabriel kommer att lira center. Gabriel jobbar precis som Pontus oerhört hårt och har sina styrkor framförallt i defensiven. Tiden i allsvenskan verkar dock ha gett gott självfötroende även offensivt och jag vågar tro att han levererar mer än PP kommande säsong. Tyngden och storleken är ett annat plus.+1

Marcus Kristoffersson - Christian Söderström
Christian Söderström känns onekligen som en betydligt mer komplett ishockeyspelare än Marcus Kristoffersson. Det känns lite elakt att jämföra dessa två, men trots sina olikheter kändes det ändå som att det var dessa två som var mest lika. Det finns egentligen inget nyförvärv som tar Kristofferssons roll i laget. Jag antar att tanken är att Larsson ska fixa det helt och hållet på egen hand. Crippe Söderström har mer rutin, bättre handleder, rappare skridskoåkning och gör dessutom mängder av fler poäng. Sorry Kris. +1

Miroslav Kovacik - Erik Karlberg/Martin Lundberg
Personligen gillade jag Kovacik under hans korta tid i klubben. Kanske var han lite väl långsam och mesig ibland, men han gjorde sällan bort sig och ställde hela tiden upp för laget. Det var ju också det som var hans uppgift. Han var aldrig tänkt att vara en stjärna eller en matchvinnare. Han skulle, och var, en kompleteringsspelare som skulle gå in och döda tid när de andra återhämtade sig på bänken. Den uppgiften skötte han bra. Juniorerna Karlberg/Lundberg är egentligen inte alls samma spelartyp som Kovacik, men eftersom de får anses vara utfyllnadslirare blev jämförelsen självklar. Karlberg, och kanske framförallt Lundberg, är stora talanger att bygga på inför framtiden. Karlberg hann visa upp sig en del ifjol och gjorde det med bravur. Lunberg anses vara en av landets bästa spelare i sin årgång. Spännande. Jag hoppas verkligen att de lyckas spela till sig lite istid. Tack vare framtidsutsikten och att de faktiskt är två spelare vinner de kampen mot Kovacik. Klart. +1

Slutsumman blir +3, vilket borde innebära att forwardssidan, trots visst tvivel, faktiskt ser starkare ut i år. Skönt. Det som dock har försvagats en hel del är ledarbiten. Nu menar jag inte Särkijärvi och Lindgren utan lagkaptensämnen. De som känns ligga närmast till hand är Krekula, Norgren och McDonell. Jag tycker nog ingen av dessa tre känns klockren. Krekula lär få det tufft att ta en ordentlig plats i laget och kan i och med detta givetvis inte vara kapten. Det skulle se fånigt ut med en kapten på bänken. Norgren, som är mitt första val, har ingen tidigare erfarenhet av kaptensjobbet. McDonell kan inte språket och frågan är om vi är redo för en icke-svensk lagkapten? Oavsett vilket känns lagkaptensfrågan som ett problem.

En lösning som det spekuleras en hel del kring är att Mikael Renberg kommer tillbaka. Det ska tydligen hänga en tröja med nummer 19 på ryggen inne i omklädningsrummet. Och vid första ispasset ställdes en fråga till Särkijärvi angående Renberg och denne passade, med glimten i ögat, frågan vidare till sportchefen. Spännande. Jag skulle verkligen inte tacka nej till Renberg ytterligare en säsong. En given lagkapten skulle verkligen smaka mumma.

Nåväl, vad blir slutsatsen av allt mitt spekulerande? Jo, jag tror nog att det faktiskt är så att laget ser starkare ut i år. Tränarstaben och målvaktsposten känns som att den är ungefär ganska så precis likvärdig med vad den var ifjol. Backsidan känns bättre redan nu innan den sista "bomben" har landat och efter en väldigt grundlig analys känns även forwardssidan bättre. Vad detta betyder för seriespelet vet man aldrig, men jag sticker ut hakan och förutspår att vi hamnar på en sjunde plats. Följande lag placerar sig, enligt mina kalkyler, efter oss i tabellen: Luleå, Rögle, Brynäs, Södertälje och Djurgården. De två förstnämnda hamnar i kvalserien. Kom ihåg var ni läste det först.

Till alla er hockeyälskare lovar jag att inom kort återkomma med mina alldeles egna förslag på vilka formationer som bör spela tillsammans i vinter. I dagsläget känner jag dock att jag har lite för lite kött på benen för att kunna göra en rättvis bedömning. Kanske har jag mer att gå på efter torsdagens träning som jag har tänkt att besöka tillsammans med sonen. Första träningen för Niko och Brad. Kan bli intressant. Ses vi möjligtvis där?