Jo, jag vet att det kanske är fel av mig att heja på det faktum att det blir mörkt rätt snabbt ute dessa dagar. Kanske är det mer "rätt" att istället förbanna realiteten att det nu börjar skymma redan vid 6-tiden och att det också faktiskt blir riktigt, riktigt mörkt framåt kvällskvisten. Mörkret är ju ett synligt tecken på att sommaren och dess ljusa nätter är ett minne blott. De passerade som vanligt förbi i en rasande fart. I ärlighetens namn hann jag knappt med att njuta av de få futtiga dagar som bjöd på något som kunde liknas med värme. Det var få dagar, färre kvällar och nu är de förbi.

Nu står istället hösten, och vintern, den ack så kalla vintern, vid dörren och kanske borde man sörja? Det är ju inte sådär superkul med allt slask som väntar, snöskottningen, de kallaste vinterdagarna då temperaturen går långt under -20, alla de isiga bilrutorna som ska skrapas innan man kan åka till jobbet och sist men inte minst alla kalla morgnar när man helst av allt vill ligga kvar och mysa under täcket, men ändå måste tvinga sig själv att stiga upp, frysa och gå till jobbet. Mörkret som nu glider in över Älvsbacka är ett tecken på att vi snart får uppleva allt detta och kanske borde vi gråta åtminstone litegrann.

Men nej, inte just nu. Iallafall inte på Dalgatan 8b. Nejnej. Här passar vi istället på och myser i mörkret. Äntligen kan vi plocka fram alla tusenmiljoner ljuslyktor jag inhandlat av den söta och trevliga butiksägarinnan i, vad som fru E och svärmor påstår vara, min favoritaffär. Det är mysigt. Jag gillar ju att ha tända ljus och kan nästan tycka att familjen Ejrevi borde rymma lite fler här och var i vårt lilla radhus. Att tända ljus en sommarkväll där solen knappt går ner kan vara trevligt, men aldrig lika stämningsfullt och mysigt som när mörkret infunnit sig utanför fönstret. Så därför - Heja mörkret! Du är välkommen!

Hur känner du inför mörkrets intåg?