Igår var det onsdag och stora besiktningsdagen. Först skulle bilen, ni vet den röda kombin tillika Svenssonbilen, genomgå en undersökning från topplock till tålyse. Jag oroade mig för två saker. Det ena baklyset har during the ice age krånglat, strulat, glappat och inte alls velat fungera som sig bör. Jag ville givetvis åtgärda detta innan själva besiktningen och ställde därför in bilen på uppvärmning i ett varmt och mysigt garage innan själva lampbytet skulle genomföras. MEN, vad händer efter att bilen blivit upptinad och fin? Jo, lampan fungerar givetvis fläckfritt. Nice.

Det andra som jag oroade mig för var faktiskt en så viktig atteralj som bilbältet på förarsidan. Ibland vill det liksom haka upp sig och inte alls rulla ut sådär glatt och smidigt likt en röd matta längs Walk of Fame. Idag fungerade det dock smidigt och rulligt värre. Härligt.

Vad jag inte alls hade oroat mig över var avgassystemet. Bilen har ju enligt mig själv inte bullrat eller brummat mer än den normalt brukar under den senaste tiden. Jag borde dock ha oroat mig över just detta. Efter lite pillande från herr besiktningsman blev det ett stort hål i avgasröret. Not cute. I och med hålet gick det inte att genomföra en ordentlig koll av avgasutsläppet. Resultatet blev därför ombesiktning. Inte kul alls.

Något som var lite roligare var eftermiddagens egna besiktning. Det var nämligen dags för herr E att göra återbesök angående sin egen hälsoprofil. Inför detta kunde man faktiskt urskilja en gnutta ångest, men väl på plats kändes det bara finfint. Och även resultatet blev finfint. Allt var förbättrat sedan hälsobesiktningen senast genomfördes. Vilopulsen, maxpulsen, sänkan, syreupptagningen, rörligheten, ja, allt var bättre! Och jag som egentligen inte ens ansträngt mig speciellt mycket. Trevlanstrevlans. Förhoppningsvis kan jag förbättra mig än mer till nästa gång. Det får bli min nya målsättning. For now.

När ska du eller din bil besiktas nästa gång?