Min son är onekligen sin pappa upp i dagen. En söt, charmig och lat tjejtjusare. Nu kanske ni tror att jag vill hävda att självaste herr E är allt detta även i skrivande stund, men nejnej. Icke sa Mikke. Det enda som känns 100%igt adekvat med herr E i dagsläget är nog adjektivet lat. Tyvärr. Räkneordet "En" stämmer iofs kanske också in rätt bra. Även om jag delvis känner mig stor nog för att kunna räknas som två. Åtminstone en och en halv. Men nu svamlar jag.

I mina yngre dagar kändes dock beskrivningen på min son ganska ypperligt överensstämmande med en beskrivning på herr E. Ni som sett mig graciöst glida runt i midjekort kavaj (jag hävdar bestämt att ni sett i syne vad gäller mitt klädval) på mellanstadiediscon i Bergsbyn vet kanske just precis vad jag menar? Jag måste onekligen ha varit både söt och charmig. Och att jag var en tjejtjusare var det inget snack om. Men nog om det...

Sonen säger ofta att han är kär i alla tjejer, men ska sanningen fram har han huvudsakligen två stora kärlekar i sitt liv. Den ena brukar ganska frekvent synas här och där, men det finns även en annan som får sonens hjärta att slå kullerbyttor. Fröken dubbel-A bor näranära och sonen har sedan extremt tidig ålder haft gott tycke till denna sötnosade tös. För en tid sedan kom kärleken och föräldrarna på besök och det hela slutade i kärleksfullt bröllop. Eller rättare sagt tre kärleksfulla bröllop tror jag nog att det blev innan kvällen var över. Bröllopsgästerna hade nämligen stora problem med att närvara alla samtidigt vid självaste vigselceremonin. Kyssen blev dock förevigad. As seen on the screen. Lovely.