Jo, jag måste väl kanske motvilligt erkänna att vi killar eventuellt möjligtvis kan ha en lätt tendens till att smådö när vi drabbas av förkylningar. Ni tjejer är nog starkare i detta skede i livet. Så är det nog med största säkerhet , men problemet kvarstår lika fullt. Jag är förkyld och fullkomligt utslagen. Jag är faktiskt så pass förkyld att jag valt att stanna hemma och inte träna innebandy ikväll. Och då mina damer och herrar är jag sjuk. Big time!

Näsan är konstant täppt och samtidigt rinning som Niagarafallen. Halsen är öm, ack så öm, och huvudet dunkar som om jag hade en boom-box, modell större, inopererad under pannbenet. Trots en offensiv painkiller-kur med två Alvedon och en Ipren (den dos som ges till mammor som nyss fött barn!) kvarstår den fruktansvärda huvudvärken. I en betydligt mindre och mer överkomlig smärtnivå, men kvar finns den dock. Aj. Aj. Inte kul alls och den alltsom oftast glada och trevliga pappan i radhuset på Dalgatan förvandlas snabbt till en zombie som helst av allt ligger och slöar i soffan med en halsduk hårthårt virad runt knoppen. Alla som har fru och två barn vet att sånt inte alls uppskattas när det finns saker att montera, leksaker att plocka upp, mat att laga, disk att diska, sopor att tömma och en mängd annat som står betydligt högre upp i prioriteringslistan än att slappa på soffan.

Jag passade dock på att smita lite tidigare från jobbet idag och hann då med en snabb och välbehövlig liten powernap innan fru E och de underbara barnen kom hem från en promenad in till city. Det var nice, oh så nice. Nu är klockan alldeles strax halv 12 och jag siktar på att ligga i sängen inom fem minuter. Ska man tro min kära fru lär jag således sova inom 7 minuter. Jag är tydligen en mästare på att somna snabbt. Vad vet jag? I wouldn't know liksom.

Sömn känns för övrigt som en bristvara just nu. Delvis är det mitt eget fel då jag har en tendens att gå och lägga mig sent, men på senare tid har jag faktiskt skärpt till mig vad gäller detta. Det kan dock fortfarande bli bättre. Men nu är det ett annat problem som medför att sömnen blir lidande. Sander kommer nämligen över till oss varje natt numera. Det har liksom blivit så sedan Stella kom till världen. De senaste dagarna har han kommit över ungefär runt 4-tiden och när han väl har kommit över har han vägrat att somna om. Istället kan han sparka omkring, prata, spela trummor på sänggaveln, peta mig i näsan, i ögonen och hitta på diverse andra hyss. Inte kul alls. Speciellt inte med tanke på att han sedan somnar om någon gång strax efter 5. Då är jag wide awake och rätt så stressad över det faktum att min väckarklocka ringer inom inte alls så lång tid. Galet. Sömnen blir liksom inte så bra efter det som ni kanske kan förstå.

Nåväl, killen är i vilket fall som helst underbar. Det går liksom inte att vara arg på honom... Därför får jag istället försöka gå och lägga mig lite tidigare och på så sätt få den sömn som jag behöver för att fungera. Just nu när jag är förkyld känns det som att jag dessutom behöver några extra timmar. Därför säger jag nu god natt, sov gott och dröm sött...