Elitserien i ishockey har sedan en överskådlig tid dragit igång med buller och bång. Skellefteås stoltheter fick se sig besegrade av Färjestad i premiären efter en ganska bedrövlig insats från de vitgula. Allra särskilt illa såg det, som så många gånger tidigare på försäsongen, ut i första perioden. Men, men...

Inför förra året gjorde jag en sammanfattning och jämförelse mot föregående säsongs spelartrupp för att se om årets upplaga av AIK var bättre eller sämre. ”Mange” önskade en liknande sammanfattning till detta år och givetvis skall denna önskan uppfyllas. Jag vet även att Soof uppskattar denna läsning. Inte sant? Tyvärr hann jag inte med det innan seriepremiären, men det får ni helt enkelt ta och leva med.

AIKs spelartrupp har förändrats en hel del inför säsongen och allra främst på forwardssidan. 10 nya spelare har anlänt varav 7 av dessa är just forwards. De tyngsta förlusterna på forwardssidan är målspottarna Dimitrakos, Koskenkorva och McDonell. Säga vad man vill om dessa, men de stod ändå för 49 av AIKs 149 gjorda mål i grundserien. Vem ska göra dessa mål nu?

Målvakter
Målvakterna är kvar från ifjol och även om det har sett lite skakigt ut på försäsongen känner jag mig trygg med dessa två. Förhoppningsvis får ”Pumba”  se förstaspaden lite oftare än under fjolåret då jag ser en enorm utvecklingspotential i honom. Han skulle i teorin kunna bli vårt alldeles egna ”Monster”. Hadelöv är även han en bra målvakt som kan göra riktiga idioträddningar då han är på humör. Tyvärr kan han dock släppa in några riktigt billiga också mellan varven. Glappet mellan benskydden är lite väl glappt stundtals.

Summa: +/-0

Backar
Backsidan ser oförskämt lovande ut med tre av Sveriges, ja världens faktiskt, mest lovande juniorbackar i truppen. Samtliga ser dessutom ut att ta en ordinarie plats på allvar. Makalöst imponerande! Tre backar, varav två med landslagsmeriter, lämnade laget och tre nya har anlänt.

Adam Larsson (NY) – Tobias Viklund (Frölunda)
Tobias har under en ganska lång tid varit oerhört lovande, men aldrig riktigt lyckats leva upp till sin fulla potential. Trots att han stundtals var bänkad i AIK fick han ändå behålla sin plats i landslaget. Underligt. I sina bästa stunder kunde han vara riktigt, riktigt bra och att unge, oprövade Adam Larsson ska lyckas mäta sig med herr Viklund redan i år kanske är att hoppas på för mycket? Försäsongen har dock sett ruggigt lovande ut och 16-årige Larsson har dominerat blålinjen i PP vilket är något Viklund aldrig lyckades med trots stort förtroende i denna spelform. Adams bländande spel räcker dock inte att täcka upp för ”landslagsmannen” och det måste därför ses som ett minus i dagsläget. Jag hoppas dock och tror att det ändras till ett plus under året. -1

Niklas Strandberg (NY) – Erik Andersson (Linköping)
”Stralla” kom in och hjälpte till en del under fjolåret när juniorbackarna huserade i junior-VM. Det gjorde han med bravur genom att spela enkelt och fokuserat. Strandberg måste ses som en utfyllnadsspelare och en, relativt, stabil och trygg pjäs att slänga in kring jul när AIK förmodligen har tre juniorbackar i junior-VM och andra gånger om vi dras med skador. Kanske kan han även ges utrymme i PP eftersom han i den spelformen faktiskt är riktigt bra. Det känns dock fullkomligt ologiskt att han ska fylla Erik Anderssons plats. Erik var i mina ögon en av våra absolut bästa spelare under fjolåret. En spelare som ALLTID är på jobbet och som med energi och vilja krigar i varje byte. En riktigt tung förlust i min bok. -1
 
Ivan Majesky (NY) – Fredrik Lindgren (Färjestad)
Egentligen är detta en väldigt svår jämförelse då det handlar om två helt olika backtyper. ”Linkan” var dock mest skadad under fjolåret och innan och efter skadan var han faktiskt inte ens speciellt bra. Åtminstone inte i mina ögon. Tyvärr. I sina bästa stunder, innan han fick chansen i landslaget, var han dock riktigt bra och ”den” Lindgren han var då hade jag gärna sett i AIK. Majesky känns dock som en betydligt viktigare spelartyp för det AIK som det är ihopsatt idag. En stark, arg, tung, grisig och rutinerad back kommer att bli oerhört nyttig på många sätt och vis. Ett klart plus. +1

Totalt: -1

Forwards

Petr Tenkrat (NY) – Niko Dimitrakos (KHL)
Detta känns som den jämförelse som är mest avgörande. Målmaskinen Dimitrakos var ett riktigt kap under fjolåret. Åtminstone fram till jul, efter det var det sisådär med såväl motivation och produktion. Tyvärr. Enligt säkra källor var han dessutom ingen dröm i omklädningsrummet och en fegskit när det kom till att lira i slutspelet. Bedrövligt. Tenkrat är en mer komplett spelare, men lång ifrån den sniper som Niko är/var. Det är en målskytt och vi kommer säkerligen att se sisådär 13-19 mål från honom under året och säkert en hel del assist också, men som sagt var, ingen grekamerikan. Vem är då bättre för AIK? Svårt att veta. Jag vill dock påstå att jag, eventuellt något färgat och förhoppningsfullt, ändå ser det som +/-0.

Yared Hagos (NY) – Gabriel Karlsson (Timrå)
Två forwards med defensiva egenskaper som främsta egenskaper, men som ändå då och då kan skapa något framåt. ”Gabbe” var en personlig favorit under fjolåret då han lyckades med att göra sin absolut bästa säsong någonsin. I det stora hela känns det dock inte som någon jättetung förlust, speciellt eftersom Hagos kommer in och ganska precis matchar den roll ”Gabbe” hade. Sett till meriterna kanske Hagos borde värderas högre än Gabriel Karlsson, men fjolårssäsongen var som sagt riktigt vass från ”Gabbes” sida samtidigt som Hagos inte direkt rosat marknaden värst sedan han lämnade Timrå. +/-0.

Mattias Lindström (NY) – Tomas Larsson (Malmö)
Det var tänkt att Tomas Larsson skulle ta det där sista slutliga steget och bli en fullfjädrad elitseriespelare under förra säsongen, men det hände liksom aldrig. Det blev istället mindre och mindre istid för den tidigare retstickan som underligt nog lugnade ner sig alldeles för mycket och knappt retades, tacklades eller ens var i vägen innan dess att hans kontrakt bröts och han drog till Malmö. Mattias Lindström fick i och med detta kliva upp i A-laget och visa vad han gick för och oj vad han tog för sig. Han tacklade, tacklade, åkte skridskor, var orädd, tacklade och, sa jag tacklade? I mina ögon är det ett klart fördel Lindström. +1
 
Melker Karlsson (NY) – Mikael Renberg (Expertkommentator)
Känns väldigt underligt att jag har parat ihop dessa två i en jämförelse, men ska sanningen fram glömde jag faktiskt bort att Renberg faktiskt spelade ifjol. Jag hade först jämfört Melker med Erik Karlberg, men det var ju egentligen ganska onödigt att ens nämna ”Kabben” då han faktiskt aldrig spelade under året. En stor skillnad blir dock att det blir ett minus i denna jämförelse istället för ett plus. Trots att Micke Renberg var ganska medioker ifjol är han givetvis milvis före talangen Melker Karlsson. Så är det. Helt klart. Hade det dock varit ”Kabben” man jämfört med hade det varit ett plus. Givet. -1

Fredrik Warg (NY) – Kimmo Koskenkorva (Kärpät)
Den flygande finnen med det fina namnet, roliga intervjuerna och suddenmålet mot Linköping kommer alltid att leva vidare i mitt minne som en personlig favorit, men trots detta var han onekligen överbetald och lite väl ojämn i sitt spel. Fredrik Warg känns som en mer komplett ishockeyspelare och mina förhoppningar är att han kommer att hitta tillbaka till den nivå han hade innan den sista vändan i Modo. Innan det var han faktiskt hur bra som helst. +1

Johan Forsberg (NY) – Fredrik Krekula (Tränare)
Kämpen och Lövendödaren Krekula gjorde alltid sitt jobb. Inte speciellt mycket mer om man bortser från några fullkomlit underbara straffar genom åren. Spelade väldigt mycket back den sista tiden och gjorde även det med bravur. Nye Johan ”Foppa” Forsberg kommer från Björklöven och är en lirare som alltid ger 100%. Skridskoåkningen är lite sisådär, men trots detta lyckas han ändå hålla sig framme när det vankas målchans. Har varit ett utropstecken under försäsongen och upptakten av serien. +1

Pierre-Edouard Bellemare (NY) – Kent McDonell (Färjestad)
Dyre Kent fick erbjudande om att stanna kvar kontraktet ut, men skulle då få spela med juniorlaget. Tack och bock, sa Kent och bröt kontraktet illa kvickt för att sedan ta sitt pick och pack och dra till Karlstad och Färjestad. Väl där har han tränat mer än någonsin och även inlett försäsongen på ett makalöst sätt. Tänk om han hade agerat så i AIK. Då hade han garanterat fått spela kvar. Nu kommer det istället en fransk landslagsman som dominerat i allsvenskan tillsammans med Leksand. I mina ögon kändes det som ett plus och sett till försäsongen och det man såg av Kent ifjol kan jag nästan fortfarande se det som ett plus. Men bara nästan. De inledande matcherna i serien har inte varit bra. Tyvärr. Hävdar ändå att det är +/-0.

Totalt: +2

Enligt mina uträkningar ska vi vara sämre på backsidan och starkare på forwardssidan. Spontant känns det dock som att det är precis tvärtom. Underligt. Målskyttet känns inte riktigt stabilt och juniorerna i backlinjen levererar onekligen finfin hockey. Så mina plus och minus kanske bör tas med en nypa salt. Jo.

Avslutningsvis önskade signaturen ”Mange” även ett tips på hur Elitserien skulle sluta 0910. Här följer facit. Kom ihåg var ni läste det först. Typ.

1. HV71
2. Frölunda
3. Färjestad
4. Skellefteå
5. Linköping
6. Luleå
7. Modo
8. Djurgården
--------------------
9. Timrå
10. Brynäs
--------------------
11. Rögle
12. Södertälje

Kommentarer?