Nu har våren anlänt på riktigt. Visst? Eller ska man fortfarande gå och vara orolig för eventuella snöfall? Nä. Jag vägrar helt enkelt ens mardrömma om dumheter och strunt som sånt. Våren är här och barnen på Älvsbacka har plockat fram sina cyklar. Sander hade ingen "storcykel" och tanken var att han skulle få en när han fyller år. MEN eftersom alla andra barn i hans ålder redan hade fått ta fram sina storcyklar kändes det faktiskt lite tapigt att han skulle dras med sin trehjuling.

Mormor och Farmor följde därför vår sötnos på sportaffärerna i stan och kollade runt på det redan urplockade urvalet av cyklar som lämpade sig i storlek för en snart treåring. Valet föll på en svart cykel. Med flames. Det senare var något vår käre son gärna påpeka fler än en gång under vår telefonkontakt från Haparanda.

Idag har han varit ute på gården och försökt cykla under förmiddagen och det sker framsteg. Små. Men lång ifrån obetydliga. Mellan all cykling passar kidsen oftast på att gräva i den lilla snö som finns kvar. Det känns som att de vet att det gäller att passa på nu innan all snö ryker. Fast, kollar man på vår baksida vette katten om vår mastadontkoloss till snöhag någonsin hinner försvinna innan nästa vinter. Den känns fortfarande astronomiskt stor.

Nåväl. Det här inlägget skulle egentligen bara förklara lite kortfattad om Sanders nya bike och sedan var tanken att visa en fin liten bild på cyklisten och den svarta faran med gröna flames. Så håll till godo kära bloggläsare.