Jag har gett mig in på ett självmordsuppdrag. Kamikaze. Det finns liksom inget slut på det jag har påbörjat. Det känns iallafall så just nu. När jag började kändes det precis som motsatsen. Det kändes både roligt och inspirerande att ta fram mina gamla Legolådor från barndomsåren för att sortera upp bitarna som gömmer sig i dem. Relativt snart insåg jag dock att det inte alls skulle kännas så roligt och inspirerande under tiden det skulle ta att sortera upp alla dessa bitar. Det är sjukt många bitar. Sjukt I tell you.

Två av lådorna är ungeför 30 cm höga. 40 cm breda och 60 cm långa. Volymen blir med andra ord? Ja, ganska så mycket. Båda dessa lådor är fyllda i stort sett till bristningsgränsen. Utöver dessa två lådor finns det ytterligare en låda. Denna låda är tack och lov betydligt mindre. Kanske hälften så stor som den andra varianten. Sen finns det faktiskt en till låsa också, men den rymmer kanske högst två liter Lego ungefär. Plättlätt med andra ord.

Vad är det då jag har påbörjat för sortering? Jo, jag har satt mig ner och börjat sortera in bitarna efter färg. Galet. Jag vet. Och förmodligen fullkomligt onödigt eftersom Sander mest troligt kommer att blanda ihop dem i en snar framtid i vilket fall som helst. Trots detta känner jag att jag måste fullfölja det jag har påbörjat. Det ser onekligen juste ut att ha en color coordinated Lego-collection. Förhoppningsvis kommer vi att få stor glädje av den under lång tid. Just nu befinner sig dock Legobitarna i olika plastpåsar, men planen är att inhandla finfina burkar som lämpar sig för Lego. Jag är övertygad om att det kommer att bli supernice.

Igår sorterade jag en av de två större lådorna. Det tog ganska precis hela SM-finalen mellan Linköping och HV71 att få alla bitar där de hörde hemma. Fram mot slutet bad jag fru E om hjälp. Hon orkade med det i ca 5 minuter sen valde hon att läsa en tidning istället. Det var tydligen inte bra för gravida kvinnor att sortera Lego. Eller nått i den stilen. Who knows? Jag valde att inte ifrågasätta hennes motiv. Jag är en bra make och pappa. Typ.

Ikväll är det tänkt att sorterandet ska fortsätta. Frågan är om jag kommer att orka. Det känns tyvärr som om det finns andra saker i hemmet som borde prioriteras före det projekt. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag nog att sortera. På något underligt vis känns det faktiskt riktigt givande...

Jag lovar att återkomma med bilder på samlingen så snart jag sorterat klart. Stay tuned.