Den här veckan har fått en föträffligt myspysig upptakt. Måndagen. Alltså Igår. Sonen, den ack så älskade, hyrdes ut till farmor och farfars för att herr och fru E i sin tur skulle kunna njuta av lite "frihet" och myspys i goda vänners lag. Oerhört elefantiskt trevligt. Det är onekligen en helt annan grej att umgås med andra vuxna helt och hållet, nåja den minsta lilla dottern var givetvis med, utan barn. Människor som man socialiserad med redan innan man fick barn har man ju liksom gjort klart för sig om man är kompatibel eller ej, men med barnkompisvuxnakompisar kan man ju inte riktigt veta hur det hur det kan bli helt utan barn att hålla i fokus. Med de två paren vi hängde tillsammans med igår har vi i och för sig hängt en hel del barnlösa vid det här laget och vet i och med det sedan gammalt att vi trivs och mår gott av varandra. Ändå är det alltid en lika härlig upptäckt varendaste gång. Hämtmat från O'learys, glögg, spel och allmänt chitchatande stod på menyn. Wunderbart trevligt.mmmmmmmm,mkö (Oj! Ett hastigt och lustigt gästbloggande av sonen...)

Myspysandet har, trots en trotsig treåring i absolut högform, fortsatt även idag. Vid tvåsnåret kom familjen Holmberg på fikabesök och fick sig samtidigt en liten uppvisning av hur lite smygcharmig treårstrots kan utspela sig. Det var mer eller mindre total kaos. Sonen, som somnade sent igår, var slutkörd och gick helt enkelt bananer när energin höll på att ta slut. När familjen Holmberg åkt hem sövdes den lille killen med tvång. Hur man nu gör det. Efter en inte alltför lång stunds kämpande snarkade dock sonen så sött i sin säng. Och tur var det...

Strax innan stora visaren stod på tolv och lilla visaren på sju kom nämligen grannfamiljen Astlin-Brandts över för att avnjuta hockeymatchen mellan Linköping och Skellefteås svartgula mesproppar. Det blev ingen njutning alls att ta del av den matchen. Långt ifrån. Mespropparna blev fullkomligt utspelade och överkörda. Tyvärr. Jag hoppas innerligt att det går fasiken så mycket bättre nästa år. Alltså redan i nästa match. Sonen lekte dock glatt med dottern från granngården och tack vare tidigare nämnda påtvingade sömnpaus hölls humöret uppe rätt bra hela tiden faktiskt. Härligt. Det behövde vi nog allihop.

Nåväl. Imorgon. Eller idag? Är det årets sista dag. 2008 är till ända. Äntligen. Eller? Näe, det låter onekligen pessimistiskt att skriva så. Tyvärr får det bli. Tyvärr. 2008 var ett ganska så finfint år ändå. Höjdpunkten var givetvis att vår dotter kom till världen. Magiskt ögonblick. Sen knep ju AIK en slutspelsplats också. För första gången på 17 år. Också magiskt, men på ett helt annat plan. Innan året var över  toppade de också Elitserien. Kanske inte magiskt, men onekligen nice. Just en dag som denna då stadens hockeylag nummer ett känns ganska så iskalla är det bra att tänka på dessa saker. Dottern var dock höjdpunkten. Absolut. I en klass för sig själv. Överlägsen. Tro inget annat.

Detta blogginlägg påbörjades redan vid lunchtid på tisdagen, men slutförs först sen natt. Alternativt tidig morgon. Eftersom blogg.se var nere sent inatt läggs det in först vid lunchtid onsdag. Anledningen bakom att jag oftast skriver och bloggar på nätterna beror helt enkelt på faktumet att om jag sitter längre än 10 minuter vid datorn under dagtid - läs tid då fru E är vaken - får jag onda - läs ONDA - ögat av densamma. Därför försöker jag undvika att göra detta alltför ofta. Det händer nog ofta ändå. Inte att jag får onda ögat alltså, utan att jag sitter vid datorn. Eller kanske är det både och?

Puss fru E. You know you love me... xoxo