Sista arbetsmåndagen detta år. Känns ganska så alldeles förträffligt bra faktiskt. Jobbet var dessutom ganska ovanligt bra idag. Om jag skulle berätta allt som hänt skulle jag dock tro att ni inte alls skulle hålla med mig ens litegrann, men that's life with the IV-family. I like it. Sonen är febrig och sjuk och blir till sin enorma lycka hemma från förskolan även imorgon. Jag hoppas så in i bänken att han är feberfri imorgon så att han kan gå på förskolan på onsdag. Det känns viktigt att den lille krabaten går dit även om han som det är just nu verkar hata att vara där. Åtminstone att lämnas där. Därför känns det extra viktigt. Det blir onekligen ett långt jullov för hans del så all förskoletid är av värde.

Nåväl. Nu ska jag vandra ner i tvättstugan from hell och hänga upp tvätt. Nitlott. Varje gång fru E går ner och laddar tvättmaskinen känns det dock som en vinstlott. Typiskt. Skrattar bäst som skrattar sist kanske? Ja, inte fasiken blir det jag i och med detta uppgör. Men jag ska absolut inte klaga. Nejnej. Fru E är lovely, wunderbar och elefantiskt god mot mig. Oftast. Och trots att jag vill tro och påstå att vi lever i ett jämställt förhållande kan jag ibland inte undgå att inse att det ändå är så förbenat typiskt manligt och kvinnligt. Tyvärr.

För att peppa mig själv inför tvättupphängningen kastar jag in en bild på det allra bästa jag vet.



Visst är dom great?