När jag åkte ner till huvudstaden för att kolla in Iron Maiden innebar det givetvis också att jag lämnade fru E hemma med barnen. Jag behövde dock aldrig oroa mig för hennes skull. Den första av de två dagarna jag var borta ställde farmor och farfar upp och underhöll Sander genom att åka med honom till Lilleputtlandet. (Natten och den andra dagen var det mormor, morfar och moster som underhöll densamme och modern och dottern. Galet.) Det var för övrigt sonens första besök till detta obegripligt dyra lekland. Besöket uppskattades dock oerhört mycket från sonens sida och det bör även påpekas att fadern uppskattade de MMS som sändes till mig nere i STHLM.



Här glider sonen fram genom självaste Lilleputtlandet i en röd, och varsamt reklamförsedd, lastbil ackompanjerad av käraste farfar. Väldigt passande med tanke på att farfar i verkliga livet arbetar med lastbilar mest hela dagarna.



Efter lite truckerkörning blev det pilkastning för det lilla charmtrollet. Jag misstänker att sonen med en skönt tillgjord dialekt ropade "Sven lille!" både en och två gånger under denna pilkastning. Ni som inte kopplar varifrån detta citat kommer antar jag har sett alldeles för lite Pippi Långstrump i era dagar.



Här är Sander och farmor på väg upp för ett besök i ett litet hus som ser ut litegrann som ett pepparkakshus eller något i den stilen. Vad det i själva verket ska föreställa vette kamelen, men men, det spelar ju egentligen mindre roll så länge som barnen, i det här fallet Sander, är nöjda och glada. 



Givetvis fick sonen även vara med om det som jag själv som liten uppskattade mest, förutom de stora skattjakterna, på Lilleputtlandet. Guldvaskning! Jag minns att jag var lika nöjd varje gång jag fick fram lite glittrande finfint guld i min tallrik. Vilken lycka! Även sonen lyckades givetvis vaska fram lite guld och fick, som sig bör, med sig en liten flinga hem. Nice!



Här spenderades det garanterat en hel del pengar då jag vet, av personlig erfarenhet, att sonen hemskt gärna åker dessa 5/10-kronors maskiner flera, flera gånger. "Bara en - Bara en, två, tre gånger vill jag åka". Jo, jo...



Det som i sonens ögon dock var roligast av alltsammans var att åka dessa bumperbåtar. Lyckan var elefantisk då sonen alldeles på egen hand fick styra omkring den lilla farkosten ute i poolen. Sonen gick mer eller mindre bananer över detta.



Här kan man, trots en oerhört tydlig fokusering från sonens sida, se en klar skymt av en mycket, mycket glad och nöjd treåring som förmodligen i denna stund då bilden tas känner sig som en riktigt , riktigt, stor, storkille. Underbart härligt att se.