Sander hade igår lite svårare än vanligt att varva ner och somna. Klockan rusade iväg och pappan blev mer eller mindre less på att ligga där bredvid honom i sängen, ja vi ligger hos honom tills han somnar, och gång på gång säga åt honom att lägga sig ner på kudden, blunda, försöka sova, vara tyst och ligga still. Det relativt vida kända Pappa-Ejrevi-tålamodet började faktiskt så smått att sina och följande dialog tog vid.

Pappan: Sander! Nu får du sluta att sätta dig upp! Lägg dig ner på kudden, blunda och SOV!

Sonen: Jag kan ju inte sova! Vi måste köpa kedjor till mina ögon! (Stora krokodiltårar...)

Pappan: Men, det finns inga kedjor att köpa till ögonen. Tyvärr.

Sonen: Jooooo, det finns! Vi kan köpa det på Barnens Hus.

Pappan: Nej, det finns inga ögonkedjor på Barnens hus. Det finns inga kedjor alls som man kan dra igen ögonen med. Lägg dig och blunda.

Sonen: Kan du hålla igen mina ögon? Såhär? (Sonen visar hur han knäpper ihop ögonlocken med fingrarna).

Pappan: JA! Blunda så håller jag för ögonen.

Efter en stunds hållande av ögonlock och faktiskt även tystnad har sonen tydligen funderat ut en lösning...

Sonen: Vi kan ju klippa ut kedjor från en jacka och sätta på ögonen. Pappa? Vi kan klippa ut kedjor från en jacka och sätta på ögonen. Det finns.

Pappan: Mmm... kanske en annan gång. Kanske.

Efter detta tar det inte lång stund innan ögonlocken faktiskt faller igen av sig själv och sonen somnar. Äntligen. Jag undrar dock vad sonen drömde om en natt som denna. Jag hoppas verkligen att drömmarna inte är det minsta liknande den bild som dök upp i min skalle när han började prata om dragkedjor för ögonen.