Ja, vad kan man egentligen säga om sitt kära lilla barn som tycker att alla små flugor, myror, spindlar, insekter, larver och skalbaggar är "Åååh så söta"? Vad jag vet med säkerhet är att fru E inte riktigt uppskattar sonens uppskattning för dessa, i hennes ögon, "skadedjur". Inte nog med att sonen tycker att alla dessa kryp är "Ååååh så söta", han nöjer sig inte bara med det. Åh, nej. Han vill givetvis helst att någon ska fånga dessa kryp åt honom. Iallafall de kryp som han inte hinner ifatt själv.

När han väl får tag på de "Åååh så söta!"-krypen tenderar sonens lätt sadistiska ådra att träda fram. Idag stötte vi på en liten söt och försvarslös nyckelpiga som hade parkerat på Sanders trampbil. Följden blev denna dialog,

Sonen: "Pappa! Titta, en nyckelpiga! EN NYCKELPIGA! Åååh så söt! Kan du döda den pappa?"

Pappan: "Ja, det kan jag. Men jag vill inte. Man ska ju inte döda."

Sonen: "Jo, man får det. Mamma säger att man får det."

Okej? Vad skulle jag nu komma med? Det där "Mamma säger det" är ett trick han kör med lite nu och då dessa dagar. Det fungerar precis likadant åt andra hållet. "Mamma, pappa säger att jag får äta en godis idag". Oftast är det väldigt lätt att genomskåda, men denna gång vette katten om det inte faktiskt är så att mamman har uppmanat vår lille treåring att mörda så många kryp han möjligt kan komma åt. vad tror du?