Inte ett smack händer i barnafödselväg. Fru E har varit less längelänge. Och arg på mig har hon fasiken varit ännu längre. Det är mest troligen mitt fel att barnet aldrig behagar att vilja födas. Fru E verkar iallafall vara övertygad om att det är så. Nåväl. Det kan jag väl leva med. Men i ärlighetens namn börjar faktiskt även jag att känna mig småless på att vänta. Det känns nästan som att det aldrig kommer att ske...

Snälla lilla Acke, alternativt Stella, kom nu.