...jag är en snål, sniken, gnidig och girig liten figur. Vill egentligen inte tro på det själv, men det är nog så ändå. Tyvärr. Nu kanske ni undrar varför jag erkänner till detta? Jo, det är faktiskt så att jag igår, mer eller mindre, fick det bevisat för mig. Svart på vitt. Nästan brutalt faktiskt.

I fredagens "Norran" kunde man läsa om MIO Möbelhusets kommande realisation. Reastarten gick av stapeln söndagen den 22/6 klockan 11.00. So far so good. I annonsen kunde man, givetvis som sig bör, läsa om en rad olika objekt som skulle reas ut. Såklart! Ett av objekten var ett matbord, Pluto, med medföljande stolar.  Uppsättningen fanns i två olika paket. Ett större bord med 6 stolar eller ett mindre bord med 4 stolar. Riktigt nice. Det ordinarie, och relativt avskräckande, priset på den stora gruppen var 11,900kr och skulle nu med reans intåg förvandlas till blygsamma 2,950:-. A bargain så att säga. Jag som under relativt lång tid varit mer eller mindre helless vårt ekbord kände givetvis ett starkt sug efter att göra ett reafynd. Och för mig skulle det inte ens kännas som ett riktigt impulsfynd eftersom jag faktiskt kikat på just detta bord vid ett tidigare tillfälle och tyckt om det. Det kändes dock dyrt då och med tanke på att vårt befintliga ekbord faktiskt är fullt funktionellt var liksom ett köp av ett nytt bord aldrig ens på tapeten. Tyvärr. Nu kändes det dock som guldläge. Får man ett bord med stolar såhär billigt är det ju bara att slå till. Eller hur?

Nu tycker ni kanske inte att det här med att köpa bord eller andra saker på rea inte är speciellt snålt och sniket. Näe, det kan jag hålla med om att det inte är. Det jag dock valde att göra, SOM FAKTISKT KÄNNS BÅDE SNÅLT OCH SNIKET, var att tro, tänka och fabulera om att jag behövde se till att vara på plats i god tid. Skratta er nu inte harmynta, men i god tid ansåg jag vara ungefär klockan 09.00. Minns ni att jag skrev att rean startade först klockan 11.00? Mmmm... just det.  Lovely. Det här med reor är en ganska ny grej för mig och jag hade liksom fått för mig att Skelleftebor var fullkomligt galna i att fynda saker till makalöst låga priser. I min minnesbank tog jag fram bilder där folk köade som galningar till Bosakers utförsäljning. Tänk OM det skulle se ut så utanför Mio, tänkte jag. Hur fasiken ska jag då få mig ett nytt matbord? Svaret var lika enkelt som förnedrande. Jag såg helt enkelt till att vara på plats i tid. I god tid dessutom.

Klockan 09.15 svängde jag in på en fullkomligt öde parkering utanför Mio. Inte en själ så långt ögat kunde se. Jag var ensam. Fullkomligt ensam.  En timme senare och tre "FamilyLiving" senare var jag fortfarande lika ensam. Då kommer det plötsligt en bil in på parkeringen. Oj, nu händer det, tänkte jag och hoppade raskt ut ur bilen för att säkerhetsställa min plats som först i kön. Den andra bilen körde fram till mig och vevade ner rutan. Mannen bakom ratten ställde en fråga lika generande som avslöjande. "Läste du också i tidningen att de skulle öppna klockan 10.00?". Jag stod helt tagen och kunde inte ens förmå mig att ljuga om att jag läst fel. "Nej, jag läste kockan 11.00. Tyvärr." var det enda jag fick fram. Mannen bakom ratten svarade kort och gott "Okej" och vevade upp rutan och lämnade parkeringen. Jag stod kvar. Först. Och ensam. Jag undrar just vad mannen bakom ratten tänkte. Vette katten om jag vill veta.

Strax efter att bilen lämnat parkeringen kom dock några andra bilar. En av dem var min mamma som jag bett komma och joina mig i kampen om bordet. Hon skrattade hjärtligt och länge över den oerhört skrattretande situationen. Jag skrattade också. Nu var det dock hög tid att ta plats vid entrédörrarna. Det skulle ju vara riktigt illa om jag nu missade att få mitt bord som jag så träget väntat att lägga rabarber på. Vi stod först. Såklart. Ju närmare klockan kom 11.00 droppade det in fler och fler. Nu kändes det ganska okej att stå där först. När dörrarna öppnades var det omkring ett 50-tal som trängdes för att bli insläppta och fynda bland de röda prislapparna. Jag knep omedelbart en försäljare och påpekade att jag ville ha ett bord. 5 minuter senare var det beställt. Jo, just det. BESTÄLLT! Jag trodde ju någonstans i min enfald att det kanske var några få, kanske ett endaste, exemplar vi skulle behöva fajtas om. Åh nej, borden beställdes hem. Det fanns säkerligen hur många som helst. Grattis Mikke. Bra kämpat.

Nåväl, det jag kom för att köpa var nu säkrat och det kändes bra. Nu när målet var uppnåt strosade jag runt en stund i butiken tillsammans med min mamma. Hon skrattade fortfarande. När vi kom fram till det utställda Plutobordet insåg vi att jag borde köpa till några stolar eftersom det lätt skulle rymmas sisådär 8-9 stycken utan större problem. Stolarna var dock inte på rea och ville man köpa extra stolar fick man betala ordinarie pris  950kr/stolen. Det kändes väl ganska okej at first, men sen insåg jag att två stolar skulle alltså kosta 1900kr. Då var det ju mer värt att köpa ett litet bord med 4 stolar till priset av 1,950kr. Smart. Tänkt och gjort. Klockan 11.15 hade jag inhandlat 2 bord och 10 stolar. Galet, jag vet. Borden och stolarna kommer om sisådär en och en halv vecka. Det enda jag fick med mig hem direkt var tre vaser. Tribeca i orange. Blir finfina till den nya tapeten. Och på det nya bordet. Eller ska jag skriva bordEN?