Vår son har på senare tid fått för sig att säga "Va?" åt mer eller mindre precis allt man säger åt honom. Speciellt saker som kanske är lite tråkiga, konstiga eller bara sånt som han absolut inte vill höra. Först var vi oroliga för att det kanske var hörseln som radikalt hade försämrats, men utifrån egna genomförda tester känner vi oss ganska trygga i att det faktiskt bara handlar om väldigt selektiv hörsel. Tack och lov.

Denna dialog, där mormor ska berätta för sonen att pappa är på väg, ägde rum när jag var borta en stund och sedan skulle komma för att hämta sonen och åka hem. Tydligen var sonen sugen på att stanna kvar en stund till. Han har ju en tydlig tendens att alltid vilja stanna där han är istället för att åka hem. Iallafall är det allt som oftast så till en början. Dialogen började med att mormor sa...

Mormor: Nu kommer snart pappa.

Sonen: Va?

Mormor: Nu kommer snart pappa.

Sonen: Va?

Mormor: Jag sa, Nu Kommer Snart Pappa!.

Sonen: VA?

Mormor: N-U  K-O-M-M-E-R  S-N-A-R-T  P-A-P-P-A!

Sonen: Mormor, man får inte skrika.


Man kan väl inte annat än hävda att sonen är delvis väluppfostrad. Eller? Ett som är helt säkert är att han är wunderbar!