En kväll framför en 40" LCD TV
Ikväll valde jag att strunta i att följa slutspelet i ishockey. Det känns liksom helt ointressant nu när AIK har åkt ur. Ska jag vara helt ärlig vet jag faktiskt inte ens hur det gick i kvällens matcher. Jag såg att Timrå ledde med 5-2 en bit in i den sista perioden när jag bläddrade mellan tv-kanalerna så jag räknar med att de tog hem matchen. I den andra semifinalen hoppas jag verkligen att Linköping besegrar Färjestad. Oavsett hur det gick idag.
Istället för hockey såg familjen E det första avsnittet av Do you think you can dance? Scandinavia. Redan innan första reklampausen insåg vi att det här mest troligen blir ett program vi kommer att följa framöver. Det enda som egentligen talar mot att vi ska se det är det faktum att det verkar visas typ flera kvällar i veckan. Förhoppningsvis är det bara så nu inledningsvis när utagningarna ska göras. Till alla er som missade första programmet rekommenderar jag att kolla in avsnitt 2 imorgon.
Nästa program som kollades in var 100 höjdare med Filip och Fredrik. Som vanligt var det helt galet, fullkomligt puckat, ytligt, töntigt och meningslöst. Men samtidigt makalöst roligt och fabulöst underhållande. Wunderbar. Det är inte klokt hur mycket dumt folk det finns runt om i världen. Och roligt folk. Man kanske inte ska säga dumt folk i detta sammanhang? Roligt. Ja, så får det bli. Det absolut roligaste med kvällens program var att de fick med sig ett tuttförstorar-kit som de lovade att man kunde vinna på kanal5s hemsida. Vem vill ha ett sånt kit? Tävlingen återfinns iallafall här för er som är intresserade.
Det sista programmet som jag åtminstone försökte se, men inte gav mer än 5 minuter var Lilla Al-Fadji & Co. Är det någon som har sett något avsnitt av detta eller som kanske slaviskt följer denne Al-Fadji på hans resa efter sin far? Kan ni snälla berätta vad ni tycker om det? Jag gav det kanske ingen riktigt ärlig chans, men när lille Al-Fadji kollar upp på ett vindkraftverk och frågar sin kompis vad det är och denne svarar "En mikrofon" kändes det liksom att jag lika gärna kunde sätta mig vid datorn. Kanske, kanske ger jag programmet en andra chans en annan gång, men frågan är om det är värt det?