För en tid sedan fick jag ett telefonsamtal från företaget Aroma Tech AB. Personen i den andra ändan av linjen berättade att en god vän till mig, Daniel Karlsson, hade fått ta del av en visning från företaget och varit mycket nöjd med vad han fått se. I sin tur fick Daniel möjligheten att erbjuda sina vänner en gratis visning och rengöring av matta, säng eller annan möbel. So far so good. Jag var givetvis en av vännerna. Först kopplade jag inte ens vem denne Daniel Karlsson var, men efter en stunds betänketid kom jag på att det handlade om Iset. Såklart! Fast nygift och utan smeknamn var han i ärlighetens namn svårplacerad. Sorry, Iceman.

Nåväl. Personen jag talade med hade givetvis en målsättning att få boka in en tid för visning hemma hos oss. Min första reaktion var instinktivt att tänka och även att säga nej, nej,nej. Verkligheten blev dock något annat. Jag sa nämligen motsatsen. Ja. Och en tid för visning bokades således. Well, well... En gratis soffrengöring kändes rätt ok trots allt.

Idag var det så dags för vår kostnadsfria visning. Försäljaren, vid namn Carolina, ringde strax innan utsatt tid kl 18.00 upp och frågade hur man kunde hitta fram till our doorstep. Efter en enkel och kort beskriving avslutade vi vårt samtal och jag slukade i raskt tempo de sista tuggorna av gourmetmiddagen - potatis och sojakorv. Mums. Någon minut senare var Carolina på plats.

Det första intrycket var bra. I dörren stod en ung, söt och trevlig tjej som direkt tog kommandot och agerade sådär "försäljerligt" självsäkert som en försäljare kan och bör göra. Ett fast och stabilt handslag och en snabb förklaring över hur presentationen skulle gå till stärkte dessutom hennes ethos. Långt tidigare hade även hennes pathos byggts upp då jag och fru E diskuterat hur hemskt vi tycker att det är för alla dessa dörrfärsäljare. Vi tycker nämligen lite synd om dem. Kanske gör vi fel som tycker så, men likafullt tycker vi faktiskt så. För inte fasiken skulle då jag vilja byta jobb med dem och gå hem till folk och försöka kränga på dem det ena och det andra. No way José!

Dammsugaren, eller "rengöringsmaskinen" som Carolina helst ville kalla den, som skulle demonstreras gick under namnet PRO-AQUA. Denna mirakelmaskin tillverkas i tyskland och kunde mer eller mindre genomföra underverk i vårt hem. Skillnaden mellan PRO-AQUA´s rengöringsmetod och konventionella system är framförallt filteringen. Med hjälp av vatten binder PRO-AQUA dammet och smutsen fullständigt. Detta demonstrerades genom en kamp mellan vår relativt nyinhandlade dammsugare och PRO-AQUAn. Vår dammsugare blev slagen. Med hästlängder. Såklart. Vi hade väl aldrig förväntat oss något annat? Logos logos logos så att det skriker om det.

Det som dock var lite obehagligt var att det verkade finnas en sjuhelsikkes massa skit och damm runt om i huset som vår dammsugare tydligen inte klarade av att få upp. Se bilderna där filtren visar damm som sugits upp under lister och från rumsmattan. Usch. Detta trots att vi faktiskt har lagt ut lite extra mycket på att få en lite finare dammsugare. Illa. Jag tror dock att vår dammsugare håller hög klass om man jämför den med andra "vanliga" dammsugare. Det är nämligen den klart bästa jag har testat i den kategorin.

Efter en mycket trevlig och lång demonstration där golven på mellanvåningen, soffan, rumsmattan och igelkotten rengjordes satte vi, jag och Carolina, oss ner vid matbordet för att diskutera affärer. Fru E och Sander hade vid det här laget lämnat oss till förmån för välling och sovatajm på övervåningen.  Att diskutera affärer är något jag gillar. Att vi inte skulle köpa något var iofs klart redan från start, men efter demonstrationen var jag mer tveksam till om detta var ett riktigt beslut. Maskinen verkar onekligen riktigt riktigt bra. Priset är dock riktigt riktigt kasst. Det ordinarie priset för ett KOMPLETTPAKET är sanslösa 41,310 kronor!! GALET DYRT!! Carolina gav mig dock ett ännu bättre erbjudande där jag, OM jag slog till idag, fick lämna min gamla dammsugare i inbyte. För detta inbyte skulle jag få drygt 7,000 kronor. Priset för min alldeles egna PRO-AQUA skulle alltså hamna på strax över 33,000 kronor. Som fått med andra ord. Not. Jag sa att detta inte intresserade mig. Eller så sa jag väl inte riktigt om jag ska vara helt ärlig. Maskinen intresserade mig ju faktiskt och hade jag haft betydligt mer pengar än vad jag har idag hade jag nog köpt den. Faktiskt. SÅ bra upplevdes den. Men för 33,000 kronor? Icke. En snöbolls chans in hell att jag ska köpa den. Typ.

Innan Carolina lämnade Dalgatan ringde hon upp en kontrollant som också ville prata med mig om Carolinas visning och demonstration av maskinen. Jag hjälpte henne lite lätt och sa att jag även fått en demonstration av maskinen när den rengör en bäddmadrass. "12 svarta filter gick åt till att rengöra madrassen." svarade jag lite lätt inövat. Det gav förmodligen en liten extra slant i Carolinas lönekuvert och det var hon väl värd. Patrik, som kontrollanten hette, undrade också en del kring varför vi inte skulle köpa denna mirakelmaskin. Jag angav givetvis den solklara anledningen priset. Några sekunder senare erbjöds jag samma maskin till priset av 27,000 kronor. OM jag slog till nu. Hmmm... oj då. Från att ursprungligen kosta drygt 41,000 kronor var vi nu nere på 27,000 kronor. En sänkning med hela 34%. En tredjedel lite drygt alltså. Och detta utan att direkt förhandla. Hur är detta egentligen möjligt? Patrik menade att jag isåfall skulle köpa den apparat som jag just fått visad för mig. Man kunde kalla det ett "demoex". Well, well. Okej. Det kanske man kan. Jag tackade dock nej till detta erbjudande också.

Ifall jag skulle ändra mig lämnade Carolina sitt mobilnummer där jag kunde nå henne. OM jag som utav en händelse helt plötsligt skulle känna att jag trots allt skulle behöva en rengöringsmaskin i mitt liv. Who knows? Kanske blir jag miljonär inom en väldigt snar framtid. Man kan ju alltid hoppas. Då rackarns lovar jag faktiskt att beställa en PRO-AQUA. Right away liksom.

Jag berättade förresten för försäljerskan om min nyligen kommenterade undersökning som genomförts vid Linköpings universitet angående allergier och våra alldeles för rena hem. Carolina menade dock att denna undersökning var blahablaha. Det fanns tydligen annan forskning, såklart, som bevisade precis raka motsatsen. Så är det väl alltid? Hon kunde med glädje komma och visa papper på sådan forskning redan imorgon om så önskades. Det önskades dock inte från varken min eller fru E's sida.

Vi erbjöds för övrigt en mycket fin vinöppnare som på ett mycket smidigt sätt kunde sätta tillbaka vinkorkar i redan öppnade flaskor. Som motprestation skulle vi namnge 25 par, det var av någon underlig anledning viktigt att det var just PAR, som kunde tänkas vara intresserade av en egen kostnadsfri demonstration. Vi namngav givetvis alla mina bloggläsare. En vinöppnare till ett värde av 800 kronor är såklart väl värd att offra lite fånig vänskap för. Eller?

Nä. Vi namngav faktiskt inte en endaste enda. Vi kände nämligen att vi inte ville utsätta någon bekant för detta trots att vi själva faktiskt var ganska nöjda över att ha fått se hur det fungerade. På köpet fick vi oss ju faktiskt en helt ren matta också. Nice.