Professor Daniel Gilbert vid Harvarduniversitetet drar slutsatsen av en stor undersökning som har genomförts i USA och Europa att gifta människor är de lyckligaste i världen. Åtminstone så länge de håller sig ifrån att skaffa barn. Barn ska nämligen skapa problem och minskar därmed individens lycka. Enligt professor Gilbert visar siffrorna tydligt att gifta på nästan alla sätt är lyckligare än ogifta, oavsett om dessa ogifta är singlar, skilda eller sambos. Gifta lever längre, tjänar bättre och har mer sex. Jag vette katten om jag tror på något av dessa påståenden.

Daniel Gilbert menar att barn inledningsvis kan verka öka lyckan, iallafall medan du väntar dem, men så fort de föds börjar de dock att skapa problem. Läget är dock inte hopplöst. Gifta par kan nämligen hitta lyckan igen. "- När barnen blir stora och ger sig iväg", säger Daniel Gilbert.

Jasså? Det var verkligen bland de knäppaste resonemang jag någonsin hört. Och då har man ju faktiskt hört rätt så mycket knäppt i sina dagar. Som exempelvis Nazismens värdegrund, Jan Björklunds skolpolitik, en Björklövensupporters jämförelse mellan Jesper Jäger och Johan Åkerman och inhumana tolkningar av bibelns sk "sanningar". Rätt så mycket knäppt alltså, men detta är right up there with the rest of them.

Mitt barn, Sander, är ju nämligen det enstaka tingest som ger mig allra störst glädje. Alla kategorier. Det finns ingenting som kan få mig att må så fantastiskt bra som att ha honom i mitt liv. Oavsett hur jobbig dagen än har varit och hur än överdjävlig min livssituation kan se ut blir jag alltid-ALLTID lycklig och glad över att han finns.

Jag myser av lycka varje gång när jag, precis innan jag själv kryper ner i sängen, smyger in till honom och bäddar om honom, pussar honom på pannan och viskar i hans öra hur mycket jag älskar min lille son. Allt dåligt är som bortblåst och jag kan inte annat än att lämna rummet med ett leende på läpparna och bröstet fyllt av kärlek. Det är en fantastisk känsla och ett lyckorus som är obeskrivligt för alla er som inte har egna barn. Jag misstänker nämligen att de allra flesta andra föräldrar känner precis som jag. Mitt barn är fantastiskt underbart.

Den nämnda undersökningen känns med andra ord som ren och skär tjurskit. Bullshit. Crap. Garbage. Skräp. En omröstning på Aftonbladet bekräftar också mina teorier. Där kan man tydligt se att de allra flesta anser att gifta med barn är de allra lyckligaste. Vilket för mig känns fullkomligt logiskt. Såklart. Hur känner du?