Kanske bör jag denna gång skicka ut en sorts spoilervarning då delar av storyn avslöjas i nedanstående bokkommentar? Inte för att det stör mig det allra minsta, men det kanske finns någon stackare där ute som blir lite ledsen i ögat om de skulle få för sig att de genom att läsa detta tycker att de får veta lite för mycket. Kanske. Nu kör vi.

Min mamma säger:
"Jag gillar att läsa sanna berättelser om människor i bokform, men i den här boken blev det nästan för mycket. Vissa delar var jag tvungen att först hoppa över och sedan gå tillbaka och läsa en rad i taget.

Detta är en bok som handlar om killen Stuart och hans syskon och hans hemska och grymma styvpappa och hans mamma som knappast märktes. Hans styvpappa (som han länge trodde var hans pappa) var en skrotgubbe som började att uppvakta hans mamma. Han var slafsig och gick alltid i gummistövlar vilken tid på året det än var. De gifte sig och hemmet började fyllas med allt skrot som ingen annan ville ha.

Familjen var fattig, men många familjer var fattiga i det området så från början förstod barnen inte hur eländigt de hade det hemma. Att de inte blev tvättade lika ofta eller att de luktade illa märkte de inte heller. De bytte hus och mamman var tvungen att jobba mer än tidigare och allt mer var barnen ensamma med den grymme styvpappan. "Peta inte näsan! Klia inte benen! Rör dig inte! Du är en skitig liten jävel!" Pappan började trycka ihop Stuarts ansikte och slå honom i huvudet. Grymheterna blev bara värre och värre. Allt från brutala sexuella övergrepp till grov misshandel och förnedring som att dricka urin.

Plötsligt har en av systrarna fått nog och anmäler sin styvpappa som hamnar i fängelse.

Åren går och Stuart träffar en fantastisk kvinna som står vid hans sida även då han slår ihjäl sin styvpappa med en hammare under ett besök hos honom. Stuart sitter sina år i fängelse, men han dömdes till det lägsta straffet efter att alla i rättssalen fallit i gråt när de hörde hans berättelse.

Detta är en bra bok, men hemsk. Hemsk därför att det finns så grymma människor. Så grymma att jag absolut inte vill att det ska vara sant. Tyvärr utsätts barn dagligen av liknande våld och misshandel.

Läs boken! Bekämpa all slags av misshandel!

Min kommentar:
Inom kort ska jag försöka ge mig på att själv läsa denna hemska historia. Usch. Den låter egentligen allt annat än bra. Hemskt. Mörk. Obehaglig. Skrämmande. Och sann. Det sistnämnda känns värst av allt. Jag måste erkänna att jag faktiskt gruvar mig en aning. Jag vill dock avsluta med att instämma i min moders ord - "Bekämpa all slags misshandel!"