Tillsammans med mina kollegor L och M har jag under veckan haft en livlig och ingående diskussion kring chips. Dessa spröda, lövtunna, ljuvliga potatissnacks. Vi har mer eller mindre diskuterat allt man kan tänka sig. Smak, form, färg, historia, märken, minnen och behov. Vi kunde ganska omedelbart komma fram till att vi samtliga sedan långt tillbaka i våra liv är stora chipsnjutare. Ungefär lika snabbt kunde vi också inse att den enda idag aktiva utövaren av chipsnjutningen är L. Vi andra hade liksom inte ätit chips på länge. En anledning kan kanske vara att han är den yngste av oss. En annan anledning kanske är att han inte har några barn. Anledningen till att jag inte äter chips är fru E. Hon gillar inte chips. Hon gillar mest glass och med tanke på att jag gillar allt har allt chipsätande byts ut mot glassätande. Ganska okej egentligen, men i veckan har jag efter våra samtal insett att det finns en behov. En sorts chipsabstinens. Kollegorna såg till att stilla sitt begär redan i tisdags genom att införskaffa sig varsin chipspåse och avnjuta denna i tv-soffan framför Champions League. När jag insåg detta blev jag nästan avundsjuk.

Därför blev det en sväng förbi ICA idag efter jobbet. Efter en snabb genomgång av utbudet föll valet på ett oprövat kort. Sourcream and Pepper. Beskrivningen på OLW's hemsida lyder "Hela anrättningen avrundas med svartpeppar, en aning vitlök och syrlig smak av gräddfil. Klassiska Sourcreamchips med en twist av peppar! " I love de klassiska Sourcreamchipsen och har dessutom en stor kärlek till pepparchips. Det kan helt enkelt inte bli fel. Lovely.



Tanken är att jag ska avnjuta dessa chips i tv-soffan framför hockeymatchen mellan Rögle och mitt kära AIK. Perfekt utgångsläge för chipsnjutning. Förhoppningsvis blir det en trevlig match och tre pinnar till de svartgula. Enda orosmolnet på chipshimlen skulle kanske kunna vara att jag har skickat fru E på vip-kväll på MQ med efterföljande fika med tjejerna. Därmed har jag både son och dotter hemma. Jag räknar med att sonen kanske kan tänkas somna efter den första perioden och först då invigs påsen. Inget annat skulle accepteras. Dottern lär dock vara vaken under hela tiden, men med tanke på hur makalöst snäll hon är känns det ganska lugnt.

Nu lät det kanske litelite elakt mot fantastiske son S, men alla ni som har en treåring hemma förstår kanske hur jag tänker?