...att jag skulle vara missnöjd med livet i sin helhet. Tvärtom. Jag är en lycklig man som lottats med en fantastisk fru E, de två underbaraste barnen, de mest kärleksfulla föräldrarna, de bästa av syskon, finfina svärföräldrar, goda vänner, relativt god hälsa och ett något så när intressant och spännande liv. Jag kan helt enkelt inte klaga egentligen. Mitt tidigare inlägg anspelar på en föreläsning jag sett och vissa bitar kan man, iallafall jag, känna igen mig i. Andra bitar inte (se ovan nämnda underverk i mitt liv).

Jag är nöjd med det jag har. Jättenöjd. Verkligen. Samtidigt kan jag inte undvika att erkänna att jag gärna skulle vilja ha mer. Ganska mycket mer faktiskt. Tid. Pengar. Frihet. Hälsa. Det räcker nog med det. Kan man få för mycket av dessa nödvändigheter? Tveksamt. Ytterst tveksamt.

Och grannen som ska till Mexico finns inte på riktigt. Han var påhittad, såklart. I mitt huvud finns han dock och är högst verklig. Jag vågar nästan gissa att han finns i en del av era huvuden också? Ni vet han eller hon som lyckas med det mesta och som kan unna sig det där lilla extra både vad gäller tid och pengar. En sån som jag, i större utsträckning än vad jag är idag, gärna skulle vilja ha möjlighet att vara...

På lördag blir det Lotto med Joker.