Ponera att man bara har ett liv, har man då haft turen att födas på den globala marknaden, klart som katten att man vill uppleva, pröva, utforska och konsumera. Men det finns ju så mycket att välja bland, vad ska man egentligen välja? Tänk om jag väljer fel och ångrar mig sen? Förr i tiden var det antagligen betydligt mycket enklare att leva.

I det svenska bondesamhället var livet givet, bjöd knappast på några överraskningar, annat än obehagliga sådana, typ missväxt och sjukdomar. Och i industrisamhället gjorde de flesta som Svensson, och skillnaderna mellan överklass och medelklass var marginell. Alla satt framför teven och ingen var egentligen avundsjuk på de rikas lyxkonsumtion. Det var nämligen inte mycket de rika kunde göra som inte Svensson kunde göra också. Hur annorlunda är inte livet idag i marknadssamhället. Plötsligt gör pengarna en verklig skillnad.

Samhället har liksom blivit ett enda stort cocktailparty. När som helst kan tillfället dyka upp och då gäller det att vara beredd. Du utbildar dig till något, men det är knappast troligt att du kommer att jobba med det. Du träffar en partner, men när som helst kan det dyka upp en bättre. Livet bjuder på så många chanser och du vill verkligen inte missa dem.

Grannen kommer in och säger att han och familjen ska åka till Mexico, bara en vecka och lite hastigt påkommet. Jag köpte lite Boliden, säger han, och de fördubblades på 10 dagar, och så sålde jag. Så nu drar vi till Mexico för vinsten. Köpte du några Boliden? Jag mumlar något obestämt och förbannar min tröghet. Varför tog inte jag chansen? Och förresten, varför bytte jag inte jobb? Hade jag inte haft det bättre då? Nu är det för sent. Allting är för sent, och ingenting blev som jag hade velat. Om jag ändå kunde vara nöjd med det jag har.

Nå, känner du igen dig?