Nu är premiären avklarad och familjerna E och H/C följde denna med spänning i så stor utsträckning som möjligt med två hyfsat trotsiga treåringar. Storkillen Hedman höll sig cool och valde bort isdansen mot att istället följa Lilla Melodifestivalen på tv:n nere i källaren. Han var riktigt nöjd ända tills dess att han insåg att helt fel låt vann. Tyvärr.

Vi andra försökte som sagt var följa isdansarna och om jag ska ge mig på att skapa någon sorts sammanfattning över detta spektakel tror jag nog att jag måste inleda med att beklaga mig över programmets längd. Varför i hela friden måste det ta en sån förskräcklig massa tid att dansa, rösta, sammanställa röster och sedan skicka hem de sämsta? Och att de två par som placerar sig sist ska dansa om för att det sedan ska genomföras ytterligare en röstning känns segare än den segaste knäcken du kan tänka dig. Nä, usch. Mer action. Mer fart. Annars kommer det nog inte bli så många fler stjärnor på is för min del.

Isdansen i sig kändes dock ganska underhållande trots att jag missade Tony Irvings framträdande och att den omtalade kattdräkten inte syntes till fick jag ju iallafall se en rätt så skaplig vurpa när Lars Frölander hastigt och lustigt försökte dyka ner i det frusna vattnet. På bilderna såg det ganska snällt ut, men det efterföljande blödandet skvallrar iallafall om lite ajaj.  Även Rafael Edholm gjorde tydligen en vurpa, denna missade jag tyvärr.



Eftersom våra kära treåringar hade en hel del känslor att ge utlopp för lyckades jag, som ni säkert redan förstått,  inte alltid foka på programmet så kanske har jag missat någon suverän isdansare, men utifrån det jag såg känns Markus Fagervall som en het segerkandidat. Han såg faktiskt riktigt vass ut och passade dessutom utseendemässigt som hand i handske ihop med sin partner. Honom kommer jag helt klart att heja lite extra på. Även sockersöta Josefin Sundström kommer givetvis att få lite extra hejarop från mig. Inte för att hon var speciellt duktigt kanske, men hon verkar vara en vänlig och god människa och jag gillar verkligen den typen av människor. Sen kanske min uppfattning är helt fel, men efter hennes insatser i Voxpop och Combo känns det faktiskt som att hon inte kan vara mycket annat än ganska reko. Även faktumet att hennes tv-karriär startade som Bingo-Berra känns också det ganska jordnära.

En sista detalj som jag känner att jag måste kommentera ifrån dagens premiäravsnitt är Carolina Gynning. Först och främst vill jag poängtera att jag på något underligt vis gillar denna tjej trots att jag samtidigt kan fundera litegrann hur det egentligen kan komma sig att en så pass amatörsmässig programledare får vara delaktig i en stor produktion som detta. Väldigt ofta känns det stelt, uppläst och osäkert, men med någon underlig charm går det liksom ändå hem hos det svenska folket. Och även hos mig.

Det som dock störde mig elefantiskt mycket var fröken Gynnings konstanta tjat om hur sexig en viss Rafael Edholm var och hennes utlägg om dennes ben, bringa, rumpa och gud vet allt. Dessa oerhört sexistiska kommentarer blir liksom accepterade enbart eftersom det är  kvinnor som säger dem om män. Tänk er om det hade varit två manliga programledare som kommenterat de kvinnliga deltagarna på samma sätt. Hur hade det sett ut?



Ponera att Filip och Fredrik eller kanske Idol-Jidhe vid flertalet tillfällen uttryckt hur sexig exempelvis Marie Sernholt sett ut i den kroppsnära dräkten, eller vilka enormt sexiga ben maratonlöperskan Ewerlöf Krepp visade upp, eller att de vid flertalet tillfällen kommentera någons bröst och heta urringning, och snygga rumpa också för den delen. Det skulle väl inte kännas direkt okej eller hur? Mest troligen skulle det bli ett stort pådrag om detta i media och feminister skulle antagligen skrika rakt ut att mansgrisarna och svinen måste bort. Helst utrotas. Typ.

En del kanske tycker att det är bra att två starka kvinnor, läs Gynning och Berg, på detta vis försöker objektifiera männen. För min del tror jag snarare att det blir en än större objektifiering av en person som Gynning. I min värld undviker jag helst all typ av objektifiering. Vi män och kvinnor har, as far as I know, både en utsida och en insida. Vi har känslor, åsikter, drömmar, värderingar, funderingar och fabuleringar. Vi är inga objekt, vi är vad vi heter. Människor.