Vad har hänt den sista tiden?
Vad har då hänt? Jo, först och allra främst har jag och mina kära förlorat någon vi älskar och som har älskat oss varmt tillbaka. Och trots att det i mångas verklighet kan te sig fullt logiskt att det blev som det blev och att jag gläds över att hennes liv har kantats av glädje och lycka känner jag ingenting annat än sorg. Saknad. Tomhet.
I detta mörker har jag samtidigt återgått till min vanliga jobb och all den stress det innebär med frikvotsbedömningar och betygssättning. Jag, eller i sanningens namn främst fru E, packar och samordnar inför kommande veckas semesterresa till Turkiet. Väl på plats i Turkey lär jag säkerligen (förhoppningsvis) känna lugnet, men nu är det nästan ett stressmoment. Familjeverkstadskursen, den fantastiska, har slutförts. VILJA-programmet, det überfantastiska, och dess sista block har ägt rum. Utöver detta har livet som far till fantastiskaste barnen och make till underbaraste fru E givetvis fortgått i samma givna ordning.
Det är mycket nu. Hur är det för dig?
förstår din situation! Förstår så mycket som du berättar! Önskar er verkligen en underbar semester i Turkiet!
För mig och de mina är det jobbänka hela helgen. Sonen snart nio. Snart sommarlov. Alla utvsamtal gjorda. Nationella proven fixade! Hur nöjd som helst... separationsångest... Ja livet i en liten ask...
Njut! Kram anna
Först och främst vill jag bara säga att jag beklagar er förlust, att förlora nån man älskar gör ont oavsett hur det sker, så är det bara.
Sen hoppas jag ni får en galet trevlig Turkiet-resa, och om mig själv så är det som vanligt förutom njurstenen då. Men vi firar vår 1-åring till veckan vilket ger både ångest och glädje.
Ha en fin kväll!
Det är tungt att förlora någon som spelat roll för en och innan man kommit iväg brukar stressen över allt som ska fixas kunna vara så stor att man svär på att aldrig ta semester igen. Som tur är brukar ju det kunna kännas annorlunda när man väl är på plats.
Joo, det är mycket för mig nu också. Men efter onsdag är nog dom sista proven gjorda så då kan man börja pusta ut och bara vänta på att sommarlovet ska börja.
sorg och förlust tar krafter från oss.
Här är det också mycket nu. Allt ska liksom fixas så här innan sommarlovsstart.... men men man får bara hänga med!
Turkiet låter ju inte helt fel...
Att förlora någon man älskat är tufft. Förlorade min "låtsas" pappa i höstas. Och jag måste erkänna att det fortfarande stjäl en massa energi att vara ledsen och sakna. Men det måste få ta tid och energi. Sån är ju sorgen. Jag vill inte påstå att det blir lättare efter ett tag. Men man vänjer sig. Man måste ju. Jag hoppas att ni tar hand om varandra i detta jobbiga. Man behöver varandras styrka och förståelse.
En kram från en medmänniska till hela er familj!
