Den 20 maj, alltså nu på tisdag, släpper Skellefteåbandet Jupither, eller JPTR som de verkar stava det nuförtiden, sitt nya album "React Destroy Repeat". Jag har redan fått tjuvlyssna en hel del på vad som komma skall och jag måste säga att det låter väldigt lovande. Den första singeln från skivan kom ut för ett tag sedan och heter "Last Forever". Videon till den låten har jag bloggat om tidigare. Den finns för övrigt även att inhandla på iTunes för er som är sugna.

En annan låt som är väldigt intressant på skivan är duetten "Self Salvation" där Funky Dan sjunger tillsammans med Helena Pettersson från bandet Soak the Sin. Det blir en väldigt väldigt fin kombo som gör sig bra i åtminstone mina trumhinnor. Enligt rykten kan man drabbas av "kohud" när man lyssnar på denna melodi. Jag misstänker att det egentligen skulle vara gåshud. Eller vad tror ni?

En annan låt som återfinns på skivan är "So Called Friends" som hängt med en längre tid och spelats på en hel del spelningar. Nu kommer den i en albumversion med en liten söt barnkör. Jag har lätt för att gilla barnkörer och tyckte faktiskt till och med om Kents låt med barnkörer som snurrade för en tid sedan. Riktigt mycket faktiskt. Då bör ni veta att jag inte är något Kent-fan . Not at all. Barnkörer gillar jag dock. Skarpt.

När skivan är släppt och återfinns i min ägo lovar jag att komma med en utförlig recension av låtarna. I dagsläget kan jag inte säga alltför mycket eftersom jag aldrig har hört dem i sitt slutgilltiga format. Låtar ska ju alltid mixas och mastras och trixas och donas med.  Jag har hört dem somewhere längs vägen liksom. Blir kul att höra slutprodukten.

En anna rolig sak med skivan är att det är konstnären och serietecknaren Thomas Olsson som ritat det roliga omslaget. Thomas Olsson är känd för sina serier om Rogert som publicerats i bland annat Rocky­magasinet, People och Pondus. Kul kul. För att ni ska få en bild av vilken typ av serie det är klipper jag såklart in en liten seriestrip. Det kan ju aldrig skada, eller hur?

Ni som följt mitt bloggande under en tid känner vid det här laget antagligen till att min son diggar artisten Amy Diamond. Nu i lördags gjorde just nämnda artist ett uppträdande på Forslunds bil i Skellefteå. Eftersom jag själv ägnade dagen åt bryggbyggande, som jag för övrigt kommer att blogga om inom kort, visste jag inte riktigt om det skulle finnas utrymme för mig att följa med och se detta evenemang. Som tur var lyckades vi pricka in lunchbreak right on time så att säga. Klockan 12.15 bestämde vi oss för att ta en timmes lunchrast och 12.30 stod jag med Sander på axlarna ivrigt inväntande Amys entre på scenen uppbyggd inne på Forslunds bil.

Vi var inte ensamma. En stor samling hade samlats framför scenen och det rörde sig givetvis framförallt om barn. Sander har tack och lov en lång och stilig pappa (vette katten vad stilig har med saken att göra, men, men...) som hade honom på axlarna så att han kunde följa showen på scenen. Amy sjöng tre låtar och avslutade med sitt bidrag i melodifestivalen - Thank You - som jag givetvis passade på att filma och lägga ut på Youtube.

Sander var mäkta imponerad och klappade glatt med I musiken. "Amy är min fabbolit!" utbrast han efter att Amy avslutat spelningen. Underbart. Nu var tanken att Amy skulle sätta sig och signera skivor åt alla intresserade barn.



Kön blev givetvis omedelbart milslång, men eftersom Sander påpekade att han hemskt gärna ville krama och träffa Amy. - "Jag vill träffa och krama Amy!" tänkte vi i ett tidigt skede faktiskt ta en köplats. Efter att vi insett att vi varken hade pengar, man var nämligen tvungen att köpa minst en singel för att få en autograf och kram, eller tid till detta avvek vi dock från tillställningen. Förhoppningsvis får vi en ny chans vid Stadsfesten.

Sander ropade "Hej då, Amy!" och blev inledningsvis nästan lite stött över att hon inte ropade tillbaka. Det gick dock över ganska snabbt och när vi kommit tillbaka till bilen var det en mycketmycket glad snart treåring som slog sig ner i bilbarnstolen och sjöng "champion, champion".