Ikväll visade SVT den andra delen av dokumentärserien klass 9A. Jag är lite skeptisk till hela upplägget och får liksom känslan av att de här eleverna är handplockade till den grad att det så kallade "omöjliga" uppdraget faktiskt kommer att lyckas. Fru E blir faktiskt lite sur på mig och undrar om jag ens ska se programmet då jag tydligen visar mitt tvivel alldeles för tydligt och mest troligen också är lite störande med mina kritiska kommentarer. Ska sanningen fram gillar jag faktiskt programmet och det är kul att se hur Sveriges bästa lärare arbetar. Okej, det där kanske ska läsas smått ironiskt, men lärarna verkar helt klart godhjärtade, vilket för mig är A och O vad gäller att arbeta som lärare, och tills dess att motsatsen är bevisad får man väl utgå från att de dessutom är oerhört kompetenta?

Men, gång på gång tycker jag att de vinklar verkligheten lite väl konstigt. Då menar jag inte lärarna utan givetvis produktionsbolaget Strix. Kanske är det min verklighet av skolan som är annorlunda? Kanske är min bild alldeles för färgad av min egen doxa? Detta är givetvis fullt möjligt, men jag har svårt för vissa kommentarer som sägs i programmet. En kommentar som störde mig idag var den om eleven Johan som "bara" hade G i de flesta ämnen och som "endast" hade ett VG i musik.

Vadå "bara" G?

Jag skulle vilja påstå att man ska vara jäkligt stolt och glad om man har G i alla ämnen, speciellt om man går i en av Sveriges sämsta klasser. Då måste väl G i allt innebära att du faktiskt tillhör toppskiktet i din klass? Nä, usch för elittänkande och kränkande kommentarer som "bara G"!

Jag har för övrigt ett helt gäng elever som jag träffar varje arbetsdag som sliter sitt hår och kämpar dag ut och dag in för att lyckas få G i sina saknade kärnämnen. Där kan jag lova att ett G inte alls är något "bara". Där kan ett G vara frihet, eufori, lycka, stolthet, respekt och kärlek.

Får jag möjligtvis G på detta blogginlägg?