För en ganska bra tid sedan gjorde sonen Youtubepremiär med några, rätt så väldigt, uppskattade klipp där han lever sig in i rollen som den stora idolen "Antos". Två överblivna klipp nådde aldrig Youtube, men nu när man befinner sig i liggande position hela dagarna kunde jag liksom inte hålla mig ifrån att slänga upp dem. Sonen peppade mig när han fick syn på dem samtidigt som jag gick igenom diverse filmklipp på dumburken och, jo, de är ganska underhållande. Er förnämlige rosa bloggare spelar för övrigt en liten biroll som "Kjell-Arne" i det tuffa derbyt mellan AIK och CRIF. Enjoy!

Herr E har ådragit sig ett ljuvligt diskbråck och är mer eller mindre konstant sängliggande. Kidsen är dock härligt aktiva. Här är sonen tillsammans med kompisen A aktiva i en härlig boxningsfajt på Nintendo Wii. I like. You?

I ett inslag som är tänkt att fokusera på snön i Tärnaby tar Västerbottensnytts reporter, Helene Albrektson, till ett högst oväntat knep som liksom får fokus att hamna på något helt annat. Redan i redigeringen kände dock Helene ”att det var lite jobbigt” att detta klipp sedan skulle visas, men i den tidsnöd som råder dessa dagar fanns det givetvis ingen möjlighet att ta nya bilder. Därför sändes inslaget precis som synes på nedanstående klipp. Detta har lett till en relativt stort efterspel där flertalet tidningar tagit upp fadäsen och diskuterat det sexistiska i inslaget. Även internt på SVT i Umeå förs en dialog där bland annat Västerbottensnytts ansvariga utgivare, Eva-Britt Lennelöv, menar att inslaget skulle ha gjorts annorlunda. No shit Sherlock?

Allvarligt Västerbottensnytt, Hur tänkte ni nu?

CARIN WESTER



Likelikelikelike! You like?

Musiken i sig kanske inte är den allra bästa jag har hört, men ändå fullt tillräckligt smooth mot mina trumhinnor för att jag ska kunna hylla denna ljuvliga musikvideo right here på den rosa bloggen. Follow me?

Under min korta, nåja relativt, livstid har jag haft den förnämliga äran att aldrig missa en arbetsintervju. Med missa menar jag alltså att jag aldrig inte blivit erbjuden jobbet när jag väl kommit så långt att jag blivit intervjuad. Fram till nu alltså. Alldeles nyss fick jag nobben. Tack, men nej tack. Tillsammans med nejet följde fina ord om mig som människa och min roll i arbetslivet. Egoboost deluxe. Det finns onekligen folk som tror på mig där ute. En hel skara faktiskt. Och absolut inte bara mina närmaste utan fler, mer eller mindre okända. Alltid trevligt. Ja, snudd på elefantastiskt.

Självklart har det givetvis också varit en elefantastisk egokick att vara 100%-ig på föregående intervjuer, men det här känns inte heller som ett nederlag. Det var liksom sååå väntat. Logiskt. Som sig bör. Och ganska skönt faktiskt om jag ska passa på och avslöja mina innersta feelings. Jag hade givetvis blivit glad och tackat ”Jaja, givetvis jippie!” om det hade gått vägen även denna gång, men samtidigt tror jag nog att det finns andra uppdrag för mig som kanske lämpar sig ännu bättre. Jag väntar och längtar efter dem med spänning. Min tid kommer...

Tills dess njuter jag med världens bästa jobb. Pappaledighet. Ledighet. I like.

Vad passar bättre än en ”Vad tänkte du nu?” med Mathias Månsson som alldeles precis nyss gått skilda vägar med laget i mitt hjärta - Skellefteå AIK. Inte mycket eller hur? Anledningen bakom flytten från staan väljer jag att fullkomligt skita att spekulera i, men det ska tydligen vara av sociala skäl som det så vackert heter. "Han trivs inte på Station 8och har inte gjort det en längre tid." hävdar stensäkra källor till den rosa bloggen. Jag väljer dock att inte kommentera detta uttalande mer än att jag kan förstå Mathias på just den punkten.

Käre hockeyidioten, som jag verkligenverkligen gillade att ha på isen i svartgul kostym, har i tidigare klubbar fått äran att sjunga nationalsången inför diverse matcher. Varför? Ja, det kan man verkligen undra. Killen sjunger faktiskt rent ut sagt bedrövligt och jag kan för mitt liv inte förstå vem eller varför någon vill sätta honom i denna pinsamma situation. Kan det kanske vara Mathias själv som vill visa en av sina mjukare sidor eller är det något någon tokig sportchef dealat in i kontraktets finstilta delar?

I vilket fall som helst ställer jag mig frågan – Hur tänkte du nu Mathias Månsson?

Elitserien i ishockey har sedan en överskådlig tid dragit igång med buller och bång. Skellefteås stoltheter fick se sig besegrade av Färjestad i premiären efter en ganska bedrövlig insats från de vitgula. Allra särskilt illa såg det, som så många gånger tidigare på försäsongen, ut i första perioden. Men, men...

Inför förra året gjorde jag en sammanfattning och jämförelse mot föregående säsongs spelartrupp för att se om årets upplaga av AIK var bättre eller sämre. ”Mange” önskade en liknande sammanfattning till detta år och givetvis skall denna önskan uppfyllas. Jag vet även att Soof uppskattar denna läsning. Inte sant? Tyvärr hann jag inte med det innan seriepremiären, men det får ni helt enkelt ta och leva med.

AIKs spelartrupp har förändrats en hel del inför säsongen och allra främst på forwardssidan. 10 nya spelare har anlänt varav 7 av dessa är just forwards. De tyngsta förlusterna på forwardssidan är målspottarna Dimitrakos, Koskenkorva och McDonell. Säga vad man vill om dessa, men de stod ändå för 49 av AIKs 149 gjorda mål i grundserien. Vem ska göra dessa mål nu?

Målvakter
Målvakterna är kvar från ifjol och även om det har sett lite skakigt ut på försäsongen känner jag mig trygg med dessa två. Förhoppningsvis får ”Pumba”  se förstaspaden lite oftare än under fjolåret då jag ser en enorm utvecklingspotential i honom. Han skulle i teorin kunna bli vårt alldeles egna ”Monster”. Hadelöv är även han en bra målvakt som kan göra riktiga idioträddningar då han är på humör. Tyvärr kan han dock släppa in några riktigt billiga också mellan varven. Glappet mellan benskydden är lite väl glappt stundtals.

Summa: +/-0

Backar
Backsidan ser oförskämt lovande ut med tre av Sveriges, ja världens faktiskt, mest lovande juniorbackar i truppen. Samtliga ser dessutom ut att ta en ordinarie plats på allvar. Makalöst imponerande! Tre backar, varav två med landslagsmeriter, lämnade laget och tre nya har anlänt.

Adam Larsson (NY) – Tobias Viklund (Frölunda)
Tobias har under en ganska lång tid varit oerhört lovande, men aldrig riktigt lyckats leva upp till sin fulla potential. Trots att han stundtals var bänkad i AIK fick han ändå behålla sin plats i landslaget. Underligt. I sina bästa stunder kunde han vara riktigt, riktigt bra och att unge, oprövade Adam Larsson ska lyckas mäta sig med herr Viklund redan i år kanske är att hoppas på för mycket? Försäsongen har dock sett ruggigt lovande ut och 16-årige Larsson har dominerat blålinjen i PP vilket är något Viklund aldrig lyckades med trots stort förtroende i denna spelform. Adams bländande spel räcker dock inte att täcka upp för ”landslagsmannen” och det måste därför ses som ett minus i dagsläget. Jag hoppas dock och tror att det ändras till ett plus under året. -1

Niklas Strandberg (NY) – Erik Andersson (Linköping)
”Stralla” kom in och hjälpte till en del under fjolåret när juniorbackarna huserade i junior-VM. Det gjorde han med bravur genom att spela enkelt och fokuserat. Strandberg måste ses som en utfyllnadsspelare och en, relativt, stabil och trygg pjäs att slänga in kring jul när AIK förmodligen har tre juniorbackar i junior-VM och andra gånger om vi dras med skador. Kanske kan han även ges utrymme i PP eftersom han i den spelformen faktiskt är riktigt bra. Det känns dock fullkomligt ologiskt att han ska fylla Erik Anderssons plats. Erik var i mina ögon en av våra absolut bästa spelare under fjolåret. En spelare som ALLTID är på jobbet och som med energi och vilja krigar i varje byte. En riktigt tung förlust i min bok. -1
 
Ivan Majesky (NY) – Fredrik Lindgren (Färjestad)
Egentligen är detta en väldigt svår jämförelse då det handlar om två helt olika backtyper. ”Linkan” var dock mest skadad under fjolåret och innan och efter skadan var han faktiskt inte ens speciellt bra. Åtminstone inte i mina ögon. Tyvärr. I sina bästa stunder, innan han fick chansen i landslaget, var han dock riktigt bra och ”den” Lindgren han var då hade jag gärna sett i AIK. Majesky känns dock som en betydligt viktigare spelartyp för det AIK som det är ihopsatt idag. En stark, arg, tung, grisig och rutinerad back kommer att bli oerhört nyttig på många sätt och vis. Ett klart plus. +1

Totalt: -1

Forwards

Petr Tenkrat (NY) – Niko Dimitrakos (KHL)
Detta känns som den jämförelse som är mest avgörande. Målmaskinen Dimitrakos var ett riktigt kap under fjolåret. Åtminstone fram till jul, efter det var det sisådär med såväl motivation och produktion. Tyvärr. Enligt säkra källor var han dessutom ingen dröm i omklädningsrummet och en fegskit när det kom till att lira i slutspelet. Bedrövligt. Tenkrat är en mer komplett spelare, men lång ifrån den sniper som Niko är/var. Det är en målskytt och vi kommer säkerligen att se sisådär 13-19 mål från honom under året och säkert en hel del assist också, men som sagt var, ingen grekamerikan. Vem är då bättre för AIK? Svårt att veta. Jag vill dock påstå att jag, eventuellt något färgat och förhoppningsfullt, ändå ser det som +/-0.

Yared Hagos (NY) – Gabriel Karlsson (Timrå)
Två forwards med defensiva egenskaper som främsta egenskaper, men som ändå då och då kan skapa något framåt. ”Gabbe” var en personlig favorit under fjolåret då han lyckades med att göra sin absolut bästa säsong någonsin. I det stora hela känns det dock inte som någon jättetung förlust, speciellt eftersom Hagos kommer in och ganska precis matchar den roll ”Gabbe” hade. Sett till meriterna kanske Hagos borde värderas högre än Gabriel Karlsson, men fjolårssäsongen var som sagt riktigt vass från ”Gabbes” sida samtidigt som Hagos inte direkt rosat marknaden värst sedan han lämnade Timrå. +/-0.

Mattias Lindström (NY) – Tomas Larsson (Malmö)
Det var tänkt att Tomas Larsson skulle ta det där sista slutliga steget och bli en fullfjädrad elitseriespelare under förra säsongen, men det hände liksom aldrig. Det blev istället mindre och mindre istid för den tidigare retstickan som underligt nog lugnade ner sig alldeles för mycket och knappt retades, tacklades eller ens var i vägen innan dess att hans kontrakt bröts och han drog till Malmö. Mattias Lindström fick i och med detta kliva upp i A-laget och visa vad han gick för och oj vad han tog för sig. Han tacklade, tacklade, åkte skridskor, var orädd, tacklade och, sa jag tacklade? I mina ögon är det ett klart fördel Lindström. +1
 
Melker Karlsson (NY) – Mikael Renberg (Expertkommentator)
Känns väldigt underligt att jag har parat ihop dessa två i en jämförelse, men ska sanningen fram glömde jag faktiskt bort att Renberg faktiskt spelade ifjol. Jag hade först jämfört Melker med Erik Karlberg, men det var ju egentligen ganska onödigt att ens nämna ”Kabben” då han faktiskt aldrig spelade under året. En stor skillnad blir dock att det blir ett minus i denna jämförelse istället för ett plus. Trots att Micke Renberg var ganska medioker ifjol är han givetvis milvis före talangen Melker Karlsson. Så är det. Helt klart. Hade det dock varit ”Kabben” man jämfört med hade det varit ett plus. Givet. -1

Fredrik Warg (NY) – Kimmo Koskenkorva (Kärpät)
Den flygande finnen med det fina namnet, roliga intervjuerna och suddenmålet mot Linköping kommer alltid att leva vidare i mitt minne som en personlig favorit, men trots detta var han onekligen överbetald och lite väl ojämn i sitt spel. Fredrik Warg känns som en mer komplett ishockeyspelare och mina förhoppningar är att han kommer att hitta tillbaka till den nivå han hade innan den sista vändan i Modo. Innan det var han faktiskt hur bra som helst. +1

Johan Forsberg (NY) – Fredrik Krekula (Tränare)
Kämpen och Lövendödaren Krekula gjorde alltid sitt jobb. Inte speciellt mycket mer om man bortser från några fullkomlit underbara straffar genom åren. Spelade väldigt mycket back den sista tiden och gjorde även det med bravur. Nye Johan ”Foppa” Forsberg kommer från Björklöven och är en lirare som alltid ger 100%. Skridskoåkningen är lite sisådär, men trots detta lyckas han ändå hålla sig framme när det vankas målchans. Har varit ett utropstecken under försäsongen och upptakten av serien. +1

Pierre-Edouard Bellemare (NY) – Kent McDonell (Färjestad)
Dyre Kent fick erbjudande om att stanna kvar kontraktet ut, men skulle då få spela med juniorlaget. Tack och bock, sa Kent och bröt kontraktet illa kvickt för att sedan ta sitt pick och pack och dra till Karlstad och Färjestad. Väl där har han tränat mer än någonsin och även inlett försäsongen på ett makalöst sätt. Tänk om han hade agerat så i AIK. Då hade han garanterat fått spela kvar. Nu kommer det istället en fransk landslagsman som dominerat i allsvenskan tillsammans med Leksand. I mina ögon kändes det som ett plus och sett till försäsongen och det man såg av Kent ifjol kan jag nästan fortfarande se det som ett plus. Men bara nästan. De inledande matcherna i serien har inte varit bra. Tyvärr. Hävdar ändå att det är +/-0.

Totalt: +2

Enligt mina uträkningar ska vi vara sämre på backsidan och starkare på forwardssidan. Spontant känns det dock som att det är precis tvärtom. Underligt. Målskyttet känns inte riktigt stabilt och juniorerna i backlinjen levererar onekligen finfin hockey. Så mina plus och minus kanske bör tas med en nypa salt. Jo.

Avslutningsvis önskade signaturen ”Mange” även ett tips på hur Elitserien skulle sluta 0910. Här följer facit. Kom ihåg var ni läste det först. Typ.

1. HV71
2. Frölunda
3. Färjestad
4. Skellefteå
5. Linköping
6. Luleå
7. Modo
8. Djurgården
--------------------
9. Timrå
10. Brynäs
--------------------
11. Rögle
12. Södertälje

Kommentarer?

Idag börjar Oktober - årets mest rosa månad - till stöd för Bröstcancerfonden. Som en sann rosa bloggare kan jag ju inte annat än jubla och instämma i alla de lovord som ges över denna jätteviktiga satsning som drar in pengar till den ack så viktiga bröstcancerforskningen. 7000 kvinnor per år, alltså 18 kvinnor varje dag på året får höra - Du har cancer. Det har skett stora framsteg inom diagnostik, vård och behandling under de senaste decennierna, som ger stort hopp inför framtiden. Men vi måste satsa mer på forskning för att förstå varför bröstcancer uppstår och hur man kan anpassa behandlingen till varje enskild individ. Trots framstegen inom forskning och behandling dör 1 500 kvinnor varje år i bröstcancer i Sverige, det innebär att var 6:e timme avlider en kvinna av bröstcancer.

Rosa Bandet är den internationella symbolen för kampen mot bröstcancer. Det används av bröstcancerorganisationer över hela världen, särskilt under oktober månad. Det är den internationella bröstcancermånaden med informationsinsatser för att sätta fokus på bröstcancer, öka medvetenheten och kunskapen om sjukdomen samt samla in pengar till forskning och till stöd för verksamhet för bröstcancerbehandlade.

Själv går jag stolt omkring med det rosa bandet på jackan och knaprar samtidigt på Ahlgrens rosa rattar som är ett lättsamt, men samtidigt ödmjukt sätt att bidra till att öka medvetenheten och kunskapen om bröstcancer. Ahlgrens bilar Rosa Rattar kommer att säljas under oktober månad och 10% av överskottet från försäljningen går till arbetet mot bröstcancer.

Lite humor i det faktum att det är just "rattar" som säljs. Eller är det bara jag. Galghumor kanske?