It's raining cats and dogs
Solemate
Efter lite BBQ och kubb smög vi oss, efter att ha blivit tipsade av lillebror Jonas, iväg till Trästockfestivalen för att se bandet Solemate. Två av oss, jag och Jamie, uppskattade detta band riktigt mycket. Bandet spelade lite skön hiphop med R'n'B-beats och inbjudna gästartister. Nicenice. För min del tyckte jag nog nästan, men nu var det iofs längesedan jag hörde dem, att det påminde litegrann om en gammal favoritgrupp till mig - Mind Jive. Någon som kan hålla med mig om detta? Jag skulle iofs bli ytterst förvånad om någon som läser detta har koll på båda dess relativt okända band. iallafall Solemate som även för mig var en helt ny bekantskap. En angenämn sådan dock.
Efter spelningen funderade vi en stund på om vi ville stanna och se Kleerup som spelade om sisådär 50 minuter, men efter lite betänketid begav vi oss hemåt istället. Vi stannade inte ens för en liten Langos. Illa. Jag är ju en sucker för Langos otherwise. Men, whatever. "Cry me a river, build a bridge and get over it".
BBQ
I lördags kom våra två studiekompisar, Henrik och Bonkers, som var med oss i USA och hälsade på. Planen för dagen var mest att umgås och hänga ut tillsammans så vi satt mest och chillade och grillade bak på vår altan. Riktigt nice. Efter några lättdruckna amerikanska öl och lite grillkorv blev det kubbspel i sann svensk anda.
Jag och Henrik fullkomligt krossade Jaime och Bonkers med 3-2 i matcher i en finalserie i bäst av 5. Anledningen till att vi förlorade två matcher var faktiskt att vi missade att fälla kungen när vi skulle eftersom jag försökte showa loss och kasta ner kungen med ett kast mellan mina ben. "Not the look!" Vår seger kändes dock aldrig hotad...
Jamie Luca
Jag vet att en del av er redan har full koll på detta, men till alla andra vill jag passa på och berätta att vi har finfrämmande från staterna för tillfället. Jamie Luca, som egentligen mer eller mindre helt och fullt saknar ett ställe, en stad att kalla sitt "hem", härstammar ursprungligen från Filippinerna, men är sedan lång tid tillbaka amerikansk medborgare. Om Jamie ska välja en stad som känns mest som hemma är det New York, men lika ofta, om inte oftare, vistas han i Los angeles där han gör sina flesta jobb och där hans föräldrar numera bor. I Europa är det i huvudsak Paris som gäller. Speciellt då det är Fashion Week. Såklart.
Jamie arbetar som fotograf och fotograferar i huvudsak modeller. Allra bäst och helst fotograferar han manliga modeller. Om man vill kika på lite grejer som han har gjort kan man smygsurfa in på hans hemsida - www.jamieluca.com. Om man spanar in och rotar runt lite i arkivet kan man faktiskt få syn på bilder av mig, Erika, Henrik, Bonkers och Linda. Nice.
Som vän kan man inte annat än säga att Jamie är fullkomligt fantastisk. Han är rolig, snäll, glad, spännande, medveten, godhjärtad och lätt att ha att göra med. Man kan lätt tro att han är så mycket annat än allt detta, men när man lär känna honom inser man att han är långt ifrån stereotypen man lätt kan tänka sig av en gay modemedveten modellfotograf från Hollywood. Han är helt enkelt wunderbar.
Eftersom han var och besökte oss även förra sommaren, då i Stockholm, känns det som att det numera är mer eller mindre en tradition att han kommer på besök. Jag hoppas verkligen att han också ser det på detta vis och att han kommer och hälsar på oss snart igen.
Jupither
Denna gång bjöd Jupither, eller JPTR som de verkar kalla sig allt oftare numera, på en tajt och stabil spelning uppbyggd på låtar från den nya skivan utblandat med hits från the golden days. Nicenice. Det enda orosmolnet på himlen var att stackars Fritte höll på att dö bakom trummorna. Shit pommes vad han var slut efter spelningen. Han vägrade nästan att gå upp och spela ett extranummer. Galet. Risken finns att han kommer att dö under den kommande turnen... Ett tips till honom vore kanske att slå lite mindre hårt på trummorna. Han dundrar nämligen på som ingen annan trummis jag vet. Helt galet. Samtidigt älskar jag ju att han dundrar på precis så hårt som han gör... menmen... Det skulle ju liksom kännas sisådär om han plötsligt rasade ner livlös mellan pukorna, Död. Death by drums. Typ.
I numera klassisk anda avslutades spelningen med att Funky efterlyste sitt "bling-bling" och sedan höll upp ett telefonnummer som man skulle ringa om man hade sett det någonstans. Denna gång var det dock inte hans eget nummer som stod på plakatet. Istället var det Hank's. Jag undrar just om Hank visste detta?
När spelningen var avslutat började en trött Sander att gråta. "Varför spelade de inte Funky-Funky..." snörvlade den underbara sonen fram och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Låten det handlar om är givetvis Sanders favoritlåt när det kommer till Jupither. Attans osis. Underligt dock att den inte spelades eftersom den känns mer eller mindre som ett stående inslag i deras reportoar. Men, men... kanske hade den dykt upp OM Fritte orkat trumma i fler än ett extranummer? Who knows?
Nåväl, ska jag vara fullkomligt ärlig hade sonen nog allra helst sett att jupither spelat låtar med Amy Diamond. En duett med Funky och Amy är nog en av de saker som ligger allra, allra högst på sonens önskelista. Ojojoj... Vilken grej!
Super Mario Bros
Eftersom jag har en del känningar till konstnären som ligger bakom detta funderar jag på att försöka få honom och hans crew att hjälpa till och designa en soft Super Mario-vägg i Sander rum. Ni vet, typ som den jag visade här på bloggen tidigare. Nice nice. 8-bits for life.
Trästockfestivalen
Jag fokuserar istället framåt i tiden och tänkte blogga litegrann om den pågående Trästocksfestivalen. Först och främst tänkte jag skriva och berätta vilka band jag har tänkt ta mig tid till att gå och se. Sen kanske jag ska plocka fram lite tips som ni kan gå och se åt mig, Eftersom jag har en gäst här från USA och eftersom jag är en nybliven tvåbarnspappa hinner jag ju inte se allt jag skulle vilja på egen hand. Så please help me out, ok? Idag? Nej, IGÅR missade jag faktiskt en hel del band som jag hade hoppats på att få se en skymt av, men vi var alla lite småtrötta efter gårdagen... Så kan det gå... Det jag helst av allt hade velat se idag var nog Micadelia och The Breeze The Breath. Utöver dessa var jag också lite nyfiken på Kocky, som min lillebror tipsat om, samt Soldier One som tydligen har en skön cover på en gammal skön hardcore-dänga av Purusam.
Idag kommer jag med 100% säkerhet att se Jupither. De är liksom mitt huvudnummer varje år. Jag missar dem aldrig och rekommenderar utan att blinka er alla att gå och se dem om ni har möjlighet. Jag garanterar att de är väl värda att spana in lite extra. De spelar klockan 19.00 i Campustältet. Skönt. Inte ens regn kan lyckas hindra mig eller er från att gå och se dem. Efter deras spelning känns även nästa akt i tältet åtminstone sådär hyfsat halvintressant - Organism 12 & DJ Large. Jag hoppas dock på att få se en del av Säkert! som intar NV-scenen klockan 20.30 vilket är ungefär samtidigt. Helst av allt skulle jag vilja hinna se deras svenska versionen av "My Hometown". Efter detta går jag mest troligen hem, men för er andra kan jag rekommendera Cult of Luna, kl 00.30, NV-scenen.
Jag återkommer med mer tips för lördagen och annat skoj ikväll. Tills dess. Kram och banan!
+++++
Efter önskemål
Iron Maiden
Idag smäller det! Jag flyger från Skellefteå klockan 09.35 mot Stockholm och en hejdundrande hårdrocksfest! Ikväll spelar nämligen världens bästa band genom tiderna på Stockholm Stadion. Ja, just det, jag menar givetvis - IRON MAIDEN!
Jag, tillsammans med mina underbara syskon, kommer att avnjuta denna show och jag hoppas verkligen på bra väder och finfina ståplatser. Eftersom jag endast åker ner och tillbringar drygt 24 timmar i huvudstaden har jag valt bort att ta med mig någon packning utöver tandborste, extra kalsonger och strumpor. That's it! Någon extra tröja behöver jag inte dra med mig trots att jag förmodligen kommer att svettas loss en hel del på konserten. Jag räknar nämligen med att köpa en eller fler t-shirts under en hastig shoppingvända i city. Mycket troligt.
Nåväl, nu vill jag ta den här stunden till att fokusera på Iron Maiden. Min förhoppning är att deras set list ser ut precis som den gjorde vid turnépremiärspelningen på Bandra-Kurla Complexet i Mumbai, Indien. Bland de guldkorn som spelades fanns några av mina absoluta favoritlåtar - Revelations, Heaven Can Wait, Wasted Years och The Clairvoyant. Vad jag har lyckats se brukar inte alltid dessa låtar finnas med då gruppen varierar sig lite från gång till gång under turnén. Jag håller dock tummarna för att det ser ut ganska så precis ungefär såhär:
01. Intro - Churchill's Speech
02. Aces High
03. 2 Minutes to Midnight
04. Revelations
05. The Trooper
06. Wasted Years
07. The Number of the Beast
08. Run to the Hills
09. Rime of the Ancient Mariner
10. Powerslave
11. Heaven Can Wait
12. Can I Play With Madness?
13. Fear of the Dark
14. Iron Maiden
Extranummer
-----------------------------
15. Moonchild
16. The Clairvoyant
17. Hallowed Be Thy Name
Jag misstänker att det är högst troligt att det kommer ett inlägg om vad jag tyckte om detta efter showen. Återstår dock att se när och hur ett sådant inlägg dyker upp. Tills dess, kram och hård metall på er allihop!
Nespresso Club - I LOVE IT!
Förutom att sälja kaffe erbjuder Nespresso Club en rad olika finheter som möjligheten att kunna beställa nytt kaffe eller be om service eller råd dygnet runt alla dagar i veckan och kostnadsfri ersättningsmaskin om maskinen går sönder och måste skickas in på lagning. Nicenice. Verkligen.
Personligen har jag aldrig varit i behov av att vända mig till Nespresso Club sedan jag lade min första order. Förrän idag alltså. Idag fick vi nämligen finfrämmande från Luleå då Jens, Stina och Melker kom på fika. Alltid lika trevligt att träffa dessa härliga människor som gärna skulle ha fått köpa ett radhus betydligt närmare än Björkskatan. Men nog om dem. Vad som hände efter det att fikat var avklarat var att mjölkskummaren till vår fantastiska Nespresso bröt ihop. Den vägrade helt enkelt att starta. Illa, illa. Efter flera envisa försök gav jag upp och letade fram mitt kundnummer i Nespresso Club och supportnumret.
Sisådär 5 minuter senare var samtalet med Matilda på Nespresso Club avslutat och problemet var ur världen. Innan samtalet var jag lite nervös för hur detta skulle sluta och oroade mig för att den jag hade på andra sidan tråden skulle berätta att man skulle behöva skicka in mjölkskummaren för lagning eller reklamation eller något i den stilen innan man fick tillbaka en fungerande maskin. Men icke sa Mikke! Nej, nej och åter nej. Matilda berätta istället att de numera sålde en betydligt bättre mjölkskummare som inte var lika känslig för vatten och som dessutom kunde skumma mjölk för två latté samtidigt, dubbelt så många som tidigare, och även kallskumma mjölk. Soft. Sen fortsätter Matilda att prata och då berättar hon att hon kommer att skicka hem en ny och uppgraderad mjölkskummare till mig. Nu omedelbums. Inom tre arbetsdagar ska den finnas hemma hos mig. Men? Vad ska jag göra med den gamla mjölkskummaren undrade givetvis jag. Jo, om det inte var för mycket besvär bad hon mig att återvinna den. Nice.
Efter samtalet var över visste jag inte riktigt hur jag skulle tänka och känna. Villken makalös service! Jag kan inte annat än tipsa om denna fantastiska klubb och denna fantastiska lattémaskin. Inte nog med att den var billig, gör gott kaffe och tar obetydligt med lite utrymme i vårt kök - nej, den backas även upp av lysande service. Wunderbart! Jag och fru E har skojat en del om att det här med Nespresso Club är lite som en sekt och kanskekanske kan det vara så att vi helt enkelt har blivit hjärntvättade vid det här laget. Men, det känns faktiskt som att jag skiter i det just nu OM det nu skulle vara så.
Gott kaffe, god service och lyxig feeling - I LOVE IT!
Min första gästbloggare!
Nu är det premiär med pompa och ståt här på min fina rosa blogg. Det är nämligen så att jag här och nu presenterar min allra första gästbloggare. Min förhoppning är att detta kommer att bli ett stående inslag i min reportoar av inlägg.
Gästbloggerskan är ingen annan än min kära mor, Anne Rönnberg, som relativt frekvent syns lämna kommentarer här och nu på denna blogg. Inte nog med att hon är en aktiv bloggläsare, åtminstone när det kommer till hennes barns bloggar, hon är även en extremt stor bokslukare. Ingen jag känner lyckas hinna läsa så många böcker som hon gör. Vilket egentligen är en fullkomligt ologisk matematik att få ihop eftersom jag känner väldigt få som hinner med att göra så mycket annat på en och samma gång. ...i sann Rönnbergsanda är hon dock vaken mer eller mindre konstant vilket i sin tur ger lite extra tid över till valfri sysselsättning. Min egen extratid läggs oftast på bloggskrivande, surfande och ibland en del städande. Städandet syns dock alldeles för sällan. Min mamma ägnar nog mest av sin vakna extratid åt läsning. Ibland önskar jag nog att jag gjorde detsamma. Kanske.
Nåväl. Eftersom att hon hinner plöja igenom en hel drös med böcker kände jag att man kanske kunde använda sig av detta faktum. Jag undrar nämligen ofta vad hon tycker om vissa böcker och ber henne ofta att komma med hennes åsikter om en viss bok - tyckte hon att den var bra eller dålig? Vem skulle tycka om att läsa den eller den boken? Har du läst någon bok som du tror att jag skulle gilla? Och så vidare. "Varför inte göra det direkt här på bloggen?" tänkte jag. Och mamma nappade. Kul. Så håll i hatten kära bloggläsare! Om detta slår väl ut lär det dyka upp en hel del boktips från och med nu. Enjoy!
Jag har valt att kalla detta bokbloggande för "Read in order to Live" efter ett skönt citat om böcker av Gustave Flaubert. För er som inte vet vem denne Gustave var kan jag avslöja att han levde i slutet av 1800-talet och är mest känd för sin roman Madame Bovary.
Först ut kommer några rader om boken "Glöm att ni har en dotter" av Sandra Gregory. Se nästa inlägg.
Nya saker på Dalgatan
Sanders nya rum i 8-bitar
Fernando Torres
Dagens bästa reafynd
Sander har länge önskat sig en alldeles egen mick så att han kan sjunga med i alla sina "fabolit"-låtar. De låtar som han helst sjunger till är Amy Diamonds "Thank You" och "Champion". Ni kan ju gissa att det har rockats loss en hel del till dessa här på Dalgatan ikväll. Jag avslutar med att bifoga lite live-bilder så att ni kan få en hum om vilken energi denna lilla grabb har och hur uppskattad den här micken faktiskt var. Rock on!
Mästerfotografen Ejrevi
Vår nyblivna treåringar har just nu en liten crush på vår digitalkamera. Tydligen är det jättejätteroligt att fota sin mamma, pappa och lillasyster. Problemet är bara att orka hålla styr på kameran samtidigt som man ska trycka ner den där knappen på ovansidan. Svårtsvårt. Dessa tre bilder är tagna av Sander och föreställer i tur och ordning mamma, pappa och Stella. Klockrena eller hur?
Ännu en saga signerad Sander
"Det var en gång en Lisa som skulle gå till Sätern och Sixten och äta sig fet. Men då var det stängt där så de fick gå hem. Där hade de en kanin som körde en traktor. En jättestor traktor. Lisa och Sixten sprutade eld på traktorn. Sen ritade de graffiti och en lampa.
(Kort lekpaus)
Sixten och Zäta skulle gå till stan. Då köpte de en glass. Det tyckte inte Sixten om så glassen smälte."
Snipp snapp snut så var sagan slut! :D
Mission Accomplished
"Jag är rädd om min lillebror!"
Sander älskar sin lillasyster massvis och är väldigt rädd om henne. Han tenderar dock fortfarande att kalla henne för lillebror istället för lillasyster. Fru E har ett liknande problem då hon har ständiga problem med att kalla lilla Stella för hon, henne eller vår dotter. Det blir oftast han, honom och en lång underlig paus innan hon säger dotter. Inte gör det saken bättre att den lilla tjejen dessutom är så in i bänken lik sin storebror rent utseendemässigt. Ibland är de nästan obehagligt lika. Bildbevis kommer säkerligen att dyka upp på bloggen någon gång i framtiden om ni förblir trogna läsare... Och det förblir ni ju! ;D
Innan det är läggdags måste sonen givetvis dela ut en ordentlig puss till lillasyrran. Såklart! Här följer en liten bildserie där sonen pussar upp sin lilla älsklingssyster god natt. "Puss Stella! Jag älskar dig!"
