Idag fyller Sanders "elev" 3 år!

Jag misstänker att ni inte missat att Sander har en flickvän, eller "elev" som han själv väljer att kalla det. Idag fyller hon tre år och bjuder in till stort barnkalas i lekparken. Sander har längtat längelänge och undrade redan i sängen om det inte var dags att gå på kalas. Även jag och fru E längtar, vi tycker nämligen att vi har hittat en alldeles ypperligt underbar liten present till flickan som gillar "jåsa". Förhoppningsvis återkommer jag med bilder på denna finfina present någon gång i framtiden. Tills dess återstår endast att ropa...
G R A T T I S M A J K E N !
Reklam
Alldeles ganska nyligen gjorde jag en ny design till en av mina vänners blogg. Tänkte vara så vänlig och ge honom lite reklamplats här på sidan i hopp om att han ska få lite fler besökare som peppar honom att uppdatera lite oftare än han gjort den senaste tiden. Hjälp mig gärna med detta. Gillar ni den rätt så enkla designen kan ni gärna ge mig lite credd även för det.
http://hanksters.blogg.se
Kika gärna in på de andra bloggarna som jag har designat. Inte nog med att designen är fin, de som skriver skriver riktigt intressant every now and then. Min käre lillebror har dock en tendens att skriva lite mer sällan än min kära lillasyster.
http://animales.blogg.se
http://redlightgreenlight.blogg.se
Snart kommer den...
Aftonbladet har låtit formgivaren Camilla Polfeldt och möbeldesignern Louise Hederström recensera den nya Ikea-katalogen och dessa har bland annat hittat följande fynd som tilltalar mig. Byrån "Vinstra" och sängstommen "Grimmen". Ser nice ut!

Någon som längtar lika mycket som jag efter kommande katalog?
Jobbångest efter semestern?
Min semester tog väl egentligen slut redan i fredags och de få minuter som är kvar innan klockan slår om till måndag och arbetsdag får nog lov att räknas till en helt vanlig söndag. Trist.
Nu är det inte bara jag utan också många andra som återvänder till jobbet, utvilade och entusiastiska efter semestern. Men andra inleder hösten med att räkna dagar till jullovet. Hela semestern har de mer eller mindre gruvat sig för att återvända till jobbet och fått ont i magen bara man tänkt på chefen eller arbetsuppgifter som väntar. Enligt karriärcoach, Nina Jansdotter, kallas det för maxad söndagsångest. En människa som är på rätt jobb ska tydligen inte tänka så.
Jag måste fundera en stund. Inte så lång stund, men en kort sekund kanske. Hur tänker jag egentligen? En sak som är säker är att jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb. Jag har en fantastisk chef, underbara medarbetare, rätt gott om semester och jag utför ett arbete som känns stimulernade och värdefullt. Många väldigt fina egenskaper man eftersöker i sitt arbetsliv. På nersidan kan jag väl inte direkt skryta med någon proffshockeyspelarlön och ska sanningen fram skulle jag faktiskt inte ha något mot att ha massor av mer fritid heller. Jag har finfin och lång semester och en hel del lov att njuta av, men om jag rannsakar mig själv skulle jag nog allra helst vara ledig mest hela tiden. Inte ledig för att slappa utan för att göra en sjuhelsickes massa annat roligt och inspirerande. Att lämna det pedagogiska jobbet helt skulle vara svårt och jag är 100% säker på att jag skulle vilja arbeta med människor på något sätt även om jag exemplvis vann sisådär 15 miljoner eller så. Typ. Lite iallafall.
Nu känns det litegrann som att jag har tappat tråden i det här inlägget. Jag skulle prata om jobbångest, men gled raskt in på lite andra saker. Ska försöka hålla mig till ämnet och avsluta detta snarast möjligt. Jag känner ingen riktig jobbångest. Nej, tro det eller ej, men jag trivs ju på mitt jobb. Det är bra. Jag trivs i och för sig ganska bra var jag än befinner mig, så länge jag har bra människor runt mig. Så, jobångest är nej för min del, men tro för den skullen inte att jag längtar så in i norden till novemberlovet!
Känner du jobbångest? Kanske har du fel jobb? Här finns ett litet test från Aftonbladet där man kan se om man helt enkelt har fel jobb. Jag har givetvis genomfört testet och mitt resultat blev, inte helt oväntat, att jag tydligen hade hittat helt rätt gällande mitt jobb. Jippie! Stort grattis till mig.
Källa: Aftonbladet
Svensexa
Update: Det kommer att komma bilder inom kort. Om ni har riktigt tur dyker de nog upp redan ikväll/natt, men mest troligen blir det nog inte förrän imorgon.
Marc Jacobs
Och dagens reaklipp från Junkyard.se
Till mig blev det en svart t-shirt WESC Logo, ett par WESC boxer Marshmallow och sist, men långt ifrån minst, en fantastisk Zip Hood, Klasse, Celery Green. Mycket nice. Sander fick tre stycken t-shirts Small Paul Frank. Riktigt fina de också. Till Stella hade vi beställt en underbart lovely Adidasdress i Röd/Rosa, men tyvärr var den tydligen slut innan vår order kommit in. Skit också! Jag ska eventuellt försöka nå företaget imorgon och se om det finns kvar i en större storlek. Stella växer ju liksom.

Dagens reaklipp

Två cardigans till stora mig från JC. EFtersom det var 75% Rea kostade dessa mig inte mer än futtiga 228 kr. Riktigt nice price in deed. Utöver det finfina priset var de dessutom rätt så snygga. Den till höger såg jag aldrig ens på innan köpet, men den var så skön så det var ett givet köp i vilket fall som helst.

Ett eco-kit till unga fröken Stella inhandlades på Åhlens. Det känns väldigt retro. Kanske lite väl mycket retrohysteri just nu, men eftersom jag har hakat på den här eco-trenden rätt så hårt fungerar detta kit alldeles utmärkt. Jag gillar dessutom hela den här bondgårdslooken. Det passade liksom in så bra i dagens tema.

Fru E fick sig ett par riktigt najsiga jeans från Levi's inhandlade på JC. Bilden gör dem tyvärr inte riktigt rättvisa, men tro mig när jag säger att de var riktigt trevliga. Inför fotograferingen försökte jag faktiskt få henne att glida ner i jeansen, men det blev tvärnit. Tyvärr. Well, well... jeansen var ett fynd likafullt.

Givetvis fick även sonen sig något från den finfina rean. Dock inga kläder. Istället inhandlades två Bionicles för honom att leka med. Han har dock inte fått dem ännu då vi funderar på om vi ska ge dem i "börja-om-på-jobbet-igen-present". Typ. Fru E, och många med henne, tycker att man inte ska hålla på och ge bort en massa saker hit och dit utan någon speciell anledning. Och det kanske är bra att hon tycker så för jag skulle kunna ge bort saker kors och tvärs precis hela tiden.
Walk-in-closet, klädkammare, dressing room...
I vilket fall som helst kommer det att bli sjuhelsickes mycket bättre än vad det var innan jag började. Jag ger er en mycket talande beskrivning med endast ett ord. KAOS. Rummet, som är litet, användes som sovrum till en stackars liten pojke innan vi flyttade in. För att göra det hemtrevligt för honom hade de underligt nog målat två gröna och två blå väggar. Kanske pojkens favoritfärger? Jag hoppas verkligen det, annars finns det ingen som helst logisk förklaring till detta.
Jag målar om väggarna vita och kommer att tapetsera en vägg i en finfin tapet jag fått lite överblivna rullar av. Kommer nog att bli sisådär en miljard gånger bättre. Jag räknar iallafall med det. Ni som hänger med här på bloggen kommer antagligen att få se slutresultatet. Jag tog dock aldrig någon riktigt "före" bild. Tyvärr.
Idag inledde jag förvandlingen genom att måla väggarna vita. Till min hjälp anlitade jag min mycket intresserade treåring. Det var inget genidrag från min sida. En kort stund var det intressant att kludda på väggarna. Sen var det tydligen roligare att kludda och kladda på det förskräckliga golvet, som tack och lov ska täckas över, och slutligen på sig själv. Nåja, det kan man väl ta? Äventyret för den treåriga killen med målarfärg mer eller mindre everywhere slutade i duschen. Han verkade dock haft en hel del kul och det är ju värt massor.

A small step for man, a giant leap for mankind

Sommar


Första ispasset

Så var det ä n t l i g e n dags igen för en alldeles ny hockeysäsong.Vanan trogen anordnades det givetvis ett litet, nåja, ganska stort, jippo när stadens stoltheter Skellefteå AIK ändrade isen för det så kallade "första" ispasset. Jag var givetvis som vanligt på plats och precis som ifjol följde sonen med. Laddad till tänderna. Tillsammans med sisådär 4,200 andra hockeynyfikna fick vi se hur spelartruppen presenterades och sen lite lattjolajban-träning. Kul.

Eftersom Sander var i desperat behov av ett pit-stop just precis när vi hade packat in oss i bilen för avresa mot Skellefteå Kraft Arena blev vi lite sena till tillställningen. Farfar såg dock till att hålla en plats åt oss så att vi kunde sitta tillsammans med honom, faster Sarah och farbror Johan. Mellan Sarah och Johan sitter för övrigt mitt innebandygängs kanske hetaste nyförvärv. Mattias Olofsson. Man kanske kan kalla honom Suburbs svar på Brad Moran?

Trots att vi kom lite sent var vi ändå i ganska god tid innan det hela drog igång. Marginalen var inledningsvis 5 minuter, men eftersom det stod en mängd bilar och köade från rondellen väntade AIK några minuter extra innan träningen drog igång. Snyggt. Under träningen fick Sander vara den som skötte kameran och han fotade mer eller mindre allt. Taket, skor, folk, Hadelöv, Pumba och massor av annat skoj. Här är det dock en ganska nice bild på lite publik och lite spelande hockeykillar.

Givetvis lyckades han även pricka av hans egna favorit - Anders "Antos" Söderberg. Här har jag dock, till Sanders stora glädje, zoomat in den lilla favoriten lite extra med hjälp av Photoshop. Sett till det jubel som stegrade markant när just Antos presenterades känns det som att det är betydligt fler än min käre son som har den lille stora liraren som just sin personliga favorit. Och visst kan man förstå dem. Idag på träningen hade han stundtals lekstuga.

Avslutningsvis bör jag berätta att Sander efter träningen och det efterföljande besöket på ICA MAXI frågade när han skulle få gå på hockey igen. "Jag vill ju se hockey jättejättejätttemånga gånger". Jag sa att det skulle spelas matcher någon gång snart. Hans svar på detta, givetvis en fråga, var om de inte skulle träna snart igen. Hm, kanske måste jag kolla upp när de tränar under kommande vecka och sedan åka upp och låta honom kika lite. Han älskade ju detta ifjol och det verkar ju onekligen sitta i.
Var du möjligtvis på ispasset?
Miss Stella Ejrevi
Leos Lekland

När vi fick besök från staterna fick Sander smita iväg på en egen roadtrip tillsammans med mormor och moster. Resan gick till Luleå och efter lite shopping på stan bar det av till efterlängtade Leos Lekland! Första gången för Sander faktiskt!

Under dagen kom självaste Leo ut och dansade tillsammans med de glada, och delvis lite smårädda, barnen. Jag misstänker att det var med lite skräckblandad förtjusning som sonen dansade med i det stora lejonets dans.

Här fotograferas Sander och moster Anna när de graciöst kommer nerglidande nerför en av leklandets många rutschkanor. Hej vad det går! Håll dock med om att det ser ut som att moster har mer kul, iallafall på denna bild.

Leklandet består inte enbart av rutschkanor utan det finns dessutom mängder av bollar i alla de olika format och färger. Här ses Sander ta ett dopp bland de stora bollarna i de stora bollarnas bollhav.

Sander såg givetvis till att bada även i de små bollarnas bollhav. Bilden är lite suddig, men likafullt är det fullkomligt omöjligt att missa sonens glädje över detta bollbadande. Helt enkelt skitboll! ...eh, ball ska det vara. SKITBALL!

Något som dock verkade vara ännu mer uppskattat än badet var att skjuta bollar i de olika kanonerna som fanns utställda runt om i leklandet. Tydligen fanns det storkillar som siktade mot mormor och då såg Sander givetvis till att rättvisa skipades genom att han helt enkelt sköt tillbaka.

Till sin hjälp tog han givetvis också sin moster som enligt Sander tydligen ska ha skjutit de små storkillarna i huvudet. Man kan ju undra om det ligger någon som helst sanning bakom detta påstående. Vad säger du Anna?

Som om inte bollar, rutschkanor och kanoner vore nog fanns det givetvis mer grejer att roa sig med. Sander tog chansen att glida omkring lite på en skönt låg trehjuling och som det verkar av bilden var det nog ganska så kul det också.

Efter en aktiv dag på Leos Lekland var det en mycket trött son som mer eller mindre direkt somnade när det vankades hemresa. I sin famn höll han givetvis sin nyinförskaffade Leodocka. Denna docka fick fungera som en muta för att sonen skulle kunna tänka sig att åka hem. Och hade han inte fått den vette katten om han inte hade varit kvar på Leos lekland än idag.
Nya grannar
Döttrarna Hilda och Emmy, som går på samma förskola som vår lille Sander, kom förbi och undrade om inte Sander ville komma ut och leka med dem. Och det ville han givetvis jättegärna göra. Nu springer de omkring på baksidan och leker med diverse prylar och pryttlar. Sander "rockar" med Hildas rockring, Emmy försöker se till att jag får skugga över datorn genom att flytta runt ett litet parasoll och Hilda bygger en storstor minigolfbana. Lovely.
Det känns onekligen som att familjen Gustafsson kan bli en mycket trevlig bekantskap. I vilket fall som helst är de varmt välkomna till Dalgatan.
Lilleputtlandet

När jag åkte ner till huvudstaden för att kolla in Iron Maiden innebar det givetvis också att jag lämnade fru E hemma med barnen. Jag behövde dock aldrig oroa mig för hennes skull. Den första av de två dagarna jag var borta ställde farmor och farfar upp och underhöll Sander genom att åka med honom till Lilleputtlandet. (Natten och den andra dagen var det mormor, morfar och moster som underhöll densamme och modern och dottern. Galet.) Det var för övrigt sonens första besök till detta obegripligt dyra lekland. Besöket uppskattades dock oerhört mycket från sonens sida och det bör även påpekas att fadern uppskattade de MMS som sändes till mig nere i STHLM.

Här glider sonen fram genom självaste Lilleputtlandet i en röd, och varsamt reklamförsedd, lastbil ackompanjerad av käraste farfar. Väldigt passande med tanke på att farfar i verkliga livet arbetar med lastbilar mest hela dagarna.

Efter lite truckerkörning blev det pilkastning för det lilla charmtrollet. Jag misstänker att sonen med en skönt tillgjord dialekt ropade "Sven lille!" både en och två gånger under denna pilkastning. Ni som inte kopplar varifrån detta citat kommer antar jag har sett alldeles för lite Pippi Långstrump i era dagar.

Här är Sander och farmor på väg upp för ett besök i ett litet hus som ser ut litegrann som ett pepparkakshus eller något i den stilen. Vad det i själva verket ska föreställa vette kamelen, men men, det spelar ju egentligen mindre roll så länge som barnen, i det här fallet Sander, är nöjda och glada.

Givetvis fick sonen även vara med om det som jag själv som liten uppskattade mest, förutom de stora skattjakterna, på Lilleputtlandet. Guldvaskning! Jag minns att jag var lika nöjd varje gång jag fick fram lite glittrande finfint guld i min tallrik. Vilken lycka! Även sonen lyckades givetvis vaska fram lite guld och fick, som sig bör, med sig en liten flinga hem. Nice!

Här spenderades det garanterat en hel del pengar då jag vet, av personlig erfarenhet, att sonen hemskt gärna åker dessa 5/10-kronors maskiner flera, flera gånger. "Bara en - Bara en, två, tre gånger vill jag åka". Jo, jo...

Det som i sonens ögon dock var roligast av alltsammans var att åka dessa bumperbåtar. Lyckan var elefantisk då sonen alldeles på egen hand fick styra omkring den lilla farkosten ute i poolen. Sonen gick mer eller mindre bananer över detta.

Här kan man, trots en oerhört tydlig fokusering från sonens sida, se en klar skymt av en mycket, mycket glad och nöjd treåring som förmodligen i denna stund då bilden tas känner sig som en riktigt , riktigt, stor, storkille. Underbart härligt att se.
Sötnosarna Ejrevi


En tomatplanta



Bloggtorka
Med andra ord - torkan borde inte existera. Men, det gör det i vilket fall som helst. kanske är orsaken det soliga vädret. Kanske är det Erikas nya sovrutiner som innebär att hon lägger sig samtidigt som mig (sent med andra ord) eller kanske är det helt enkelt lite lättja från min sida?
Who knows? Who cares? Ikväll kommer iallafall detta korta inlägg om bloggtorkan och även en bokbloggning frå´n min mor. Enjoy!
Röda hund?

