Det har liksom varit ganska mycket för er kära herr E nu den senaste tiden. I och med det har jag mer eller mindre också förträngt bloggandet. Sorry. En del av det som uppehållit min tid kommer förmodligen att tas upp här on the blog. Bumlinglampan är exempelvis uppsatt och en del tavlor har också skapats. Stay tuned. Jag har saknat er. Har någon möjligtvis saknat mig?

...hedrar sin förlorade vän på detta vis. Visst är det vackert?

Jag vet att många av den rosa bloggens trogna anhängare också är frekventa besökare hos den utsökta bloggen tillhörande en viss vis fröken i det lilla vita huset med den röda dörren. Ni vet hon på Elmstreet som alldeles nyligen i all stormlycka bloggade om sitt fantastiska Blocketfynd. En röd, fin, tidlös och klassisk Bumling modell större. 60 cm i diameter istället för, i sammanhanget, futtiga 40 cm som allt som oftast är normalfallet. Fyndet återfanns i Luleå. Även herr E hade faktiskt försökt få fatt på säljaren till det finfina fyndet i form av ett hastigt mejl, men han gick bet. Någon annan hann före. Inte vilken någon annan som helst. Det var med glädje jag insåg att det faktiskt var en vän som hann fynda den istället för herr E. Och fin är den. Onekligen fin. Och den hänger så fint, så fint över det nymålade runda bordet på Elmstreet. Jag har sett lampan live och den är just precis så nice som ni kan tänka er.

Men nu är det min tur. Ett Blocketfynd. Bumling minsann! Modell större. Vit, vilket känns alldeles förträffligt eftersom jag länge längtat efter en finfin vit lampa till radhuset. Jag har faktiskt längtat så pass att jag helt ärligt har funderat på att lacka om min ena AJ Pendel. Nu vette katten om jag inte låter den förbli i originalskick. Eller varför inte ge den en underbar rosa nyans? Men, nej, nog om det. Nu ska jag istället passa på och njuta riktigt rekorderligt av mitt alldeles egna Blocketfynd innan jag ens vågar börja drömma om något annat. Risken finns annars att bästaste fru E, som faktiskt med glädje beviljade detta inköp, blir smygmissnöjd. Och det vill vi absolut inte. Blocketfynd für Alle.

Har du gjort något finfint Blocketfynd?

...fantastiska pappa O, broder J och syster S. Ganska makalöst otroligt att ni faktiskt fyller år allesammans på en och samma dag. Jag är dock fortfarande lite bitter på mig själv att jag inte fick in trion i tidningen när pappa fyllde 50 år, broder 29 år och syster 21 år. Sammanlagt blev det med andra ord 100 år på den stora familjefaderns femtioårsdag. Det om något borde väl vara av nyhetsvärde i en lokalblaska som Norran?

För att fira de åldrande bifogar jag ett snajsigt Youtubklipp. Såklart.

Nu har det hänt igen att jag har hittat en smygrolig utmaning inne hos Jag blommar. Hon hade i sin tur hittat den hos en annan bloggare som i sin tur hittat den hos en annan bloggare som i sin tur... Ja, ni förstår vart jag är på väg. Helt ogenerat väljer jag att kopiera denna utmaning och anpassa den så pass att den passar in på min rosa blogg. Enjoy.

Instruktioner: Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken. Exempel "Mikke är". Kopiera de fem första träffarna där meningarna innehåller "Mikke är..." och lägg in dem på din blogg. Så här blev det med mitt finfina namn Mikke:

1. Jag kan fortfarande inte säga med 100% säkerhet att Mikke är oskyldig.

2. Mikke är utbildad inom individ- och grupputveckling.

Efter förra helgens spanska succéinlägg fick denna helg bjuda på, om inte helt helt fulbloggsinlägg, så åtminstone en finsk fulbloggs rubrik. Lördagen bjöd, som sig bör, på skridskoåkning nu när vädret äntligen åter erbjuder denna ljuva möjlighet till friluftsliv. Efter skridskoåkning och lunch vankades så stor premiär vad gäller bowling för den lille sonen. Efterlängtat. Tanken var att detta skulle ske tillsammans med hela familjen E samt bästaste farmor och farfar. Så blev det också, men även tre fjärdedelar av familjen HC (Alla H!) kom liksom med på ett hörn. Det är givetvis en solklar sanning att det alltid är trevligt att sammanstråla med underbara familjen HC, men denna gång blev det nog i ärlighetens namn lite lyckligt olyckligt att vi sammanträffade just där och då. Och att det dessutom skulle slumpa sig så radikalt att vi, förutom att vi bevisligen hade bokat samma aktivitet och tid, också hamnde banorna intill varandra kändes nästan löjligt. Ni som följer antingen den rosa bloggen eller fröken Soofs kanske vet sedan tidigare att son respektive dotter i de olika familjerna har hyfsat tycke för varandra. Och som de fantastiska soon to be fyraåringar de är levde de verkligen upp och hann med att springa runt, skrika, puttas, kramas, pussas, skratta, boxas, bowla, spela (läs överfalla) ett bilspel, kramas, gråta, skrika, springa runt och gå bananer flertalet gånger under bowlingens knappa 60 minuter. Familjen H hade precis som familjen E med sig ett sällskap till denna happening. Med största säkerhet kan jag väl påstå att båda familjerna hade fått ut mer om vi hade hamnat på bana 1 respektive 16. Typ. Menmen. Sonen gillade trots allt den bowling han hann med och det finns stora möjligheter att det blir fler vändor till Bowlingkompaniet. Herr E gick segrande ur bowlingkampen och lyckades med nöd och näppe kravla sig över skamgränsen på 100. Precis som Herr Es kära pappa. Och även pappan i familjen H. Snajsigt. Lördagskvällen bjöd på myspys med MAXmat och mello. Synd bara som attans det där med Amy.

Söndagen inleddes ganska likt lördagen med skridskor på Älvsbacka IP. Denna gång fick vi assistans av herr Hubert som tillsammans med sonen och undertecknad bildade en livsfarlig förstakedja. Ojoj. Heja AIK. Efter lunch fortsatte leken hemma hos grannfamiljen E som desuutom bjöd på finfint och kladdigt fika. Ich liebe. Efter en stund smög dock herr E hem för att ge källaren en liten städomgång. Källaren vann slaget överlägset, men än är inte kriget över. Jag tar nya tag. När klockan började närma sig fyrasnåret bar det, som så många gånger förr, av till Myntgatan för sedvanlig söndagsmiddag hos bästaste svärföräldrarna. Där stannade vi ganska länge. Skönt med lite avlastning vad gäller de underbara och högt älskade barnen. Faktiskt.

Kvällen avslutades efter barnläggning med snabbrensning av mellanvåningen och sedan ett avsnitt av 183 dagar på SVT Play. Underbart att man nu faktiskt kan välja i stort sett helt och hållet själv när man vill se program som sänds på SVT. För en flexibel familj som familjen E känns det som a perfect match.

Nu är klockan ganska mycket. Fast ännu inte ny dag. I och med lovet har herr E givetvis vänt en hel del på dygnet. Trots att det finns småbarn inom radhusets fyra väggar lyckas jag ändå ganska enkelt med denna bravad. Tyvärr. Om mindre än 8 timmar står min arbetskamrat L här utanför redo att plocka upp mig och transportera mig till arbetet. Lovet är över. Not cute.

Hur var din helg?

"Pappa, jag älskar dig så mycket som över hela staden."

Tro inget annat än att dessa underbara ord framviskade vid frukostbordet från den underbaraste av söner fungerar som kryptonit på stålpappan herr E. Sportlovet har varit en enda lång fest tillsammans med sonen, ja övriga familjen också givetvis men mest med sonen, som tydligt visat att han verkligen njuter av att pappan är hemma och tillgänglig för lek, bus, skridskoåkning, bokläsning, bardaäventyr, snöborgsbygge, teckningssagor, kurragömma, kramkalas, killmaskinskittling och diverse andra lustfyllda roligheter. Pappan njuter också och förbannar därför att lovet i och med dagens slut också kommit till sin ända. Tiden går så roligt när man har fort. Typ. Ikväll vankas det partymysfredag och jag kan lova att familjen E kommer att mysa till fullo. Förmodligen ser det ut ungefär like this. Amigo-Barda-Filmrullar-Dansfestivalen-sonen-somnar-i-soffan-from-hell-dotter-somnar-upstairs-b&j-film-fru-E-somnar-i-soffan-from-hell-och-herr-E-ser-klart-film.

Hur länge är det kvar till påsklovet?